Imorgon börjar vår 8 åring med AS fritis igen efter ett lååååångt sommarlov.
Han är väldigt irriterad och bråkig just nu, fortsätter det såhär så måste vi börja fundera på medicinering eller nåt...
Är det skolstarten som spökar tro? Hur har ni andra det?
Mamsen72
Min gosse ska börja individuella programmet på gymnasiet. Hittills har han inte bestämt sig om han ska gå dit eller inte. Han har skolvägrat ca två år.
Vi har haft så himla mycket bråk och tjafs och möten till höger och vänster med skolan och soc och alla möjliga i många år då ingenting har funkat.
Vi har haft ett par möten med gymnasiet och vilken skillnad, de är positiva och öppna för förslag, vill verkligen att sonen ska lyckas från första början.
Den lärare som ska ta hand om honom har skickat bilder på sig själv och sin arbetsplats. De ska ha mailkontakt till att börja med - senare ska han förmås ta sig till skolan. Han har inte börjat oroa sig ännu men det kommer väl vilken dag som helst.
Håll tummarna
Vi har det nog lugnt. Sonen börjar ny vanlig skola med klasser från 4-9an så lite nervöst är det (för mig) sonen ser fram mot det dock. Nya lokaler och nytt folk har han tjatat om att han vill ha nu i flera år. Gillar stick i stäv mot diagnosen ombyte. Han har en kompis där med samma intressen som han (golf) och resursen som klassen delade på (normalklass med några speciella) fick följa med till nya klassen så det var ju skönt.
Lite svårt få honom att vända på dygnet, men han har sagt han ska börja nästa vecka (han börjar inte skolan förän den 25:e)
Nä det är definitivt mer nervöst för mig än för han. Hoppas hoppas det går bra, för annars måste jag bråka om en ny diagnos (as istf hfa) för att han ska få komma in på AS-klassen.
Jag hade en i morse som inte alls var 5år och skulle till dagis hon var minsann 6år och skulle till skolan!
Annars har jag ingen aning dock men jag har en som har en lååååång väntan framför sig till skolstart
Ja själv så har jag ingen aning hur det blir. Skolan börjar ju den 20:e här, men har ännu inte hört något från sonens skola.
Han har ju inte vart där på 1 år och i våras fick han ju några fjuttiga timmar med hemundervisning. Den läraren har gått vidare till annat, så står här i ovissheten. Försökt att få tag i rektorn, men inget svar.
Hoppas att allt går vägen för er, själv får man ställa in sig på ytterligare 1 år med att ha sonen hemma.
* Vi är inte ensamna, tillsammans är vi starka... *
// Annelie76
mamma till "97:an"
skaparen av www.autism.egensajt.se
Bloggar på AFF http://www.alltforforaldrar.se/view/affblogger/609791
Men, måste man ha just AS-diagnos för att gå i AS-klass? När somliga t o m säger att HFA och AS är två olika namn på samma sak och många många vittnat om att de typ fick välja vad man skulle sätta för diagnos..?
På vilket sätt motiverar de det där? På vilket sätt skulle AS-vänlig pedagogik vara fel för nån med HFA?
Huva.. Igenkänning kring ovissheten men aldrig i skogen att jag tänker ha min Duracellkanin hemma. Antingen får skolan vackert pynta för en köpt plats på AS-skola eller så får de ordna fram nåt som funkar hos dem. Oj oj oj vad jag ska riva ner himmel och helvete annars!
Ja säj det. Jag blev ganska arg själv när jag hörde det. (hade istort sett bivit lovad plats) Men det är en regel de får sätta inom kommunen. Endast de med "ren" AS diagnos fick plats.
Sonen med språkstörning, fick då inte söka dit trots att han legat bra till i alla ämnen.
ja jag bad dom för 2 år sedan... att lämna in ansökan till spec skolorna, skadar ju inte att söka i alla fall, men nej dom tyckte ju att dom skulle klarar av att ta hand om han...
Men det visade sig inte vara så lätt... Nu i våras lämnade dom in ansökningarna i alla fall, "problemet" är bara att det är _minst_ 1 års vänte tid för att kunna få en plats.
Det vet ju skolan om med, så hoppas verkligen att dom har försöka att dom har kunnat nu under sommaren och ordnat något för han, och inte bara haft "semester"...
Likaväl som att bara sitta hemma och rulla tummarna, så har jag beslutat med för att kolla upp alternativen ang hemundervisning. Funnit intressanta sidor på nätet, och ja det är helt i sin ordning att jag ordnar egen undervisning för sonen, så länge jag lämnar in en rapport hur jag kommer att gå till väga.
Men liksom inte heller "mitt" jobb att vara lärare, tycker det räcker gott att vara mamma.
Men nu e man ju allt, enda föräldern, "assistent" "lärare" personlig kompis, ja listan kan ju göras lång... Vill ju bara vara en förälder som sitter och gör läxor med sina barn, men ja den dagen kommer väll så småningom med.
*hoppas*
* Vi är inte ensamna, tillsammans är vi starka... *
// Annelie76
mamma till "97:an"
skaparen av www.autism.egensajt.se
Bloggar på AFF http://www.alltforforaldrar.se/view/affblogger/609791
Suck! När min bror fick sin diagnos i vuxen ålder fick vi också välja mellan AS och HFA... Diagnoserna är ju pricken lika förutom att vid HFA ska man ha haft språkstörning före 2 års ålder...
Frustrerande för er, det förstår jag. Kan bara önska er lycka til eftersom jag inte kan göra nåt annat för er... :-(
Kram!
Mamsen72
Nu ska du få höra. Min dotter fick diagnosen HFA nyss och hon har ALDRIG varit sen med språket eller haft nåt problem med annat än konkret tolkande (inte ens särskilt tydligt, om man inte är haj på autism och förstår att det är det).
Hon fick det för att hon har så stora bekymmer socialt och hennes bekymmer började tidigt. Jag trodde hon skulle få AS-diagnos.
Så diagnosen kan ställas lite hursomhelst... Det ska ju inte vara så att din son inte får gå där om han skulle må bättre av det än nåt annat. Kan man inte bestrida det? Just utifrån att diagnoser är så godtyckligt ställda, beroende på diagnosställarens attityd till kriterier, kunskaper osv?
Det låter iaf heltossigt att din son inte kunde få gå där.
Det låter fullkomligt vansinnigt. Ring Skolverket och Utbildningsförvaltningen och var lite påstridig. INGET hade hänt här om inte jag hade drivit på.
Nu har det inte hänt så särskilt mycket ändå, men väldigt mkt mer än om jag nöjt mig med skolans icke-agerande.
nervöst! Vi får hoppas att vi alla här inne får en bra skolstart/återgång till skola och dagis.
Värd på AFF.
Gulden i mitt liv:
** Alexander, 11 år (991027)
** Oliver, 8 år (021119)
** Alicia, 7 år (040402)
Hemsida: http://www.famlille.se/
Min blogg, både sorglig & glad: http://mariemedfamilj.bloggagratis.se/
Min juliga blogg: http://misjul.bloggplatsen.se/
Vårt egenstartade Autismforum: http://autismforum.egetforum.se/
och Fredde bryr sig inte nämnvärt just nu, han är ledig fram till skolstart...jag tror det blir lite svajigt när skolan väl har kommit igång...och man kommit in i de vanliga rutinerna.
Fredde börjar i 5:an nu...stora killen får man ju lov att säga...han har snart vuxit om mig i längd.
Lät konstigt att din dotter inte fick AS-diagnos. För min son hängde allt på språkstörnngen. I övrigt låg han på medel och över. Han är iövrigt ganska light på vissa av autismkriterierna. (gillar omställningar, kompisar, prata med folk, motoriken mm) dock en stark matfobi.
Diagnosen kan ändras om logoped och psykolog anser att talet har kommit ikapp. För sonen har det inte varit automatiskt. Endel grammatik och abstrakta ord får förklaras (gärna med konkreta grammatiska regler) men det har blivit betydligt bättre. Tänkte vänta och se om det går bra på nya skolan innan jag bråkar om ny diagnos. AS-klassen här är väldigt liten och med ett spann på 6 årsgrupper i samma lilla klass skulle det vara Tur om ETT barn fanns i hans ålder där. Så även för att han ska ha möjlighet till kompisar hoppas jag att det kommer att funka i nya skolan.
Men absolut helt fel i mitt tycke att en kommun ska få bestämma att bara rena AS-are ska få gå där. Men jag fick det väldigt klart förklarat att det inte gick att överklaga, då de hade all rätt att utesluta alla andra med egna regler inom kommunen.
Tack
Jo jag hoppas verkligen på det bästa. Snälla barn nr 1. Största oron är ju alltid mobbing. I övrigt brukar jag tro att allt löser sig.
under två års tid och jag känner så väl igen tankarna du har kring att bli "allt" för barnet, själva mammarollen försvinner i allt det andra. Jag kan inte tänka tillbaka på den tiden utan att tycka att den var jobbig
Min Lilla har ju ingen diagnos, hon ska utredas, men hon har inte kunnat gå i skolan av andra skäl (mycket svår allergi) och skolan fick för sig att det räckte med att de skickade hem en lärare ett par timmar i veckan för att det skulle vara fullt tillräckligt. Resten förväntades JAG ordna med henne. I vintras fick jag nog och satte hårt mot hårt och talade om för dem att det var DERAS förbaskade ansvar att se till att mitt barn fick undervisning under samma tider som det var skola. Det finns någon paragraf i skollagen som gav oss rätt till det. Dessutom hade jag kunnat kräva att skolan skulle ordna fram även fritids för den tid jag skulle ha jobbat! Det tog hus i helsike. Jag jagade alla ansvariga, ringde varje dag för att se hur det hade gått, tog saken högre och högre upp i hierarkin och gav mig inte. Det tog någon månad från att jag hade blivit ordentligt ARG till att det fanns en lösning. Men, DÅ plötsligt gick det.
Jag har pratat med skolverket, handikappförbundens samarbetsorgan (tror jag det hette), jag har turen att ha en pensionerad skolchef i familjen och dessutom en specialpedagog i bekantskapskretsen som alla har hjälpt till och stöttat och kommit med goda råd.
Det värsta är väl att man själv blir så oerhört trött av att alltid behöva vara den som driver på, samtidigt som man ska leva i "kaoset" och fungera som mamma, maka och även på jobbet...
