Hej!
Vår psykolog kallade det för utvecklingsförsening. Hon förklarade det som att det ofta går in i varann - och det är svårt att säga vad som är autism och/eller utvecklingsförsening. Jag tycker att det varit svårt att hitta några bra sidor om utvecklingsförsening/lindrig utvecklingsstörning. Jag är ibland inne på forumet utvecklingshämning (här på Allt för föräldrar alltså) och där fått en del tips. Inga som jag kommer på just nu, men jag kan återkomma om det. Just nu är de inne på att autism är huvudorsaken och att det kanske inte är lindrig utvecklingsstörning ändå (mental retardation är ett annat namn...), så f.n. har jag släppt den biten. Vi har fortfarande inte någon diagnos eftersom de står och väger mellan dessa...
Jo, jag frågade Allt för föräldrars expert om skillnaden mellan lindrig utv.störn. och autism. Klistrar in en del av svaret här:
"Utvecklingstörning är ett förståndshandikapp som man undersöker med begåvningstest. En låg begåvningsnivå, under IQ 70, i kombination med stödbehov är huvudgrunden för den diagnosen. Sedan finns det utvecklingsstörning som man kallar lindrig, måttlig eller svår. Lindrig utvecklingsstörning ligger, som framgår av namnet närmast att inte vara utvecklingsstörning utan "bara" en svagbegåvning. Gränsen där kan också vara svår att dra. Om barnen ej medverkar i test fullt ut blir det ju svårare. Man får då väga samman med annan information om utvecklingen. Om ett barn både vid ett, två och tre års ålder varit sen, jämfört med andra
barn, är det ju ytterligare något som tyder på att det verkligen är frågan om någon varaktig svårighet.
Diagnoskriterier för autism är att man skall ha svårigheter med social interaktion, kommunikation och att man ägnar sig åt repetitiva eller stereotypa beteenden, som även kan innebära att man har mycket svårt att vara flexibel. Svårigheterna skall även finnas före tre års ålder.
Vid utvecklingsstörning är ofta samspelsförmågan med jämnåriga och kommunikationsförmågan påverkad, på grund av den sena utvecklingen, vilket kan likna hur det ser ut vid autism. Utvecklingsstörda barn brukar dock ofta ha större förmåga att kompensera bristande språkförmåga med gester, kroppsspråk och mimik. Det är ofta lättare att testa ett utvecklingsstört barn för att det faktiskt medverkar på ett annat sätt än ett autistiskt. Men även utvecklingsstörda barn kan ha svårt med samarbete i test för att de är rädda att misslyckas.
De allra flesta med autism är också utvecklingsstörda så det är mycket vanligt att man har kombinerade svårigheter. Om ett barn är lindrigt utvecklingsstört och inte tillräckligt autistiskt för att få diagnosen autism och ett annat precis får diagnosen autism men inte riktigt utvecklingsstörning så ter de sig ju väldigt lika och kan i princip ha samma stödbehov."
Jag fick tips om en bok av en tjej inne på Utvecklingshämning men hittar den inte just nu... Återkommer :-)
Du når mig på
[email protected] annars...
MVH
Anna
