Hjälp!!

[anonymt namn]

Jag behöver hjälp med en sak. Jag har en ettåring med mitt ex. Vi har aldrig bott tillsammans och förhållandet var över innan lill*n kom. Jag har också flera barn sedan tidigare.

Nu till problemet. Pappan träffar barnet två dagar i veckan. Ena dagen fyra timmar och andra dagen sover h*n över och lämnas i hemmet nästa morgon. Övernattningarna har pågått i snart fyra månader med en natt per vecka. Problemet är att fadern har en medelhavsk inställning till alkohol och dricker flera ggr i veckan. Jag tycker inte att det känns okej att han dricker den kvällen då barnet sover där. Han tycker att jag är löjlig och menar att samma regler då ska gälla mig. Jag dricker inte ens ett glas vin en gång i månaden och om det händer att jag får gäster under helgen så kan jag ta ett glas även om barnen är hemma (de är ju så gott som alltid hemma) Jag lever tätt med mina barn, jag känner dem utan och innan. Jag vet var gränen går med alkohol,dricker mig aldrig berusad. Jag är nästan aldrig helt barnledig från alla barnen samtidigt. Jag har stor erfarenhet av barn både yrkesmässigt och privat och kan därför agera på ett annat sätt än han som aldrig levt med ett barn el ens umgåtts med barn tidigare.

Är det för mycket begärt att han låter bli flaskan den enda kväll i veckan har har barnet? Han är ju ute på krogen, hos vänner och äter och dricker flera ggr i veckan OCH dricker rödvin hemma om kvällarna alla andra kvällar (och då pratar vi inte om ett glas). Jag vill också att han ska kunna köra bil om något händer. Själv har jag ingen bil men snälla föräldrar i närheten samt en bra granne.

Pappan är förbannad och menar att jag inte efterlever det själv då jag bl a delade en flaska rött med två väninnor som kom över en lördagkväll i april. När jag ringde sist då h*n sov hos pappa hörde jag att en vän var på besök. Då påminde jag om "alkoholförbudet" varpå han svarar att det bara är folköl. Alltid en ursäkt till att det är okej att dricka. Jag sa att han ska hålla sig helt nykter och i kördugligt skick.

Han är ingen van förälder utan saknar helt erfarenhet. Han har sovit med barnet ca 16 ggr sedan h*n föddes förra försommaren. Träffats max12h/veckan i bland mkt mindre och ibland inget alls.

Vet ej vad jag ska göra...Vill inte att han dricker då barnet är där................... Egentligen var jag inte tvungen att låta barnet börja sova där (enligt familjerätten) men jag vill ju att de ska ha en fin relation och jag var så slut efter hela bebistiden med nattvak och allt ensam. Funderar nu på hur jag ska göra med övernattningarna, hur skulle ni gjort? (Jag har ensamvårdnad)

[A. No. Nym]

Usch! det var synd att du gick med på att dottern sover över där. Det är nästan omöjligt att minska ett umgänge mot den andre föräldern vilja utan att ha ordentligt med bevis.... men det börjar bli lättare än var det var för några år sen... så det finns lite hopp.

Har ni något bindande umgängesavtal? Har ni inte det så kan du, som har egen vårdnad, i princip bara bestämma att övernattningen ska upphöra.... MEN då kan pappan stämma dig för att få gemensam vårdnad och varannan vecka .... och DET kommer han få. Det är väldigt svårt att få eller att behålla ensam vårdnad.

Mitt tips är att du måste skaffa bevis för hans drickande om di inte tror att du kan få honom att avstå frivilligt.. Bevis, bevis det är det ända som gäller. Försök att få någon att vittna om hans drickande. Spela in telefonsamtal när han är berusad eller pratar om att han dricker. Utan bevis så kommer du ingen stans.

Men komm ihåg för framtiden att det är nästan omöjligt att minska ett umgänge för en förälder mot den föräldern vilja. Gå inte med på något, inte ens på prov, som du inte tror att du kan leva med.

[Anonym]

Tack för svar. Jag ville egentligen ha svar på vadnityckeromkravet att hn ejfårdricka när han har barnet. Även om han stämmer mig och försöker få gemensam vårdnad kommer han troligtvis inte att få det.

Jag förvånas lite över ditt svar ang det juridiska. Rätten måste ge vårdnaden till en av föräldrarna om de begär så. Ett tag dömde man ändå till gemensam vårdnad mot föräldrars vilja men det har man insett inte var/är så bra då gemensam vårdnad bygger på att man är överens.

Han kommertroligtvis aldrig få vårdnadenöverflyttad till sig (jg kommeratt vägra gemensm) då han för det första uttlat i skrift (som jag har sparat) att han ej vill ha familj, att han ej vill el kan vara föräldraledig, att hn ldrig kommer att kunna ha barnet så länge som en hel helg och han kommer ej att ha några sommarveckor. Dessutom har han aldrig levt med barnet och jag hr aldrig nekat honom umgänge utan hela tiden velat att han ska träffa barnet mer (ejfler övernattningar).Utöver det harjag låtit honom ta del viktiga beslut såsom val av dagis mm. Jag har med andra ord inget att frukta när det gäller vårdnden. Den kommer fortsatt att vara min. Bara om jag skulle missköta barnet el umgängessbotera skulle det kunna bli tal om ändring. Vi kan helt omöjligt samarbeta då vi lever på helt olika sätt och tycker helt olika om allt. Han har aldrig haft vårdnaden om barnet.

Jg hrsomvårdndshavre rätt tt besluta om hurumgängetskaseut och kan visst dra in övernattningarna om jag vill om jag inte tycker att det fungerar. SJälvklart skulle jag då erbjuda motsvarande tid för umgänge andra tidpunkter som också kan passa faderns arbetsschema mm.

Det som tar emot är att jag VILL att barnetoch pappan ska ha fin kontakt, att barnet ska känna att det bor med pappa också ibland och kanske utöka umgänget mer i framtiden. Men INTE om han dricker då barnet är där (han är inget fyllo el så men ni förstår väl..) Han är ingen van förälder utan behöve r full koll påhundar och barn. Förstår ni?

[Anonym]

Ursäkta felen.. Mitt tangentbord är inte riktigt helt...

[Malinau]

Att du skulle få behålla ensam vårdnad för att han uttalat dessa saker är inte alls säkert. Uttalar han tydligt andra ambitioner så kan de välja att tro honom. I många fall bör man också göra det. En människa kan ändra sig.

Om ni däremot inte kan samarbeta så är det god möjlighet att du får behålla ensam vårdnad. Men om det är du som är samarbetsproblemet så kan vårdnaden flyttas över. Dock inte om barnet nästan uteslutande bor hos dig och man inte ser det som den bästa idén att flytta barnet till pappan, förutsatt att han yrkar så.

När det gäller umgänge så har du i viss mån rätt. Ditt ansvar för barnet är större och så länge det inte finns varken avtal eller dom att luta sig på så blir inte umgängessabotaget lika omedelbart eller allvarligt. Men du kan inte utan goda grunder ändra umgänget. Goda grunder kan vara att pappan har alkoholproblem, men det är något du måste kunna bevisa och därför är mitt råd till dig att du ser till att skaffa bevis, vilket kan vara vittnen också.

Annars tycker jag som du att han kan avstå alkohol när barnet är där. Själv är jag mycket måttlig med alkohol när jag har mitt barn och när han var riktigt liten drack jag högst ett glas vin vid något tillfälle, ungefär som du.

[Anonym]

Ja det är inte jag som har samarbetsproblem. Han KAN INTE planera eller passa tider. Vill helst bara meddela någon timme innan när det passar att ha umgänge. Så kan man inte göra med barn i längden. Jag gjorde upp ett schema som han sedan har fått justera. Egentligen skulle också han komma med fler förslag på tider men det kom aldrig några.

Sedan spelar det juingen rollomhan ändrar sig tilldet bättre. De kommer aldrig ge honom vårdnaden iaf om inte jag plötsligt blir en dålig förälder. Mitt barn lever med mig och har som sagt aldrig levt med sin pappa och jag gör ALLT för mina barn(inklusive kämpar för att de ska ha en så god relation med papporna som möjligt och vill verkligen att de ska vara med dem så mkt som möjligt) Det är så mycket lättare med pappa nr1 som levt med barnen,varit föräldraledig etc, han är en bra ansvarsfull förälder men pappa2 saknar helt den inbyggda känslanoch prioriterar barnet sist efter sitt arbete och fritidintressen etc..

Jag menar även om han ändrar sig så kan de inte göra så mot barnet (el mig)och ge honom vårdnaden. Bara för att han skärper sig kan manju ändå ser till barnets trygga punkt som alltid varit bra i första hand. Om han ändrar sig och delar ansvar och fostran med mig, slutar bråka och tar sig tid för barnet, respekterar tider och schema (som han själv får vara med att göra) mm under en längre tid då kan jag tänka mig att dela vårdnaden med honom helt frivilligt.

Det kändes bra att du höll med mig i alkoholfrågan. Tack!

[Anonym]

Och för att svara på frågan. Nej vi har inga avtal men ett schema som gällt några veckor. Det gäller fram till augusti då vi ska göra ett nytt.

[Malinau]

Det låter ju inte som att han har så goda odds. En person som under en längre tid inte kan sköta ett ansvar kan ju heller inte bara komma och säga att han/hon ska göra det. För även om man ska försöka ge människor en ny chans om de bättrar sig, så har man ju ändå historien som en fingervisning om facit.

Helt uteslutet är det dock inte. Skulle han bli helt förändrad och ta allt det ansvar som pappa 1 gör, så är han ju lika lämplig. Finns det samtidigt en möjlighet att ni kan samarbeta (vilket jag tänkte skulle ingå) så finns sannolikheten att det kan bli gemensam vårdnad om han yrkar det i domstol. När barnet blir äldre, men inte nu, nej. Fast då kan du ju tänka dig att dela frivilligt, så det är ju inge problem för honom egentligen.

Det viktigaste nu är dock att få honom att sluta drick när han har barnet. Kan han inte låta bli det låter det ju som om han har lite problem med alkoholen.

[anonymtnamn2]

"han är inget fyllo eller så" ... fast det låter ju som att han är alkoholberoende, om han dricker nästan varje kväll i veckan och inte kan låta bli när han har sitt barn hos sig..

[Anonym]

Jag håller med. TYcker att det känns jobbigt. Menade bara att han dricker mer sofistikerat och inte på ett fylloaktigt sätt men alldeles för ofta och mycket anser jag. Tycker att man har problem om man inte kan avstå en kväll/veckan.

Han menar dock att han inte behöver avstå eftersom han kan hantera det och tycker att han bestämmer själv.. Jag vill att han ska hålla med om att det ej är lämpligt att dricka då han har ensamt ansvar för barnet.

[Jämställd pappa]

Hej!
Jag vet inte om jag tycker att det är så fruktansvärt om han dricker 1-2 glas vin till middagen. Klart att karln är alkoholtollerant och troligen även beroende. Men om det är den nivån på drickandet så har jag svråt att se problemet.

Jag tror att eventuellt prat om alkohol intag "ett glas vin till maten" inte kommer att nå framgång. Frågan är hur går det för dem när de är själva, får de till en rutin etc.

Du beskriver pappan som en kontinental medelhavs person. Det faktum att du ger dig på hans livsstil kanske till och med det som du föllför när skaffade barn är allt annat en bra grund för ert fortsatta samarbete.

Samtal men inte kring alkoholen primärt utan kring föräldraskapet med alla de utmaningar som det innebär.

[A. No. Nym]

Sedan spelar det juingen rollomhan ändrar sig tilldet bättre. De kommer aldrig ge honom vårdnaden iaf om inte jag plötsligt blir en dålig förälder. !

Fel, fel, fel. Det där ska du inte alls utgå ifrån. Börja spara bevis på hur pappan är. Att DU påstår att han inte passar tider är det inte alls säkert att de lyssnar på om ord står mot ord. Om pappan vill ha Gemensam vårdnad kommer han att få det om du inte har mycket goda bevis på att ni inte kan samarbeta. .

Jag menar även om han ändrar sig så kan de inte göra så mot barnet (el mig)och ge honom vårdnaden. Bara för att han skärper sig kan manju ändå ser till barnets trygga punkt som alltid varit bra i första hand.

Jo då Det är till och med vanligt. Det är gemensam vårdnad som är standard.

Om han ändrar sig och delar ansvar och fostran med mig, slutar bråka och tar sig tid för barnet, respekterar tider och schema (som han själv får vara med att göra) mm under en längre tid då kan jag tänka mig att dela vårdnaden med honom helt frivilligt.

Bara för att du är mamma så har DU inte rätt att besluta när du tycker att han samarbetar eller inte. Det är den som vill ha Ensam vårdnad som måste bevisa varför gemensam vårdnad skulle vara dåligt för barnet. Inte tvärt om. Det är DU som måste bevisa att pappan är olämplig för att behålla ensam vårdnad (om pappan vill ha gemensam vårdnad) inte tvärt om. Kom ihåg det.

Jag håller också med dig i alkoholfrågan. Jag tycker bara inte du ska vara så naiv så du tar din Ensamma vårdnad för given....

[A. No. Nym]

Aj,aj,aj. Detä r möjligt att det kan tolkas som ett bindande avtal. Jag tycker du ska ta kontakt med en advokat och inte vara så naiv. Gå inte med på tillfälliga umgängesavtal för det är väldigt svårt att minska umgänget om du väl gått med på att utökat det.

[Anonym]

Varifrån har du fått det? I lagtexten står att man måste ge en av föräldrarna vårdnaden om ena parten (el båda)kräver det. Man ska inte bli påtvingad gemensam vårdnad om man kan samarbeta. Rätten har dock gjort så ändå vilket fått ödesdigra konsekvenser vilket lett till en tillbakagång. Informera mig gärna om källorna till dina påståenden.

[Anonym]

Naiv... Jag vill inte minska umgänget, du har missförstått allt. Jag vill bara inte att barnet sover där om han dricker några glas vin till middagen. Det här handlar om ett alkoholförbud och ev omfördelning av umgängestimmar om alkoholförbudet ej fungerar.

[Anonym]

Tack för svar. Men om han dricker kan han ju inte köra om det händer något....Och han har redan svårt att vakna som det är.

Och nej jag föll inte för det. Jag föll aldrig. Jag ville inte vara ihop med honom mer och barnet blev till trots skydd och upptäcktes mkt sent. Han ville inte ha familj.............. Allt är så himla sorgligt egentligen.

[A. No. Nym]

Nej, nej, nej. Helt fel.

I lagtexten står att man måste ge en av föräldrarna vårdnaden om _bägge_ parten kräver enskild vårdnad. Man får inte tvinga föräldrarna till gemensam vårdnad om _ingen_ av föräldrarna vill ha det. Det räcker med att _en_ av föräldrarna vill ha gemensam vårdnad så kan rätten dömma till det.

Det är helt rätt att rätten inte ska döma till gemensam vårdnad om det finns allvarliga samarbetsproblem men det har hittills krävts _stora_ _väldokumenterade_ samarbetsproblem för att den ene ska få enskild vårdnad. Gud ske lov så börjar det bli lättare att få (få behålla) enskild vårdnad se något år tillbaka (det var 2007 förändrades praxis något har jag för mig)

Nej jag hittar inte länkarna längre förutom den här
http://www.dom.se/templates/DV_InfoPage____767.aspx
men den är ganska kortfattad.
"Domstolen ska besluta om vårdnaden i enlighet med vad som är bäst för barnet. Vårdnaden kan alltså anförtros åt en förälder eller åt båda. Domstolen kan inte besluta om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det."
dvs bägge föräldrarna måste vara emot gemensam vårdnad för att inte domstolen ska kunna döma till det.

Jag hittar inte länken längre men det var ju det här som var hela grejen när nya vårdnadsreformen infördes i slutet av 90 talet (1998):
Att man skulle kunna döma till gemensam vårdnad _även_ om en förälder motsatte sig det. Sen dess har gemensam vårdnad varit normen om det inte funnits väldigt allvarliga bevis för att en förälder är olämplig (eller om föräldrarna varit eniga om att bara en ska ha vårdnaden).

ps
På famratt finns en liten hänvisning till hur man tänkte 1998.
http://www.dom.se/templates/DV_InfoPage____767.aspx
Där slås det fast att man inte helt kan utesluta att enskild vårdnad är nödvändig i vissa fall. Men helt klart slås där fast (som man tänkte då 1998) att gemensam vårdnad var det som skulle gälla i samtliga fall bortsätt från få extremfall.

[A. No. Nym]

OK Jag förstår, och håller med dig. Visst vore det bra om man kunde ställa det kravet på något sätt. Men jag tror inte det är praktisk möjligt.

Kan du prata med pappan om det så han inser hur du menar så är det ju toppen. Förstår inte pappan vad du menar eller tycker han inte att det behövs så ser jag ingen praktisk möjlighet för dig att förhindra det. För hur menar du att det rent praktiskt skulle gå till? Bara för att du är mamma har du ingen rätt att ensam avgöra hur alkoholpåverkad pappan är. Tyvärr. Vem menar du skulle avgöra vad pappan dricker till middag? Vem skulle kontrollera och följa upp "alkoholförbudet"?

[Malinau]

Dock har ju inte alla föräldrar ens körkort och även om de har det så har alla inte tillgång till bil. Det gör dem inte mindre lämpliga som föräldrar.

[Ziggy]

Men om han dricker kan han ju inte köra om det händer något....

Den delen går ju att lösa med taxi eller andra som skjutsar och om det händer något allvarligt så finns ju 112 att ringa till. Har du själv körkort och 24/7-tillgång till bil och är dessutom kapabel att köra närsomhelst 365 dagar om året?