För hur många har ni berättat

[anonymt namn]

på era barns skolor att era barn har ADHD?
Jag vet inte hur vi ska göra. Å ena sidan tycker jag att alla kan få veta det. Det är inget som _jag_ behöver hålla hemligt så för mig kan all personal på hela skolan gärna få veta. Å andra sidan är det mitt barns funktionshinder det handlar om och inte mitt. _HAN_ vill kanske inte att alla ska veta? och behöver alla veta?
Läraren, specialpedagog, rtektor och de lärare han har i andra ämnen kan få veta tycker jag. Men de andra?

Vad tycker ni och hur har ni gjort? Har ni eller läraren berättat för de andra barnen? Har ni eller läraren berättat för de andra föräldrarna på föräldramöte?

Jag tycker det är svårt att veta hur man bör göra.

[*N-M*]

Jag har inte berättat det så där "allmänt". Bara för de som bör veta. T ex rektor,o lärare, specialpedagoger osv. Eftersom mina söner inte är det minsta utåtagerande i skolan utan tvärtom, så ser jag ingen anledning att informera andra föräldrar. Jag har berättat för de föräldrar jag känner o de har blivit förvånade o nästan ifrågasatt ..inte kul det heller. Jag menar att de sagt att "men han kan väl inte ha, etc...de tycker pojkarna är så lugna men adhd hadlar ju om mkt annat förutom överaktivitet hos vissa. ( hemma är den ena mkt överaktiv men det är hemnma som sagt.
Kanske vore annat om sönerna var inblandade i en massa bråk osv..att man ville ge någon form av förklaring. Jag har aldrig skämts över deras diagnoser det minsta, så att berätta hade jag gjort om det känts nödvändigt.

[GladMymlan75]

hej på dej! jag sittar o frågar mig själv samma fråga nu. i min store sons klass var det en som hade adhd, och dom hade föräldramöte en kväll, med bup närvarnade som höll en kort presentation om adhd och hur man tacklar det. mkt bra och informativt. men jag hatar att vara i centrum, och vill helst inte så framför föräldrar och prata om det...
nu funderar jag på att skicka ut ett kort informationsblad där jag informerar om att min son har adhd, att han har bristande impulskontroll men fårmedicinering typ och lite om vad adhd ÄR och sen kanske få med att hur viktigt det är att även barn med dessa funktionshinder har vänner, och om det känns jobbigt eller osäkert att deras barn leker med mitt barn, så kan vi alltid komma övereens dagen innan och se till att jag elelr annan vuxen alltid är närvarande i själva leken typ något sådant troor jag elelr får det bli ett möte.
min son riskerar annars att inte ha en endaste vän i klassen för föräldrarna tycker ju ha när en vildsint unge, vilket han är så klart....jag skulle inte vilja att mitt barn lekte med ett sådant barn själv utna övervakning då ha när knuffig/ bråkig/ fysisk och tänker sig inte för...

[Daga]

Jag tycker det känns lite...vet inte, vanskligt med ett papper som delas ut om sonens svårigheter, känns som att han blir så himla utlämnad. Bara en känsla.

Kan du inte göra som du beskrev att andra föräldrar gjort - fast hålla dig i bakgrunden, att BUP får stå där framme och berätta och du sitter bland de andra föräldrarna? Så du slipper rampljuset? Bara en tanke.

Själv gick jag fram på ett föräldramöte, med darriga ben, och berättade för föräldrarna vad Asperger syndrom är för någonting. Det tog högst fem minuter och det kändes väldigt bra efteråt. Kramkram!

[marib]

som arbetat med honom

[Ulle+3]

Olika, beroende på barnets ålder och typ av svårigheter.

Den äldsta hade ju svåra bekymmer i skolan i ettan ffa, betedde sig som ett vilddjur emellanåt (ofantligt svårt att tro idag ) Så jag informerade på ett föräldramöte, eftersom jag visste att barn och föräldrar skulle komma att uppröras många gånger över hennes beteende.
Jag diskuterade inte så mycket med henne om ifall vi skulle informera eller ej- men hon hade inget emot att jag gjorde det.

Mellantösen fick diagnosen i trean, ingen i skolan skulle kunnat drömma om att hon har ADHD- hon har aldrig gjort nåt väsen av sig. Jag berättade för fröken och gav henne samtidigt information ur boken "Flickor med ADHD" för att hon alls skulle kunna tro att hon har ADHD. Bara för fröken har jag berättat i skolan. Tösen själv har berättat för sin bästis i skolan. Annars vet ingen tror jag.

Yngsta fick diagnos i våras- hon hatade att ha ADHD - ingen i världen skulle få veta det, men fröken naturligtvis även om hon redan så gott som visste säkert eftersom hennes ADHD är så uppenbar, och de nämaste i personalgruppen runt henne. Ingen info på föräldramöte eller så eftersom hon själv inte ville berätta för nån. Jag har pratat med några föräldrar också, men det vet inte hon själv om. Nu har hon sagt det själv till ett par av kompisarna också.

[GladMymlan75]

ja du har nog rätt. men på något sätt skulle det kännas lättare, jag skulle även vilja liksom på något sätt poängtera att ha nnu med medicinering är lugnare och att vi hoppas några baren i klassen kanske vill leka ibland även efter skoltid...
som det är nu så vet jag med säkerthet två föräldrar som förbjudit sin son att leka med min...inget har hänt men dom gillar väl inte hans stim...
inte ett barnkalas har ha nblivit bjuden på under hela förskoleklassen, inte en enda vän har ringt under hela sommarlovet....
alltså, jagförstååår att andra föräldrar drar öronen åt sig, speciellt om dom inte vet om att han har ett funktionshinder, dom kanske tror att vi är världens mest lössläppta föräldrar som intekan uppfostra barn..
och i och med allt som varit med min son, har jag ju drabbats av panikångest som jag kämpar med...och jag vill INTE utsätta mig för ett panikaattacks-utbrott framför alla föräldrar i klassen. jag är ju "pryd" i vanliga fall ändå, och att få en panikattack framför en massa känns ju helt tvärnej...
det var väl mer därfrö jagtänkte att ett litet brev/infoblad om adhd kunde passa nu vid skolstart...men visst, samtidigt är det ju att "hänga ut hans problem" men å andra sidan, har ju de flesta barnen i klassen drabbats av hans utbrott nu i ett år, så alla har ju behov att veta om problemet på något sätt..
usch jag vet itne vad som är rätt eller fel...

[GladMymlan75]

ursäkta stavfelen det är idioti att ha långa naglar o skriva på tangentbord:-)

[motörhead]

vi har informerat dom andra föräldrarna om vår son då han är väldigt utåtagerande..specialpedagogen och rektorn hjälpte oss med det! vi fick jättebra respons av dom andra föräldrarna efteråt....

[Valerina]

Vi lämnade ut skriftlig information till alla föräldrar i klassen, då var tjejen 10 år,,,,,,gick alltså i åk 4. Jag var i skolan och informerade barnen om dotterns diagnos och de fick ställa frågor,,,,men å andra sidan har jag inga problem att stå framför folk att prata
Det jag skrev i brevet var lite info om diagnoserna och också alla kontaktuppgifter till mig och att de inte skulle tveka att höra av sig om de hade frågor. Jag lämnade också skriftligt till alla lärare i de olika ämnena och på fritids,,,allt för att inget skulle hinna förvrängas på sin resa genom olika berättare.

[vajl]

Nu blir jag återigen imponerad av dig. Fan vad bra du verkar!

[Valerina]

Av mig? *rodnar djupt* Tack

[anonymt namn]

och han sa att han inte vill att någon ska veta. Jo, det går bra att de lärare han har vet om det, men inte andra lärare och inte andra barn.
Så då är det bäst att inte informera andra föräldrar för det finns alltid någon som inte kan vara tyst och så kommer han att få höra det av något barn.

Han kanske ändrar sig med tiden, men nu har vi bestämt att bara säga det till de som jobbar närmst med honom.

Tack för era svar. Det var intressant att veta hur ni har gjort.

[lilly1]

Min dotter fick sin diagnos i 3.an och hon berättade i vardagliga sammanhang för kompisarna och för klassen. Vi hade en elevvårdskonferans då många lärare, rektor, skolpsykolog, skolsköterska och fritidspersonal var med. de som inte har behov av att veta behöver väl inte informeras?

Jag har berättat för en del av dotterns kompisars föräldrar, så det ska förstå hennes agerande.
Det var lättare när hon var mindre, nu är hon 12 år och skulle _inte_ vilja att vi berättade för "alla".

[auroraleigh]

Vi har låtit dem som eventuellt kommer reagera på det veta.Klasskamrater,lärare,rekt or,resursen självklart,de har vetat förskoleklassen.Vi har ingen fastställd diagnos,men det märks ju att han är lite speciell på en del sätt så det var lika bra att de han kommer i kontakt med i skolan vet.Och han har faktiskt aldrig mötts av några gliringar för sina tics av klasskamraterna.

[anonymt namn]

.....ställde hennes fröken henne framför hela sin klass där hon fick berätta att hon hade ADHD................ 7 år gammal och hon hade precis fått sin diagnos........Vi föräldrar fick veta detta i efterhand.............