Lååångt svar Jag gjorde vändning för snart två veckor sen, och kanske kan svara på lite frågor.
På ett vanligt MVC-besök tyckte BM att rumpan var ner. Hon tog fram UL-maskin (som de har på vårt MVC) för att kolla hur det låg till, och det var ju så. Fick en ny extra tid på MVC 1½ vecka senare för att kolla ifall han vänt sig, men det hade han inte. Fick då en tid för vändning i vecka 37, som utförs på förlossningen av en läkare.
Kom dit vid 10, hade maken med mig. Behövde inte alls vara fastande, skönt! Först så kollade de med UL så att rumpan verkligen var ner fortfarande. Sen fick jag ligga ett tag i CTG, för att kolla så att allt var bra med barnet.
En sköterska skulle sätta en, ja vad heter det?, kanyl?, i handen, där de sen skulle spruta in Bricanylen. Hon stack nog jämte ådern, det gjorde rätt ont! Sen satte hon den i armvecket istället. Läkaren förklarade hur han skulle göra. Precis innan blev jag lite nervös, då jag inte alls visste hur det skulle kännas.
Så fick jag Bricanylen, och efter mindre än en minut fick jag hjärtklappning som man får av Bricanyl, och då var ju också livmodern avslappnad. Så satte läkaren igång och tryckte runt lilla bebisen, så att han slog en kullerbytta ungefär. (Bebisen slog kullerbytta alltså, inte läkaren!
) Det hela tog några minuter, och var inte alls så obehagligt som man skulle kunna tro.
Efteråt kollades det med UL igen för att se att bebisens huvud låg där det skulle, och det låg perfekt. Fick ligga i ny CTG-kurva. Allt var bra med lillebror!
Efter det hade vi en stund, drygt 1½ timme kanske, då vi kunde göra vad vi ville, innan vi skulle tillbaka för en sista koll. Så mannen och jag tog en promenad i skogen som ligger bakom sjukhuset, och sen var vi och åt i sjukhusets restaurang. Trevligt med lite tid för bara oss två, det är ju inte så ofta när man har två barn!
Sen fick vi komma tillbaka och ligga i en till CTG-kurva, och lilla bebisen mådde fortfarande bra. Bra att de har så mycket koll på barnet efteråt tycker jag! Så de tog ur kanylen, eller vad det nu heter?, och vi fick gå hem.
Dagen efter hade jag ett MVC-besök inplanerat sen tidigare. BM kollade så att huvudet fortfarande var neråt, och det var det. OCH det var inte helt rörligt längre, utan lite ruckbart! Så det var ju bra, inte lika stor chans att det vänder sig då!
Och min bebis ligger kvar med huvudet ner än, vad jag vet, det känns så i alla fall!
Svar på några av dina frågor också:
Risken att det sätter igång, eller att de måste sätta igång förlossningen finns kanske, men är VÄLDIGT LITEN sa de.
Om bebisen vänder sig tillbaka, kan man få en ny tid för vändning, och om det lyckas då så kan de sätta igång förlossningen genom att ta hål på hinnorna, så att huvudet sjunker ner.
Vändningsförsöket funkar för lite drygt 50%.
Funkar det inte alls, så kan man ju ta en diskussion med läkaren om att eventuellt få föda i säte om man verkligen vill det. Men då får barnet inte vara för stort, och ens bäcken får inte vara för litet. Vanligast är det väl dock med snitt ändå.
Oj, oj vad det här blev långt! Hoppas du fick svar på några av dina frågor i alla fall!
