Vilken kärleksförklaring!

[theann]

Oj, vad min tjej snackar. I morse fick jag höra; "Mamma, du duger i dag". Va? Öh tack Alice, det var snällt sagt sade jag lite smått paff. Sedan klappade hon mig på kinden och gick.

Igår när vi skulle äta mat lade jag på mat åt mig själv. "Nej nu räcker det" sade hon då lade huvudet på sned och viftade med fingret. Vi bara skrattade alla tre.

Sådana där sköna meningar kommer det varje dag. Ibland hör vi att det är våra ord och meningar men ibland är det verkligen bara tok eller så har hon hört det från någon annan. När hon tröstar sin docka eller nalle är det verkligen mina ord hon använder. Det är så mysigt att se. "Ingen fara.. men lilla vän är du ledsen... jag ska trösta...mamma älskar dig" är ord hon ofta använder. Det som skiljer oss är att hon ofta kastar dockan i golvet innan, den måste väl göra sig illa innan hon tröstar.

Någon mer som har små pratkvarnar till barn?

/Therese

[malwa]

...men det är i stort sett bara jag som kan dechiffrera. ;-)
Till skillnad från storasyster som hade ett välutvecklat språk redan som tvååring kör Olivia fortfarande med egna ord på det mesta.
Fast man hör sina egna ord ändå. T.ex. "heter" tofsar och snoddar så-så, eftersom jag alltid säger "så" när jag är klar... ;-)

Men hon har avancerat till att säga "jag" istället för att tala om sig själv i tredje person, alltid nå't. :-D

Härliga kommentarer från din Alice, förresten! :-)

[krax]

säger Beppe och hytter med fingret när jag kommer med tandborsten eller något annat han inte vill vara med om. Fy!

eller när jag hade tjatat om att säga "tack" när man ber om något, så fick jag igen det vid femsnåret en morgon, där han satt och lyfte mitt huvud: "upp, tack!"

och nu säger han artigt "nej tack" om jag frågar om han vill byta blöja eller gå och lägga sig...