Skrivet: 2008-08-22, 20:01
#21
jepp
det tycker jag iafall, att det inte fanns något direkt nytt som blivit tidstypiskt. Ett hopplock. Fast hur är 00- talet månntro?
det tycker jag iafall, att det inte fanns något direkt nytt som blivit tidstypiskt. Ett hopplock. Fast hur är 00- talet månntro?
Ja, väldigt kort skinnjacka hade jag också där i början. Men jag tror att min stolthet var mer figursydd. Det var strax innan det brakade loss med de spräckliga skjortorna...
Allt är väl redan gjort kanske...?
Minns inget direkt typiskt för nittiotalet egentligen,annat än västar och bodys...
upp på sidorna nere vid bensluten. Helst på både in och utsidan *ryser vid minnet*
Själarna andas samma hjärtslag när tungorna möts och försiktigt smeker varandra.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Nä, det är ju det som är haken. Det fanns just inget mode. Det var liksom bara vanliga byxor och tröjor, eller har man glömt?
Pilotjackan förstås!! Den hade jag glömt, men den finns inte heller kvar i garderoben. Ni vet den bruna skinnjackan med ljus luddig krage och ludd längst ned vid ärmsluten.
i dun av märket Boomerang
Själarna andas samma hjärtslag när tungorna möts och försiktigt smeker varandra.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Ett axplock:
Tights och andra tajta brallisar, typ ridbyxor
Stickade tröjor med virkade kanter
Boots av div slag
Grova kängor
Höga ganska smala klackar
Krokopräglade läder i skor, väskor, skärp
Breda skärp med stora spännen
Polotröjor! Helst tajta
Kavaj ovanpå polon
Raka jeans
Jeansjacka
Äh, nu kommer jag inte på mer
Jag hade cykelbyxor, och ett par svarta tajts med svart mönster, som en tapet. *ryser*
Jag minns ett par Marcel Marongiou-brallor som jag hade. De var midnattsblå, tajta m blixtlås i sidan och paljetter över hela rumpan. Och en Jean Paul Gaultier-jacka i svart jeanstyg (den har jag fortfarande kvar) som hade metallplåtar på framsidan. Oh, those were the days.
Gah vad jag älskade mina Filippa K jeans
Själarna andas samma hjärtslag när tungorna möts och försiktigt smeker varandra.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Ja man visade ju ingen byst direkt den här tiden. Lite deppkläder vill jag minnas.
Å, nu minns jag mer! Jag hade ett par skitcoola strumpbyxor som jag köpte i Paris. De var svarta med vita psykadeliska mönster på i gummi, typ. Shit, vad snygg man var. *s* Och fodral-klänningar. Gärna i sammet.
Ja han ja! En gång fikade jag och en kompis med honom på nått nattöppet fik, han skulle precis flytta till Paris och bli känd berättade han. Jo, tjena tänkte nog vi men det gick ju bra
min jacka hade inte orange foder men de där riktiga BJ hade det! Boomerang jackan kanske inte kallades så förresten men den var kort och i dun.
Själarna andas samma hjärtslag när tungorna möts och försiktigt smeker varandra.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Just det, jag gick ju runt på stan med ett par ridbyxliknande tights. Detta trots ridbyxlår redan vid så ung ålder. Det var självförtroende det :-)
