Skrivet: 2008-07-18, 22:29
#1
Jag ger upp!
ibland känns det så nedrigt!!! jag vill bara skrika rakt ut ...
Varför äter han inte??? Han kan ju svälja han äter ur flaskan hur bra som helst, men när jag kommer med skeden så blånekar han och bara kniper med läpparna. När jag färsöker med glasstruten så viftar han bort den, när jag tar en lite klick på fingret med något så viftar han direkt bort min hand. Varför???
David är en pojke med en kromosomavvikelse och är väldigt sen i sin utveckling och greppar inte efter saker och stoppar dom i munnen, men när jag kommer med skeden eller handen och vill att han ska smaka på något, så har han koll och vet precis hur han ska vifta med armarna och greppar tag i mig och föser bort min hand eller greppar skeden och slår bort den. Då är min undran, hur det kommer sig att han kan det så galant och inte i andra situationer? Jag får det inte riktigt att gå ihop!
Jag känner mig så frustrerad att det inte släpper och ibland känner jag bara för att ge upp, men det gör jag ju inte, men varje dag är en prövning. Sen så öppnar han munnen helt plöstligt och tar en tugga och jag blir överlycklig Det är konstigt hur man finner kraften ibland för att fortsätta, men vad gör man inte för sina små liv. Jo precis allt! Idag är en "dålig" dag då jagkänner mig totalt misslyckad och känner att jag bara vill ge upp och låta honom äta ur flaskan hela livet, det går väl det med, eller? Jag vet ju att imorgon glömmer vi gårdagen som var så jobbig och tar nya tag, men ibland känns livet så orättvist .
Usch vilket deppigt inlägg, ville bara skriva av mig min frustration.
Kram på er därute i sommarkvällen och jag vet ju att vi har haft värre dagar än det här.
Kram kram
Vicketick nu med fyra underverk här hemma.
Isac -94, Adam -99, Victoria -02 och David 07.04.20.