Känner mig bara helt förtvivlad - dottern tänker flytta hemifrån, till sin pappa 40 mil bort, och gå sista året på gymnasiet där. Och ja, jag vet att hon är stor nu så jag har inget att bestämma om, men det känns ändå som en spark i magen efter alla år som jag har funnits där och stöttat medan han försvann iväg och inte brydde sig ett dyft.
Trodde jag hade ett år till på mig att "koppla loss", och nu är det bara tack och adjö om någon månad. Känner mig som en ratad toffel. Samtidigt är det ju inget jag kan säga eller göra, det är bara att acceptera men det gör så förtvivlat ont. Ville bara skriva av mig lite av all sorg som jag nu måste bita ihop om. Göra det rätta och inte visa att jag gråter inombords.
1
Flytta hemifrån Känner mig bara helt förtvivlad - dottern tänker flytta hemifrån, till sin pappa 40 mil bort, och gå sista året på gymnasiet där. Och ja, jag vet att hon är stor nu så jag har inget att bestämma om, men det känns ändå som en spark i magen efter alla år som jag har funnits där och stöttat medan han försvann iväg och inte brydde sig ett dyft.
Trodde jag hade ett år till på mig att "koppla loss", och nu är det bara tack och adjö om någon månad. Känner mig som en ratad toffel. Samtidigt är det ju inget jag kan säga eller göra, det är bara att acceptera men det gör så förtvivlat ont. Ville bara skriva av mig lite av all sorg som jag nu måste bita ihop om. Göra det rätta och inte visa att jag gråter inombords.
Förstår att det kan kännas tråkigt, en slags separation.Men hon behöver kanske veta varför hennes pappa stack i väg. Hon har säkert många frågor om detta. Det är nog bra om hon kan bo hos honom och lär känna honom lite mer om han inte funnits i hennes liv tidigare så mycket.
Jag skulle tycka att det var bra om min son ville vara mer med sin pappa och att pappan ville vara med honom. Det kanske kommer senare när han blir äldre.
Tyvärr får man ta allt ansvar själv och dra det tyngre lasset under alla år.
2
Förstår att det kan kännas tråkigt, en slags separation.Men hon behöver kanske veta varför hennes pappa stack i väg. Hon har säkert många frågor om detta. Det är nog bra om hon kan bo hos honom och lär känna honom lite mer om han inte funnits i hennes liv tidigare så mycket.
Jag skulle tycka att det var bra om min son ville vara mer med sin pappa och att pappan ville vara med honom. Det kanske kommer senare när han blir äldre.
Tyvärr får man ta allt ansvar själv och dra det tyngre lasset under alla år.
När min bonusdotter flyttade hemifrån, efter att ha bott heltid hos oss sen hon var 8 år, ville hon till en början ha väldigt lite kontakt med oss. Däremot träffade hon sin mamma ofta, trots att mamman inte engagerat sig särskilt mycket i dottern. Det sved rejält för min man. Men hon hade frigjort sig från mamman redan i 12-årsåldern och behövde nu göra samma sak från pappan. Efter ett par år började hon komma och hälsa på oss ofta och nu har hon och vi mycket god kontakt, samtidigt som hon är starkt kritisk till sin mamma. Så det kan vända igen efter en tid.
3
När min bonusdotter flyttade hemifrån, efter att ha bott heltid hos oss sen hon var 8 år, ville hon till en början ha väldigt lite kontakt med oss. Däremot träffade hon sin mamma ofta, trots att mamman inte engagerat sig särskilt mycket i dottern. Det sved rejält för min man. Men hon hade frigjort sig från mamman redan i 12-årsåldern och behövde nu göra samma sak från pappan. Efter ett par år började hon komma och hälsa på oss ofta och nu har hon och vi mycket god kontakt, samtidigt som hon är starkt kritisk till sin mamma. Så det kan vända igen efter en tid.
Jag tror inte att du ska ta det så personligt och känna att det är du som ratas som "en gammal toffel".
Dels behöver hon lära känna sin pappa, dels behöver hon frigöra sig. Hon kommer tillbaka när hon är klar med sina egna processer!
Jag antar att ni kan ses då coh då även om det är långt borta.
Min unge sticker till USA på ett år och honom kommer jag ju inte se alls under hela tiden. Det är vad han behöver göra för att växa upp. Vi har varit väldigt tighta pga av en strulig och hemsk skilsmässa där han inte träffade sin pappa överhuvudtaget på 2,5 år.
Vi står varandra väldigt nära men jag känner mig stolt över att han tar språnget iväg från mig. Men... precis som du kommer jag behöva dölja gråten när han åker.
4
Jag tror inte att du ska ta det så personligt och känna att det är du som ratas som "en gammal toffel".
Dels behöver hon lära känna sin pappa, dels behöver hon frigöra sig. Hon kommer tillbaka när hon är klar med sina egna processer!
Jag antar att ni kan ses då coh då även om det är långt borta.
Min unge sticker till USA på ett år och honom kommer jag ju inte se alls under hela tiden. Det är vad han behöver göra för att växa upp. Vi har varit väldigt tighta pga av en strulig och hemsk skilsmässa där han inte träffade sin pappa överhuvudtaget på 2,5 år.
Vi står varandra väldigt nära men jag känner mig stolt över att han tar språnget iväg från mig. Men... precis som du kommer jag behöva dölja gråten när han åker.
Det måste kännas jättejobbigt! Men hon är alltid "nära" dig ändå. Och du är så bra som "gör det rätta" och inte visar allt det du känner så att du gör det svårare för henne ... det kanske redan är tungt för henne också. Innerst inne.
Tipsar om en sida som bara är för oss med tonåringar. Där kan du ställa frågor också. Till en massa klokt folk www.1318.se
5
Det måste kännas jättejobbigt! Men hon är alltid "nära" dig ändå. Och du är så bra som "gör det rätta" och inte visar allt det du känner så att du gör det svårare för henne ... det kanske redan är tungt för henne också. Innerst inne.
Tipsar om en sida som bara är för oss med tonåringar. Där kan du ställa frågor också. Till en massa klokt folk www.1318.se
Usch ja, det är ingen trevlig känsla när de vi älskar mest ska åka iväg och lämna oss kvar! Jag förstår dig. Min dotters pappa bor långt bort och jag fasar för om hon skulle få för sig att flytta dit endera dan. Det är en frigörelseprocess och det är inget man kan göra mer än att älska sitt barn och finnas till i vått och torrt. Hoppas att det ordnar sig för er.
6
Usch ja, det är ingen trevlig känsla när de vi älskar mest ska åka iväg och lämna oss kvar! Jag förstår dig. Min dotters pappa bor långt bort och jag fasar för om hon skulle få för sig att flytta dit endera dan. Det är en frigörelseprocess och det är inget man kan göra mer än att älska sitt barn och finnas till i vått och torrt. Hoppas att det ordnar sig för er.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
