Jag håller med föregående skrivare Tristan & Tuva.
Nutricias sondnäringar verkar de allra flesta barn må dåligt av. Jag begriper inte varför. Och ännu mindre begriper jag varför dietisterna inte lyssnar till oss föräldrar och tar till sig detta.
Din Molly är så liten än att hon gott och väl klarar sig på t.ex. vanlig välling eller bröstmjölksersättning. (Jag har inte heller kunnat förstå varför "normala" barn går att föda upp på välling/ ersättning men att sondbarnen nödvändigtvis ska ha sondnäring. Finns ju ungar som lever på välling i flera år!!!) Vill man öka på kaloriintaget i vanlig mat kan man laborera med grädde, dextrosol fruktsocker eller ett energipulver som finns på apoteket som går att köpa receptfritt. För hette det Semper Energi och iaf dietisterna i Stockholm rekommenderade det ofta till de barn som inte tålde det mer svårsmälta Duocal men det har bytt namn i samband med ett uppköp. Klicka på länken nedan om du vill läsa mer.
http://www.novartisnutrition.se/defa...er&HistCount=1
När man är sondmamma är det otroligt viktigt att i första hand lyssna till sig själv och sitt barn, i andra hand till dietister och vårdpersonal. Tragiskt men sant. Det finns väldigt lite konkret, faktabaserad kunskap om de här barnen och deras behov. Det man får från vården är i regel antaganden och statistiskt baserade ordinationer. Däremot presenteras det inte så och då är det lätt att "vika sig för auktoriteten" Oftast får man stå på sig mer än vad som borde vara nödvändigt.
Mitt konkreta råd till dig är att faktiskt stå på dig vad gäller byta av kost. Att Infatrini skulle vara "bäst" stämmer inte. Till att börja med finns det flera olika sorters sondnäringar och varianter att ge barnen och jag har under mina närmare 5 år som sondmamma ALDRIG sett en dokumentation som skulle gradera sondnäringar kvalitetsmässigt. Annat än i reklamen från tillverkarna..
Den mat som är bäst för din flicka är den mat som minimerar hennes illamående, smälter undan bäst och som ger henne optimal tillväxt!
Nässond i sig är en illamåendeskapare också. Det är ytterst få barn med nässond som inte kräks. Sondmatning i sig, även knappmatning, ger de allra flesta biverkningar i form av kräkningar. Varför det är så vet man inte.
Jag tänker så här. Sondmatning är inte ett naturligt tillstånd. Det som händer i kroppen från det att vi blir sugna på att äta något till dess att maten ligger i magsäcken hoppar våra barn över. Det är klart att förspelet med att känna lust inför mat, att ha den i munnen och att svälja den fyller en funktion och inte bara är en transportsträcka.
Dessutom är den min fasta övertygelse att schematisk matning med bestämda mängder på bestämda tider också är en problemskapare. Detta schematiska är viktigt för sjukvården. Jag vet inte varför. För vilken vanlig unge eller vuxen med för den delen äter på det sättet?
Vem är EXAKT lika hungrig jämt? När man matar schematiskt tar man ingen hänsyn till andra omständigheter som påverkar ätandet.
Det är också lätt att glömma bort vad det är man faktiskt gör när man sondar sitt barn. Man matar! Jag tror att omständigheterna runt matningen är lika viktiga för sondbarnet som för ett vanligt barn. För det lilla barnet att få vara nära, hud mot hud. Att få suga på något under tiden om lusten till det finns. Få känna doften av riktig mat i form av bröstmjölk, ersättning, välling.
Det äldre barnet bör få möjlighet att delta i vanligt ätande både socialt och praktiskt.
Jag tror att barnet har behov av att få matstimulans på samma villkor som andra, att det inte bara påverkar psykiskt utan att det också fyller en fysiologisk funktion.
Det som du beskriver är inget ovanligt och letar du tillbaka i inläggen så¨kommer du att hitta massor av liknande frågeställningar.
Retentionerna skulle jag inte heller oroa mig för eftersom jag tror att de hänger ihop med att Molly har svårt att smälta undan maten du ger henne. Om det beror på sorten, hennes ålder eller sondmatningen i sig är däremot svårt att svara på. Att jag säger att du inte ska oroa dig betyder dock inte att du inte ska ta upp det med läkare. För man vet inte. Det jag säger är bara att det inte är ett ovanligt fenomen bland sondbarnen.
Hur länge ska Molly ha sond? Varför? Äter hon något själv?