Jag ger upp!
Sond- & knappmatning
  1. Medlem sedan
    Aug 2006
    #1

    Jag ger upp!

    ibland känns det så nedrigt!!! jag vill bara skrika rakt ut ...
    Varför äter han inte??? Han kan ju svälja han äter ur flaskan hur bra som helst, men när jag kommer med skeden så blånekar han och bara kniper med läpparna. När jag färsöker med glasstruten så viftar han bort den, när jag tar en lite klick på fingret med något så viftar han direkt bort min hand. Varför???
    David är en pojke med en kromosomavvikelse och är väldigt sen i sin utveckling och greppar inte efter saker och stoppar dom i munnen, men när jag kommer med skeden eller handen och vill att han ska smaka på något, så har han koll och vet precis hur han ska vifta med armarna och greppar tag i mig och föser bort min hand eller greppar skeden och slår bort den. Då är min undran, hur det kommer sig att han kan det så galant och inte i andra situationer? Jag får det inte riktigt att gå ihop!
    Jag känner mig så frustrerad att det inte släpper och ibland känner jag bara för att ge upp, men det gör jag ju inte, men varje dag är en prövning. Sen så öppnar han munnen helt plöstligt och tar en tugga och jag blir överlycklig Det är konstigt hur man finner kraften ibland för att fortsätta, men vad gör man inte för sina små liv. Jo precis allt! Idag är en "dålig" dag då jagkänner mig totalt misslyckad och känner att jag bara vill ge upp och låta honom äta ur flaskan hela livet, det går väl det med, eller? Jag vet ju att imorgon glömmer vi gårdagen som var så jobbig och tar nya tag, men ibland känns livet så orättvist .
    Usch vilket deppigt inlägg, ville bara skriva av mig min frustration.
    Kram på er därute i sommarkvällen och jag vet ju att vi har haft värre dagar än det här.
    Kram kram
    Vicketick nu med fyra underverk här hemma.
    Isac -94, Adam -99, Victoria -02 och David 07.04.20.
  2. 1
    Jag ger upp! ibland känns det så nedrigt!!! jag vill bara skrika rakt ut ...
    Varför äter han inte??? Han kan ju svälja han äter ur flaskan hur bra som helst, men när jag kommer med skeden så blånekar han och bara kniper med läpparna. När jag färsöker med glasstruten så viftar han bort den, när jag tar en lite klick på fingret med något så viftar han direkt bort min hand. Varför???
    David är en pojke med en kromosomavvikelse och är väldigt sen i sin utveckling och greppar inte efter saker och stoppar dom i munnen, men när jag kommer med skeden eller handen och vill att han ska smaka på något, så har han koll och vet precis hur han ska vifta med armarna och greppar tag i mig och föser bort min hand eller greppar skeden och slår bort den. Då är min undran, hur det kommer sig att han kan det så galant och inte i andra situationer? Jag får det inte riktigt att gå ihop!
    Jag känner mig så frustrerad att det inte släpper och ibland känner jag bara för att ge upp, men det gör jag ju inte, men varje dag är en prövning. Sen så öppnar han munnen helt plöstligt och tar en tugga och jag blir överlycklig Det är konstigt hur man finner kraften ibland för att fortsätta, men vad gör man inte för sina små liv. Jo precis allt! Idag är en "dålig" dag då jagkänner mig totalt misslyckad och känner att jag bara vill ge upp och låta honom äta ur flaskan hela livet, det går väl det med, eller? Jag vet ju att imorgon glömmer vi gårdagen som var så jobbig och tar nya tag, men ibland känns livet så orättvist .
    Usch vilket deppigt inlägg, ville bara skriva av mig min frustration.
    Kram på er därute i sommarkvällen och jag vet ju att vi har haft värre dagar än det här.
    Kram kram
  3. Medlem sedan
    Jan 2007
    #2
    Styrkekramar skickar jag till dig! Det är jättejobbigt att truga och trixa och göra alla möjliga knep med maten. Vi har det så fast med flaska i stället, bara jag visar den så kniper han ihop hela ansiktet och tar den och kastar i golvet. Han försöker inte ens sätta den i närheten av munnen så det känns kört på den fronten.

    Men han äter ju från sked lyckligtvis, så jag tror att man får fokusera på det som funkar. Om David nu föredrar flaskan så försök att strunta i vanlig mat ett tag och ta tag i det sen när du känner att du har ork till det.

    Var glad att han tar flaskan för det är ju ett sätt att komma nära och mysa också. Jag skulle jättegärna värma en flaska och lägga Victor i famnen och se honom äta, men det kan jag nog glömma. Man får vara glad för det lilla.

    Kram Mia
  4. 2
    Styrkekramar skickar jag till dig! Det är jättejobbigt att truga och trixa och göra alla möjliga knep med maten. Vi har det så fast med flaska i stället, bara jag visar den så kniper han ihop hela ansiktet och tar den och kastar i golvet. Han försöker inte ens sätta den i närheten av munnen så det känns kört på den fronten.

    Men han äter ju från sked lyckligtvis, så jag tror att man får fokusera på det som funkar. Om David nu föredrar flaskan så försök att strunta i vanlig mat ett tag och ta tag i det sen när du känner att du har ork till det.

    Var glad att han tar flaskan för det är ju ett sätt att komma nära och mysa också. Jag skulle jättegärna värma en flaska och lägga Victor i famnen och se honom äta, men det kan jag nog glömma. Man får vara glad för det lilla.

    Kram Mia
  5. Medlem sedan
    Nov 2006
    #3
    Kanske ni ska ta time out? Det ständiga trugandet kanske får honom att bestämt tänka " nej, jag vill inte". Låt honom vara några dagar. Tänk om han då själv visar att han vill smaka. Omvänd taktik alltså.

    Vi har inte orkat matträna med dottern någonting mer än slick eller liten sked då och då. För några veckor sedan gick det bra, men nu går det sämre. Jag ska försöka matträna regelbundet i en vecka och se om det blir bättre eller sämre. Det känns hopplöst. Flaska är vi inte ens i närheten av.

    Det är för jävligt att man inte får någon hjälp. Jag önskar mig en matträningstant som kommer hit och glatt trugar mat i min söta lilla unge. Jag önskar att vi fick åka till ett matträningsläger och fick stöd, hjälp och avlastning. I stället sitter vi vid köksbordet och misströstar.

    Skickar ett lass med styrkekramar!
  6. 3
    Kanske ni ska ta time out? Det ständiga trugandet kanske får honom att bestämt tänka " nej, jag vill inte". Låt honom vara några dagar. Tänk om han då själv visar att han vill smaka. Omvänd taktik alltså.

    Vi har inte orkat matträna med dottern någonting mer än slick eller liten sked då och då. För några veckor sedan gick det bra, men nu går det sämre. Jag ska försöka matträna regelbundet i en vecka och se om det blir bättre eller sämre. Det känns hopplöst. Flaska är vi inte ens i närheten av.

    Det är för jävligt att man inte får någon hjälp. Jag önskar mig en matträningstant som kommer hit och glatt trugar mat i min söta lilla unge. Jag önskar att vi fick åka till ett matträningsläger och fick stöd, hjälp och avlastning. I stället sitter vi vid köksbordet och misströstar.

    Skickar ett lass med styrkekramar!
  7. Medlem sedan
    Apr 2007
    #4
    Det är det som är så bra här att man kan vädra både det jobbiga och det som går bra. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver om frustrationen. Hade ett sådant bryt här för inte så länge sedan då jag ville vända upp och ner på hela världen för att gå till botten med varför Tristan inte äter. vi har samma problem här med en unge som vägrar. Jag får iofs i honom kanske 5 yttepytte tuggor, men inte mer och det är bättre än inget. Nappflaska går absolut inte.
    Det är så orehört svårt att förstå för precis som med David vill Tristan inte ens ha det som är godis som glass och liknande. Det går INTE att locka eller pocka eller luras för det är tvärstopp.
    Det är så svårt när vi inte gjort något framsteg på snart 12 månader, T äter lika mycket nu som för 12 månader sedan och jag undrar som du vad gör vi för fel....

    Kram på er och väl kämpat!!! Som du säger, det kommer sämre och det kommer bättre dagar...
  8. 4
    Det är det som är så bra här att man kan vädra både det jobbiga och det som går bra. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver om frustrationen. Hade ett sådant bryt här för inte så länge sedan då jag ville vända upp och ner på hela världen för att gå till botten med varför Tristan inte äter. vi har samma problem här med en unge som vägrar. Jag får iofs i honom kanske 5 yttepytte tuggor, men inte mer och det är bättre än inget. Nappflaska går absolut inte.
    Det är så orehört svårt att förstå för precis som med David vill Tristan inte ens ha det som är godis som glass och liknande. Det går INTE att locka eller pocka eller luras för det är tvärstopp.
    Det är så svårt när vi inte gjort något framsteg på snart 12 månader, T äter lika mycket nu som för 12 månader sedan och jag undrar som du vad gör vi för fel....

    Kram på er och väl kämpat!!! Som du säger, det kommer sämre och det kommer bättre dagar...
  9. Medlem sedan
    Jul 2005
    #5
    Dessa små hjärtegryn kan verkligen sätta myror i huvudet på en ibland! Här har vi fått börja känna av lite trotsfasoner som naturligtvis även visar sej i ätandet. Man vet ju att det bästa är att ta ett steg tillbaka själv för annars blir det bara värre! Men vad hjälper det när man blir så förbenat frustrerad... Kram! Hoppas ni får en bättre dag idag
  10. 5
    Dessa små hjärtegryn kan verkligen sätta myror i huvudet på en ibland! Här har vi fått börja känna av lite trotsfasoner som naturligtvis även visar sej i ätandet. Man vet ju att det bästa är att ta ett steg tillbaka själv för annars blir det bara värre! Men vad hjälper det när man blir så förbenat frustrerad... Kram! Hoppas ni får en bättre dag idag
  11. Medlem sedan
    Aug 2006
    #6
    Tack för era svar, det är så skönt att få skriva av sig ibland och ni är alltid så kloka. Jag har lagt ner matningen på sked för ett tag nu och ska ta tag i det igen när jag känner att jag har kraft. Visst är jag så otroligt glad över att han äter ur flaskan alla andra måltider, man ska vara glad för det.
    Hoppas ni har det bra i sommarvärmen.
    Kram
  12. 6
    Tack för era svar, det är så skönt att få skriva av sig ibland och ni är alltid så kloka. Jag har lagt ner matningen på sked för ett tag nu och ska ta tag i det igen när jag känner att jag har kraft. Visst är jag så otroligt glad över att han äter ur flaskan alla andra måltider, man ska vara glad för det.
    Hoppas ni har det bra i sommarvärmen.
    Kram
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar