jag är nyfiken på hur era barn ratade som små? Hade /har dem språkstörning?
Min dotter fick sin autismdiagnos som 10 åring. När hon var 4 år fick hon diagnosen expressiv störning med pragmatiska svårigheter och skulle då enligt läkarna börja på dagis istället för dagmamma , för att träffa andra barn i samma ålder....Pga sin autism som vi inte visste att hon hade då så lekte hon ju inte med dem ändå, utan höll sig till 1-2 åringarna.
Dottern kunde prata tidigt, men hon pratade så orent att bara vi föräldrar förstod henne. Hon blev något bättre efter hon opererade bort mandlar och polyp i treårsåldern. Hon kunde inte berätta saker som hänt under dagen utan att vi tog upp detaljerna och hon trodde att det hon sett under dagen , det visste vi om. När vi sa till henne att vi inte kunde veta för att vi inte var där, då förstod hon det.
Skulle vi t ex få fram vad hon ätit under dagen fick vi rabbla hela alltet, ris?, Mos? Potatis? och när hon sagt ja till t ex potatis då kunde hon även säga att hon fick köttbullar till.....
Ändå hade hon ett enormt ordförråd och kunde prata långa haranger om allt, men ställde vi frågor så var dem tvungna att vara ledande. Hon lärde sig sånger och filmer utantill lätt, såg alla filmer tills hon kunde dem utantill.
Hon var bara två år när hon kunde se på texten på ett videoband utan fodral, vilken film det var. Hon läste alltså inte men kände igen texten.
Vi gick hos logoped till hon började skolan och ingen trodde hon skulle klara av skolan så bra som hon faktiskt gjorde...Hon är normalbegåvad men verkade ju inte sådan när folk pratade med henne. Hon svarde ju alltid folk genom oss. Automatiskt upprepade vi allt folk sa för att hon skulle svara.
Logopeden upptäckte ju också att hon bara uppfattade halva meningar så vi fick prata kort och tydligt.
Numera är hon 13 år och har inga problem att prata, men pga autismen så pratar hon ju helst bara om sitt. Hon kan inte detta med att ta och ge i ett samtal och svävar gärna iväg....Men själva talet är det ju inget fel på.
Ännu måste vi tala om vad hon ska göra, liksom vi gjort i hela hennes liv. Inget sker på automatik. Hon pratar ju ännu inte med främlingar, numera förstår vi varför, hon kan ju inte föra ett normalt samtal med folk hon inte känner....
Ibland är det så sorgligt att tänka på att hon fick sin diagnos så sent, för vi hade kunnat träna ännu mer om vi bara hade vetat....
Anette R
1
Språkstörning? jag är nyfiken på hur era barn ratade som små? Hade /har dem språkstörning?
Min dotter fick sin autismdiagnos som 10 åring. När hon var 4 år fick hon diagnosen expressiv störning med pragmatiska svårigheter och skulle då enligt läkarna börja på dagis istället för dagmamma , för att träffa andra barn i samma ålder....Pga sin autism som vi inte visste att hon hade då så lekte hon ju inte med dem ändå, utan höll sig till 1-2 åringarna.
Dottern kunde prata tidigt, men hon pratade så orent att bara vi föräldrar förstod henne. Hon blev något bättre efter hon opererade bort mandlar och polyp i treårsåldern. Hon kunde inte berätta saker som hänt under dagen utan att vi tog upp detaljerna och hon trodde att det hon sett under dagen , det visste vi om. När vi sa till henne att vi inte kunde veta för att vi inte var där, då förstod hon det.
Skulle vi t ex få fram vad hon ätit under dagen fick vi rabbla hela alltet, ris?, Mos? Potatis? och när hon sagt ja till t ex potatis då kunde hon även säga att hon fick köttbullar till.....
Ändå hade hon ett enormt ordförråd och kunde prata långa haranger om allt, men ställde vi frågor så var dem tvungna att vara ledande. Hon lärde sig sånger och filmer utantill lätt, såg alla filmer tills hon kunde dem utantill.
Hon var bara två år när hon kunde se på texten på ett videoband utan fodral, vilken film det var. Hon läste alltså inte men kände igen texten.
Vi gick hos logoped till hon började skolan och ingen trodde hon skulle klara av skolan så bra som hon faktiskt gjorde...Hon är normalbegåvad men verkade ju inte sådan när folk pratade med henne. Hon svarde ju alltid folk genom oss. Automatiskt upprepade vi allt folk sa för att hon skulle svara.
Logopeden upptäckte ju också att hon bara uppfattade halva meningar så vi fick prata kort och tydligt.
Numera är hon 13 år och har inga problem att prata, men pga autismen så pratar hon ju helst bara om sitt. Hon kan inte detta med att ta och ge i ett samtal och svävar gärna iväg....Men själva talet är det ju inget fel på.
Ännu måste vi tala om vad hon ska göra, liksom vi gjort i hela hennes liv. Inget sker på automatik. Hon pratar ju ännu inte med främlingar, numera förstår vi varför, hon kan ju inte föra ett normalt samtal med folk hon inte känner....
Ibland är det så sorgligt att tänka på att hon fick sin diagnos så sent, för vi hade kunnat träna ännu mer om vi bara hade vetat....
Ett tillägg till. Läkaren på habiliteringen skriver ff på alla intyg att hon har en språkstörning som diagnos förutom sin autism. Men ingår inte det i autismen?
Anette R
3
Ett tillägg till. Läkaren på habiliteringen skriver ff på alla intyg att hon har en språkstörning som diagnos förutom sin autism. Men ingår inte det i autismen?
Det förstod jag, men däremot dem istället för de (också i första raden) har jag alltid lika svårt att begripa, om vi nu ändå talar om korrekturläsning...
Mina barn talade tidigt (särskilt den stora) och talade rent förutom vissa felsägningar som hängde i längde, som pullisik för musik och pullisessa för prinsessa.
Idag säger den lilla fortfarande neonstrumpor för nylonstrumpor och lite annat sånt.
Annars har de som språkstörning "bara" problem med konkret/bokstavlig tolkning, så de fastnar på ord som används på ett sätt de inte begriper eller tycker är fel.
Ett exempel är när nån sa utflykt om att jag och lillan skulle på utställning. Enligt henne är utflykt nåt man gör i skogen, med ryggsäck. Då fastnade hon helt i en diskussion om det, och så är det oftare än andra begriper.
De tror ungarna märker ord och är näbbiga, men de har fastnat på ett autistiskt sätt, fast man inte riktigt kan förstå det när man ser dem och hör dem tala.
4
Det förstod jag, men däremot dem istället för de (också i första raden) har jag alltid lika svårt att begripa, om vi nu ändå talar om korrekturläsning...
Mina barn talade tidigt (särskilt den stora) och talade rent förutom vissa felsägningar som hängde i längde, som pullisik för musik och pullisessa för prinsessa.
Idag säger den lilla fortfarande neonstrumpor för nylonstrumpor och lite annat sånt.
Annars har de som språkstörning "bara" problem med konkret/bokstavlig tolkning, så de fastnar på ord som används på ett sätt de inte begriper eller tycker är fel.
Ett exempel är när nån sa utflykt om att jag och lillan skulle på utställning. Enligt henne är utflykt nåt man gör i skogen, med ryggsäck. Då fastnade hon helt i en diskussion om det, och så är det oftare än andra begriper.
De tror ungarna märker ord och är näbbiga, men de har fastnat på ett autistiskt sätt, fast man inte riktigt kan förstå det när man ser dem och hör dem tala.
att den alltid gör. Ingår i autism alltså. Oliver har högfungerande autism, men ingen språkstörning. Alexander har inte heller språkstörning och har atypisk autism. Alexander pratade tidigt, innan året och pratade nästan flytande vid 1,5 års ålder. Oliver pratade tidigt, men inte alla förstod honom.
Värd på AFF.
Gulden i mitt liv:
** Alexander, 11 år (991027)
** Oliver, 8 år (021119)
** Alicia, 7 år (040402)
Det tror jag inte att den alltid gör. Ingår i autism alltså. Oliver har högfungerande autism, men ingen språkstörning. Alexander har inte heller språkstörning och har atypisk autism. Alexander pratade tidigt, innan året och pratade nästan flytande vid 1,5 års ålder. Oliver pratade tidigt, men inte alla förstod honom.
20-årige Pelle pratade sent och när han pratade så var det fel ljud som kom från munnen. Inte en människa utom jag begrep vad han menade! T.ex. sa han H i stället för S och F. I stället för R sa han J. Han saglade mkt och jag tror han hade svårt med munmotoriken. Han gick hos logoped. När han var knappt 5 år hade han lärt sig läsa och då pratade han plötsligt rent. Han sa lyckligt att "nu vet jag ju precis hur orden ska låta när jag kan läsa dem" Han tyckte nämligen själv att det var jättejobbigt att inte kunna göra sig förstådd.
Fyra år yngre lillebror Nisse pratade väldigt tidigt och rent från början. När han var ett år sa han många ord redan och var en mästare på att härma efter vad andra sa, ett riktigt charmtroll på dagis (ett envist sådant). Däremot var han sen att gå och storebror gick tidigt vid cirka 9 månaders ålder. Nisse var 16 månader när han gick.
Som i så mkt annat - två helt olika killar som kom från samma mamma och pappa .
6
20-årige Pelle pratade sent och när han pratade så var det fel ljud som kom från munnen. Inte en människa utom jag begrep vad han menade! T.ex. sa han H i stället för S och F. I stället för R sa han J. Han saglade mkt och jag tror han hade svårt med munmotoriken. Han gick hos logoped. När han var knappt 5 år hade han lärt sig läsa och då pratade han plötsligt rent. Han sa lyckligt att "nu vet jag ju precis hur orden ska låta när jag kan läsa dem" Han tyckte nämligen själv att det var jättejobbigt att inte kunna göra sig förstådd.
Fyra år yngre lillebror Nisse pratade väldigt tidigt och rent från början. När han var ett år sa han många ord redan och var en mästare på att härma efter vad andra sa, ett riktigt charmtroll på dagis (ett envist sådant). Däremot var han sen att gå och storebror gick tidigt vid cirka 9 månaders ålder. Nisse var 16 månader när han gick.
Som i så mkt annat - två helt olika killar som kom från samma mamma och pappa .
Vår dotter gick också vid 16 månader. men hon hade nog kunnat tidigare om det inte varit för hennes taskiga balans. Hon var ju hjärtsjuk också och var inte riktigt frisk igen förrän vid 16 månader. Hon gjorde sin andra hjärt-op vid 13,5 månad och orkade helt enkelt inte gå innan. Stel var hon i kroppen kroppen också. Som en pinne. Vi kunde ställa henne upp vid soffan och där stod hon och hon gick runt tidigt. Men hon kunde inte sätta sig ner själv, knäna gick inte att böja. Hon kunde inte koordine4ra sina rörelser själv.
När hon skulle lära sig sitta själv så övade vi i ca 3 månader innan hon kunde själv. Hon visade att hon ville och blev så J-A förbannad varje gång hon trillade. Hon satt i gåstol väldigt länge av den anledningen. Hon älskade sin gåstol för där var hon i upprätt läge och kunde leka med sina saker och ändå se oss hela tiden.
När hon sen började gå var det bara inomhus. Hon vägrade gå ute, antagligen pga balansen, Hon gick länge med armarna i luften och kröp över trösklar. Tror hon var 2,5 år innan hon gick utomhus.
Sonen var tvärtom, satt själv vid 4 mån, kröp vid 6 och gick vid 8. Inte roligt alls....han cyklade på 2-hjuling vid 2 års ålder. (dottern var då 6 år och hade ännu stödhjul...)
Så olika det kan vara...
Anette R
7
Vår dotter gick också vid 16 månader. men hon hade nog kunnat tidigare om det inte varit för hennes taskiga balans. Hon var ju hjärtsjuk också och var inte riktigt frisk igen förrän vid 16 månader. Hon gjorde sin andra hjärt-op vid 13,5 månad och orkade helt enkelt inte gå innan. Stel var hon i kroppen kroppen också. Som en pinne. Vi kunde ställa henne upp vid soffan och där stod hon och hon gick runt tidigt. Men hon kunde inte sätta sig ner själv, knäna gick inte att böja. Hon kunde inte koordine4ra sina rörelser själv.
När hon skulle lära sig sitta själv så övade vi i ca 3 månader innan hon kunde själv. Hon visade att hon ville och blev så J-A förbannad varje gång hon trillade. Hon satt i gåstol väldigt länge av den anledningen. Hon älskade sin gåstol för där var hon i upprätt läge och kunde leka med sina saker och ändå se oss hela tiden.
När hon sen började gå var det bara inomhus. Hon vägrade gå ute, antagligen pga balansen, Hon gick länge med armarna i luften och kröp över trösklar. Tror hon var 2,5 år innan hon gick utomhus.
Sonen var tvärtom, satt själv vid 4 mån, kröp vid 6 och gick vid 8. Inte roligt alls....han cyklade på 2-hjuling vid 2 års ålder. (dottern var då 6 år och hade ännu stödhjul...)
jag skriver lite som jag pratar, är från grannkommunen till GBG och här säger man inte de utom dom.....
De låter för fint för att säga...men ser helt okej ut att skriva...
Anette R
8
jag skriver lite som jag pratar, är från grannkommunen till GBG och här säger man inte de utom dom.....
De låter för fint för att säga...men ser helt okej ut att skriva...
Att man skriver eller säger dom, men o, det är en sak, men de istället för dem, eller dem istället för de, alltså att man blandar ihop om man menar subjekt-de eller objekt-dem, det gör iaf mig förvirrad.
Samma sak när folk skriver hans istället för sin och tvärtom, som när lillans fröken skrev E har svårt att göra hennes läxor. Vems läxor tänkte jag, ska lillan göra nån annans läxor nu också? Fast jag sa inget, fröknar brukar inte gilla att bli rättade...
Om det är för att du skriver som du pratar är det nåt annat. Jag skriver själv mänskor och inte människor, eller huvet istället för huvudet.
9
Att man skriver eller säger dom, men o, det är en sak, men de istället för dem, eller dem istället för de, alltså att man blandar ihop om man menar subjekt-de eller objekt-dem, det gör iaf mig förvirrad.
Samma sak när folk skriver hans istället för sin och tvärtom, som när lillans fröken skrev E har svårt att göra hennes läxor. Vems läxor tänkte jag, ska lillan göra nån annans läxor nu också? Fast jag sa inget, fröknar brukar inte gilla att bli rättade...
Om det är för att du skriver som du pratar är det nåt annat. Jag skriver själv mänskor och inte människor, eller huvet istället för huvudet.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
