om att slänga diagnoser efter barn

[cogito]

bara så att vi inte pratar förbi varandra:
Flera här pratar om hur svårt det är att FÅ en diagnos - det tror jag nog också att det kan vara, men många kämpar mycket för att få den, helt enkelt för att deras barn inte får hjälp utan en sådan.
Utöver denna grupp finns det massor av helt grundlösa diskussioner där outbildat flok SÄGER att den och den säkert har ADHD eller Asperger pga deras beteende.
Precis som när var och varannan chef är psykopat. Det GÅR mode i sånt här med...
Däremot INTE sagt att de som har en funktionsnedsättning bör fångas upp och få hjälp. Det kan inte nog understrykas.
Men de allrs flesta av sveriges elever skulle nog klara av skolan bra om det var lugnare där. Mer fysisk rörelse på raster och gymnastik varje dag, mera ordning och reda i klassen, mindre grupper.

[Paxelle]

visst, klart många skulle klara sig i en lugnare miljö, självklart!
Men ofta kvarstår problemen i vuxen ålder.... med rätt stora konsekvenser som följd.

Och vi som pratar om hur svårt det är att få diagnos pratar inte nattmössan, vi VET av erfarenhet! Så det är inte bara snack.

Nu tänker jag dock lägga ner denna diskussion, känns inte som att vi pratar förbi varandra, bara att du har din verklighet som du lever i som sittande i skolstyrelse... jag har min verklighet som mamma till fyra barn varav tre har diagnos och jag själv också för den delen. Jag baserar mina uttalanden på vad jag vet,vad jag lärt mig och de erfarenheter jag gjort under resans gång.
As simple as that.
Du har dina åsikter, 90 % av dem håller jag inte med om men det är ju okej, man måste inte alltid tycka lika.

Ha en bra helg!

[71:an Nika]

att en del ibland slänger ur sig att den och den har ADHD och så vet de egentligen inte ett dugg om det. Det nya, vad jag upplever, att säga är att någon måste "ha diagnos"....eftersom den gör si eller så. Sådant kan jag bli trött på. Har någon kompis som också sagt några ggr att hon tror att hennes barn har ADHD, vilket de absolut inte har.De har trotsat helt enkelt och hon har varit trött och då har hon misstänkt ADHD

När någon med egen erfarenhet säger så, som Paxelle började med i tråden nedan, det är inte konstigt, för är man I något så känner man igen vissa saker. Själv märker jag inte det minsta om någon är knarpåverkad för jag kan inget om det och vet inte hur man ser ut då, men kompisar som vet mer kan säga att den och den är påtänd, Jag fattar ingenting för jag tycker att personen verkar hur normal som helst.....Jag har suttit i haschrök och inte fattat det, för jag har inte vetat vad det är. Hur korkad som helst är jag alltså, men det är väl i detta fallet bra

Har man erfarenhet av något så ser man det lättare. Inte alltid har man rätt såklart.

[FiaLisa-N]

Det är ju viktigt att en diagnos ställs av en person med rätt kompetens. När vänner och bekanta använder olika bokstavskombinationer som skällsord ser jag det inte som en diagnos.

Det är också viktigt att komma ihåg att en diagnos inte förändrar barnet på något sätt, men den ger barnets omgivning möjligheter att sätta in rätt form av stöd. Fast barnet är ju fortfarande samma person som innan diagnosen.

[Rut_Blad]

Och bättre mat och koll på måltider. Ser allt för många barn som aldrig äter frukost, eller så äter de sockerfrukostar och dippar innan lunch redan.

Att ha koll på blodsockret tror jag är en ganska viktig del också, förrutom det viktiga du tar upp.

[Anonym mamma]

fast vad har det med diagnoser att göra?

[Mamma Erik]

Jag tror att det är ganska intressant debatt att läsa. Sonen har en nära vän med diagnostiserad ADHD och även medicineras, i mina ögon är han helt normal som helst, även om jag träffade honom innan han fick medicin och jag kan väl säga som så, att det var _väldigt_ intensivt när han var här.
Men sedan är det väl som andra funktionshinder, i rätt miljö så märker man inte av alla, många barn med lätt ADHD t.ex skulle med all säkerhet inte märkas av under min skoltid, då man satt i sina bänkar, fick fasta arbetsuppgifter och strukturerad vardag, men i dagens skola och samhälle, som kräver helt andra egenskaper, så blir detta funktionshinder mer påtagligt.
För att dra en extrem parallell, dyselexi var inte problem innan kravet kom att alla kunde läsa.
Men andra, t.ex fysiska, funktionshinder som förr innebar instutionsvård för resten av livet, är idag betydligt lättare att leva med.
Men självklart tycker jag att det är idiotiskt att använda begrepp som ADHD, DAMP etc som uttryck hur man beter sig, men å andra sidan så frågar vi ju till vardags om folk är blinda eller döva, utan att tänka på att det också är ett funktionshinder.