Vid vilken ålder upptäcktes adhd?

[anonymt namn]

Ni som har barn med adhd, hur gammalt var ert barn då det misstänktes på allvar? Jag antar att ni en tid märkt att det var något ovanligt med ert barn men vid vilken ålder kontaktade ni (vem man nu kontaktar?) för utredning?

[Anonym]

...och vad det ni föräldrar eller dagis/skola som misstänkte först?

[marib]

när han var-.... 3 - 4 år men då hade det hänt _massor_ runt honom. Det hände inget mera än en notering just då utan begäran om utredning kom från skolan när han gick på lekis, då kom HAB på ett första besök där och sen var bollen satt i rullning.

[Anonyma jag]

Nja, min son har ingen diagnos eller något sådant, men jag vet att han har adhd eller något liknade, på samma sätt som jag vet att jag har det även fast det heller aldrig utredis.

Jag såg min sons problem redan vid några månaders ålder, de var så tydliga, och han är så grymt lik mej.

[Miacarla]

Hej!

alltid har vi märkt att det har varit något speciellt, men inte satt ord på det. Skolan började att prata i förskoleklass.
Sen så fick i sin diagnos förra året när han var 8 år.
Du kontaktar BUP för utredning. Prata med skolläkaren hur ni ska göra.

[5:ans mamma]

När sonen lärt sig gå vid ett års ålder var det sedan full fart på honom, alltjämt! Vi tänkte at han bara var ett livligt barn. Vid två år hade han väldigt "konstig" språkutveckling och var ointresserad av att kommunicera. Vid tre år fick han diagnosen språkstörning. När han var fem år rådde logopeden oss att kontakta barnhab där han sedan utreddes och fick diagnosen adhd.

Språkstörningen har gjort att mkt av sonens beteende tillskrivits den, spec från förskolans sida. De har aldrig misstänkt adhd, däremot upptäckte skolan snabbt att han hade stora problem att fungera i barngrupp.

[Ulle+3]

Svarar 3 olika svar eftersom alla mina 3 barn har ADHD.

1:an:Vi var oroliga över hennes beteende från ca 1½-årsåldern, då hon började ge sig på andra barn med knuffar och slag och bitande. Hon var mycket tidig och intensiv i sitt beteende, men det var ju inte nåt oroande utan mer nåt som gjorde att vi såg att hon var speciell. Fick ett syskon just då, så under flera års tid förklarade vi hennes beteende med svartsjuka (vilket ju kan ha bidragit förstås). Allteftersom hon blev äldre märktes ju mer och mer av hyperaktivitet och impulsivitet. När hon började 6-års insåg vi föräldrar att vi behövde få en utredning, då var vi rätt övertygade om att hon hade ADHD. Fick diagnos i slutet av 6-års.

2:an: Har alltid varit extremt lugn och snäll, aldrig hyperaktiv med hela kroppen. Socialt speciell men alltid go och glad och snäll. Sökte BUP vid 7-årsåldern pga mag-och huvudvärk och utbrott. Trodde mest på att hon "skadats" av storasyters ADHD eller, om hon nu hade en egen problematik, möjligen drag av asperger. Hon fick dock ADHD-diagnos vid 9 års ålder och jag har senare förstått av allt jag läst att hon har typisk flick-ADHD.

3:an: Har varit på pricken lik äldsta flickan sen den dagen hon kom ut- såg symtomen väldigt tidigt. Utredd nyligen, inte beroende på att vi inte förstod att hon hade ADHD utan för att det inte hunnits med tidigare. Vi bad om utredning hos BUP i ettan, den gick fort att få och hon fick diagnos nu i slutet av ettan.

[Paxelle]

hos mina så misstänkte jag med 2:an att hon hade adhd redan från allra första början, hon ställdes i kö för utredning då hon var 3½ då även dagis backade upp mina misstankar, sen utreddes hon och diagnosticerades då hon var 6.

Med 3:an började jag misstänka adhd då han var 4 pga hans otroligt explosiva humör men fick inget gehör hos vare sig förskolan eller skolan.... han utreddes då han var 6 efter att jag ställt honom i kö året innan.

Äldsta tösen började jag inte misstänka nåt förrän hon kom in i tonåren men slog det ifrån mig då hon ju alltid varit så lugn som liten. Där var det en psykolog som påtalade för mig efter att ha träffat henne några gånger att hon har adhd. Och vidare utredningar har bekräftat den diagnosen och när jag har gått tillbaka i minnet så fanns faktiskt tecknen där, bara det att jag inte såg dem då de skiljde sig åt från 2:an som alltid varit så utåtagerande....

I Sverige var det BuP jag kontaktade för att få utredning.

[Norrlands-mamma]

Den äldsta sonen var 5 år då vi sökte hjälp på BVC första gången. Men läkaren viftade bort min oro med att "pojkar är så". ( han var vårt femte barn, de fyra andra är flickor)
Senare , efter många års grubblande, och stora problem, fick han diagnosen ADHD och alldeles nyligen Asperger.
Den yngre sonen kände jag att det också var något helt annorlunda med, han var ca 4 år då. Har idag samma diagnoser som sin bror.
Kan tillägga att kampen för utredning och hjälp har varit STOR o skitjobbig, en flerårig kamp i stor motvind.

[vajl]

Kring min första tös (15) tänkte jag väldigt tidigt att det var "nåt". Har bett om hjälp men inte fått. Lång histora, inte slut än, orkar inte skriva... Olika psykiatrer tror ADHD + AS eller liknande kanske nåt annat med, men utredningen sölar och såsar bl.a pga ingen kan hantera henne och hon varit på olika ställen (familjehem, jourhem, institution osv). Alltihop är skandal.

Den lilla (9) har klättrat och klängt på allt sen hon kunde gå. Innan dess lugn och glad, senare inte-lugn alls men fortfarande glad. Fruktansvärt envis och viljestark, men vi såg inte det som så jobbigt så ettan var så mkt jobbigare, och då lillan är så lik oss föräldrar och mkt var sånt som vi tyckte var roligt att ha fört över. Tänkte inte riktigt i termer av funktionshinder. (Finns mkt skrivet om det här o på Autism-snacket, bara att söka på mitt nick). Blev svårare och svårare i skolan. Utreds äntligen, lång väntan här med, om än kortare än för storan. ADHD klarlagd, väntar på svar på om det andra är AS eller något mindre.

Bup har kring båda flickorna sagt att de är så svååååra att utreda för de är så motsägelsefulla och intelligenta. Kring den lilla har de sagt att det är svårt för att hon är så söt (japp, så korkat har de uttryckt sig). Klart det är svårt, när de har funktionshinder som förstärker varann, balanserar och förvärrar varann! Men det måste ju ändå gå att utreda?

Väntar egen utredning. Har fått Strattera som funkar bra på ADHD-symptom, men inte funkar på andra sätt. Hoppas kunna byta till nåt annat snart.

[trebarnsmo]

Första gången jag stötte på ADHD och funderade på min sons beteende kontra informationen jag läste var när han var i treårsåldern. Dock slängde jag bort tankarna ganska fort (morfar dog ju, han hade ju svårt att prata m.m. klart han var påverkad av det) Men när han var 5 år så insåg min man och jag att hans beteende inte var normalt och inte var bra för honom. Vi sökte hjälp hos BVC-psykologen inför 6-Årsstarten, men det ledde inte till något mer än "Visst är han överaktiv-men inte så farligt att jag remitterar honom vidare" var svaret. 6-års funkade bra-bra och mycket personal, även om han själv insåg att han var lite speciell "Jag är som mister Bean". Men i åk ett insåg vi att det inte kommer att hålla i längden och kontaktade BUP. Efter ett år i kö och utredande under två år!!! så fick han diagnos till sommarlovet efter fjärde klass.

[motörhead]

jag märkte det på min son redan vid strax efter ett års ålder...redan då fick han ha extra stöd på förskolan pga av sitt humör och för han var så aktiv....är nu under utredning och behandlas med concerta...trots att diagnosen inte är helt klar!

[~Trixie~]

jag hade då länge känt att något inte fungerade. Min son är dock så lugn så det bidrog nog till att det dröjde. Han störde ju ingen i klassen men fick inget gjort. Jag kämpade många år.

[zazza1]

samma, känt och anat länge..men sonen fick diagnos nu först i år 6. Han har heller aldrig varit den typiskt hyperaktive som stör i klassrummet. men aldrig fått gjort det som varit tänkt men ändå varit helt slut när han kommit hem från skolan.