Kan ni inte låta bli att säga att folk ska göra abort av praktiska skäl? Det är sånt som man kan lösa om man vill. Man behöver inte ha fast jobb, en ordentlig egen bostad och massor med pengar för att barnet ska må bra. Man klarar sig med ganska lite, utan att barnet behöver må dåligt. Bara man har tak över huvudet och råd med mat och kläder så kan man ha det hur bra som helst. Och så mycket klarar man! Även som arbetslös tonåring. Jag vet!
Man är inte körd för all framtid för att man får barn som ung, inte ens om man är ensam. Snälla måla inte upp så hemska bilder av hur livet blir. Mitt liv är inte sämre för att jag skaffade barn tidigt. Jag har inget rosaskimrande liv, men inte heller ett nattsvart. Jag har ett liv med upp- och nedgångar precis som alla andra.
Jag var ensam genom hela graviditeten, och bodde ensam med sonen tills han var 1½. Jag läste upp gymnasiet, halvt i skolan och halvt på distans så han inte behövde gå på dagis så mycket i början. Sen har jag jobbat i vården och fått hjälp av nära och kära att hämta/lämna på dagis och så, vilket gjort saker och ting mycket smidigare, men jag hade klarat mig annars också!
Man kan läsa fast man har barn, man kan jobba fast man har barn. Och det är inte livsfarligt att ett barn får gå långa dagar på dagis! Det kankse inte är önskvärt, men det är inte heller något som ska göra att man låter bli att skaffa barn. Omståndigheter ändras med tiden, man kan inte bara ge upp för att allt inte ser "perfekt" ut just nu.
Man kan göra i stort sett allt man vill fast man har barn. Man får göra saker på ett annat sätt, och vissa saker blir krångligare, men det är inte oöverkomligt. Många av er får det verkligen att låta så. Och det gör mig fruktansvärt ledsen när ni skriver "bäst för barnet" och sådana saker. Min son mår bra! Han är en underbar liten unge, även om han är trotsig långt över tålamodsgränserna just nu. Han har inte haft det sämre än något barn till ett par i 30-årsåldern med fina jobb och hus.
Jag säger inte att jag är emot abort om det är det man vill göra, men jag är emot att propagera för abort, och särskilt om det är av praktiska orsaker.
Om folk hade sagt sådana saker åt mig när jag var gravid hade det kunnat knäcka mig. Jag hade forfarande inte gjort abort, men jag hade sett betydligt mörkare på framtiden. Hjälp folk istället. Ge tips om lösningar, platser där man kan få hjälp. Det finns otroligt mycket hjälp att få om man behöver, och det är ingen skam i att använda den hjälpen, vare sig den kommer från familj, vänner eller samhället.
Förr eller senare klarar man sig själv!
Bara du själv vet om du är redo för barn eller inte.
1
Snälla! Kan ni inte låta bli att säga att folk ska göra abort av praktiska skäl? Det är sånt som man kan lösa om man vill. Man behöver inte ha fast jobb, en ordentlig egen bostad och massor med pengar för att barnet ska må bra. Man klarar sig med ganska lite, utan att barnet behöver må dåligt. Bara man har tak över huvudet och råd med mat och kläder så kan man ha det hur bra som helst. Och så mycket klarar man! Även som arbetslös tonåring. Jag vet!
Man är inte körd för all framtid för att man får barn som ung, inte ens om man är ensam. Snälla måla inte upp så hemska bilder av hur livet blir. Mitt liv är inte sämre för att jag skaffade barn tidigt. Jag har inget rosaskimrande liv, men inte heller ett nattsvart. Jag har ett liv med upp- och nedgångar precis som alla andra.
Jag var ensam genom hela graviditeten, och bodde ensam med sonen tills han var 1½. Jag läste upp gymnasiet, halvt i skolan och halvt på distans så han inte behövde gå på dagis så mycket i början. Sen har jag jobbat i vården och fått hjälp av nära och kära att hämta/lämna på dagis och så, vilket gjort saker och ting mycket smidigare, men jag hade klarat mig annars också!
Man kan läsa fast man har barn, man kan jobba fast man har barn. Och det är inte livsfarligt att ett barn får gå långa dagar på dagis! Det kankse inte är önskvärt, men det är inte heller något som ska göra att man låter bli att skaffa barn. Omståndigheter ändras med tiden, man kan inte bara ge upp för att allt inte ser "perfekt" ut just nu.
Man kan göra i stort sett allt man vill fast man har barn. Man får göra saker på ett annat sätt, och vissa saker blir krångligare, men det är inte oöverkomligt. Många av er får det verkligen att låta så. Och det gör mig fruktansvärt ledsen när ni skriver "bäst för barnet" och sådana saker. Min son mår bra! Han är en underbar liten unge, även om han är trotsig långt över tålamodsgränserna just nu. Han har inte haft det sämre än något barn till ett par i 30-årsåldern med fina jobb och hus.
Jag säger inte att jag är emot abort om det är det man vill göra, men jag är emot att propagera för abort, och särskilt om det är av praktiska orsaker.
Om folk hade sagt sådana saker åt mig när jag var gravid hade det kunnat knäcka mig. Jag hade forfarande inte gjort abort, men jag hade sett betydligt mörkare på framtiden. Hjälp folk istället. Ge tips om lösningar, platser där man kan få hjälp. Det finns otroligt mycket hjälp att få om man behöver, och det är ingen skam i att använda den hjälpen, vare sig den kommer från familj, vänner eller samhället.
Förr eller senare klarar man sig själv!
Bara du själv vet om du är redo för barn eller inte.
Balansgången är väldigt svår. Det viktigaste är att man försöker skaffa sig en någorlunda realistisk bild av livet med ett barn och vad det innebär. Det gäller förstås inte bara när man är ung, utan alltid. Du som fixat det här kan förmodligen vara en guldgruva för andra unga som står inför valet.
Dock måste du förstå att alla inte har närstående som kan ställa upp, att man inte bara kan tänka "det ordnar sig" för det är inte alltid så enkelt och att man inte nödvändigtvis kan göra allt bara för att man har barn. Barnet är ju ett ansvar dygnet runt. Man måste försöka ordna barnets rättighet till kontakt med båda sina föräldrar, man måste trots allt se till att man får utbildning och arbete och kan klara försörjningen. Du verkar ha energi och ambitioner. Alla har inte det. Att fatta beslut på rätt grunder är alltså viktigt och en förutsättning för att lyckas. För är det något som gör mig ledsen så är det när barn far illa!
Du har lyckats och vet säkert allt detta, så stanna gärna här och bidra.
2
Balansgången är väldigt svår. Det viktigaste är att man försöker skaffa sig en någorlunda realistisk bild av livet med ett barn och vad det innebär. Det gäller förstås inte bara när man är ung, utan alltid. Du som fixat det här kan förmodligen vara en guldgruva för andra unga som står inför valet.
Dock måste du förstå att alla inte har närstående som kan ställa upp, att man inte bara kan tänka "det ordnar sig" för det är inte alltid så enkelt och att man inte nödvändigtvis kan göra allt bara för att man har barn. Barnet är ju ett ansvar dygnet runt. Man måste försöka ordna barnets rättighet till kontakt med båda sina föräldrar, man måste trots allt se till att man får utbildning och arbete och kan klara försörjningen. Du verkar ha energi och ambitioner. Alla har inte det. Att fatta beslut på rätt grunder är alltså viktigt och en förutsättning för att lyckas. För är det något som gör mig ledsen så är det när barn far illa!
Du har lyckats och vet säkert allt detta, så stanna gärna här och bidra.
Jag vet att det inte går så lätt för alla, och att det kanske inte funkar alls för vissa. Det som gör mig upprörd är att det målas upp en väldigt ensidig bild här som skulle kunna skrämma vem som helst.
3
Jag vet att det inte går så lätt för alla, och att det kanske inte funkar alls för vissa. Det som gör mig upprörd är att det målas upp en väldigt ensidig bild här som skulle kunna skrämma vem som helst.
Det jag menar är att man måste vara lite realistisk också. Det kan väl inte vara fel? Att sätta ett barn till världen är en jättestor sak på alla sätt. En liten checklista kanske man borde göra i stället och som man svarar på ärligt (i alla fall inför sig själv) och fattar beslut utifrån.
När någon använder argumentet att ingen ska få ens tycka något har de stängt av allt utom tjurighet och det är ju inget bra beslutsunderlag. Jag har också träffat på både unga och äldre kvinnor som tror att de kan snärja en man med ett barn. Det funkar i princip aldrig. Realist måste man försöka vara alltså. Inte romantiker och inte olyckskorp.
4
Det jag menar är att man måste vara lite realistisk också. Det kan väl inte vara fel? Att sätta ett barn till världen är en jättestor sak på alla sätt. En liten checklista kanske man borde göra i stället och som man svarar på ärligt (i alla fall inför sig själv) och fattar beslut utifrån.
När någon använder argumentet att ingen ska få ens tycka något har de stängt av allt utom tjurighet och det är ju inget bra beslutsunderlag. Jag har också träffat på både unga och äldre kvinnor som tror att de kan snärja en man med ett barn. Det funkar i princip aldrig. Realist måste man försöka vara alltså. Inte romantiker och inte olyckskorp.
var 21 och är hemskt nöjd med detta. Jag hade all ork och tid i världen för min dotter, dock inte ett öre. Hon är född i ett annat europeiskt land och vi flyttade hit när hon var ett år, utan en enda ägodel. Efter några fattiga år separerade jag och hennes pappa och jag började studera.
Fem års högskolestudier innebar flexibilitet och möjlighet att spendera mkt tid med dottern med hennes jämnåriga kompisars föräldrar heltidsarbetade och slet. Pengar hade vi dock fortfarande inga. Trots detta har vi kunnat unna oss utlandsresor en gång per år och annat smått och gott, man rättar mun efter matsäck.
Idag, tretton år senare, är jag stolt husägare (med bara ett yttepyttelån för övrigt) och har ett välbetalt jobb tack vare högskoleutbildningen. Karriär och pengar är nog mer än följd av motivation och livsprioriteringar snarare än huruvida man skaffar barn tidigt/sent i livet.
5
Jag fick barn när jag var 21 och är hemskt nöjd med detta. Jag hade all ork och tid i världen för min dotter, dock inte ett öre. Hon är född i ett annat europeiskt land och vi flyttade hit när hon var ett år, utan en enda ägodel. Efter några fattiga år separerade jag och hennes pappa och jag började studera.
Fem års högskolestudier innebar flexibilitet och möjlighet att spendera mkt tid med dottern med hennes jämnåriga kompisars föräldrar heltidsarbetade och slet. Pengar hade vi dock fortfarande inga. Trots detta har vi kunnat unna oss utlandsresor en gång per år och annat smått och gott, man rättar mun efter matsäck.
Idag, tretton år senare, är jag stolt husägare (med bara ett yttepyttelån för övrigt) och har ett välbetalt jobb tack vare högskoleutbildningen. Karriär och pengar är nog mer än följd av motivation och livsprioriteringar snarare än huruvida man skaffar barn tidigt/sent i livet.
Det ligger mycket i din sista mening! Man måste inte tjäna mycket, men man måste klara sin försörjning i livet. En del räknar bara med bidrag och det är aldig hållbart.
6
Det ligger mycket i din sista mening! Man måste inte tjäna mycket, men man måste klara sin försörjning i livet. En del räknar bara med bidrag och det är aldig hållbart.
är förstås inte någon lösning i längden. Dock kan jag tycka att det är okej under en begränsad tid, har själv fått socialbidrag under några månader när jag återvände till Sverige från annat land och dottern var liten.
Eller om man vänder på det, jag tycker inte att någon ska behöva känna sig tvingad till abort pga att man inte klara sin försörjning. Huvudsaken är att man har siktet inställt på något annat! När man väl börjar arbeta och betala skatt så är ju det en slags motprestation/kompensation för det bidrag man tidigare lyft...
7
Att räkna med försörjning är förstås inte någon lösning i längden. Dock kan jag tycka att det är okej under en begränsad tid, har själv fått socialbidrag under några månader när jag återvände till Sverige från annat land och dottern var liten.
Eller om man vänder på det, jag tycker inte att någon ska behöva känna sig tvingad till abort pga att man inte klara sin försörjning. Huvudsaken är att man har siktet inställt på något annat! När man väl börjar arbeta och betala skatt så är ju det en slags motprestation/kompensation för det bidrag man tidigare lyft...
Tycker också man måste få en realistisk syn på situationen. Att klara sig var kanske inte det man ville få ut av livet. Visst klara man sig men att bara "överleva" tycker inte alla är ett liv.
Det är en sak att vara ensamstående men en helt annan att för ca 20 år frammåt i tiden tvingas att samarbeta med en annan förälder som djävlas med en om som man kanske är rädd för. Tyvärr måste kvinnor idag tänka på att de aldrig kan få bort pappan ur sina liv. Att i ca 20 år framåt behöva få pappans tillstånd för att tex flytta eller åka på semester är ingen lätt sits. inte heller att tvinga sitt barn till umgänge med en kriminell eller missbrukande pappa.
Samhällets stöd till ensmastående blir också mindre och mindre. Samhället har helt enkelt inte råd att ge massa hjälp till singelmammor när pengarna behövs för att rädda banker från kris och till alla 40talisters pensioner.
8
Tycker också man måste få en realistisk syn på situationen. Att klara sig var kanske inte det man ville få ut av livet. Visst klara man sig men att bara "överleva" tycker inte alla är ett liv.
Det är en sak att vara ensamstående men en helt annan att för ca 20 år frammåt i tiden tvingas att samarbeta med en annan förälder som djävlas med en om som man kanske är rädd för. Tyvärr måste kvinnor idag tänka på att de aldrig kan få bort pappan ur sina liv. Att i ca 20 år framåt behöva få pappans tillstånd för att tex flytta eller åka på semester är ingen lätt sits. inte heller att tvinga sitt barn till umgänge med en kriminell eller missbrukande pappa.
Samhällets stöd till ensmastående blir också mindre och mindre. Samhället har helt enkelt inte råd att ge massa hjälp till singelmammor när pengarna behövs för att rädda banker från kris och till alla 40talisters pensioner.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
