Skrivet: 2008-08-21, 16:15
#1
Hoho?
Är det detta som vi kan kalla definitiv tystnad i vår gamla, mysiga grupp? Jag gör ett inlägg här ändå för jag saknar er alla. AFF kändes heltrist men nu är jag på gång igen eftersom jag är....gravid...jepp, så är det. Det senaste året (drygt) har varit helt hysteriskt och jag blev officiellt skild i januari. Vid det laget hade min fd redan varit sambo i 6 månader och jag blev det i februari. Nu har barnens pappa dem endast en helg i månaden på egen begäran.
Självklart är det tråkigt för barnen men helt ärligt så verkar de ha det bra som läget är nu. När vi hade dem varannan vecka så var de mycket mer upp och ner i humöret än vad de är nu. De känns lugna och harmoniska och är alltid glada. De älskar nya sambon vilket känns underbart. Sedan att han inte är deras pappa men han är helt klart näst bäst.
Min sambo lärde jag känna för två år sedan och även om det inte har handlat om någon sjaskig otrohetsaffär så kunde vi väl tillslut inte blunda för att vi inte bara hade bror - syster känslor för varandra. Han höll sig passiv ett halvår efter att min fd hade lämnat mig så vi hade ändå tid på oss att inse att jo, det var ett par vi skulle vara. Bästa vän och sambo och blivande pappa till mitt barn, jo, livet kunde vara sämre.
Och ja, det har gått snabbt och vore jag inte snart 37 år så hade vi väntat med barn så klart men jag kände att det är nu eller aldrig. Jag lägger ingen värdering i att skaffa barn sent men för mig personligen så känner jag att jag är ett gränsfall. Jag ska ju orka ta hand om alla också och för varje år så blir man dock lite mindre pigg. Haha, låter som att jag börjar bli helt orkeslös men ni förstår nog. Det här ÄR sista barnet PUKT. Han håller med, säger att 5 barn orkar inte han heller med. Vi var på UL idag och det var underbart. Jag är bara i vecka 11 men vågar berätta eftersom hjärtat pickade på bra. Sedan vet man ju aldrig men så är det ju alltid.
Stor kram till er alla och hoppas att ni har haft något mindre dramatik i era liv. Det var inte roligt när det höll på men slutet gott som man säger.
Just det ja, Amanda är helt underbar. Hon är så go och glad att det är helt otroligt. Alla mina barn har varit lätta men hon tar priset. Jag njuter medan det varar för tids nog så kommer väl någon form av temperament att visa sig även där. Hur är era barn nu?