Femårstrots, någon?

[märra]

Agnes har hamnat där. Ungen som aldrig haft någon klar och tydlig period av trots, ger sig nu ut på djupt vatten. Hon växlar mellan blixtrande ögon, illröda kinder och en bestämdhet utav guds nåde, till att plötsligt bli mammas lilla ängel som bara vill gosa. Och därifrån går hon igen till att bli den spydigaste och mest självständiga flicka som sätter näsan i vädret och säger "ah-men det där är ju LÖLLJIT mamma!". En stadig kommentar är "tycker DU, ja!!!" om man säger t.ex. "klä på dig, det är kallt ute". Eller kanske "dags att borsta tänderna och krypa i säng". Hon är som ett åskväder i prinsesskläder om man säger så ;D Så, finns här någon som känner igen sig? Går det någonsin över? Hur hanterar man?

[- Lillan -]

Carls "trots" handlar mycket om att retas, upprepa grejer som man sagt att han ska lägga av med och att försöka smyga med grejer han inte får göra. Jag blir helt och hållet vansinnig vissa dagar. Tack och lov går det aldrig ut över Astrid, för henne är han superförsiktig med, men väldigt mycket grejer har en tendens att bara gå sönder just nu... Arg är han dock väldigt sällan...

[Lina m Meja&Love]

var just på pricken! Ett sådant har vi med nämligen. Och vädret slår om fort som tusan så man får hålla i sig så man hänger med i svängarna.... De gråa håren blir fler och fler.
Jag tror att det bara är att härda ut...

[Lena m T,N,I]

Nike är precis likadan som du beskriver Agnes!!!!!!!! Från att vara världens gosigaste unge vänder det på en halv sekund och den där kaxiga attityden kommer fram!

Jag säger att det här är den "värsta" åldern hittills under hennes liv!!!!

Allting måste hon bara svara "nej" på!!!!!! Oavsett vad man säger så är det "nej" som kommer först!

Men antar att det hör till åldern, jag var visst precis likadan just i 5-årsåldern!

Måste säga oxå att min son var aldrig såhär! Undrar när hans riktiga "trotsålder" kommer?? Vid 16? ;-)

Många kramar/Lena

[Maria med Agnes]

Härligt att läsa att det inte bara är Agnes som beter sig på ett helt nytt sätt Dagens huvudsakliga kommentar till ALLT - även det som är viktigt för henne själv - är "det skiter väl jag i". Fattar inte varifrån hon får attityden... Varken jag eller hennes far är så nonchiga. Hur som helst, ibland blir det fel och när jag plötsligt sade att "då åker vi och badar nu då" så kom där ett "det skiter väl jag i", som snabbt byttes mot ett lycklig flin och blossande kinder när hon kom på vad det var hon sket i... Igår hörde jag barnen på gatan öva svordomar och fula ord med varandra. Agnes var med i den högen också, och med tanke på svaveloset som spred sig över nejden så är jag förvånad över att hennes tunga inte är svart nu. Ändå är hon vaksam på mig när jag råkar svära, och hotar genast med tvål och vatten-behandlingen i munnen. Håhå jaja, det är rart med barn *flin*

[sarah,m,j&i]

5-årstrots är allvarliga saker. Hujedamej vilket humör grabben har. Ibland är jag gråtfärdigt trött efter alla duster vi har.

Orkar inte beskriva det närmare men 5-års trots: Oh yes, it is!

[Maria med Agnes]

Hehe, ja det kan bli riktigt dramatiskt. Stormiga små barn med starka viljor, det är inte att förringa... Skönt att se att jag inte är ensam om att uppleva den fasen just nu.

[Helena_2E]

Jag tror att man måste låta dem trotsa lite grand. Det hör väl till stå på egna ben.

Ellen kan också trotsa en del, men det granska bra att resonera med henne. Hon har däremot ganska många gråtutbrott när tex Emil får ett bokpaket och inte hon. (Hon får fler än honom) Då kan hon gråta i en timme. Ligga på sin säng och vara helt förtvivlad över att världen är så orättvis.
Jag tror att detta är mest jobbigt för henne än för oss.