Skrivet: 2008-06-04, 09:19
#1
Hemma med bebis!!
Nu är Vilme storebror! I söndagskväll föddes lillasyster Eira med raketfart
Vaknade ca kl. 7 i söndags morse, den 1/6, och kände att jag hade lite ont (med betoning på lite). Tänkte inte så mycket på att det kunde vara värkar, men när jag fortfarande hade ont vid 9-tiden så började jag klocka lite smått. "Värkarna" var ganska oregelbundna, men de avtog inte heller. Bestämde oss för att åka in på en kontroll eftersom jag inte hade så fasligt ont med Vilme heller. Ville inte ta risken att det skulle gå FÖR fort sen.
Ringde svärfar som skjutsade oss in till förlossningen, och vi var framme där ca 10.30. Gjorde ctg, men värkarna blev såklart lite glesare och de gjorde fortfarande inte speciellt ont.
En undersöning gjordes oxå och jag var då endast öppen ca 2 cm och livmodertappen var inte utplånad.
Kom överrens med BM om att komma tillbaka under eftermiddagen, så det var bara att gå ut och traska..(bor 4 mil ifrån förlossningen så vi ville inte ringa svärfar en gång till).
Värkarna tilltog lite under dagen, men det var fortfarande ca. 5-6 minuter mellan. När nösta undersökning gjordes, ca. 16.30, var jag öppen 3 cm så någon nytta gjorde värkarna iallafall. Det bestämdes att vi skulle stanna på förlossingen under kvällen eftersom vi har en bit att åka och de ville kolla en gång till efter några timmar. Nu tyckte jag värkarna gjorde mer ont så jag kopplade på tensen. Vilken superuppfinning! Med hjälp av den så var värkarna helt hanterbara, och jag var vid gott mod. Nästa undersökning gjordes kl. 19. var då öppen 5 cm, med buktande hinnor, och vi blev inskrivna! Så skönt att veta att vi verkligen skulle ha bebis och att det inte var falskt alarm.
Framåt kvällen gjorde det sedan mer och mer ont, och ca 21.40 ringde jag på klockan och bad om lustgas. Nattpersonalen hade just gått på sitt skift så de skulle ändå komma in och hälsa. Sedan blev de kvar hos oss Hade nämligen lustgasen i kanske 2 värkar medan de var inne och pratade, och sen gick vattnet mitt i en värk. BM kollade då hur pass öppen jag var och konstaterade att det var 7 cm med mjuka kanter. Just då kändes det rätt hopplöst eftersom jag nu tyckte att det gjorde RIKTIGT ont och min bästa vän tensen hade slutat verka. Vi nästa värk var jag helt plötsligt tvungen att krysta och då försvann de tre sista centimetrarna på en gång (TUR). Tre krystvärkar senare var hon ute, vår lilla Eira! Lite medtagen efter den snabba utdrivningen, men hon kom igång snabbt. 3095 g tung (lätt)och 47 cm lång var hon och föddes i v. 39+1...
Världens finaste flicka har vi fått och vi är så glada. Känns jättebra att detta är över nu med tanke på allt som har hänt oss i vår.
Vi kom hem idag och Eira tuttar som om hon aldrig har gjort annat. Hoppas mjölken kommer igång ordetnligt snart bara, för bröstvårtorna är rätt ömma om man säger så Vilme är tokkär i lillasyster och vill gärna pussa på henne hela tiden.
Jag är jättenöjd med förlossningen, och tyckte inte att det var så himla hemskt den här gåmgen heller... Det är ju absolut inte skönt att föda barn, men jag verkar va en av dem som har haft turen att föda utan jättesmärtor. Det är jag glad för!
//Elin, mamma till Vilme 051121 och Eira 080601
