Aktiverade era föräldrar er?

[ms_chili]

När ni var små?
Tänkte på det ang sommarplaneran här nedan...
För inte for mina förälrar runt med mig på high chapparall, kolmårde, lisseberg osv på sommaren... Tror nog mer man valde semester för dom och sen hitta man på något litet till oss barn, vilket var helt ok.
¨Men nu käns det som om alla lever för sina barn och att man glömmer bort sig själv som vuxen.. Eller tycker ni det är vansinnigt kul att vara på alla dessa ställena under semestern med alla andra som är där?

Vi har ju gjort en hel del sånt med våra barn men nu när jag läste om er andra började jag tänka till...

Jag är kanske "knäpp" för jag har inte barnkalas för mina barn förrän dom frågar efter det själv.
Jag låter inte mina små barn åka karusell förrän dom ber om det själv.
Varfrä skapa ett behov som inte finns??
Det var så tydligt med min 10 åring.
Var på ngt litet tivoli när han var ca 3 år, gick för att handla en korv och när jag kom tillbaka hade min kompis satt upp honom i en karusell med sin son. Innan dess hade han aldrig bett om att få åka karusell men efter det så kunde han inte vara utan, beroendet var skapat...

För inte är det väl så att vi blir bättre föräldrar om vi drar runt på diverse barnställen under sommaren???

Hmm.. ja detta var ju lite svammel... Började bara tänka på det nu...
Känns som om dett kan vara ett sk känsligt ämne...
Alla gör som dom vill och jag förutsätter att varje familj gör det som passare deras familj bäst! Men ibland gör iaf vår familj saker ganska mycket på räls...

[Silverkarin]

Näe, du har helt rätt. Jag har länge varit av den uppfattningen att föräldrar (inklusive jag själv) springer benen av sig för sina barn nuförtiden. När jag var liten var det typ en världshändelse om man fick gå på Grönan eller Liseberg nån gång på sommaren. Annars fick vi sysselsätta oss så gott det gick på landet. Resten av året bodde vi i kollektiv och där var vi 8-10 barn som lekte med varandra. Jag kommer inte ens ihåg att mina föräldrar följde med till lekparken, men det måste de ju ha gjort när jag var riktigt liten..

[Prinsessmamman]

Nä verkligen inte!!!! Har inte gjort mycket när jag var liten. Då var det verkligen ingen som "roade" en. Tror att det är lite "mode" i att göra så mycket som möjligt med sina barn. Har inte riktigt tänkt på det, man bara rycks med i det hela. Barn beöver ju faktiskt ha lite tråkigt, så de själva får komma på saker att göra. Barn idag måste sysselsättas för de kan absolut inte komma på något själv, och det är ju faktiskt vårt eget fel.
Kan ta min syster som ex (har mycket yngre syskon som INTE levt som jag) Mamma och pappa, vart ska vi åka (utomlands) i sommar? Mamma svarar, vet inte om vi hinner, vi ska ju till lalandia, Hästveda, långhelg till Milano, Bakken i danmark mm mm, min syster: men hallå, jag kan ju inte komma tillbaka till skolan till hösten utan ha varit utomlands, det är ju helt pinsamt, ALLA åker ju utomlands.
Detta samtalet är skrämmande. Är glad att jag inte är så "bortskämd" som de yngre syskonen. De kommer få en chock när de flyttar hemmifrån och upptäcker att allt KOSTAR PENGAR....

Nä håller med dig ms chilli, VI själva skapar beroende hos våra barn. Bra att du skrev detta, nu tänkte jag till lite och upptäckte att jag/vi är på väg åt samma håll

Ja, nu har jag också svammlat en del......

Kram

[Therese & 3 små barn]

Vi åkte ofta på husvagns-semester på somrarna.
Men inte planerades det efter oss barn inte, utan vi fick mer hänga på mamma o pappa å så kanske det blev nåt särskilt för oss barn nånstans efter vägen, typ kolmården, Gröna Lund eller var i Sverige vi nu befann oss.

Men vi fick nog roa oss själva rätt mycket under semestern.

Men väl hemma så kan jag inte minnas att jag hade en enda inplanerad aktivitet under hela min uppväxt.
Jag for fram å tillbaka till slalombacken själv med skidorna på sparken!
Skjuts fick jag sällan....
Vi skottade ishockey-planen själva på vintern, och rullade traktordäcks-slang till ortens lokala badplats på somrarna.

Men jag att vi gör annorlunda idag.
Som att vi inte vågar låta barnen ha tråkigt!

Direkt när Melwin va född anmälde vi honom till babysim...
Nåt som vi gjorde per automatik med Emmie oxå å Hjalmar börjar i augusti....

Sen tyckte svärmor att M skulle få prova på gymnastik, så nu gör han det oxå...
Sommarsimskola blir det eventuellt...
Vi har precis idag köpt säsongskort p åSundspärlan här i Hbg idag.
Det innebär ett antal aktiviteter för barn varannan torsdag under juni, juli och augusti.
Idag va det Tobbe trollkarl!

Men visst, ibland kanjag själv tycka att det kan va skönt att komam iväg och göra nåt tillsammans med barnen.
Men jag gillar inte att det ska behöva kosta pengar jämt.

å jag är livrädd för att ha aktiviteter inplanerade varje kväll i veckan...
Vill inte pussla med hämtningar och lämningar och middagar varje vardag!

Nä, når kan dom allt få göra, bara dom gillar det! det ska inte göras fö ratt vi vuxna ViLL att dom ska göra nåt!

Å i sommar komemr vi inte att göra nåt!
Vi har inget inplanerat, inte mer än att vi vet att mina föräldrar kommer den 21 juli!

[antim]

Det beror ju på vad man menar med att aktivera. Jag är en ganska lat mamma som ofta nöjer mig med att bara vara hemma, och kan få en dag att gå utan alltför mycket ansträngning. Och förra året hade jag ju bara fyra veckors semester och de bara flög iväg. Utan att vi gjorde något särskilt. (Vi var på Kolmården en dag, minns jag, och tillbringade väl lite tid i svärföräldrarnas stuga.)

Men i år är jag ju ledig hela sommaren, och dessutom utan att sambon är ledig mer än några veckor. Eventuella dagsutflykter blir nog lika mycket för min skull som för Tims. (Här hemma fnns det ju alltid en massa måsten.) Men jag gillar att tänka att det inte måste vara så märkvärdigt. Eftersom vi har årskort på Kolmården kan vi sticka dit för bara några timmar, och kanske titta på delfinshowen en gång och tex tigrarna en annan. Och vi kan göra det spontant just när vi känner för det, utan att planera det i förväg. (Det tar bara en dryg halvtimme att åka dit härifrån.)

Det jag minns från semestrarna när jag var liten är bilresorna ut i Europa. Men nog gick vi på djurpark och sånt ibland också. Det roliga med att göra barnvänliga utflykter är ju att det är så härligt att ge barnen nya upplevelser och se hur de bara lyser upp när de har roligt. Och att det oftast är avkopplande för föräldrarna också när man är på ställen som är gjorda för barn.

Hoppsan vad långt det blev. Sorry.

[Tindragull]

Nog åkte vi till liseberg och så när jag var liten och kolmården var vi nog också på. Men för det mesta var det helt vanliga husvagnssemestrar vi var på. Vet att vi var i venedig också, men det var nog inte så mycket för vår skull det...

High chaparall ska vi åka till för att min sambo tycker det är vansinnigt roligt. Själv har jag nog aldrig varit där och hade definitivt överlevt utan att åka dit. Det hade Tindra också gjort eftersom hon inte vet vad det är...
Mina barn får nog en salig blandning. De får t.ex. släpas med på hundläger med mig, för det tycker jag är roligt. Sen åkte vi till ALV för att Tindra tycker det är roligt. Visst skapar man nog en hel del behov som inte finns, men det är ju såå roligt ibland!

Överhuvudtaget tycker jag att vi fick mer "bara vara barn" när vi var små. Ingen som roade en jämt, utan man fick väl fixa sina egna lekar och skojigheter. Regnade det ute, så var det regnställ på och gå ut, annars fick man sitta inne och ha tråkigt eller hitta på nån inomhuslek själv. Vilket man ju tyvärr sällan gör med barn nu. Bara ha tråkigt alltså. Mina päron skulle aldrig drömma om att vi skulle ha egen tv på rummet när vi var små, så vi kunde titta på film när det är tråkväder....men Tindra fick en när hon var 3 år. Är väl "lättaste utvägen" för en förälder kanske. Så slipper man höra "jag-har-tråkigt-tjatet"...

Har tänk samma tanke som du lite snabbt förut, men det tåls absolut att tänkas mer på! Man serverar nog alldeles för mycket på silverfat till barn nu. Ibland är ju det bästa att "bara vara"...

Har en väninna som hämtar & lämnar barn för olika aktiviteter typ jämt... Pusslar och donar för att allt ska hinnas med. Jag tror att barn faktiskt alldeles för tidigt blir introducerade för stressen att flänga hit & dit för att hinna med allt som man "ska" göra...
Fick mig själv en tankeställare för ett par månader sen när jag väckte Tindra på morgonen och sen gastande jagade runt en väldans trött Tindra för att vi skulle komma i tid till dagis. "skynda nu, nu är vi sena! kom igeeen nu då!" Varför då? Jag skulle ingenstans och dagis struntar väl högaktningsfullt i om vi kommer 10 minuter senare... eller om vi alls kom den dagen. Tindra hade likväl kunnat få sova den dagen och så kunde vi strosat bort till dagis när hon vaknat, elelr struntat i det helt. (om man ringer och kollar med dagis först då, så de inte ska hitta på nåt speciellt)
Så tänker jag tillbaka på när jag var liten... Då var vi bara barn. Mamma var hemma större delen av min barndom och dagis visste jag inte ens vad det var... Vi hade en dagmamma som bodde typ 4 hus bort de perioder när mamma jobbade och dit kunde man komma i pyjamas på morgonen och sova vidare på soffan om man var trött... Planerade aktiviteter existerade, såvitt jag minns, inte.

[Lillis mamma]

så fick man ett besök per sommar på Liseberg och ett besök i Borås djurpark.
Det var stort! Ändå bodde vi nära (5 mil till Gbg och 4 mil till Borås).
Man var nöjd med dessa besök, och det är väl den stora skillnaden på mig och mina barn... Det är svårt att få dem nöjda. Redan när man åker ifrån något så frågas det när man ska göra om det och blir svaret "nästa år" så är man en dum mamma. Alla andra åker ju dit flera gånger...

Detta ser jag som en röd tråd bland barn idag.
Jag jobbar i förskolan och kan bli så trött på barns attityd ibland (fast det är ju såklart inte deras fel). Ex om man bjuder på något extra gott eller något barn bjuder på glass så frågar vädligt många barn "hur många får man ta??". När svaret blir "du får ta en" så blir det sura miner och ibland gråt och vredesutbrott.
Sådant hände väl aldrig när man själv var liten?? Om man blev bjuden på en glasspinne så frågade man väl inte fröken eller sin mamma/någon annans mamma hur många man fick?? Då var man ju en bortskämd liten unge och det ville man inte framstå som.
Ordet bortskämd var negativt när jag själv växte upp, men det är i allra högsta grad positivt idag.
Det är jättesvårt att ge barn upplevelser idag! Jag skulle kunna plocka fram en levande krokodil på samlingen utan att barnen skulle höja på ögonbrynen, jag lovar!

Jag hittar gärna på saker med mina barn, har hellre med dem till barn-anpassade ställen som t ex en djurpark än tar med dem på vuxenutflykter där jag måste hålla stenkoll.

Jo, en liten sak till som jag märkt nu när mina stora killar har kompisar hemma!
De ska alltid vara i närheten av vuxna, helst inne och helst där man själv är.
Jag minns att man ville hålla sig så långt borta från sina föräldrar som möjligt när man lekte. Hade man kompisar på besök så var man ute alt inne på sitt rum (med dörren stängd!).
Nu får jag tjata på dem att de ska gå ut och stänga dörren om sig.
Funderar på om vuxna har blivit lite för mycket kompisar med sina barn idag.
Eller om det är allt curlande som gör barn osjälvständiga.

Tyvärr finns det ju faror idag som inte fanns i lika stor utsträckning när man själv växte upp. Klart pedofiler fanns då också, men man är mer vaksam idag och samhället är nog inte lika öppet.
När jag var liten och bodde i lägenhet så kände man alla grannar och alla tog hand om varandras barn. Idag bor vi i en lägenhet och känner knappt en kotte här! Det är bara när någon ska klaga på någons barn som man säger något.

Jag tänker ofta att jag nog uppfattas som sträng när jag inte "hjälper" mina barn utan vill att de gör saker själva, för det är så vanligt att man ser föräldrar som gör allt för sina barn.

3-4 åringar som inte kan ta på sin jacka eller sina skor om mamma eller pappa står bredvid är ju inte ovanligt, och föräldrar som säger att de aldrig trodde att deras 4-åring kunde ta på sina strumpor själv när vi berättar att de gör det på förskolan...

Så jag tror det är hela samhället som har blivit förändrat i synen på barn.

Jag tycker att man som förälder kan samla på sina barns stjärnögon.
Hur många gånger kan man tända stjärnor i sina barns ögon?
För att klara det så får man kanske ransonera lite bland upplevelserna så inte festen blir vardag.

[åsa med david]

Oj, oj, oj, vilket bra inlägg! Tack för det. Ska verkligen försöka tänka till lite framöver.
mvh Åsa

[ms_chili]

Känner helt klart igen det du skriver, jobbar på förskola också. Dessutom kan jag bli lite lätt irriterad över föräldrars flathet...
Nej kalle, inte göra så, nej kalle, mamma sa nej, kalle sluta nu, annars får du inte (något) och så fortsätter det UTAN att föräldern gör något!!! Varför säger man ens de saerna då? Varför låter man inte bara kalle vrana på ist om man ändå inte tänker våga ta tag i sitt barn...

Större barn (i vår familj finns tre stor barn, 13, 12 & 10 år) och dom är hemska . Deras attityder är så knaisga så jag vet inte vad. Men det är ju uppenbarligen vi vuxna som gjort fel, man kan iofs se skillnad på mitt barn kontra min mans barn. 13 åringen har vi "tvingat" att arbeta 3 veckor för att han inte ska sova hela dagarna, men ungen går inte UPP!!! Vilken arbetsgivare kan man bara strunta i att komma till på morgonen? Nu jobbar han ju hos min man men idag så blev jag tokig. Mannen kallade på honom 3 gånger och han bara struntade i att gå upp. Så jag sa till min man att nu fick han köra till jobb och han började klä sig, då gick jag ner till bonussonen och sa: NU kör pappa till jobb och då får du ta dig in själv med bussen. Det tog inte tre minuter så stog han påklädd där uppe, lite nonchiga är dom...

Åh, jag kan svammla en massa, men jag tror också jag uppfattas som en väldigt sträng mamma.

[Quintuz]

Kan bara hålla med i det ni säger.
Verkligen tänkbara inlägg av er alla.
Är det ok om jag lägger ut dom på min blogg ??

[ms_chili]

Men jag måste ju säga att jag tycker det verkar som om vi var lyckligare som barn än vad dagens barn är...

Varför vill man som vuxen att dom ska bli större fortare?
Hade tex ni bh/top när ni var små? Tycker inte det har med pedofiler att göra för då skyddar man deras kön. Alla barn har ju sama överkropp, men en 1-2-3-4 åring som har top/bh är ju att upplysa allmänheten om att det är en liten flicka... För det lilla barnet har ju knappast bröst att skyla...?
Jag hade iaf absolut inte det, utan de skaffades när man fick bröst och bhovet fanns.

Fick tokspel när jag var i en affär och dom sålde raffset till barbie!!! Varför lixom???
Minns jag hade en skrollandocka med ordentliga kläder...

Har massa funderingar runt lita alltmöjligt idag...

[Silverkarin]

Ja, varför måste små barn ha badkläder över huvud taget? Att sätta bikiniöverdel på en liten tjej sänder konstiga signaler, det håller jag helt med om. Barnkläder ser ut som små vuxenkläder nuförtiden, helt klart.

[ms_chili]

Jag vet inte... Men man verkar vara extremt rädd för pedofiler nu.
Inte kan det väl vara så att det finns fler pedofiler nu än det funnits innan? Det är väl bara så att man uppmärksamar sådana händelser mer nu än vad man gjorde förr...
Eller jag är kanske ute och cyklar....?

[Lillis mamma]

Tycker nog ändå att barnkläderna har blivit lite mer "barnvänliga" de senaste åren.
Om jag jämför bebiskläderna nu och när jag köpte bebiskläder förra gången det begav sig (för 8 resp 6 år sedan) så är det bättre material och modeller nu.
Likadant tycker jag att de allra mest utstuderade barnkläderna med vuxenattityd är borta.
Det var ju mycket skriverier om det ett tag och då blev nog fler medvetna om vilka signaler stringtrosor på 5-åringar sänder ut... Eller alla dessa tryck på engelska som inte en unge begrep men som vuxna såg (en stor klädkedja sålde rosa barnjackor till förskolebarn med texten Foxy Girl).

Men på det stora hela tycker jag att barnsynen borde förändras.
Vad är det för fel med att vara en förälder som sätter gränser?
Säga nej och mena det! (vanlig fråga bland barn: hur många chanser får jag??)
Vill man uppfostra sina barn med hot och mutor? Hot som aldrig verkställs men mutor som inkasseras även om man inte gör som mamma/pappa säger.
Och varför lämnar så många över ansvaret till förskolan?
Intressanta frågor tycker jag.

Jag är verkligen kass på att leva upp till mina egna ideal, och tänker ofta att jag måste skärpa mig.

[janfebbarn]

Som du säger är det lite känsligt och alla gör som de själva känner.

Vi gör en sak varje år och började när stora tjejen var 3 år. Med detta menar jag att vi åker iväg till något ställe ämnat för barn.

Annars gör jag nog en hel del med barnen, men de måste också kunna ha tråkigt och klara sig själva. För mina barn är det kul att bara packa picknickkorgen och ge sig ut i skogen, eller ner till sjön, lekplatsen eller så. Det är att vara tillsammans som är viktigt för mig. Vill att de små sakerna också skall betyda något och kunna vara mysiga.

Som du säger har mina barn nu inga krav på något. Det kommer nog när de blir äldre. En del i vår omgivning åker på många olika saker varje sommar och kan ibland ge lite dräpande kommentarer: Har ni _aldrig_ varit på Liseberg? osv. Har ni inte varit utomlands i år? osv. osv. Är jag en sämre människa/förälder för att jag/vi inte åker till en massa olika saker varje år?

[janfebbarn]

Håller med. Är ofta så att föräldrar idag inte orkar eller vågar ta en konflikt. "Hotar" man med något måste man genomföra det och då med något tabart.

Alfons farmor har rätt: Man måste ha tråkigt för annars skulle det roliga inte bli roligt!

[Jool]

Till viss del aktiverade de oss. Vi åkte nästan alltid till Frankrike på semestern, men mina föräldrar såg alltid till att vi hittade på något kul för mig och min bror på de långa bilresorna ner. Det kunde vara en sån enkel sak som att ta in på ett hotell med pool.

Jag tror precis som du skriver att vi skapar behovet hos våra barn. Storasyster skulle säkert inte vara ledsen om vi aldrig t ex hade åkt till ALV, men jag blir ju glad av att se henne glad så därför väljer vi att göra det. Däremot skulle jag inte vilja enbart besöka barnställen på semestern.

Förra sommaren åkte vi till Grekland med våra kompisar. De har inga barn så storasyster var enda barnet med på resan. Vi anpassade resan inte så värst mycket efter henne, men hon var alldeles strålande glad hela tiden. Varför? Jo, helt enkelt för att hon fick vår (och våra kompisars) uppmärksamhet hela tiden.

[janfebbarn]

Inte lätt att hitta bara nederdel gällande baldkläder, tyvärr. Jag hittade dock trosa och linne och det tyckte jag kändes okej. Tjen är ju medveten och ser andra barn ha och ser vad som finns i affären. Bikinitopp på henne gillar jag inte, men linnet känns okej.

Är vi på en badstrand tycker jag att de kan ha underdel på sig.

[Lillis mamma]

Mina barn har fått en sommarläxa från skolan...
De ska ha med sig en låda när skolan börjar i aug och visa vad de gjort under sommaren. Jag förstår ju tanken, att sätta barnet i fokus osv
Men de hade samma läxa förra sommaren och det var då min store kille upptäckte att många varit utomlands och varför hade inte vi det...
Det kan ju vara lite svårt att ha en låda med en bild då man är på stranden och badar (bor vid havet och de fantastiska stränderna här, dit många åker på semester, är ju vardagsmat för barnen här) när kompisarna visar upp minnen från resor, nöjesparker mm mm
Det ställer krav på barnen tycker jag.

[ms_chili]

Men, hur uttnyttjar hon sin tv? Inte ens våra stora barn har tv på rummet.. Jag vill ha dom hos oss och titta på tv tillsammans för att umgås för det tycker jag vi gör för lite... Dom frågar iofs inte efter det heller, så jag gissar att dom inte har behovet...

De gjordes ju en undersökning för ett tag sedan om att man bara pratade med sitt barn typ 3 minuter per dag.. Läskigt...