7-ångar och Döden....

[Linda & Filippa+Måns]

Vi åkte förbi en kyrkogård för ett par dagar sedan, och Filippa som just nu är väldigt "intresserad" av döden, undrade hur jag ville att min gravsten skulle se ut (!). Jag svarade att de får ju de som lever bestämma då, osv.

Sen kom hon med en sån klipsk undran:

"Mamma, varför säger man att de döda kommer till himmlen, när man egentligen gräver ner dem i marken?"



Jaaaa... vad svarar man på det?!
Jag förklarade nån slags reinkarnations-teori, att man nog föds igen och lever ett nytt liv som nån annan, fast man kommer inte ihåg att man levt tidigare...

Hon verkade finna stor tröst i att man hamnar i nåns mage igen och lever ett nytt liv. Och att de i familjen som är döda (tex farfar) kanske är lillebror, eller katt idag!
Hon filosoferade och frågade om det här i flera dagar efteråt

[Linda & Filippa+Måns]

sdf

[-Majsan-]

...pannkaka! Karl började oroa sej för döden vid fyra och då förstår jag verkligen varför man skapat himlen... vi träffas igen i himlen! "Men mamma, du får ju vänta jättelänge på mej!" Ja, så verkar det här på jorden, för dej som lever, men den som dör kliver ur tiden och märker inte att väntan blir så lång, en dag är man bara tillsammans igen. Du måste ju hinna leva klart du med! Och kroppen är det som bär runt personen på jorden, men den behövs inte i himlen... jag tror jag ska skriva en bok om dethär. Det finns en hemskt sorglig och fin bok om ett litet barn som dött, Sommarlandet av Eyvind Skeie. Men den har jag inte läst för Karl än. Håhå, många frågor finns det!

[Linni]

Ja det är svårt det där... Vi har ju råkat ut för några dödsfall redan. Gammelmormor, kusin till barnen och våran katt har dom fått ta avsked av våra barn :0( Så det har varit en del prat om döden här hemma.
Har sagt att ingen egentligen vet vad som händer efter döden... eftersom att när man är död, så kan man ju inte berätta för andra. Så man får tro det som känns bäst för en själv helt enkelt. Jag har berättat om lite olika teorier och sen sagt vad jag tror. Och barnen är helt överens om att dom tror att man lever vidare i någon form iaf, i vad dom kallar himlen (som om det verkligen ligger i himlen eller inte det vet dom inte). Dom sa att gammelmormor kunde ta hand om kusinen och att kusinen kunde hälsa till katten osv. Känns tryggt tycker jag om man kan tänka att man ses igen... samtidigt som jag själv ju förstår att det kan bli problem om man är omgift efter dödsfall osv
Ja, jösses vad jobbigt det här med döden är iaf men barnen har tagit det hela rätt bra trots allt. Känns nästan lite jobbigt att de redan tvingats uppleva massa dödsfall och även en hel del andra separationer från nära och kära. Är rädd att det kommer att göra dom antingen okänsliga och rädda för att våga fästa sig vid någon. Eller tvärtom att dom blir överkänsliga och söker trygghet och närhet vartän dom kan. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela och vara. Vill ju inte att dom sitter och sörjer bort sina unga år... men ändå vill jag att dom ska sörja, så att dom inte tror att det kvittar att folk försvinner från ens liv.

[hermelinen]

att jag inte vet vad som händer och att människor tror olika saker.

Hermans mormor dog för några år sen så här har vi diskuterat det här med döden många gånger sen dess. Jag har som sagt förklarat att ingen vet och att det finns olika teorier. Har berättat vad jag själv tror, vad t ex hans kyrkligt aktiva farmor tror och att han får bestämma vad han själv vill tro. Just nu är han inne i en period då allt som rör religion, liv och död är intressant och vi läser Bibeln som godnattsaga. Han har dock konstaterat att Gud inte verkar snäll (efter det avsnitt då Abraham uppmanas att offra sin egen son) ... Barnens Bibel är sannerligen inte pedagogiskt skriven och gör det svårt för föräldrarna att ge svar på alla frågor som givetvis dyker upp; "Varför skulle han döda sitt barn???", "Varför blir de som inte älskar Gud dödade?" osv... Får nog återgå till vanliga sagor!

[Linni]

Fast just den där biten där han skulle döda sin son tycker jag är lätt att förklara... eftersom att Gud inte ville det egentligen. Det var ju bara ett test för att kolla (eller kan det till och med ha varit för att bevisa för han där nere *försöker minnas*) hur stark hans tro var.
Hade en hund som var sån en gång i tiden faktiskt Kunde säga varsågod åt turkisk peppar och han smakade och spottade ut... men sa jag varsågod igen, så tog han den och tuggade i sig, trots att han egentligen inte gillade den.

Ja resten har jag nog inte så mkt svar på... men vi läser barnens bibel ibland vi oxå. Har 2-3 varianter här hemma, från olika ställen... men jag tycker inte riktigt att någon är sådär jättepedagogisk eller bra skriven faktiskt. Nästan så att man har lust att skriva en egen juh! Får vem som helst göra det förresten?
Kul att han är intresserad av massa stora livsfunderingar nu iaf :0) Även om det är svårt att ha "rätt" svar!

[hermelinen]

sätt att se på saken är det ett riktigt korkat test och jag är beredd att hålla med honom! Som barn behöver man veta med all säkerhet att mamma och pappa älskar en! Stackars barn som behöver oroa sej för att Gud ska be mamma eller pappa att ha ihjäl dem för att bevisa sin kärlek till Gud.. och om mamma och pappa _inte_ älskar Gud så blir de kanske dödade för det....

Den varianten vi har är som sagt inte särskilt pedagogiskt skriven så jag borde nog leta reda på en bättre! Hojta när du har skrivit färdigt!

Haha, gullig hund!