behöver råd

[pussypower]

Hej det är så att jag är i vecka 12+1 och vet inte vad jag ska ta mig till. jag är snart 22 och mitt ex är 17 år och är pappa till mitt barn. men när han fick reda på det så ville han inte ha med barnet att göra överhuvudtaget... men efter några daga ¨å var han glad att han skulle bli papppa. men mitt problme är att han har gått bakom ryggen på mig och bestämt med sin mamma att han ska ha delad vårnad och ska ha barnet varannan vecka efter att barnet ha fötts.. men jag vet inte äns om jag våga har delad vårnad med han... det är så att han dircker för mycket nästan alltid onycket dem får gångerna man har träffat han, han håller på med krimenella saker och håller på ibland att röka på och sånt. men han ska bo oss sin mamma när barnet fötts och då blir det ju att hans mamma ta hand om brarnet... hans mamma och styvpappa är ju inte heller så bra dem dricker och säljer öl och sånt själva.... han följer inte mde mig till barnmoskaren eller ultraljuden heller fast jag har skat när det är, men som tur har jag min syster som följer med. jag vet inte vad jag ska göra det är första gången jag är gravid och det är helt nytt för mig... kanske ni kan ger mig några råd på vad jag ska göra. Tacksam för alla svar

[Malinau]

Om du nu har bestämt dig för att föda barnet så får du börja planera för hur det ska fixas förstås. Bra att du gör det och inte bara svävar runt och tror att allt ska fixa sig.

Är ni inte gifta så får du automatiskt ensam vårdnad om barnet. Ni kallas till familjerätten på socialen för att fastställa faderskapet och då kan du/ni välja hur ni ska ha det. Om det är en strulig pappa med en otydlig agenda för hur han ska uppföra sig som fader, är mitt råd att behålla ensam vårdnad i början. Det går att ändra när som helst till gemensam, men inte till ensam om man inte är överens om det.

Det har dock inget med var barnet ska bo eller hur det ska umgås med föräldrarna att göra. Vårdnad är det juridiska ansvaret.

Barnet har rätt till möjligheten att ha en god relation till båda sina föräldrar. Men barn har också rätt till en sund och trygg miljö. Om han dricker när han har barnet är han naturligtvis inte lämplig att ta hand om det. Att hans mamma ska göra det istället är ingen lösning och det behöver du inte gå med på.

Du måste dock kunna bevisa att han har sådana problem som du nämner och att han inte är lämplig. Det räcker _inte_ med att du påstår det. Kan du inte det och han stämmer dig i tingsrätten, blir du tvungen att lämna över barnet till umgänge. Har du då hindrat umgänge tidigare, utan någon giltig anledning (om det inte går att bevisa), kan det straffa sig. Att undanhålla barn från umgänge är allvarliga saker.

Däremot blir det _inte_ tal om något växelvist boende från det att barnet föds. Det vanligaste är att pappan får komma hem till dig och umgås med barnet i början. Sedan ta med henne ut och hem. Men det beror förstås på hur bra deras relation blir och hur barnet utvecklas.

Så mitt råd till dig är att se till att ha bevis för hans missbruksproblem och övriga relevanta problem. Vittnen är också bra att ha. Det andra är att säga till honom att komma med i verkligheten om han vill vara förälder. Då drogar man inte på och då tar man reda på vad som gäller, då lär mig sig saker om barn (det kommer inte med automatik) och uppför sig ansvarsfullt. Ska ni ta hand om ett barn tillsammans så kommer det att kräva en hel del. Det är livets största ansvar. Förhoppningsvis rätar han upp sitt liv och kan bli en bra pappa.

[pussypower]

tack så mycket. det är till en stor hjälp

[melodi]

Jaha mitt råärliga svar är att tänka en gång till om du vill behålla barnet.
Vilka har du bakom dig..??
mamma o pappa ?
andra vuxna..??..så de inte bara är din syster.
Och att det är fixat ekonomiskt ??
o att boende är klart ? för egen del menar jag då,
så har du ju kommit långt i så fall,...då är det "bara " pappan som e ett lite strul i vardagen.
Men som ensam klarar man inte så mycket mer..om de ska bli kul o mysigt att få barn o må bra på en gång.

[Anonym]

Håller med, jag hade backat i det läget. Aldrig att jag medvetet hade gett ett barn en sån strulig start...

[ruffa]

Håller med! Jag kan bara inte fatta hur man ens överväger att behålla barnet när man har så dåliga förutsättningar.

[Tweedy]

Jag har varit i TS kläder och jag kan verkligen förstå henne. Visserligen var jag inte så ung men det betyder inte att TS inte klarar av att bli mamma.

[melodi]

nä.... så lever inte jag !!

[Tweedy]

men det finns andra kanske...

[madeon]

man behöver inte ha allt ordnat från början för att barnet ska få det bra. jag var ensam och fick kämpa en hel del till att börja med, men min son mår som en prins, det har han alltid gjort, och man vet aldrig när det löser sig. man kan inte bara välja bort hur som helst för att allt inte är perfekt.