De senaste två månaderna har K:s glädje över att gå i skolan bara dalat. Hon har ett hett temperament och vi är väl medvetna om att hon stundtals kan vara väldigt uppkäftig och oförskämd. Vad det beror på vet vi inte, men som förälder tror och hoppas man ju att det är ett beteende som ens barn bara har på hemmaplan inför sina föräldrar, i vårt fall gäller det beteendet även när hon är i förskoleklassen. Hos kompisar och i andra gruppaktiviteter sköter hon sig bra. Det vi vet är att hon innanför det hårda skalet är en osäker/känslig tjej som gråter i stort sett varje kväll när hon berättar om hur det har varit i skolan. Hon gråter för att hon VET att hon bett sig dumt åt, men också för att hon tycker det är fruktansvärt att i stort sett varje dag bli tagen åt sidan för att bli tillsagd/utskälld. Vi ser ingen anledning att läxa upp henne ännu en gång när hon berättar om sitt beteendeunder dagen, det skulle bara innebära att hon slutade berätta för oss och i den situationen vill vi inte hamna. K har svårt att veta var hon ska ”tillhöra”. Eftersom hon är betydligt mycket längre än sina jämnåriga blir hon ofta tagen för mycket äldre än vad hon är. Hon tycker det är jobbigt att vara ”annorlunda”, att t ex alltid bli placerad ”längst bak” pga sin längd. Hon har ett stort bekräftelsebehov. Att hon gärna söker sig till äldre kompisar (eller vuxna) blir naturligt både med tanke på sin längd och med tanke på att hon är tidig i sin intellektuella utveckling, hon kan läsa, skriva och räkna m.m (många gånger tom bättre än de som är 1-2 år äldre). Däremot är hon mer osäker i det sociala.
Det har skurit sig totalt mellan K och hennes F-lärare. Läraren orkar inte med K och har nog helt tappat tålamodet. K å sin sida har sagt att hon är rädd för sin lärare och att hon är dummast i världen. Hon har ingen respekt för sin lärare och i kombination med rädslan gör detta att hon (istället för att sitta tyst och ”lyda”) ständigt tjafsar emot…vilket leder till tillsägelse (ibland inför klassen och ibland utanför klassrummet)…och så är den onda cirkeln i rullning igen. Vad gör man som förälder??? Kan tillägga att varken jag eller min man har något förtroende för F-läraren då hon absolut inte kan se sin roll i situationen. Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Efter lite ”googling” har jag förstått att min dotters humör/beteende inte är helt ovanligt…(6-7 års trots/förpubertet/lilla tonåren), men det verkar inte vara lika vanligt att beteendet visar sig ”utanför hemmet”. Som förälder försvarar jag givetvis mitt barn….även om jag inser att hennes beteende många gånger inte är försvarbart…det jag frågar mig är hur läraren hanterar situationen och varför det blivit som det blivit??? Eftersom vår dotter ”är tidig” har hon fått vara i klass 1(-3) ibland, där hon stormtrivs och får större utmaningar. Där fungerar det, hon väntar på sin tur och lyssnar på läraren. Förhoppningsvis ”löser sig allt” till hösten då hon hamnar i den klassen med den läraren…tycker ni att vi bör ta ett snack med lärarna redan nu eller ska man vänta och se?? Känner att jag skuldbelägger mig själv också...att jag inte "lyckats" som förälder...varför är mitt barn "annorlunda"??
Tack för att ni orkade läsa.
Kram
1
7 åring (även på "förskoleklass") De senaste två månaderna har K:s glädje över att gå i skolan bara dalat. Hon har ett hett temperament och vi är väl medvetna om att hon stundtals kan vara väldigt uppkäftig och oförskämd. Vad det beror på vet vi inte, men som förälder tror och hoppas man ju att det är ett beteende som ens barn bara har på hemmaplan inför sina föräldrar, i vårt fall gäller det beteendet även när hon är i förskoleklassen. Hos kompisar och i andra gruppaktiviteter sköter hon sig bra. Det vi vet är att hon innanför det hårda skalet är en osäker/känslig tjej som gråter i stort sett varje kväll när hon berättar om hur det har varit i skolan. Hon gråter för att hon VET att hon bett sig dumt åt, men också för att hon tycker det är fruktansvärt att i stort sett varje dag bli tagen åt sidan för att bli tillsagd/utskälld. Vi ser ingen anledning att läxa upp henne ännu en gång när hon berättar om sitt beteendeunder dagen, det skulle bara innebära att hon slutade berätta för oss och i den situationen vill vi inte hamna. K har svårt att veta var hon ska ”tillhöra”. Eftersom hon är betydligt mycket längre än sina jämnåriga blir hon ofta tagen för mycket äldre än vad hon är. Hon tycker det är jobbigt att vara ”annorlunda”, att t ex alltid bli placerad ”längst bak” pga sin längd. Hon har ett stort bekräftelsebehov. Att hon gärna söker sig till äldre kompisar (eller vuxna) blir naturligt både med tanke på sin längd och med tanke på att hon är tidig i sin intellektuella utveckling, hon kan läsa, skriva och räkna m.m (många gånger tom bättre än de som är 1-2 år äldre). Däremot är hon mer osäker i det sociala.
Det har skurit sig totalt mellan K och hennes F-lärare. Läraren orkar inte med K och har nog helt tappat tålamodet. K å sin sida har sagt att hon är rädd för sin lärare och att hon är dummast i världen. Hon har ingen respekt för sin lärare och i kombination med rädslan gör detta att hon (istället för att sitta tyst och ”lyda”) ständigt tjafsar emot…vilket leder till tillsägelse (ibland inför klassen och ibland utanför klassrummet)…och så är den onda cirkeln i rullning igen. Vad gör man som förälder??? Kan tillägga att varken jag eller min man har något förtroende för F-läraren då hon absolut inte kan se sin roll i situationen. Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Efter lite ”googling” har jag förstått att min dotters humör/beteende inte är helt ovanligt…(6-7 års trots/förpubertet/lilla tonåren), men det verkar inte vara lika vanligt att beteendet visar sig ”utanför hemmet”. Som förälder försvarar jag givetvis mitt barn….även om jag inser att hennes beteende många gånger inte är försvarbart…det jag frågar mig är hur läraren hanterar situationen och varför det blivit som det blivit??? Eftersom vår dotter ”är tidig” har hon fått vara i klass 1(-3) ibland, där hon stormtrivs och får större utmaningar. Där fungerar det, hon väntar på sin tur och lyssnar på läraren. Förhoppningsvis ”löser sig allt” till hösten då hon hamnar i den klassen med den läraren…tycker ni att vi bör ta ett snack med lärarna redan nu eller ska man vänta och se?? Känner att jag skuldbelägger mig själv också...att jag inte "lyckats" som förälder...varför är mitt barn "annorlunda"??
Tack för att ni orkade läsa.
Kram
Hej, jag hinner inte skriva något långt och uttömmande svar, men känner ändå att jag vill svara något.
Min spontana reaktion är att jag tycker att ni ska försöka byta klass (eller egentligen lärare) och se om det blir någon förändring, kanske att hon kan börja i den "högre" klassen som hon har varit i tillfälligt och som ändå verkar funka mkt bättre. Om hon är så tidig i de kunskaperna som du beskriver henne så borde det ju inte vara något större problem.
Nu måste jag rusa iväg och ta hand om mina egna... men hoppas det ordnar sig för er.
Kom på en sak till, jag vet hur det är att känna sig som en misslyckad förälder. Har själv en son med ADHD, och det var egentligen först efter att han har fått diagnosen som jag inser att det inte alltid är oss föräldrar det är "fel" på...
Lycka till!
2
Hej, jag hinner inte skriva något långt och uttömmande svar, men känner ändå att jag vill svara något.
Min spontana reaktion är att jag tycker att ni ska försöka byta klass (eller egentligen lärare) och se om det blir någon förändring, kanske att hon kan börja i den "högre" klassen som hon har varit i tillfälligt och som ändå verkar funka mkt bättre. Om hon är så tidig i de kunskaperna som du beskriver henne så borde det ju inte vara något större problem.
Nu måste jag rusa iväg och ta hand om mina egna... men hoppas det ordnar sig för er.
Kom på en sak till, jag vet hur det är att känna sig som en misslyckad förälder. Har själv en son med ADHD, och det var egentligen först efter att han har fått diagnosen som jag inser att det inte alltid är oss föräldrar det är "fel" på...
Mitt första intryck är verkligken att hon är understimulerad i skolan. Fördelen där Robert går är att man redan från start jobbar F-1-2 och det finns utrymme för barnen att jobba lite i sin egen takt. Som jag förstår det så är det inte förrän man hos er går i en blandad klass 1-3. Det ser ut som om det kan ljusna när hon väl kommer till den klassen och om jag varit i er situation skulle jag definitivt redan innan skolan börjar prata med lärarna som har de nya klasserna om situationen. Förhoppningsvis så är det lärare med förståelse och som ser behovet som dottern har och kan möta det på ett professionellt sätt vilket jag inte tycker verkar vara fallet med F-läraren.
Att hon har ett temperament kan jag känna igen, det var en period då jag höll på att bli tokig på Robert och hans temperament och upptåg, men det har nu äntligen lugnat sig. Mycket tror jag beror på att han kände sig understimulerad och vi har nu lagt mer krut på att stimulera honom. Han är också en kille som på det intelektuella planet ligger före sina klasskamrater, till och med 1-2-kamraterna när det gäller räkning, läsning, skrivning men även spela musikinstrument. Vi har alltid sett till att det finns gott om böcker för honom att läsa, lärorika PC-spel, instrument att tillgå och att vi lägger ner mer tid tillsammans. Tyvärr när jag jobbade i Kista så fick tiden med barnen styka på foten då jag var alldeles slut efter jobbet och på helgerna, men nu är det mycket bättre. Robert är mer harmonisk.
*Kram* och lycka till under hösten, peppa tjejen och motivera henne under sommaren med allt som kan stärka hennes självförtroende och ha en skön sommar
3
Mitt första intryck är verkligken att hon är understimulerad i skolan. Fördelen där Robert går är att man redan från start jobbar F-1-2 och det finns utrymme för barnen att jobba lite i sin egen takt. Som jag förstår det så är det inte förrän man hos er går i en blandad klass 1-3. Det ser ut som om det kan ljusna när hon väl kommer till den klassen och om jag varit i er situation skulle jag definitivt redan innan skolan börjar prata med lärarna som har de nya klasserna om situationen. Förhoppningsvis så är det lärare med förståelse och som ser behovet som dottern har och kan möta det på ett professionellt sätt vilket jag inte tycker verkar vara fallet med F-läraren.
Att hon har ett temperament kan jag känna igen, det var en period då jag höll på att bli tokig på Robert och hans temperament och upptåg, men det har nu äntligen lugnat sig. Mycket tror jag beror på att han kände sig understimulerad och vi har nu lagt mer krut på att stimulera honom. Han är också en kille som på det intelektuella planet ligger före sina klasskamrater, till och med 1-2-kamraterna när det gäller räkning, läsning, skrivning men även spela musikinstrument. Vi har alltid sett till att det finns gott om böcker för honom att läsa, lärorika PC-spel, instrument att tillgå och att vi lägger ner mer tid tillsammans. Tyvärr när jag jobbade i Kista så fick tiden med barnen styka på foten då jag var alldeles slut efter jobbet och på helgerna, men nu är det mycket bättre. Robert är mer harmonisk.
*Kram* och lycka till under hösten, peppa tjejen och motivera henne under sommaren med allt som kan stärka hennes självförtroende och ha en skön sommar
Glömde säga att min dotter (komiskt nog) går i en Montessoriklass...som väl borde vara individanpassad om någon (!!??)...de har haft gympa och utedagar tillsammas med 1rna, men för övrigt så har det varit en "renodlad" F-klass till skillnad från de övriga klasserna på samma skola...som är F-1 respektive 2-3. I höst kommer hon alltså att gå i en "Montessori 1-3"....jag hoppas (och tror efter era svar) verkligen att många av våra "problem" löser sig då.
Tack igen för stödet!
*KRAM*
4
Tack för era svar + tillägg... Glömde säga att min dotter (komiskt nog) går i en Montessoriklass...som väl borde vara individanpassad om någon (!!??)...de har haft gympa och utedagar tillsammas med 1rna, men för övrigt så har det varit en "renodlad" F-klass till skillnad från de övriga klasserna på samma skola...som är F-1 respektive 2-3. I höst kommer hon alltså att gå i en "Montessori 1-3"....jag hoppas (och tror efter era svar) verkligen att många av våra "problem" löser sig då.
Tack igen för stödet!
*KRAM*
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
rna, men för övrigt så har det varit en "renodlad" F-klass till skillnad från de övriga klasserna på samma skola...som är F-1 respektive 2-3. I höst kommer hon alltså att gå i en "Montessori 1-3"....jag hoppas (och tror efter era svar) verkligen att många av våra "problem" löser sig då.