Nytt härifrån

[Finskan]

Viking lärde sig cykla för några veckor sedan. Han kan fortfarande ha ett himla humör, men har lugnat ner sig en del. Tyvärr har han även börjat göra dumma saker. Värst hittills var något som höll på att krossa mitt mammahjärta. Han hade sönder en annan pojkes glasögon ute för att han inte fick titta in i den andra pojkens koja. Då började han först slåss och så knäckte han av pojkens glasögon. Det kändes så hemskt att öppna dörren, där stod pojken, hans kompis samt hans mamma med de trasiga glasögonen. Viking stod där också. Totalt utlämnad. Han fick ett hårt straff tycker vi föräldrar, men fortfarande tjafsar han emot. Detta hände för två veckor sedan. Vi tog bort alla stridsvapen på obestämd framtid. Inget lördagsgodis på två veckor samt inga sötsaker alls, t ex bullar, kakor, glass. Han får inte heller gå ut och leka själv, han får bara leka ute med kompisar när någon av oss vuxna är med. Och det bara om vi har tid/lust/ork att gå ut. På måndag är straffet över, men om han gör något dumt så förlängs straffet med en dag. Egentligen skulle straffet gått ut igår, men han har gjort dumma saker så han har fått förlängt med två dagar. T ex igår kallade han mig för dumma skitstövel för att han skulle plocka iordning på sitt rum.

Viking kan vara världens goaste unge, men ibland blir jag orolig för honom. Och eftersom jag mer eller mindre mått dåligt största delen av hans liv så kan jag inte låta bli att fundera på om det beror på min depression att han blivit så utåtagerande. Många har sagt till oss att det kan vara damp, ad/hd. Men han är en ängel på dagis. Och han har stor empati för andra. Han är en väldigt klok och vänlig pojke. Fast ibland vill jag bara slita mitt hår Ville bara skriva av mig lite...

[Nissa]

Vad jobbigt det låter!
Jag kommer inte ihåg om jag frågat om det tidigare, men hur ser era matvanor ut? Ni hade nu tagit bort sötsaker, men hur ofta brukar ni äta det? En väninnas båda söner var hyperaktiva och trissade upp varandra ut i omloppsbana... När hon började ge vatten eller lättmjölk som enda måltidsdryck, skippade söta mellanmål (typ oboy eller saft och bulle) och höll hårt på regelbundna måltider och hemlagad mat blev det fantastiskt mycket bättre.

Hur mycket har ni pratat med honom om varför ni har vissa regler, om hur andra reagerar på vad man gör och säger osv? Rebecka kan ha rejäla utbrott, men det blir alltid bättre då vi kunnat prata igenom det som hänt och då även pratat om hur hon känt sig, vad som gjorde att hon gjorde det tokiga osv.

[Lena med M, F & O]

lätt att vara förälder och inte barn heller. Håller med dig om att det var ett hårt straff. Igår fick inte Matilda leka med någon kompis efter att ha betett sig dumt under dagen. Hon var verkligen arg och ledsen över det vilket jag tycker är bra. Hade varit värre omhon inte brydde sig. Precis som Nissa skrev så brukar även vi prata om hur vi känner oss och fråga Matilda hur hon kände sig efter att hon fått ett utbrott. Oftast så hittar vi faktiskt en orsak till varför hon betett sig illa. Även om det inte försvarar hennes beteende så tror jag att det känns bra för henne att få berätta.

Jag tror precis somdu skriver att Viking ären superhärlig kille som ibland gör dumma saker. Om det har med din depression att göra eller något annat är svårt att sia om tycker jag. Ta inte på dig för mycket där bara. Har du läst något om ADHD? Tyvärr använder sig många felaktigt av just ADHD. Mitt råd till dig om du är orolig för just den diagnosen är att läsa på om det. ADHD finns dessutom i alla möjliga grader. Min kompis lillebror fick nyligen diagnosen och han är 20 år. Visserligen superskönt för hans föräldrar att äntligen få en liten förklaring till hans ibland säregna beteende under sin uppväxt men det gör inte så stor skillnad i övrigt.

Skickar lite kramar till dig

[TTUK]

Usch, vad jag tycker synd om er, både Viking och föräldrar. Ingen vill ju vara förälder till barnet de andra är rädda för. Har någon förelsagit lekterapi för Viking, för att se ifall det går att se vad det är som han är så arg/osäker på?
Jag hoppas att ni kommer tillrätta med det, för allas skull! Kram!

[Anonym]

Jag vet hur du känner dig. Har en son med adhd som är en riktigt snäll och härlig kille. Ibland när livet går honom emot har han dock svårt att hantera motgången och har haft problem med att hantera ilska. Han (som är äldre) har bl a suttit på en kille och slagit honom med en bandyklubba då den andra fuskat i bandy, detta trots att han är en vänlig hjälpsam kille för det mesta. Kontakta BUP säger jag, det gjorde vi och vår son fick diagnos. Diagnosen i sig är oviktig men den för med sig hjälp och nu mår sonen bra och vi vuxna har fått hjälp att hantera det hela.

Många kramar