Cornelia har alltid varit en bestämd böna, men nu börjar hon bli riktigt trotsig... Inte trotsig under så lång tid åt gången, men hon missar inte en chans till en fight och nu vet hon ju precis var hon får reaktion och inte så det är ju inte så svårt för henne att få reaktion om man säger så... många fighter om dagen blir det. Man vill ju vara konsekvent också och inte ge efter för sådant man tidigare markerat som viktigt för då blir det ju bara ännu värre.
Till råga på allt är jag gravid (jepp, det var jag som skrev ett anonymt inlägg tidigare - i mitten av mars är det beräknat... lite tidigare än vi egentligen tänkt men det tog sig på första försöket vilket ingen av oss räknat med... så nu blev det som det blev. Hoppas verkligen att denna bebis inte vill komma så tidigt som Cornelia för då blir det mitt i värsta sjukdomstiderna) och har mått både illa och varit himla trött, ömma bröst och ja, helt normala gravid-symptom men det är ju extra lätt att få reaktion från mig nu... så jag känner mig extra utsatt. Cornelia har dessutom hur mycket energi som helst och det känns som jag har ingen alls just nu... orättvist.
Känns som det var en himla dum idé att bli gravid just nu när trotsen börjar sätta in på allvar - men nu får vi bara gilla läget. Lite medkänsla någon? Snälla säg att det inte bara är vår unge som trotsar i alla fall...
/Jessica med Cornelia och bf 11/3-09
1
Trots någon? Cornelia har alltid varit en bestämd böna, men nu börjar hon bli riktigt trotsig... Inte trotsig under så lång tid åt gången, men hon missar inte en chans till en fight och nu vet hon ju precis var hon får reaktion och inte så det är ju inte så svårt för henne att få reaktion om man säger så... många fighter om dagen blir det. Man vill ju vara konsekvent också och inte ge efter för sådant man tidigare markerat som viktigt för då blir det ju bara ännu värre.
Till råga på allt är jag gravid (jepp, det var jag som skrev ett anonymt inlägg tidigare - i mitten av mars är det beräknat... lite tidigare än vi egentligen tänkt men det tog sig på första försöket vilket ingen av oss räknat med... så nu blev det som det blev. Hoppas verkligen att denna bebis inte vill komma så tidigt som Cornelia för då blir det mitt i värsta sjukdomstiderna) och har mått både illa och varit himla trött, ömma bröst och ja, helt normala gravid-symptom men det är ju extra lätt att få reaktion från mig nu... så jag känner mig extra utsatt. Cornelia har dessutom hur mycket energi som helst och det känns som jag har ingen alls just nu... orättvist.
Känns som det var en himla dum idé att bli gravid just nu när trotsen börjar sätta in på allvar - men nu får vi bara gilla läget. Lite medkänsla någon? Snälla säg att det inte bara är vår unge som trotsar i alla fall...
Självklart får du medkänsla här! Det är urjobbigt att ha en trotsig unge och ännu jobbigare när man inte har någon ork - och det brukar ofta sammanfalla av någon märklig anledning... Värsta trotset har väl säkerligen lagt sig tills bebisen kommer, även om det ju förstås går i vågor och kommer tillbaka, ja tyvärr, så är det ju.
Molly börjar också trotsa, hon tar till överljudsskrik när hon inte får som hon vill. Men hon är extremt lätt att ha att göra med och har alltid varit. Så till och med trotset är hyfsat lätt att avstyra. Än så länge. Men jag tror hon är rätt unik där.
2
Åååh GRATTIS! Ja, inte till trotset då...
Självklart får du medkänsla här! Det är urjobbigt att ha en trotsig unge och ännu jobbigare när man inte har någon ork - och det brukar ofta sammanfalla av någon märklig anledning... Värsta trotset har väl säkerligen lagt sig tills bebisen kommer, även om det ju förstås går i vågor och kommer tillbaka, ja tyvärr, så är det ju.
Molly börjar också trotsa, hon tar till överljudsskrik när hon inte får som hon vill. Men hon är extremt lätt att ha att göra med och har alltid varit. Så till och med trotset är hyfsat lätt att avstyra. Än så länge. Men jag tror hon är rätt unik där.
Grattis till bebis! Och visst är det kul med trotsiga barn . Nu får jag faktiskt erkänna att Lukas känns väldigt lätthanterlig jämfört med stora tjejen... Hon trotsade som bara den när hon var i samma ålder, och hittade på massor av bus + att hon ofta var dum mot lillebror. Lukas är som en mild bris i jämförelse . Tjejer är ju oftast värre säger dem som har mer erfarenhet... Men du, det går över, och du kommer säkert hinna komma in i en lugnare period innan lillasyskonet kommer. Sedan återkommer ju iofs trotsperioder, men barnen utvecklas ju hela tiden, och det blir på ett lite annat sätt.
3
Grattis till bebis! Och visst är det kul med trotsiga barn . Nu får jag faktiskt erkänna att Lukas känns väldigt lätthanterlig jämfört med stora tjejen... Hon trotsade som bara den när hon var i samma ålder, och hittade på massor av bus + att hon ofta var dum mot lillebror. Lukas är som en mild bris i jämförelse . Tjejer är ju oftast värre säger dem som har mer erfarenhet... Men du, det går över, och du kommer säkert hinna komma in i en lugnare period innan lillasyskonet kommer. Sedan återkommer ju iofs trotsperioder, men barnen utvecklas ju hela tiden, och det blir på ett lite annat sätt.
Vad roligt men en till liten, men visst förstår jag din frustration...
Maja har alltid varit väldigt självständigt, självsäker och allmänt mycket "jaaaag!" "sjäääälv" men nu är det nästan löjligt. Hon säger emot gällande allt. Sa i lördags "Nu ska vi äta lördagsgodis!" och hon vrålar "Neeej, inte äta lördagsgodis!" vilket svär emot allting hon tycker egentligen för godis är det bästa hon vet. Hon ändrade sig förstås ganska fort, men du kanske förstår vad jag menar...
Allting blir slagsmål, hon kan bara inte göra som vi säger och eftersom hon är så sanslöst verbal så låter hon ju oss (ofta högljutt) få veta vad hon tycker. Nu har vi dock hittat ett påtryckningsmedel... Hon vill vara en Stor Tjej, en Stor Flicka, som sover i en StorFlickeSäng, inte spjälsäng och som inte använder blöjor. Det gör att vi kan fråga "Är du en Stor Tjej som kan XXX eller en liten bebis?" och hon svarar nästan alltid att hon är en Stor Tjej och så får vi som vi vill.
Det jobbigaste är nog ändå att hon blir så sanslöst arg och då så väldigt högljud. Du vet Lotta i "Lotta flyttar hemifrån"? När Lotta går upp för trappen och illvrålar hela vägen? Där har du min dotter...
Just nu har vi en fight vid matbordet. Hon äter ganska pottigt, oftst ett ordentligt mål per dag och sedan bara några tubbor vid resterande, så har hon ätit lunch på dagis blir det inte mycket hemma. Förut slog hon ifrån sig tallriken, reste sig upp i barnstolen, kladdade med handen och besticken i mjölken och liknande, men nu (hon sitter på vanlig stol) reser hon sig upp, säger tack för maten och går, för att sedan komma tillbaka flera gånger. Nu har vi börjat ta bort maten första gången hon går iväg, är det tack för maten så är det, och jösses! vilket liv det blir... Men jag tror hon börjar fatta, för igår satt hon kvar när vi varnade henne för vad som komma skulle när hon tänkte gå. Vi får väl se...
Sonen var aldrig så _här_ mycket på tvären. Visst hade han sina stunder, men inte hela tiden... Jag oroar mig redan för tonåren! *s*
Kan bara skicka tröstande kramar och en hand att hålla i när du egentligen vill putta ungen ner för trappen *s*. Antar (hoppas!!) att det går över. Medlidande-kramar också gällande graviditeten. Fick ju Maja när sonen var två så han hade också en "skojig" period när jag var gravid.
Kram/Christina
4
Medkänsla och grattis!!
Vad roligt men en till liten, men visst förstår jag din frustration...
Maja har alltid varit väldigt självständigt, självsäker och allmänt mycket "jaaaag!" "sjäääälv" men nu är det nästan löjligt. Hon säger emot gällande allt. Sa i lördags "Nu ska vi äta lördagsgodis!" och hon vrålar "Neeej, inte äta lördagsgodis!" vilket svär emot allting hon tycker egentligen för godis är det bästa hon vet. Hon ändrade sig förstås ganska fort, men du kanske förstår vad jag menar...
Allting blir slagsmål, hon kan bara inte göra som vi säger och eftersom hon är så sanslöst verbal så låter hon ju oss (ofta högljutt) få veta vad hon tycker. Nu har vi dock hittat ett påtryckningsmedel... Hon vill vara en Stor Tjej, en Stor Flicka, som sover i en StorFlickeSäng, inte spjälsäng och som inte använder blöjor. Det gör att vi kan fråga "Är du en Stor Tjej som kan XXX eller en liten bebis?" och hon svarar nästan alltid att hon är en Stor Tjej och så får vi som vi vill.
Det jobbigaste är nog ändå att hon blir så sanslöst arg och då så väldigt högljud. Du vet Lotta i "Lotta flyttar hemifrån"? När Lotta går upp för trappen och illvrålar hela vägen? Där har du min dotter...
Just nu har vi en fight vid matbordet. Hon äter ganska pottigt, oftst ett ordentligt mål per dag och sedan bara några tubbor vid resterande, så har hon ätit lunch på dagis blir det inte mycket hemma. Förut slog hon ifrån sig tallriken, reste sig upp i barnstolen, kladdade med handen och besticken i mjölken och liknande, men nu (hon sitter på vanlig stol) reser hon sig upp, säger tack för maten och går, för att sedan komma tillbaka flera gånger. Nu har vi börjat ta bort maten första gången hon går iväg, är det tack för maten så är det, och jösses! vilket liv det blir... Men jag tror hon börjar fatta, för igår satt hon kvar när vi varnade henne för vad som komma skulle när hon tänkte gå. Vi får väl se...
Sonen var aldrig så _här_ mycket på tvären. Visst hade han sina stunder, men inte hela tiden... Jag oroar mig redan för tonåren! *s*
Kan bara skicka tröstande kramar och en hand att hålla i när du egentligen vill putta ungen ner för trappen *s*. Antar (hoppas!!) att det går över. Medlidande-kramar också gällande graviditeten. Fick ju Maja när sonen var två så han hade också en "skojig" period när jag var gravid.
Neeeej, vill inte ha/göra osv, så är det här med, bara för att efter att man frågat en gång göra en helomvändning. Jooo, vill visst ha/göra osv. Hmmm, så lika de kan vara .
5
Neeeej, vill inte ha/göra osv, så är det här med, bara för att efter att man frågat en gång göra en helomvändning. Jooo, vill visst ha/göra osv. Hmmm, så lika de kan vara .
Tack för gratulationen. Vi är jätteglada såklart - har längtat ganska länge efter det här... hade kanske börjat jobba på ett syskon lite tidigare om det inte var för att jag hade börjat på nytt jobb i höstas - men tre år mellan barnen känns ganska lagom tycker jag... eller - tyckte jag innan får jag kanske tillägga...
Skönt att ni har det lugnt med trotset. Bara att gratulera. Det är ju så olika - vissa barn behöver inte trotsa så intensivt som andra...
6
Tack för gratulationen. Vi är jätteglada såklart - har längtat ganska länge efter det här... hade kanske börjat jobba på ett syskon lite tidigare om det inte var för att jag hade börjat på nytt jobb i höstas - men tre år mellan barnen känns ganska lagom tycker jag... eller - tyckte jag innan får jag kanske tillägga...
Skönt att ni har det lugnt med trotset. Bara att gratulera. Det är ju så olika - vissa barn behöver inte trotsa så intensivt som andra...
Jag tycker de verkar ganska lika våra tjejjer.. Det är väl egentligen ganska jobbigt för dem att trotsa sådär intensivt hela tiden (även om det inte handlar om så långa stunder åt gången - inte i vårt fall i alla fall - så länge som man är konsekvent i alla fall)... men suck vad man blir trött.
8
Jag tycker de verkar ganska lika våra tjejjer.. Det är väl egentligen ganska jobbigt för dem att trotsa sådär intensivt hela tiden (även om det inte handlar om så långa stunder åt gången - inte i vårt fall i alla fall - så länge som man är konsekvent i alla fall)... men suck vad man blir trött.
Har en amerikansk vän som kallar det 'broken cookie syndrome'... att det i den här åldern liksom aldrig blir rätt hur man än gör. Vill de ha en fight så hittar de den - oavsett om det är för att kakan är hel eller trasig. Är den hel så är det fel och är den trasig är det också fel. Man kan liksom inte göra rätt som förälder... och det är väl inte själva kakan som är grejjen för barnet egentligen - den är bara en förevändning...
Ganska bra sätt att tänka tycker jag själv... men det är inte så lätt alla gånger... när man står där mitt i ösregn utan paraply och barnet sätter sig på tvären.
9
Har en amerikansk vän som kallar det 'broken cookie syndrome'... att det i den här åldern liksom aldrig blir rätt hur man än gör. Vill de ha en fight så hittar de den - oavsett om det är för att kakan är hel eller trasig. Är den hel så är det fel och är den trasig är det också fel. Man kan liksom inte göra rätt som förälder... och det är väl inte själva kakan som är grejjen för barnet egentligen - den är bara en förevändning...
Ganska bra sätt att tänka tycker jag själv... men det är inte så lätt alla gånger... när man står där mitt i ösregn utan paraply och barnet sätter sig på tvären.
Ha! Just det där med kakan har jag råkat ut för - fast med ett kex i och för sig *s*
Den var hel, hon ville ha den delad, jag delade och hon blev skogstokig... *ler*
Skönt att se att det tydligen är helt normalt! *s*
10
Ha! Just det där med kakan har jag råkat ut för - fast med ett kex i och för sig *s*
Den var hel, hon ville ha den delad, jag delade och hon blev skogstokig... *ler*
Skönt att se att det tydligen är helt normalt! *s*
Stort grattis till graviditeten! Du får en hel bunt med medkänsla från mig vad gäller Cornelias trots mitt upp i allt virrvarr med graviditetessymptom och allt. Jag var ett vrak första veckorna med Ellen i magen, och Hugo trotsade ju inte ens då (han hade nyss fyllt ett då). Håller tummarna stenhårt för att den där urjobbiga första perioden av graviditeten blir kort för dig! (undrar om det hörs att jag är less på graviditeter?? )
Hursomhelst. Hugo trotsar också, så Cornelia är långt ifrån ensam. Här testas det så det står härliga till. Har nyss börjat med att säga bestämt nej och sedan totalt ignorera hans utbrott (ja, ignorerandet är nytt alltså). Ett nej är ett nej och sedan får han skrika sig blå om han så vill. In i ett annat rum med dej, eller stå vid mina fötter och skrik - jag bryr mig inte. Den linjen försöker vi köra på, för det är det enda som funkar. Det är ju mycket uppmärksamhetstestning med allt skrik och bråk, och får de ingen uppmärksamhet av sånt - då borde det ju försvinna. Så resonerar vi i alla fall. Får se om det funkar.
Stort lycka till med bebis i magen och trotsig aprillare! KRAM!
11
Stort grattis till graviditeten! Du får en hel bunt med medkänsla från mig vad gäller Cornelias trots mitt upp i allt virrvarr med graviditetessymptom och allt. Jag var ett vrak första veckorna med Ellen i magen, och Hugo trotsade ju inte ens då (han hade nyss fyllt ett då). Håller tummarna stenhårt för att den där urjobbiga första perioden av graviditeten blir kort för dig! (undrar om det hörs att jag är less på graviditeter?? )
Hursomhelst. Hugo trotsar också, så Cornelia är långt ifrån ensam. Här testas det så det står härliga till. Har nyss börjat med att säga bestämt nej och sedan totalt ignorera hans utbrott (ja, ignorerandet är nytt alltså). Ett nej är ett nej och sedan får han skrika sig blå om han så vill. In i ett annat rum med dej, eller stå vid mina fötter och skrik - jag bryr mig inte. Den linjen försöker vi köra på, för det är det enda som funkar. Det är ju mycket uppmärksamhetstestning med allt skrik och bråk, och får de ingen uppmärksamhet av sånt - då borde det ju försvinna. Så resonerar vi i alla fall. Får se om det funkar.
Stort lycka till med bebis i magen och trotsig aprillare! KRAM!
EXAKT!!! Man tror ibland att man är snäll mot barnet, för att det får som det vill, men barnet blir bara mer förvirrat och ställer sig på tvären. Vad det vill, egentligen, är väl att någon talar om: JAG bestämmer, JAG vet hur det ska vara, JAG tar ansvar för situationen. Och denna JAG ska då vara mamma eller pappa. Inte så lätt alla gånger...
12
EXAKT!!! Man tror ibland att man är snäll mot barnet, för att det får som det vill, men barnet blir bara mer förvirrat och ställer sig på tvären. Vad det vill, egentligen, är väl att någon talar om: JAG bestämmer, JAG vet hur det ska vara, JAG tar ansvar för situationen. Och denna JAG ska då vara mamma eller pappa. Inte så lätt alla gånger...
Tack. Det har tack och lov lugnat sig lite med mitt illamående och min trötthet nu så det känns lite bättre igen. Är i v 13 nu så jag hoppas att det där värsta i början är över...
Var på NUPP UL idag och fick se den lill* krabaten. Himla mysigt... man kunde se hur lilla hjärtat slog, hur h*n drack fostervatten och sprallade runt. Alla mätningar såg bra ut också - puh.
Cornelias trotsande håller dock i sig här hemma... men det känns som sagt lite lättare nu när jag inte är så fruktansvärt trött. Hon är inte så jättesvår egentligen - bara man bekräftar för henne på direkten att det FORTFARANDE inte är ok att göra... ja - vad det nu är hon måste testa för 1000:e gången. Vi har inga utdragna fighter... men ganska många...
13
Tack. Det har tack och lov lugnat sig lite med mitt illamående och min trötthet nu så det känns lite bättre igen. Är i v 13 nu så jag hoppas att det där värsta i början är över...
Var på NUPP UL idag och fick se den lill* krabaten. Himla mysigt... man kunde se hur lilla hjärtat slog, hur h*n drack fostervatten och sprallade runt. Alla mätningar såg bra ut också - puh.
Cornelias trotsande håller dock i sig här hemma... men det känns som sagt lite lättare nu när jag inte är så fruktansvärt trött. Hon är inte så jättesvår egentligen - bara man bekräftar för henne på direkten att det FORTFARANDE inte är ok att göra... ja - vad det nu är hon måste testa för 1000:e gången. Vi har inga utdragna fighter... men ganska många...
Precis! Man uppfostrar ju barnen för deras egen skull, inte för ens egens bekvämlighet liksom. Även om det blir ett plus i kanten när barnen väl är väluppfostrade och vet vad som gäller. Lustigt att så många väljer den enkla vägen "för att det är lättare" när det i slutändan bara blir jobbigare för en som förälder. Och för barnet naturligtvis, men de föräldrar som resonerar så tänker väl främst på sig själva liksom.
Sedan ska inte jag försöka framstå som någon mönsterförälder, men så långt det går och så långt man orkar måste man ju försöka vara konsekvent och bestämd.
Ja, ett litet sidospår i diskussionen.
14
Precis! Man uppfostrar ju barnen för deras egen skull, inte för ens egens bekvämlighet liksom. Även om det blir ett plus i kanten när barnen väl är väluppfostrade och vet vad som gäller. Lustigt att så många väljer den enkla vägen "för att det är lättare" när det i slutändan bara blir jobbigare för en som förälder. Och för barnet naturligtvis, men de föräldrar som resonerar så tänker väl främst på sig själva liksom.
Sedan ska inte jag försöka framstå som någon mönsterförälder, men så långt det går och så långt man orkar måste man ju försöka vara konsekvent och bestämd.
Ha ha! Kom just på att jag just skrivit ett inlägg jag definitivt avslöjar vilken icke-mönsterförälder jag är... Så jag behöver nog inte påpeka att jag inte är det...
15
Ha ha! Kom just på att jag just skrivit ett inlägg jag definitivt avslöjar vilken icke-mönsterförälder jag är... Så jag behöver nog inte påpeka att jag inte är det...
Då kommer Cornelia att vara 3 år, det är samma ålderskillnad som mellan våra killar. Jag tyckte det var rätt lagom ålderskillnad. Fast det tycker man väl alltid. Det finns ju fördelar både med tätt och långt mellan barnen. Men Albin var inte jätteliten när Ture var bebis och det tyckte jag var rätt skönt. Men ändå är det inte större ålderskillnad än att de nu leker med varandra jättebra.
Och när er bebis kommer är säkert den värsta trotsen över(för den här gången:0) iaf).
/ingrid
16
Grattis till bebisen i magen!
Då kommer Cornelia att vara 3 år, det är samma ålderskillnad som mellan våra killar. Jag tyckte det var rätt lagom ålderskillnad. Fast det tycker man väl alltid. Det finns ju fördelar både med tätt och långt mellan barnen. Men Albin var inte jätteliten när Ture var bebis och det tyckte jag var rätt skönt. Men ändå är det inte större ålderskillnad än att de nu leker med varandra jättebra.
Och när er bebis kommer är säkert den värsta trotsen över(för den här gången:0) iaf).
By LaMolntuss *Ruvardag 12* in forum Provrörsbefruktning - IVF
Svar: 10
Senaste inlägg: 2006-02-14, 19:48
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Tjejer är ju oftast värre säger dem som har mer erfarenhet... Men du, det går över, och du kommer säkert hinna komma in i en lugnare period innan lillasyskonet kommer. Sedan återkommer ju iofs trotsperioder, men barnen utvecklas ju hela tiden, och det blir på ett lite annat sätt.
