Skrivet: 2008-05-15, 19:05
#1
Vet era arbetsgivare ...
...att ni är gravida?
Hm...min vet inte ... lite jobbigt att berätta då jag är heeelt NY anställd!
Mamma Mia
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
...att ni är gravida?
Hm...min vet inte ... lite jobbigt att berätta då jag är heeelt NY anställd!
Mamma Mia
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
Min vet! Hon blev glad eftersom jag bara är visstidsanställd och hon kanske inte kan erbjuda mig något, eller bara deltid i höst. Nu slapp hon dåligt samvete.Däremot ser det ljusare ut för en fast anställning nästa läsår då ett antal lärare går i pension så det här passar egentligen jättebra i tid nu..
Lycka till med att berätta! Hon/han förstår säkert.
Har inte berättat det för nån än, utom pappan och mvc då ;-)
Kommer att vänta så länge det bara går den här gången, för att slippa allas frågor om det inte går som tänkt...
Men visst önskar man ibland att dom visste, hjärnan är som sirap, kroppen vägrar lyfta från stolen, spyor upp i halsen och trött, trött, trött....zzzz.... skulle sitta bra med lite medlidande ;-)
japp min chef vet, problemet för mig är att jag är pers assistent och börjar hos en ny brukare nu den 1:a och jag tänker inte berätta att jag är gravid direkt för denne... när jag väntade Clara berättade jag inget för brukaren förräns i 5:e månaden, det var rätt lagom tyckte jag.
Nix, bara jag och min sambo som vet ännu. Det är så tidigt, väntar nog en månad till innan chefen och kollegorna får veta. Väntar dessutom in en av kollegorna som jag vet försöker för fullt - vore kul att få en fikakompis till stundande ledighet!
Mina vet... och jag har haft en sån tur att båda tycker att det är jätteroligt.
Det kom genast roliga anekdoter :-)
Jag tycker själv att det är skönt att de vet.
Kram!
Och det var helt OK med honom.
Jag fick flera grattis.
Vi har ganska hög medelålder där jag jobbar, så magarna står inte som spön i backen direkt. Det är jag och en till som brukar vabba, typ.
Men eftersom jag räknar med trubbel den här gången, också, så ville jag informera ansikte mot ansikte först, om värdena barkar iväg snabbt.
Oooooch tredje gången så är ju inte magen liten, direkt...
Han sa: "Ja, när du säger det, så..."
Kollegerna vågar nog inte fråga, för jag bytte elevgrupp nyligen och sa: "Får se hur länge det dröjer innan de äldre frågar om jag är gravid!" Det tog fyra dagar!
(I mars, då jag inte var gravid än, ska tilläggas.) Vilket jag glatt rapporterade till kollegerna!
Då lär jag ut vad det heter på svenska, och att man inte brukar fråga det om man inte är helt säker. Fast jag är ju van. "Inte gravid, jag är bara tjock!" Hehe! Klär mig luftigt över magen i alla fall, och döljer med diverse attiraljer.
Har aldrig haft missfall, och ska man lita på illamåendet, så tänker maginnehållet i bebismagen stanna kvar den här gången också. Trots det, vill jag vänta till vecka 12 innan jag gör det allmänt känt, om det är möjligt.
Enligt en av beräkningarna är vi i v. 8+4 idag.
Lycka till med att berätta!
Min första graviditet konstaterades efter ungefär 1½ månad på ett nytt jobb. Tror jag hade det mindre stressigt iom nytt jobb, så att kroppen kände att det var OK att bli gravid (med sedan fick jag gå in i en tuffare grupp, som jag faktiskt bytte bort. Ville inte ha bänkar flygande med bebis i magen i samma rum...)
Kanske kände din kropp likadant?"Här kan jag gå omkring och vara gravid!"
Den chefen blev jätteglad för min skull, faktiskt! I en kvinnodominerad bransch är det ju inte ovanligt, och hon var allmänt mysig i största allmänhet.
Sköt om dig!
Nä, är i vecka 12 och är ju nyseparerad, så jag tänker dölja det så länge som möjligt. sen undrar jag hur många som kommer våga fråga vem som är pappan? Har jag tur kan jag dölja det till första gänget går på semester, så ses vi i augusti. Då får dom en chock! Mina chefer kommer tycka att det är jättekul, det vet jag redan. Har ju varit gravledig 2 gånger redan under mina 8 år där. Har ju absolut ingen mage som syns ännu bara som jag själv kan känna om jag ligger ner på rygg.
Ja! Hon är jätteglad och följer varje steg med spänning!! Så är det MÅNGA på jobbet och vänner som misstänker att jag är gravid eftersom jag plötslit bytt klädstil eftersom jag inte kommer i mina jeans längre....
Tre tjejer på jobbet vet, det är ett söknt stöd när man mår dåligt, min mamma har ju avslöjat mig och några andra nära vänner vet... Vi ska berätta i början på juni har vi tänkt!
Hmmm. Jag böjade på ett nytt jobb 1 mars i år. Redan i v6 fick jag avslöja mig pga jobbar på sjukhus.( röntgen m.m) Tidigt och pinsamt!!!!!!!Är dessutom sjukskriven sedan 3 v pga illamående. Ska tillbaka nästa vecka med svansen mellan benen!
Ja min närmaste chef vet. Vi har ju många chefer på mitt jobb men jag berättade för min närmaste chef och hon grattade och så. Nu blir det till att prata med fler troligen högsta chefen på avd och planerarna så jag kan ändra mitt chema...
ade tänkt att vänta med att berätta.. jävlas lite med kollegorna... se vem som vågade fråga först... hehe.. men måste nog berätta för några varför jag helt plötsligt är sååå trött och måste äta på en gång och bli avlöst meddet samma och kanske slippa sitta och ta in ett fullt flyg från Bankok när jag mår illa... "Hej, välkommen till SVerige... ursäkta att jag sitter här i buren grön i ansiktet och sur och grinig... men jag mår sååå illa...Var glad att jag inte spyr framför dig..."
En liten uppmuntran till er alla... Det finns ju både bra och dåliga arbetsgivare... När jag blev anställd var det tillsammans med över 100 andra och där fanns även en tjej som var höggravid
Så som sagt.. det är bara att berätta.. vi har rätten på vår sida.
Min vet eftersom jag är sjukskriven. Hade helst inte sagt det, men har svårt att ljuga. Dessutom dimper det ju ner ett läkarintyg...
Ska på semester på tisdag och vara ledig nästan två veckor. När jag kommer hem är jag i v 15 så då kanske det har börjat synas... Nu syns det ingenting (v 12). Ska nog berätta för min chef direkt när jag kommer tillbaka. Tycker det känns jättejobbigt eftersom jag är med i ett projekt där jag är konsult hos en kund där jag ska ta över efter en tjej som ska ha barn i september. Finns risk att vi förlorar vår plats i projektet när jag försvinner... När jag har berättat för min chef kommer det bli jättejobbigt när hon tar upp det med projektledaren och när mina kollegor i projektet får reda på det. Känns som om jag har ljugit för dom. Men men, inte mycket att göra åt! Jag visste inte att jag var gravid när jag tackade ja till det och har inte velat berätta innan. Ska bli skönt när det är gjort...
Åh skönt för många av er att ha den biten avklarad.
Jag tror jag mörkar graviditeten ett tag till .. hm..hur nu de skall gå
Det är ju trots allt ett p-piller barn vi skapat så jag har ju lite skäl till att inte berätta på bums.
Fuling .. ?!
Jag fick min nya tjänst i april.
Så jag var redan gravid då fast jag inte viste om de.
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
Min chef gissade sig till det redan när jag var i vecka 11 och då är han ändå man! Blev förvånad, men nu slipper jag ju berätta och kan vara mig själv igen.
Oj, jag är också personlig assistent, väntar första barnet, och började en ny tjänst, hos en tonåring, när jag var i vecka 7 och bestämde mig för att berätta för mamman för att det inte skulle bli krångel mellan oss längre fram. Sa att jag förstod om hon inte ville ha mig, men hon blev glad att jag var rak och det har gått bra.
på mitt andra ställe berättade jag i vecka 8 för då kräktes jag på jobbet!
Fortsättning från nedanstående
Vår konversation hamnade så längt ner så långt ner så jag fortsätter här istället. Tur att dina värden ser okej ut nu. Så du är också lärare? Kul! Även jag har jobbat med en liten grupp utagerande elever på en högstadieskola innan jag fick mitt nuvarande jobb som svensklärare på gymnasiet, så jag vet hur tufft det kan vara. Men en utmaning också såklart.
Nä, någon hjälp efter superakuta snittet fick jag inte, men jag har fått veta att det förmodligen var onödigt eftersom Hanna mådde så bra då hon kom ut.
Ännu har inget vågat fråga mig om magen. Du har modiga kollegor.
Trevlig helg!
skönt att du får ett så bra bemötande, jag får sparken från mitt nuvarande ställe för att jag är gravid "det blir så oroligt i arbetsgruppen när jag ska vara mammaledig" heter det tydligen. diskriminering kallar jag det. Så jag är jättenervös för att berätta det på mitt nya ställe
Vad säger facket om det?
Det är INTE tillåtet att diskriminera pga graviditet.
Skönt för dig att du fått ett nytt jobb, men jag blir ändå upprörd!
Styrkekram till dig!
/Morgana
Frivilligt enastående Mamma till tre Underbaringar (03, 07, 08). Nu med liten Fyra i magen (BF maj 2013)
tack, facket kan inget göra då det är brukarens familj och inte kommunen som låter mig sluta på dessa grunder. Kommunen följer reglerna då de ordnar annat till mig.
Luddiga regler inom LSS verksamheten. Brukaren bestämmer, tydligen kan de sparka folk på vilka grunder som helst.
Men nu ska det bli skönt att sluta, för under sådana omständigheter vill jag inte vara kvar där.
