Det går väl ganska bra....
Första dagen var jag med hela tiden. J var lite seg i starten men sedan var det han och 2 killar som blev lite bundis.Den ena var killen han gått på dagis med. Jag höll mig undan så gott det gick men fram på eftermiddagen började han sloka lite och inget var bra.Lärarna var underbara och frågade om jag ville ha kaffe och pratade mycket med mig. Det var bara jag och en förälder till där. Några hade börjat på måndagen men vi kom på tisdagen. På kvällen sa Jonathan att i morgon kan jag vara där själv! Jag höll på att ramla omkull när han sa det. Det kom liksom från klar himmel och jag blev så glad! Hade en otäck stressande känsla i magen hela dan.
Efter ett par timmar kom J till mig och sa att han kanske ändrar sig i morgon.......
Dag 2 och jag sa till J att idag ska du vara med och äta frukost och sedan hämtar jag dig efter middagen kl. 13. Jaha sa han och när de samlades att gå till frukost gick jag hem.....men lätt illamående...
Det har gått bra sedan dess och nu sitter jag och väntar på att vi ska bli klara att göra v 2.
I morgon ska nya skolväskan invigas när "riktiga" skolan börjar men det tar vi dåDet jobbigaste var väl i början att inte veta om jag ska pusha på med allt det roliga man kan göra på skolan eller bara vara helt naturlig och bete sig som om inget speciellt ska hända. Han har ju en förmåga att sätta sig på tvären när man säger att nu är det såhär.
Det blir ju ett stressmoment eftersom man faktiskt tappar kontrollen på ett ställe där man själv inte heller vet hur det går till,vilket jag tror var J:s problem. Att inte veta hur det kommer se ut och vad man ska göra, vilka som kommer vara där osv...
Men nu ser det lite ljusare ut