Vad ska detta sluta med?

[*N-M*]

8-åringen, den yngste, är en mycket glad o sprallig kille, men lite påhittig. Igår hade han stängt in hela klassen inklusive fröken, efter gympan, genom att ställa en stol för dörren då han gick ut.. Läraren blev irriterad o hade sagt åt honom, tänk om det skulle börja brinna hade hon sagt, o inte vi kom ut!

En stund senare stod han ovanför skolan vid gatan, och stack ut en innebandyklubba genom staketet då folk gick förbi.

Både läraren o fritidspersonalen sa till om det här igår då jag kom.

Nyss fick jag mail där det stod att sonen kommit för sent både i morse o efter rasterna. Samma var det förra terminen. Men jag lämnar honom på skolan redan en kvart innan han börjar, så jag vet inte vad som händer innan. . Inte kom han heller in i tid efter rasten vid lunchen igår .
När läraren sa att hon kommer att maila mig för att jag ska prata med honom om vikten av att komma i tid, så hade han svarat att det är ingen idé att maila mig, för jag pratar ändå inte med honom !! ( påhitt alltså)

Det är små saker hela tiden o jag får ständigt mail " tala med xxxxxx att man inte få r göra si eller så". Jag förstår dem, men blir stressad eftersom jag hela tiden ju PRATAR med sonen om sånt här...jag får också mail om att jag måste tala med sonen om vikten av att kunna gå rakt i en kö. Men det är det många som fått mail om för den delen.

Han trivs inte längre på fritids o han vill inte gå upp på morgnarna o gå till skolan!

Jag blir förstås orolig, jag har svårt att tro att även han skulle ha något NPF , ( har två söner med ADHD och Aspergers syndrom men de är lugna i skolan) men han ÄR lite överaktiv, o påhittig.. men han är ingen som slåss o bråkar.

Vad ska vi göra?? Hur mkt ska skolan "klara", tänker på det här med att få in barnen efter raster, få dem att gå ordentligt i köer, osv.. ?
Ska strax svara på lärarens mail.

[Mamma x3]

Ja, huvudansvaret ligger givetvis på dig som förälder att få din son att förstå att man inte uppför sig om han gör. Man låser inte in klassen och man sticker inte en innebandyklubba ut genom staketet så folk ska snubbla över den m.m. Du får väl försöka vara sträng mot honom och ta ifrån honom förmåner han har om han inte kan uppföra sig som folk. Hur funkar han hemma då? Sen tycker jag verkligen du ska ta och fundera på om han inte skulle behöva utredas, för att se om han också har någon form av diagnos. Bara för att dina andra barn med diagnoser uppför sig i skolan, behöver ju det inte betyda att 8-åringen gör det, han kan ju ha någon diagnos ändå. Hur funkar det med kompisar och sådär då. hemma och i skolan? Sånt här brukar ju inte kompisar gilla precis så det är ju även för pojkens skull det är viktigt att han lär sig uppföra sig som man ska. Men du måste ju även få till ett samarbete med skolan, ta ett ordentligt snack med berörda lärare och kom överens om en handlingsplan så ni får igång ett samarbete. Men huvudansvaret ligger ändå på dig som förälder, du kan aldrig begära att skolan ska lära honom hur man ska bete sig och inte bete sig.

[*N-M*]

Då det gäller din sista mening så är inte jag den typen som förväntar mig att skolan ska uppfostra mina barn. Absolut inte. Jag ville bara betona det..
Det är bara det att allt vi säger rinner av honom.Som jag/vi tjatat om att man sitter upp i bänken, lyssnar på fröken, går fint på led, osv..Jag VEEEET, svarar sonen bara. Ni har jag fått ett mail till i dag av läraren som skriver att 8-åringen ska "spela cool", genom att alltid halvligga över skolbänken, sucka och stöna.. han gör så då han inte kommer igång, jag tror hellre att det är så, inte att spela cool.

Vi får helt enkelt hålla ögonon öppna. Hemma är han livlig, vill alltid vara med någon kompis trots många syskon , och han är rastlös på så sätt att han alltid måste ha något att göra. Har vi gjort något med honom, kanske hans pappa varit med barnen o fiskat, så ska han göra nåt annat direkt efter.
Tack för svaret!

[*N-M*]

Tillägg.. hans kompisar tycker att han är rolig, just för att han är så påhittig. Men jag tror inte han blir mera påhittig bara för att de ska skratta..nej, det är nåt han gör bara , han får bara en impuls, liksom..

[carmen]

Låter otäckt, din son verkar inte förstå att han kan skada andra människor. Stänga in en stor grupp människor. Riskera att fälla någon som faktiskt kan skada sig allvarligt. Det låter inte som något gulligt pojkstreck a la Emil, utan snarare empatistört alternativt ouppfostrat.

Ta kontakt med skolan och kräv att alla incidenter gås igenom, kanske kan ni se något mönster. Och kräv för pojkens skull att han får någon resurs tilldelad som håller koll på honom. Tänk om han skadar någon på riktigt nästa gång.

[carmen]

Glömde säga, jag tycker att det är skolans ansvar att hålla ordning i skolan med köer och få in barnen efter raster, men jag tycker att det moraliskt sett är föräldrarnas ansvar att rusta barnen socialt för att ha grundhyfs.

[Anonym]

Usch, vilket ouppfostrat svar.

[71:an Nika]

du inte har kunskap om ämnet förmodar jag, men det är ju inget du kan hjälpa.
Att ett barn gör så behöver inte betyda varken att han är ouppfostrad eller empatistörd.
Har du samma inställning till barn som har svårt inom områdena läsa, räkna och skriva?

[Cookiekakan]

Han verkar ha extremt dålig impulskontroll och med tanke på att du har fler barn med ADHD så är det väl inte helt otroligt att han skulle kunna ha det. De som har olika NP-diagnoser är ju inte lika varandra utan problemen kan yttra sig olika.

Så en utredning behövs för att se var problemen ligger. Han kan ju tyvärr vara farlig för sina medmänniskor.

[*N-M*]

Farlig? Hur då?

[*N-M*]

Håller med, men det där är ju ingenting som gäller oss. Våra barn har alltid fått lära sig normalt hyfs.

[Ulle+3]

Blir rent bestört när jag läser vilka svar du fått ovan. Jag inser nu (igen) att sidor som denna är nåt jag bör hålla mig borta ifrån pga den fantastiska okunskap och trångsynthet och tom elakhet som dominerar här. Vilket jag också ska, så fort jag svarat dig litet snabbt:

Jag tycker att din son låter lite "extrakryddad" (du vet vad jag menar ) han med, kanske inte så att det räcker till en diagnos men tillräckligt för att det ska ställas större krav på omgivningen för att bemöta honom rätt och uppmärksamma honom extra så att man hinner styra upp lite mer. Man behöver hålla mer koll på honom helt enkelt och NATURLIGTVIS är det skolans uppgift under skoltid. Att de mejlar dig är ju jättebra så att du får veta VAD du ska prata med sonen om, för jag gissar att han inte berättar själv om sina påhitt

Att han inte längre trivs är ju tråkigt och behöver naturligtvis undersökas vad det beror på. Tror du att du är hjälpt av att vara med honom i skolan lite och se hur det fungerar?

[*N-M*]

Jodå, jag ska försöka vara lite på skolan. Brukar vara där då o då, det är bara roligt. Men just nu håller jag på med att skola in 13-åringen i hans nya skola. Och där är de så underbara att du skulle gråta om du såg hur bra de är..Och 13-åringen jobbar på så fint o koncentrerat, o uppför sig som den mest "grund-hyfsade pojke".. Här är ju allt tillrättalagt för honom, o han är så glaaaad...fast han säger inte att det beror på skolan förstås. Idag tjuvlyssnade jag när han berättade för asisstenten om vilken stor fisk han fick i somras, o då sa assistenten, "ja, men då ska vi styra upp det så vi kan åka o fiska nånting ". Förstår du min lycka??? Åhh, snyft...

Jag ska inte skylla på läraren( apropå 8-åringen igen) men ibland undrar jag om hon inte uppförstorar litegrann.. o det här med att gå fint på led. HUR ska man som förälder kunna få sitt barn att göra det hemifrån?? Mer än att prata om det? Och inte har de tillräckligt med rastvakter heller, idag blev en pojke inknuffad i en vägg ( inte av min son, han är aldrig inblandad i sånt )o fick hjärnskakning.. Det är incidenter jämt..

[Big Donkey]

Jaa *mamma Mia* En åttaåring skall jag inte vara pojke alls utan färdigfostrad och ta läraren i ha nd och bocka artigt. Tänkte du inte på det när du skickade honom:-D. Barn är olika har alltid varit och kommer alltid vara. En del mognar senare en del senare med hjälp och andra inte alls. Det viktiga här är en dialog med skolan där man utröner om han är syndabock eller om man ändra något i hans vardag. På svaren du fått ovan låter det som du fostrat en livsfarlig brottsling. Han är åtta för i all sin dar.....Kram till dig i din kamp!

[Cookiekakan]

"Igår hade han stängt in hela klassen inklusive fröken, efter gympan, genom att ställa en stol för dörren då han gick ut"

"
En stund senare stod han ovanför skolan vid gatan, och stack ut en innebandyklubba genom staketet då folk gick förbi."

Det du skriver visar på att han inte kan tänka framåt och se hur hans handlingar kan skada - det är extremt farligt att stänga inne folk eller att läga "krokben" på dem med en klubba. Men tycker du inte det, så...

[Cookiekakan]

De har _fått_ lära sig - men har din son lärt sig? Det är stor skillnad. Man kan tala om hur man ska göra tills öronen faller av på barnen, men det är de själva som måste ta in det, internalisera det i sin egen värld. Om de inte gör det kan man undervisa hur mycket som helst - det går inte in förrän de tar det till sig.

[*N-M*]

Nä precis- o då undrar jag ju förstås: varför har han inte tagit in detta? Det är ju därför jag undrar..det är inte oss föräldrar det är fel på. Tycker jag.

[*N-M*]

Tack.. nja, jag tar inte åt mig av sånt..jag vet ju att vi gör vad vi kan. De som svarar här känner ju inte oss, så de får tro vad de vill. Kanske han bara ÄR just lite omogen. Tiden får väl utvisa..

[*N-M*]

Klubban han stack ut var ungefär två meter från de passerande. Huset han stängde ena dörren till ligger på markplan och har flera utgångar samt många fönster.

[Hanna m E]

Tycker nästan det låter som du försvarar hans tilltag nu. Tror du verkligen själv att han tänkte att det är okej att låsa in dom här, det är bottenplan och finns fönster? Och att klubban inte räckte ända fram, nä men tanken var förmodligen att den skulle det.

Jag tror förvisso inte att pojken är elak men att han inte ser konsekvenserna av sitt handlande. Tycker det är jätteviktigt att ni tillsammans med skolan diskuterar vad som bör göras. Vems det egentliga huvudansvaret är är egentligen inte det viktigaste utan att ni tillsammans kommer fram till hur ni kan arbeta.