Usch vad jag mår dåligt, världens ångest inför torsdagens besök på Kvinnoklinikens abortmottagning. Idag är det precis 1vecka sedan jag +ade till min stora förtvivlan. Jag vill vara anonym här i denna frågan eftersom det är en otrloigt jobbig sits samtidigt som jag skämms hur detta kan hända mig. Som jag skrivit innan så är jag gravid trots skydd. om ni förstår vem jag är så snälla skriv inte ut det... måste bara skriva av mig liTE, har ingen att prata med förutom sambon, men ingen tjej kompis som förstår...
Mina tankar gå så här:
*Hur ska jag klara av att göra ett ultraljud på torsdag utan att titta på skärmen, eller fråga om det är 1 eller 2 foster....
*Jag är verkligen "emot" aborter, verkligen jättebra att möjligheterna finns men tyvärr så är det så många i min närhet som använt detta felaktigt tycker jag, i och med detta så förstår ingen i min närhet varför jag mår så dåligt...
..
**Jag har nu 3friska goa barn , den minsta blir bara 13månader isåfall när den "nya" skulle kommit/komma jag vet inte om jag pallar det. Jag ska då inom en 3års period vara både småbarns mamma till 2småbarn samtidigt som de stora går in i tonåren. Jag är livrädd att bli som min mamma, (jag fick 2små syskon 14mån mellan när jag var 14år) min mamma var BARA småbarns mamma då. Jag hade "ingen" mamma under den jobbiga tonåren och jag vill verkligen vara en BRA tonårsmamma om några år till mina stora barn...
*Jag får panik bara av att tänka på att vara hemma ytterligare 1år från jobbet.
*Vi får inte plats i huset med 4barn.
*Självklart vet jag att jag kommer älska detta barn om den får chansen, man kommer aldrig ångra ett barn när det väl finns här.. men kommer jag orka.
*Jag vill bara ha 3 barn.
*Jag får panik av att tänka på abort och vad som görs.... är livrädd för att vakna efter och bara känna ångest över vad jag gjort. Tänk om jag blir helt psykisk sjuk över att göra en abort. Jag kommer alltid få leva med att jag gjort abort, kommer alltid tänka att månaden efter "lill*n fyller år skulle detta barn fylla år födas m.m
1
ångest inför torsdag..abort eller ej Usch vad jag mår dåligt, världens ångest inför torsdagens besök på Kvinnoklinikens abortmottagning. Idag är det precis 1vecka sedan jag +ade till min stora förtvivlan. Jag vill vara anonym här i denna frågan eftersom det är en otrloigt jobbig sits samtidigt som jag skämms hur detta kan hända mig. Som jag skrivit innan så är jag gravid trots skydd. om ni förstår vem jag är så snälla skriv inte ut det... måste bara skriva av mig liTE, har ingen att prata med förutom sambon, men ingen tjej kompis som förstår...
Mina tankar gå så här:
*Hur ska jag klara av att göra ett ultraljud på torsdag utan att titta på skärmen, eller fråga om det är 1 eller 2 foster....
*Jag är verkligen "emot" aborter, verkligen jättebra att möjligheterna finns men tyvärr så är det så många i min närhet som använt detta felaktigt tycker jag, i och med detta så förstår ingen i min närhet varför jag mår så dåligt...
..
**Jag har nu 3friska goa barn , den minsta blir bara 13månader isåfall när den "nya" skulle kommit/komma jag vet inte om jag pallar det. Jag ska då inom en 3års period vara både småbarns mamma till 2småbarn samtidigt som de stora går in i tonåren. Jag är livrädd att bli som min mamma, (jag fick 2små syskon 14mån mellan när jag var 14år) min mamma var BARA småbarns mamma då. Jag hade "ingen" mamma under den jobbiga tonåren och jag vill verkligen vara en BRA tonårsmamma om några år till mina stora barn...
*Jag får panik bara av att tänka på att vara hemma ytterligare 1år från jobbet.
*Vi får inte plats i huset med 4barn.
*Självklart vet jag att jag kommer älska detta barn om den får chansen, man kommer aldrig ångra ett barn när det väl finns här.. men kommer jag orka.
*Jag vill bara ha 3 barn.
*Jag får panik av att tänka på abort och vad som görs.... är livrädd för att vakna efter och bara känna ångest över vad jag gjort. Tänk om jag blir helt psykisk sjuk över att göra en abort. Jag kommer alltid få leva med att jag gjort abort, kommer alltid tänka att månaden efter "lill*n fyller år skulle detta barn fylla år födas m.m
Jag kan bara tala om hur det var för mig....jag kände och mådde som du för ett tag sedan, men jag kände att det var för mina barns skull som jag gjorde aborten, jag ville att de barn som jag hade skulle ha en närvarande mamma!
När jag gjorde vulét (var då i v.7, aborten gjordes i v.9)...då fick jag inte se skärmen! de hade vridit den så bara de såg...och jag frågade inget.
Efteråt så kände jag bara lättnad, och nu efteråt så var det helt rätt beslut!
En mamma som mår dåligt i 9 månadet pga en oönskad graviditet är ingen rolig mamma...
För mig så blev allt bra...jag gjorde en kir. abort i vaket tillstånd, då jag helammade så ville jag inte ta narkos och bedövning pga att det går ut i mjölken...och det gjorde inte spec. ont...och var inte alls otäckt!
Jag ger dig mitt fulla stöd för vad du än gör!! hav hopp gumman...snart kommer du att må bättre!! kram
2
Jag kan bara tala om hur det var för mig....jag kände och mådde som du för ett tag sedan, men jag kände att det var för mina barns skull som jag gjorde aborten, jag ville att de barn som jag hade skulle ha en närvarande mamma!
När jag gjorde vulét (var då i v.7, aborten gjordes i v.9)...då fick jag inte se skärmen! de hade vridit den så bara de såg...och jag frågade inget.
Efteråt så kände jag bara lättnad, och nu efteråt så var det helt rätt beslut!
En mamma som mår dåligt i 9 månadet pga en oönskad graviditet är ingen rolig mamma...
För mig så blev allt bra...jag gjorde en kir. abort i vaket tillstånd, då jag helammade så ville jag inte ta narkos och bedövning pga att det går ut i mjölken...och det gjorde inte spec. ont...och var inte alls otäckt!
Jag ger dig mitt fulla stöd för vad du än gör!! hav hopp gumman...snart kommer du att må bättre!! kram
Jag kan verkligen förstå din ångest!!!Det är ett svårt beslut.Har själv genomgått en abort för ett antal år sedan då vi verkligen inte kunde ta hand om ett barn och det var så svårt!!!!Men vid UL upptäckte de att fostert ändå var dött men inte kommit ut.Det var ju en chock det med.Men beslutet var ju ändå tagit om en abort.....
Jag ångrade mig inte alls efteråt,men jag kan tänka på det barnet då och då och undra vad det hade blivit för en filur...
Livet är ju fyllt med om...."Tänk om"
Angående UL så fick inte jag iallafall se skärmen alls och hörde inga ljud.
Jag hoppas du kan komma till ro med ett beslut som pasar dig och din familj.
Mångakramar!!!!
3
Jag kan verkligen förstå din ångest!!!Det är ett svårt beslut.Har själv genomgått en abort för ett antal år sedan då vi verkligen inte kunde ta hand om ett barn och det var så svårt!!!!Men vid UL upptäckte de att fostert ändå var dött men inte kommit ut.Det var ju en chock det med.Men beslutet var ju ändå tagit om en abort.....
Jag ångrade mig inte alls efteråt,men jag kan tänka på det barnet då och då och undra vad det hade blivit för en filur...
Livet är ju fyllt med om...."Tänk om"
Angående UL så fick inte jag iallafall se skärmen alls och hörde inga ljud.
Jag hoppas du kan komma till ro med ett beslut som pasar dig och din familj.
Mångakramar!!!!
Men jag tror att jag och du ser på abort på ungefär samma sätt. Jag känner att det är bra att det finns men det är inget för mig.
Men det är ju lätt att säga tills man står där gravid och jag hoppas jag aldrig hamnar där. Jag tror aldrig jag skulle fixa en abort, se på mina små kopior till barn och tänka att det kunde varit en till. En lika fin och perfekt. Jag skulle nog heller aldrig våga riskera att ångra mig, det skulle vara min största skräck. Att ångra beslutet resten av livet. Eftersom de säger att man aldrig ångrar ett barn (och det tror jag) så skulle jag nog fega ur och välja att föda det även om jag egentligen inte ville ha det.
Men det är bara hur jag tror att jag skulle reagera. Jag vet inte och jag hoppas jag inte behöver få reda på svaret.
Du måste helt enkelt försöka lista ut vad som är rätt för dig/er.
Men jag tror nog att du kan bli en bra tonårsmamma även med 2 små barn. Du vet vad du vill uppnå och det ger dig en fördel.
Kram
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
4
Omöjligt att råda tyvärr Men jag tror att jag och du ser på abort på ungefär samma sätt. Jag känner att det är bra att det finns men det är inget för mig.
Men det är ju lätt att säga tills man står där gravid och jag hoppas jag aldrig hamnar där. Jag tror aldrig jag skulle fixa en abort, se på mina små kopior till barn och tänka att det kunde varit en till. En lika fin och perfekt. Jag skulle nog heller aldrig våga riskera att ångra mig, det skulle vara min största skräck. Att ångra beslutet resten av livet. Eftersom de säger att man aldrig ångrar ett barn (och det tror jag) så skulle jag nog fega ur och välja att föda det även om jag egentligen inte ville ha det.
Men det är bara hur jag tror att jag skulle reagera. Jag vet inte och jag hoppas jag inte behöver få reda på svaret.
Du måste helt enkelt försöka lista ut vad som är rätt för dig/er.
Men jag tror nog att du kan bli en bra tonårsmamma även med 2 små barn. Du vet vad du vill uppnå och det ger dig en fördel.
Hej. Förstår precis vad du går igenom. Fick ju själv plus på stickan förra veckan.
Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna genomgå en abort. Men i tisdags förra veckan kände jag bara att det går inte att behålla detta barn. Ont om plats, marsbebis skulle bli 1 år i samband med detta barns födsel. Visst allt går att lösa men mitt beslut känns bra.
Idag var jag på kvinnokliniken. Jag fick inte se skärmen och det var så tidigt att det bara fanns en liten hinnsäck vad läkaren sa. Så jag har påbörjt en medicinsk abort idag. Gör resten hemma på onsdag.
Jag svara gärna på frågor. Får fundera på om jag skall gå ut med vem jag är. Men jag vet inte om jag vågar.
Jag ger dig mitt fulla stöd vad ditt beslut en blir.
5
Hej. Förstår precis vad du går igenom. Fick ju själv plus på stickan förra veckan.
Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna genomgå en abort. Men i tisdags förra veckan kände jag bara att det går inte att behålla detta barn. Ont om plats, marsbebis skulle bli 1 år i samband med detta barns födsel. Visst allt går att lösa men mitt beslut känns bra.
Idag var jag på kvinnokliniken. Jag fick inte se skärmen och det var så tidigt att det bara fanns en liten hinnsäck vad läkaren sa. Så jag har påbörjt en medicinsk abort idag. Gör resten hemma på onsdag.
Jag svara gärna på frågor. Får fundera på om jag skall gå ut med vem jag är. Men jag vet inte om jag vågar.
Jag ger dig mitt fulla stöd vad ditt beslut en blir.
Tänker på dig...
Jag gjorde en kirurgisk abort för fyra år sen, egentligen ville jag ha det men jag orkade inte genomlida samma scenario som jag redan gjort innan. (separation med barn med i bilden)
Jag hade samma inställning som du innan, aldrig abort för min egen del..men..
Jag tittade på skärmen och jag fick en bild med mig hem som jag sparat, jag ville ha det.
Den skulle ha varit beräknad till 4/4 och varje år det datumet tänker jag på det.
Ändå har jag inte ångrat mig, h*n skulle inte fått några bra förutsättningar, och mitt barn jag redan hade skulle ha fått det mycket tuffare i en tid som redan var tuff.
Hoppas du kommer fram till en lösning som ger dig ro.
Väljer du att ta bort det så rikta siktet åt att det var det bästa, väljer du att behålla det så rikta siktet åt lösningar som kan göra det lite lättare.
*KRAM*
8
Tänker på dig...
Jag gjorde en kirurgisk abort för fyra år sen, egentligen ville jag ha det men jag orkade inte genomlida samma scenario som jag redan gjort innan. (separation med barn med i bilden)
Jag hade samma inställning som du innan, aldrig abort för min egen del..men..
Jag tittade på skärmen och jag fick en bild med mig hem som jag sparat, jag ville ha det.
Den skulle ha varit beräknad till 4/4 och varje år det datumet tänker jag på det.
Ändå har jag inte ångrat mig, h*n skulle inte fått några bra förutsättningar, och mitt barn jag redan hade skulle ha fått det mycket tuffare i en tid som redan var tuff.
Hoppas du kommer fram till en lösning som ger dig ro.
Väljer du att ta bort det så rikta siktet åt att det var det bästa, väljer du att behålla det så rikta siktet åt lösningar som kan göra det lite lättare.
nej, inte allt. Känslan av att inte vilja ha mer barn, känslan rent psykiskt inte klara av en graviditet eller livet som tonårsmamma och småbarnsmamma samtidigt.
10
nej, inte allt. Känslan av att inte vilja ha mer barn, känslan rent psykiskt inte klara av en graviditet eller livet som tonårsmamma och småbarnsmamma samtidigt.
Det verkar ju klart som att "fördelarna" med att göra aborten på tors väger över...
Metoden används väldigt felaktigt av många men inte av dig!
Ditt jättesvåra beslut tar ni för er familjs skull, och det tycker jag är ett vansinnigt moget och fint beslut.
Försök o inte se det som att ni tar bort något utan som att det här var inte meningen och för att era tre barn som finns idag ska må så bra som möjligt så måate ni göra detta.
Vet inte hur jag skulle ställa mig i frågan om abort idag, men jag har gjort en abort i sena tonåren. Graviditeten hade gått så långt att jag inte kunde ta tabletten längre utan var tvungen att sövas o skrapas. Det var jättenervöst och jobbigt innan, men i efterhand kändes det bara rätt och jag var väldigt lättad över mitt beslut.
Idag händer det att jag ibland tänker oj nu kanske ja skulle haft en 8 åring...men inte med ångest eller ledsamhet utan bara som en tanke...
Hoppas verkligen att ni tar er igenom detta så bra ni bara kan, vi här inne tänker på er !!
Kram
12
Det verkar ju klart som att "fördelarna" med att göra aborten på tors väger över...
Metoden används väldigt felaktigt av många men inte av dig!
Ditt jättesvåra beslut tar ni för er familjs skull, och det tycker jag är ett vansinnigt moget och fint beslut.
Försök o inte se det som att ni tar bort något utan som att det här var inte meningen och för att era tre barn som finns idag ska må så bra som möjligt så måate ni göra detta.
Vet inte hur jag skulle ställa mig i frågan om abort idag, men jag har gjort en abort i sena tonåren. Graviditeten hade gått så långt att jag inte kunde ta tabletten längre utan var tvungen att sövas o skrapas. Det var jättenervöst och jobbigt innan, men i efterhand kändes det bara rätt och jag var väldigt lättad över mitt beslut.
Idag händer det att jag ibland tänker oj nu kanske ja skulle haft en 8 åring...men inte med ångest eller ledsamhet utan bara som en tanke...
Hoppas verkligen att ni tar er igenom detta så bra ni bara kan, vi här inne tänker på er !!
Stor kram till dig! Jag tror inte det finns något sätt att komma undan de här tankarna och förhoppningsvis gör reflektionerna sedan att du känner dig tillfreds med ditt/ert val.
Jag har också haft en kompis som använt abort som ett preventivmedel vilket det för mig absolut inte är. Hade jag varit i din sits hade jag nog haft samma tankar som du och jag tror att det är det absolut vanligaste!
Många kramar!
13
Stor kram till dig! Jag tror inte det finns något sätt att komma undan de här tankarna och förhoppningsvis gör reflektionerna sedan att du känner dig tillfreds med ditt/ert val.
Jag har också haft en kompis som använt abort som ett preventivmedel vilket det för mig absolut inte är. Hade jag varit i din sits hade jag nog haft samma tankar som du och jag tror att det är det absolut vanligaste!
Jag har har gjort abort och jag mådde fruktansvärt dåligt efter den. Jag ville inte göra abort egentligen, gjorde mest det för att min pojkvän ville det och sa att han skulle lämna mig om jag födde barnet.
Jag blev gravid bara 1 månad efter det att vi blev ihop, men jag var så otroligt kär i honom.
Han lämnade mig 2 dagar efter aborten och jag fick reda på att han hade bara vatit ihop med från det att jag plussade tills jag gjorde aborten enbart för för att få mig att göra den där aborten.
Jag ångrar mig en idag över att jag tog bort det. Barnet skulle ha fyllt 12 år i höst om jag hade fullföljt graviditeten.
Jag skulle aldrig mer kunna göra abort,, nu nä jag vet hur det går till rent praktisk, dem suger ur fostret och jag mådde så dåligt när jag fick se delar komma ut.
Vill bara tala om hur jag ser det.
Kan du inte tala med en abortkurator? Jag gjorde det.
Jag tror du klarar det galant. Du har ju 2 stora barn och så en liten. Jag har 3 små barn och visst det är tufft, men jag fixar det och tiden går fort och snart leker dem bra med varandra och dem har så mycket ytbyte av varann den lilla och bebisen.
14
Jag har har gjort abort och jag mådde fruktansvärt dåligt efter den. Jag ville inte göra abort egentligen, gjorde mest det för att min pojkvän ville det och sa att han skulle lämna mig om jag födde barnet.
Jag blev gravid bara 1 månad efter det att vi blev ihop, men jag var så otroligt kär i honom.
Han lämnade mig 2 dagar efter aborten och jag fick reda på att han hade bara vatit ihop med från det att jag plussade tills jag gjorde aborten enbart för för att få mig att göra den där aborten.
Jag ångrar mig en idag över att jag tog bort det. Barnet skulle ha fyllt 12 år i höst om jag hade fullföljt graviditeten.
Jag skulle aldrig mer kunna göra abort,, nu nä jag vet hur det går till rent praktisk, dem suger ur fostret och jag mådde så dåligt när jag fick se delar komma ut.
Vill bara tala om hur jag ser det.
Kan du inte tala med en abortkurator? Jag gjorde det.
Jag tror du klarar det galant. Du har ju 2 stora barn och så en liten. Jag har 3 små barn och visst det är tufft, men jag fixar det och tiden går fort och snart leker dem bra med varandra och dem har så mycket ytbyte av varann den lilla och bebisen.
Nu är det ju lätt för mig som tittar utifrån och ger råd och tycka...men genom det du skriver får jag en känsla av att abort inte är det du egentligen önskar. Jag är själv "emot" abort som du skriver, och vet att jag själv aldrig skulle klara av att genomföra en sådan, så för mig står det klart vad _jag_ skulle gjort. Abort är ett beslut man måste vara säker på, man skall leva med det resten av sitt liv.
Du är rädd för hur det skall vara med två barn tätt och stora barn som snart blir tonåringar. Du är rädd för att göra samma fel som din mamma. Just detta tror jag gör att du INTE kommer göra samma fel! Det är fullt möjligt att vara en bra tonårsmamma även om man har småbarn, det finns många bevis på det!!!
Du kommer orka, det är jag överbevisat om, och detta att huset blir för litet är egentligen en bagatellsak. Där det finns hjärterum finns stjärterum - det finns de som har det precis som dig där och som kan ge råd och tips.
Själv har jag ju fått min 8:a, när jag blev gravid trots skydd. Det passade inte alls om man ser på omständigheterna, men man får leva _över_ de på något sätt. Vi kan inte ens köra hela familjen i bil längre, då man bara får vara 9 pers på vanligt körkort, och pengar till busskort har vi inte.
Mina äldsta barn är 2*12 och 13 och man märker av att de kommer in i tonåren, med allt som blir. Men jag tror det finns vägar som gör att man kan vara både småbarnsmamma och tonårsmamma - och bra på båda delarna. Det krävs nog plannering och allt går säkert inte som på räls - men det ÄR möjligt, coh det finns människor som man kan få råd och tips utav.
Ibland blir livet inte som man plannerad. Livet är fullt av överraskningar. Men det man tror är negativ, kan visa sig vara något riktigt positivt...
15
Många kramar till dig!
Nu är det ju lätt för mig som tittar utifrån och ger råd och tycka...men genom det du skriver får jag en känsla av att abort inte är det du egentligen önskar. Jag är själv "emot" abort som du skriver, och vet att jag själv aldrig skulle klara av att genomföra en sådan, så för mig står det klart vad _jag_ skulle gjort. Abort är ett beslut man måste vara säker på, man skall leva med det resten av sitt liv.
Du är rädd för hur det skall vara med två barn tätt och stora barn som snart blir tonåringar. Du är rädd för att göra samma fel som din mamma. Just detta tror jag gör att du INTE kommer göra samma fel! Det är fullt möjligt att vara en bra tonårsmamma även om man har småbarn, det finns många bevis på det!!!
Du kommer orka, det är jag överbevisat om, och detta att huset blir för litet är egentligen en bagatellsak. Där det finns hjärterum finns stjärterum - det finns de som har det precis som dig där och som kan ge råd och tips.
Själv har jag ju fått min 8:a, när jag blev gravid trots skydd. Det passade inte alls om man ser på omständigheterna, men man får leva _över_ de på något sätt. Vi kan inte ens köra hela familjen i bil längre, då man bara får vara 9 pers på vanligt körkort, och pengar till busskort har vi inte.
Mina äldsta barn är 2*12 och 13 och man märker av att de kommer in i tonåren, med allt som blir. Men jag tror det finns vägar som gör att man kan vara både småbarnsmamma och tonårsmamma - och bra på båda delarna. Det krävs nog plannering och allt går säkert inte som på räls - men det ÄR möjligt, coh det finns människor som man kan få råd och tips utav.
Ibland blir livet inte som man plannerad. Livet är fullt av överraskningar. Men det man tror är negativ, kan visa sig vara något riktigt positivt...
Men snälla du!? den där beskrivningen var väl bra onödig!! jag har gjort en kir. abort och nu för tiden får man inte se någonting!
Denna stackars tjej behöver stöd, inga skräckhistorier...och du skriver att du fixar det så bra med tre barn? okej? det är ju inte riktigt den bilden man har fått av dig då du skriver att barnen ska vara på dagis 8,5 timmar per dag för att du inte orkar med dem?
Om du inte har något stöttande att skriva så tycker jag att du ska låta bli att skriva...hon bad om stöd, inte moralkakor!
Fy!
16
Men snälla du!? den där beskrivningen var väl bra onödig!! jag har gjort en kir. abort och nu för tiden får man inte se någonting!
Denna stackars tjej behöver stöd, inga skräckhistorier...och du skriver att du fixar det så bra med tre barn? okej? det är ju inte riktigt den bilden man har fått av dig då du skriver att barnen ska vara på dagis 8,5 timmar per dag för att du inte orkar med dem?
Om du inte har något stöttande att skriva så tycker jag att du ska låta bli att skriva...hon bad om stöd, inte moralkakor!
Fy!
Håller klart med! Borde vara förbjudet att lämna sådana inlägg...
Det står ju redan klart att hon mår fruktansvärt dåligt över sitt beslut men känner sig tvungen att ta det..Inte behövs det mer ångest..
Har man haft en dålig erfarenhet av abort eller ät en motståndare kan man hålla det för sig själv..
Jag anser att man inte ska föda barn till världen "bara för att", finns det en eller flera anledningar till att man inte klarar av ett barn till, vilket hon anger rätt många skäl, så ska hon låta bli!
Finns ingen anledning till att få henne o må sämre än va hon redan gör!!!
17
Håller klart med! Borde vara förbjudet att lämna sådana inlägg...
Det står ju redan klart att hon mår fruktansvärt dåligt över sitt beslut men känner sig tvungen att ta det..Inte behövs det mer ångest..
Har man haft en dålig erfarenhet av abort eller ät en motståndare kan man hålla det för sig själv..
Jag anser att man inte ska föda barn till världen "bara för att", finns det en eller flera anledningar till att man inte klarar av ett barn till, vilket hon anger rätt många skäl, så ska hon låta bli!
Finns ingen anledning till att få henne o må sämre än va hon redan gör!!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
