Har beslutat att denna veckan berätta för mina vänner att jag är med barn.
VILL INTE!!!
Ingen vet än..förutom sambon.
Min mamma kommer bli jätteglad men jag väntar till hennes födelsedag den 14 juni. =)
Mina vänner avskyr allt vad barn heter, och jag riktigt känner hur skitsnacket dom emellan kommer gå på msn.
Jag kommer idiotförklaras och sen kommer deras sura meningar:
-Men för faaan! Gravid?
-Ska du se ut som ett hus hela sommaren?
-Jaha, det var den vänskapen.
-När du ska ha barn kommer vi inte ses lika mycket. Vi kommer gå skilda vägar efter ett tag..
-Tro inte att vi ska passa din elaka dvärg!
-Faan va du kommer ångra dg!!
-Ditt liv kommer förstöras. Allt det som är roligt nu kan du glömma!
-Du kommer bli ett vandrande mejeri utan liv.
-Kom inte o gnäll om de blir jobbigt, vi vägrar prata om barn, DET VET DU.
-Stackars dig, vilket skit du försatt dig i...
-Ska du åka gravid till SWEDEN ROCK festivalen on 16 dagar??? PATETISKT!
-Du kommer va inlåst som i ett fängelse, ha spya över dig o byta blöjor när vi drar utomlands eller festar. Stackars dig..
Allt detta hände förra gången då jag blev ofrivilligt gravid (ja, jag gick på p-piller även då)
Den graviditeten slutade dock i missfall.
De är alla mellan 34 och 44 år och de har valt bort barn i sitt liv. Något jag inte fördömer alls. Jag kan till och med förstå det.
Känner just nu att ska de börja hacka på mig så kan de fara åt helvete!
Orkar inte med negativa vibbar o jag vill inte hålla på och försvara mig, min kille och detta barnet.
Känner att detta med att berätta ligger som ett OK över mina axlar och det är inte alls kul att komma ut med denna nyheten. Inte ens på jobb.
Trodde att de skulle bli skitkul att berätta att man har en bebis i magen, men jag känner bara att jag måste gå i försvarsställning hela tiden och då är det inte ett dugg kul!
Jag vill verkligen inte berätta!!!!!!!!!!!
Kan ligga vaken på nätterna pga av detta..öva på meningar jag ska säga, förbereda mig på försvarstal, lägga fram en beredskap för hur jag ska gå tillväga.
Baaaah säger jag bara. =(
Jaja...jag ska säga det denna veckan till mina kompisar o ska de ställa till skit så känns de som om vänskapen är väck iallafall...
Kollegorna tar jag nästa vecka...eller nästa igen..Vill nte..=/
1
Jobbigt Har beslutat att denna veckan berätta för mina vänner att jag är med barn.
VILL INTE!!!
Ingen vet än..förutom sambon.
Min mamma kommer bli jätteglad men jag väntar till hennes födelsedag den 14 juni. =)
Mina vänner avskyr allt vad barn heter, och jag riktigt känner hur skitsnacket dom emellan kommer gå på msn.
Jag kommer idiotförklaras och sen kommer deras sura meningar:
-Men för faaan! Gravid?
-Ska du se ut som ett hus hela sommaren?
-Jaha, det var den vänskapen.
-När du ska ha barn kommer vi inte ses lika mycket. Vi kommer gå skilda vägar efter ett tag..
-Tro inte att vi ska passa din elaka dvärg!
-Faan va du kommer ångra dg!!
-Ditt liv kommer förstöras. Allt det som är roligt nu kan du glömma!
-Du kommer bli ett vandrande mejeri utan liv.
-Kom inte o gnäll om de blir jobbigt, vi vägrar prata om barn, DET VET DU.
-Stackars dig, vilket skit du försatt dig i...
-Ska du åka gravid till SWEDEN ROCK festivalen on 16 dagar??? PATETISKT!
-Du kommer va inlåst som i ett fängelse, ha spya över dig o byta blöjor när vi drar utomlands eller festar. Stackars dig..
Allt detta hände förra gången då jag blev ofrivilligt gravid (ja, jag gick på p-piller även då)
Den graviditeten slutade dock i missfall.
De är alla mellan 34 och 44 år och de har valt bort barn i sitt liv. Något jag inte fördömer alls. Jag kan till och med förstå det.
Känner just nu att ska de börja hacka på mig så kan de fara åt helvete!
Orkar inte med negativa vibbar o jag vill inte hålla på och försvara mig, min kille och detta barnet.
Känner att detta med att berätta ligger som ett OK över mina axlar och det är inte alls kul att komma ut med denna nyheten. Inte ens på jobb.
Trodde att de skulle bli skitkul att berätta att man har en bebis i magen, men jag känner bara att jag måste gå i försvarsställning hela tiden och då är det inte ett dugg kul!
Jag vill verkligen inte berätta!!!!!!!!!!!
Kan ligga vaken på nätterna pga av detta..öva på meningar jag ska säga, förbereda mig på försvarstal, lägga fram en beredskap för hur jag ska gå tillväga.
Baaaah säger jag bara. =(
Jaja...jag ska säga det denna veckan till mina kompisar o ska de ställa till skit så känns de som om vänskapen är väck iallafall...
Kollegorna tar jag nästa vecka...eller nästa igen..Vill nte..=/
Rent spontant så låter det inte som några bra vänner om de reagerar på det viset! Om er vänskap är sann så accepterar dig dig som du är samt dina beslut. Hade du reagerat som dem om nån av de kom och var gravid?
Jag skulle då ta avstånd från folk som dömer mig eller kastar ur sig såna ogrundade kommentarer. Det är din kropp och ditt val att gå igenom detta. Det är inget som ska belasta en vänskap (en riktig vänskap).
Du kommer säkert träffa andra kvinnor som är gravida, och så småningom utveckla en vänskap med dessa.
Hoppas detta inlägg inte gör dig ledsen eller så. Jag känner ju inte dig och din egentliga livssituation utan detta är vad jag spontant säger.
Hoppas det kommer gå bra! Sänder dig en kram på vägen!
2
Åhh Rent spontant så låter det inte som några bra vänner om de reagerar på det viset! Om er vänskap är sann så accepterar dig dig som du är samt dina beslut. Hade du reagerat som dem om nån av de kom och var gravid?
Jag skulle då ta avstånd från folk som dömer mig eller kastar ur sig såna ogrundade kommentarer. Det är din kropp och ditt val att gå igenom detta. Det är inget som ska belasta en vänskap (en riktig vänskap).
Du kommer säkert träffa andra kvinnor som är gravida, och så småningom utveckla en vänskap med dessa.
Hoppas detta inlägg inte gör dig ledsen eller så. Jag känner ju inte dig och din egentliga livssituation utan detta är vad jag spontant säger.
Hoppas det kommer gå bra! Sänder dig en kram på vägen!
Lycka till med ditt berättande. Hoppas allt känns bättre när du gjort det, samt att dina vänner faktiskt tar sitt förnuft till fånga denna gång och visar att de är vänner på alla plan. Skriv av dig här om du behöver.
Konstigt att det skall vara så svårt att berätta. Jag tänker varje vecka att jag skall berätta för chefen, men sen gör jag inte det, som om jag inte kan stå för att jag är med barn, fast jag är glad för den lille.
3
Lycka till med ditt berättande. Hoppas allt känns bättre när du gjort det, samt att dina vänner faktiskt tar sitt förnuft till fånga denna gång och visar att de är vänner på alla plan. Skriv av dig här om du behöver.
Konstigt att det skall vara så svårt att berätta. Jag tänker varje vecka att jag skall berätta för chefen, men sen gör jag inte det, som om jag inte kan stå för att jag är med barn, fast jag är glad för den lille.
Jag har nog läst dina tidigare inlägg om just detta med att berätta väldigt slarvigt. Jag har trott att det är DU som tror att de kommer att säga så här men nu ser jag ju att de tidigare sagt så till dig. Fy tusan vad fräckt! Jag förstår att du tycker det är jobbigt att berätta att du är gravid för dem. Men gör det snart så du slippper gå och oroa dig mer för vad de ska säga. Det är inte bra för dig att gå och må dåligt!
De kanske mognat lite sen förra gången? Om inte så kan jag säga att du får vara beredd på att se mindre av en del av dem framöver. Av alla mina kompisar så är det bara en som är som de du beskriver och bara det tycker jag är skitjobbigt. Jag kan säga att jag brukar oftast styra upp mina träffar med henne när jag inte har Love med mig. Hon säger ibland att det vore kul att se honom men jag vet att hon hatar alla barn i hela världen så då kan det lika gärna kvitta. Varje gång nån i bekanskapskretsen berättar att de ska ha barn/barn igen så pratar hon bakom ryggen på dem och säger saker som:
Fy fan vilken svikare. Vi skulle ju festa ihop i sommar.
Hon förstör sitt liv.
Hur fan kan man vilja ha fler barn när de första är så jävla jobbiga.
Jag drog mig för att berätta för henne att vi ska ha barn igen, men hon höll sig i skinnet och sa grattis. MEN det känns i hjärtat att veta vad hon tycker. Usch nu tog mina grav.hormoner över och jag får tårar i ögonen.
Hoppas verkligen inte att dina vänner blir så här. Det försämrar relationen en hel del kan man säga.
Vet inte varför jag berättade detta egentligen. Risken är ju att du blir mer nervös. Hoppas du inte tar illa upp. Men berätta för dem snart så du slipper gå och inte veta hur de reagerar. Det är ju inte säkert att det blir så illa som du tror....
Anna m goa barna Love (maj -06) + Ebba (nov -08)
4
O Jag har nog läst dina tidigare inlägg om just detta med att berätta väldigt slarvigt. Jag har trott att det är DU som tror att de kommer att säga så här men nu ser jag ju att de tidigare sagt så till dig. Fy tusan vad fräckt! Jag förstår att du tycker det är jobbigt att berätta att du är gravid för dem. Men gör det snart så du slippper gå och oroa dig mer för vad de ska säga. Det är inte bra för dig att gå och må dåligt!
De kanske mognat lite sen förra gången? Om inte så kan jag säga att du får vara beredd på att se mindre av en del av dem framöver. Av alla mina kompisar så är det bara en som är som de du beskriver och bara det tycker jag är skitjobbigt. Jag kan säga att jag brukar oftast styra upp mina träffar med henne när jag inte har Love med mig. Hon säger ibland att det vore kul att se honom men jag vet att hon hatar alla barn i hela världen så då kan det lika gärna kvitta. Varje gång nån i bekanskapskretsen berättar att de ska ha barn/barn igen så pratar hon bakom ryggen på dem och säger saker som:
Fy fan vilken svikare. Vi skulle ju festa ihop i sommar.
Hon förstör sitt liv.
Hur fan kan man vilja ha fler barn när de första är så jävla jobbiga.
Jag drog mig för att berätta för henne att vi ska ha barn igen, men hon höll sig i skinnet och sa grattis. MEN det känns i hjärtat att veta vad hon tycker. Usch nu tog mina grav.hormoner över och jag får tårar i ögonen.
Hoppas verkligen inte att dina vänner blir så här. Det försämrar relationen en hel del kan man säga.
Vet inte varför jag berättade detta egentligen. Risken är ju att du blir mer nervös. Hoppas du inte tar illa upp. Men berätta för dem snart så du slipper gå och inte veta hur de reagerar. Det är ju inte säkert att det blir så illa som du tror....
Jag förstår absolut att du drar dig för att berätta. Det skulle jag också göra med såna vänner. Men som Snice säger så är det inte riktiga vänner om de inte accepterar dig och ditt beslut. Det är jättetrist... Jag hoppas i alla fall att det går bättre än du föreställer dig och tänk vad skönt när det väl är sagt. *Kram*
5
Jag förstår absolut att du drar dig för att berätta. Det skulle jag också göra med såna vänner. Men som Snice säger så är det inte riktiga vänner om de inte accepterar dig och ditt beslut. Det är jättetrist... Jag hoppas i alla fall att det går bättre än du föreställer dig och tänk vad skönt när det väl är sagt. *Kram*
Låter som väldigt speciella vänner det där... Särskilt om de är över 30 allihop och uttrycker sig sådär? Jag har också lust att skriva något peppande till dig som att uttrycker de sig så där är de kanske inga bra vänner ändå, MEN, det är ju dina vänner, kanske inte så lätt att tänka så då! Man byter liksom inte vänskapskrets bara sådär, ibland är ens vänner bra underliga men ändå ens vänner. I alla fall kommer dina vänner gå miste om något stort, vilket du kommer känna när du väl fått din barn. Kanske kommer de aldrig vilja inse det men jag är helt övertygad om att du kommer känna att du vunnit högsta vinsten när du håller ditt barn i famnen! Hur graviditeten än är, hur ens sociala liv än är, så har ett litet barn förmågan att plocka fram de största känslorna hos sina föräldrar! Så lycka till med att berätta, försök att låta kommentarer rinna av dig, var dig själv fast med ett litet liv i din mage! Och klart du kan vara på Sweden Rock, det är bara att visa dem!
6
Låter som väldigt speciella vänner det där... Särskilt om de är över 30 allihop och uttrycker sig sådär? Jag har också lust att skriva något peppande till dig som att uttrycker de sig så där är de kanske inga bra vänner ändå, MEN, det är ju dina vänner, kanske inte så lätt att tänka så då! Man byter liksom inte vänskapskrets bara sådär, ibland är ens vänner bra underliga men ändå ens vänner. I alla fall kommer dina vänner gå miste om något stort, vilket du kommer känna när du väl fått din barn. Kanske kommer de aldrig vilja inse det men jag är helt övertygad om att du kommer känna att du vunnit högsta vinsten när du håller ditt barn i famnen! Hur graviditeten än är, hur ens sociala liv än är, så har ett litet barn förmågan att plocka fram de största känslorna hos sina föräldrar! Så lycka till med att berätta, försök att låta kommentarer rinna av dig, var dig själv fast med ett litet liv i din mage! Och klart du kan vara på Sweden Rock, det är bara att visa dem!
konstigt inlägg. Fattar inte vad problemet är? Hade förstått det om du var 17-19 år och blivit ofrivilligt gravid, men du är väl en bit över 30? Bryr du dig så om vad dinavänner ycker om graviditet och barn att du har ångest för att berätta? Hela inlägget är väldigt omoget
7
konstigt inlägg. Fattar inte vad problemet är? Hade förstått det om du var 17-19 år och blivit ofrivilligt gravid, men du är väl en bit över 30? Bryr du dig så om vad dinavänner ycker om graviditet och barn att du har ångest för att berätta? Hela inlägget är väldigt omoget
Och jag kan tycka att det är omoget att inte ha förmåga att känna medkänsla för någon som tycker att någonting är jobbigt, Anonym. Låt hellre bli att svara - eller kom med någon vettig synpunkt eller konkret råd på hur hon ska komma ur sin "omognad"!
Att inte få stöd i sin omgivning är jobbigt helt oavsett hur gammal man är, även om man oftast är lite bättre rustad att ta det när man är äldre. Hade Lincoln varit 17-19 år hade hon kanske inte ens valt att behålla barnet - just pga bristen på stöd.
Anonym, ditt inlägg brister väldigt i insikt och empati, tycker jag.
8
Och jag kan tycka att det är omoget att inte ha förmåga att känna medkänsla för någon som tycker att någonting är jobbigt, Anonym. Låt hellre bli att svara - eller kom med någon vettig synpunkt eller konkret råd på hur hon ska komma ur sin "omognad"!
Att inte få stöd i sin omgivning är jobbigt helt oavsett hur gammal man är, även om man oftast är lite bättre rustad att ta det när man är äldre. Hade Lincoln varit 17-19 år hade hon kanske inte ens valt att behålla barnet - just pga bristen på stöd.
Anonym, ditt inlägg brister väldigt i insikt och empati, tycker jag.
Om jag ville ha barn och mina sk vänner inte, då hade jag gjort ett val. Det gäller att prioritera, och mina vänner hade inte kommit i första hand. Jag väntar mitt 5 barn nu, och jag har varit lika nervös att berätta varje gång för familjen, för att jag är rädd att dom ska tycka att det börjar bli en vana att jag är gravid så dom vet inte vad dom ska säga, men det är ju på skoj. Skulle jag sitta och vara rädd för att mina vänner snacka skit om mig på msn för att jag vagravid, då skulle jag nog skaffa nya vänner. Och stor i sommar? Fet kan man bli även omman inte är gravid, speciellt när man är över 35 och inte har barn. Då sitter man mest, äter och dricker och fikar och har inga ungar som håller benen i gång. Det är väl ett argument att köra med?
9
Om jag ville ha barn och mina sk vänner inte, då hade jag gjort ett val. Det gäller att prioritera, och mina vänner hade inte kommit i första hand. Jag väntar mitt 5 barn nu, och jag har varit lika nervös att berätta varje gång för familjen, för att jag är rädd att dom ska tycka att det börjar bli en vana att jag är gravid så dom vet inte vad dom ska säga, men det är ju på skoj. Skulle jag sitta och vara rädd för att mina vänner snacka skit om mig på msn för att jag vagravid, då skulle jag nog skaffa nya vänner. Och stor i sommar? Fet kan man bli även omman inte är gravid, speciellt när man är över 35 och inte har barn. Då sitter man mest, äter och dricker och fikar och har inga ungar som håller benen i gång. Det är väl ett argument att köra med?
Tja, det finns de som faktiskt är oroliga - helt oavsett om det är femte eller första barnet. Lincoln väntar sitt första barn, det kom oväntat men är önskat - hon kan väl få lov att tycka det är läskigt att berätta när hon också redan varit med om okänsliga reaktioner förra gången då det slutade i mf???
Alla är vi olika - herregud, och dessutom kan det ta extra hårt när vi är hormonstinna och inte kan slappna av riktigt i graviditeten. Sedan var det inte den ev. fetman Lincoln var orolig för - utan för de okänsliga kommentarerna i sig.
Och ja, fet kan man vara/bli helt oberoende av om man har barn eller är gravid eller inte - väl sett av dig anonym. Vissa tycker att det är jobbigt, och andra kan ta det bättre.
Eller var det ändå inte det du menade??
Själv tycker jag att det är en pina att behöva berätta på mitt nya jobb att jag är gravid - och jag är fullvuxen och har vart med förr - men tycker ändå att det är lätt jobbigt. Det spelar fasen ingen roll att jag är både vuxen och mogen och har valt både nytt jobb och tredje barn själv - det kan kännas kymigt ändå. Personligen tycker jag att även det är något som kan vara skönt att dryfta i ankomstgruppen för att få lite stöd och kanske en dunk i ryggen typ "kom igen nu, det blir ju bara värre ju längre du väntar!"
10
Tja, det finns de som faktiskt är oroliga - helt oavsett om det är femte eller första barnet. Lincoln väntar sitt första barn, det kom oväntat men är önskat - hon kan väl få lov att tycka det är läskigt att berätta när hon också redan varit med om okänsliga reaktioner förra gången då det slutade i mf???
Alla är vi olika - herregud, och dessutom kan det ta extra hårt när vi är hormonstinna och inte kan slappna av riktigt i graviditeten. Sedan var det inte den ev. fetman Lincoln var orolig för - utan för de okänsliga kommentarerna i sig.
Och ja, fet kan man vara/bli helt oberoende av om man har barn eller är gravid eller inte - väl sett av dig anonym. Vissa tycker att det är jobbigt, och andra kan ta det bättre.
Eller var det ändå inte det du menade??
Själv tycker jag att det är en pina att behöva berätta på mitt nya jobb att jag är gravid - och jag är fullvuxen och har vart med förr - men tycker ändå att det är lätt jobbigt. Det spelar fasen ingen roll att jag är både vuxen och mogen och har valt både nytt jobb och tredje barn själv - det kan kännas kymigt ändå. Personligen tycker jag att även det är något som kan vara skönt att dryfta i ankomstgruppen för att få lite stöd och kanske en dunk i ryggen typ "kom igen nu, det blir ju bara värre ju längre du väntar!"
Det var riktat till den anonyme...fegt att inte våga skriva sitt namn och det är skrämmande at vissa inte kan förstå att det kan kännas jobbigt att förlora sina vänner efter alla dessa år. Oavsett om de är knäppa eller inte.
12
Det var riktat till den anonyme...fegt att inte våga skriva sitt namn och det är skrämmande at vissa inte kan förstå att det kan kännas jobbigt att förlora sina vänner efter alla dessa år. Oavsett om de är knäppa eller inte.
Ja de e uppriktigt sagt jobbigt. Jag älskar mina vänner och jag har väl känt som dom innan. Att jag inte vill ha barn. Denna lille bebben e ju en olycka..men det kommer bli en älskad sån. Jag ville inte ha barn heller, men jag har alltid gillat ungar och verkligen förstått folk som skaffar barn.!!
Men jag tyckte aldrig riktigt att de platsade i mitt liv och mitt sätt att leva.
Nu e den där i min mage och nu får man ställa om och jag e glad på alla sätt. Lite smått skrämd ibland men de e väl alla.
Känner bara att jag inte orkar me deras negativa syn på mig o på min blivande situation och det svider när jag vet vad som kommer sägas bakom ryggen på mig!!
Tack för er omtanke o era gulliga åsikter…ja utom den enonyme..men såna folk finns ju överallt.
13
Ja de e uppriktigt sagt jobbigt. Jag älskar mina vänner och jag har väl känt som dom innan. Att jag inte vill ha barn. Denna lille bebben e ju en olycka..men det kommer bli en älskad sån. Jag ville inte ha barn heller, men jag har alltid gillat ungar och verkligen förstått folk som skaffar barn.!!
Men jag tyckte aldrig riktigt att de platsade i mitt liv och mitt sätt att leva.
Nu e den där i min mage och nu får man ställa om och jag e glad på alla sätt. Lite smått skrämd ibland men de e väl alla.
Känner bara att jag inte orkar me deras negativa syn på mig o på min blivande situation och det svider när jag vet vad som kommer sägas bakom ryggen på mig!!
Tack för er omtanke o era gulliga åsikter…ja utom den enonyme..men såna folk finns ju överallt.
Det kan ju vara så att nån/några av dina vänner faktiskt inte kan få barn och lider av det och därför kanske "försvarar" sig genom att säga såna där grejer för att de inte vill att nån annan i bekantskapskretsen ska skaffa barn heller.
Jag hoppas i alla fall att det går bra och att du får några grattis. Berätta det som att "Jippi vi ska ha barn och är jätteglada över det"
14
Det kan ju vara så att nån/några av dina vänner faktiskt inte kan få barn och lider av det och därför kanske "försvarar" sig genom att säga såna där grejer för att de inte vill att nån annan i bekantskapskretsen ska skaffa barn heller.
Jag hoppas i alla fall att det går bra och att du får några grattis. Berätta det som att "Jippi vi ska ha barn och är jätteglada över det"
Lincoln, jag tror att du råkat ut för ett "troll", någon som är ute efter att ställa till osämja i snackgrupper. Jag tycker du ska ignorera det och inte ta illa upp.
Jag önskar också att du kunde ignorera dina märkliga vänner men det är förstås en svårare fråga! Hoppas bara att du har fel och att de inte kommer att reagera så avogt som du befarar.
17
Lincoln, jag tror att du råkat ut för ett "troll", någon som är ute efter att ställa till osämja i snackgrupper. Jag tycker du ska ignorera det och inte ta illa upp.
Jag önskar också att du kunde ignorera dina märkliga vänner men det är förstås en svårare fråga! Hoppas bara att du har fel och att de inte kommer att reagera så avogt som du befarar.
Nej, men jag reagerar väldigt starkt på elaka inlägg anonyma. Om du ska fortsätta skriva så hoppas jag att du kliver ur den där anonymiteten och vågar stå för det du skriver.
18
Nej, men jag reagerar väldigt starkt på elaka inlägg anonyma. Om du ska fortsätta skriva så hoppas jag att du kliver ur den där anonymiteten och vågar stå för det du skriver.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
