Min son är två år....pratar gör han, men inga direkt ord. Han pekar på saker som vi säger och förstår jätte bra.....jag skrev förut och fick jätte bra tips och råd men mellan varven blir man nertryckt av Dr Phil vannabees som säger att nåt måste vara fel......vill bara ha lite styrka just nu, jag har pratat med pedagog, bvc...blabla osv och alla säger att det kommer.....vi ska kolla hans hörsel i slutet av maj el juni, har inte fått tidsbekr. ännu. Snälla, pratade inte era vid två så ge mej lite styrka idag....malcoms mamma... whatthefuckdotcom.blogg.se
1
Är det fler som inte pratar Min son är två år....pratar gör han, men inga direkt ord. Han pekar på saker som vi säger och förstår jätte bra.....jag skrev förut och fick jätte bra tips och råd men mellan varven blir man nertryckt av Dr Phil vannabees som säger att nåt måste vara fel......vill bara ha lite styrka just nu, jag har pratat med pedagog, bvc...blabla osv och alla säger att det kommer.....vi ska kolla hans hörsel i slutet av maj el juni, har inte fått tidsbekr. ännu. Snälla, pratade inte era vid två så ge mej lite styrka idag....malcoms mamma... whatthefuckdotcom.blogg.se
Min bästa väns son började att prata väldigt sent med.. han förstog allt dock! Inga problem med hörseln..
Han fyller 5år nu och pratar numera men fortfarande inte bra..och gärna med få ord... han ska nu börja med att öva upp musklerna i tungan med hjälp av en talpedagog...För det är inget fel på honom i övrigt vad de kan hitta.
En annan av mina bästa vänners dotter pratade inte heller...och hon var lite "som i sin egen värld" trodde att det var något galet med henne på det viset...när det sedan visade sig att hon nästan blivit helt döv av för många öroninflammationer vilket gjort att det var var som stelnat i öronen..därav att honom inte hörde något och självklart blir man lite "inne i sin egen värld" då.. Hon har inga problem idag av det..Hör jättebra och kan prata aldeles utmärkt med...(Talet kom igång lite senare bara)
Men som sagt endel barn är mer senfärdiga endel är det nå knas med..Alla är olika!
Låter ju som din son hör iaf...för han förtår ju er..och det är långt påväg då..
Hoppas det går bra för dig/er!
2
Min bästa väns son började att prata väldigt sent med.. han förstog allt dock! Inga problem med hörseln..
Han fyller 5år nu och pratar numera men fortfarande inte bra..och gärna med få ord... han ska nu börja med att öva upp musklerna i tungan med hjälp av en talpedagog...För det är inget fel på honom i övrigt vad de kan hitta.
En annan av mina bästa vänners dotter pratade inte heller...och hon var lite "som i sin egen värld" trodde att det var något galet med henne på det viset...när det sedan visade sig att hon nästan blivit helt döv av för många öroninflammationer vilket gjort att det var var som stelnat i öronen..därav att honom inte hörde något och självklart blir man lite "inne i sin egen värld" då.. Hon har inga problem idag av det..Hör jättebra och kan prata aldeles utmärkt med...(Talet kom igång lite senare bara)
Men som sagt endel barn är mer senfärdiga endel är det nå knas med..Alla är olika!
Låter ju som din son hör iaf...för han förtår ju er..och det är långt påväg då..
Vår son var mer eller midre tyst tills han var 2½ år. Vi oroade oss aldrig och gick aldrig till logopeder osv. Vi fick ofta höra att vi skulle jobba mer med språket men vi hörde nån på radio som sa att man gott kunde vänta till tre år så vi väntade ut han. Vi skojjade alltid om att en dag kommer vi inte få tyst på han och vilja skaffa öronproppar. Gissa hur det är idag? Ungen är ALDRIG tyst *s*
Nu kan vi knäppa alla på näsan för enligt dagis så har han ett otroligt utvecklat språk, han har ett enormt ordförråd som få barn har, kan många "vuxenord" osv... Dom är väldigt förvånade att han började prata så sent... Han har heller aldrig varit särskilt svår att förstå sen han började prata utan pratar väldigt rent. Men jag ka lova att det var skönt att höra häromveckan när vi var på utvecklingssamtal
Oroa dig inte ännu, jag hade väntat för att se hur han utvecklar sig, jag tror inte alls det är någon fara
Kram!
4
Vår son var mer eller midre tyst tills han var 2½ år. Vi oroade oss aldrig och gick aldrig till logopeder osv. Vi fick ofta höra att vi skulle jobba mer med språket men vi hörde nån på radio som sa att man gott kunde vänta till tre år så vi väntade ut han. Vi skojjade alltid om att en dag kommer vi inte få tyst på han och vilja skaffa öronproppar. Gissa hur det är idag? Ungen är ALDRIG tyst *s*
Nu kan vi knäppa alla på näsan för enligt dagis så har han ett otroligt utvecklat språk, han har ett enormt ordförråd som få barn har, kan många "vuxenord" osv... Dom är väldigt förvånade att han började prata så sent... Han har heller aldrig varit särskilt svår att förstå sen han började prata utan pratar väldigt rent. Men jag ka lova att det var skönt att höra häromveckan när vi var på utvecklingssamtal
Oroa dig inte ännu, jag hade väntat för att se hur han utvecklar sig, jag tror inte alls det är någon fara
Vår dotter, idag 7 år och aldrig tyst, pratade inte heller direkt. I alla fall inga riktiga ord. Hon hade ett lite eget språk som vi inte riktigt förstod, men när vi svarade henne (vilket vi gjorde av bästa förmåga) så svarade hon på sitt språk. Som sagt hon var nog närmare tre när vi började förstå det mesta hon sa. Alla barn är olika.:-D
parvel
5
Vår dotter, idag 7 år och aldrig tyst, pratade inte heller direkt. I alla fall inga riktiga ord. Hon hade ett lite eget språk som vi inte riktigt förstod, men när vi svarade henne (vilket vi gjorde av bästa förmåga) så svarade hon på sitt språk. Som sagt hon var nog närmare tre när vi började förstå det mesta hon sa. Alla barn är olika.:-D
Jag har kompisars vars barn har varit knäpptysta tills de var tre och sedan kom allt på en gång.
Men sedan finns det, som min systerson hade, någon form av "dyselexi". barnen förstår orden men kan inte formulera det, dessa barn brukar som regel få igång talet senare, men kan behöva lite hjälp.
Avvakta, om det dröjer så kan det vara läge att kolla upp med en logoped, men inte än på ett tag.
Men barn mognar olika, en del springer innan de är ett, andra hasar sig fram till de är 18 månader, utan att det är något fel, utan bara att de utvecklas olika
6
Jag har kompisars vars barn har varit knäpptysta tills de var tre och sedan kom allt på en gång.
Men sedan finns det, som min systerson hade, någon form av "dyselexi". barnen förstår orden men kan inte formulera det, dessa barn brukar som regel få igång talet senare, men kan behöva lite hjälp.
Avvakta, om det dröjer så kan det vara läge att kolla upp med en logoped, men inte än på ett tag.
Men barn mognar olika, en del springer innan de är ett, andra hasar sig fram till de är 18 månader, utan att det är något fel, utan bara att de utvecklas olika
Jag har ärfliga handikapp på min sida av släkten och därför oroade jag mej lite mer än vad jag annars hade gjort när min son var mycket tyst och inte ville prata fast han började närma sig tre års ålder.
Läkaren som skulle ge remis till talterapin ville först inte, men när jag sa att man alltid sagt till mina föräldrar att det nog skulle lösa sej, det kommer av sej själv... men det gjorde aldrig det för mej. Min barndom var ett helvete då jag hade svårt socialt och svårt med inlärningen och svårt med mej själv på grund av mina problem. Jag frågade läkaren om hon vågar ta det på sitt ansvar om det är hon som osakar stort lidande för min son. Det ville hon inte så vi fick tid hos talterapin som har varit guld värd för mej.
Kan bara tillägga att det var uppenbart att min son inte har någon problem med hörseln, han hör superbra även sådant som man tycker han inte borde höra.
Vi började med tecken som stöd för talet, vi började sätta lite press på honom. Om han ville ha vatten räckte det inte med att bara peka mot diskhorn, utan vi visade att så här är tecknet för vatten och sa ordet samtidigt. Vi krävde givetvis inte att han skulle klara av det på en gång, men vi tjatade. Och det gav resultat på en vecka.
Nu är han fyra år och pratar jättemycket, men om man är uppmärksam så ser man att han har en del problem och vi fortsätter ha kontakt med talterapin, han har en specialförskolelärare som han träffar i bland för att genom medveten lek hjälpa honom att utveckas och lösa de problem som finns. Vi får mycket stöd och kan göra en del saker hemma.
Jag tycker att man har så mycket att förlora om något går snett med barnet, vi lever i ett tuft samhälle och därför ser jag det som viktigt att hjälpa barnen så tidigt som möjligt innan det har blivit så stora problem att barnet börjat få lida för det. Vist kostar det pengar att ge barnen den här stödet och hjälpen, men ett liv som går på skit kostar så ofantligt mycket mer så jag tycker att alla som har problem och som vill ha stöd och hjälp ska få det.
7
Jag har ärfliga handikapp på min sida av släkten och därför oroade jag mej lite mer än vad jag annars hade gjort när min son var mycket tyst och inte ville prata fast han började närma sig tre års ålder.
Läkaren som skulle ge remis till talterapin ville först inte, men när jag sa att man alltid sagt till mina föräldrar att det nog skulle lösa sej, det kommer av sej själv... men det gjorde aldrig det för mej. Min barndom var ett helvete då jag hade svårt socialt och svårt med inlärningen och svårt med mej själv på grund av mina problem. Jag frågade läkaren om hon vågar ta det på sitt ansvar om det är hon som osakar stort lidande för min son. Det ville hon inte så vi fick tid hos talterapin som har varit guld värd för mej.
Kan bara tillägga att det var uppenbart att min son inte har någon problem med hörseln, han hör superbra även sådant som man tycker han inte borde höra.
Vi började med tecken som stöd för talet, vi började sätta lite press på honom. Om han ville ha vatten räckte det inte med att bara peka mot diskhorn, utan vi visade att så här är tecknet för vatten och sa ordet samtidigt. Vi krävde givetvis inte att han skulle klara av det på en gång, men vi tjatade. Och det gav resultat på en vecka.
Nu är han fyra år och pratar jättemycket, men om man är uppmärksam så ser man att han har en del problem och vi fortsätter ha kontakt med talterapin, han har en specialförskolelärare som han träffar i bland för att genom medveten lek hjälpa honom att utveckas och lösa de problem som finns. Vi får mycket stöd och kan göra en del saker hemma.
Jag tycker att man har så mycket att förlora om något går snett med barnet, vi lever i ett tuft samhälle och därför ser jag det som viktigt att hjälpa barnen så tidigt som möjligt innan det har blivit så stora problem att barnet börjat få lida för det. Vist kostar det pengar att ge barnen den här stödet och hjälpen, men ett liv som går på skit kostar så ofantligt mycket mer så jag tycker att alla som har problem och som vill ha stöd och hjälp ska få det.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
