Hopplöst.
Känsliga snack
  1. anonymt namn
    #1

    Hopplöst.

    Det känns hopplöst.
    Här har jag gått sjukskriven i många år.
    Jag har inget jobb som väntar på mig om jag tillfrisknar.
    Kommer inte att kunna återgå till mitt yrke heller. Pallar inte det.
    Sjukersättningen försvinner.
    Jag kommer att bli fattig. (ännu fattigare)

    Vill ingenting. Existerar bara.
    Jag sköter hemmet.
    Går en långpromenad tre gånger i veckan.
    Resten av tiden sitter jag här vid datorn och surfar.

    Man är helt värdelös i samhället om man inte orkar med ett normalt jobb.
    Känns som att jag redan ligger på soptippen.
  2. 1
    Hopplöst. Det känns hopplöst.
    Här har jag gått sjukskriven i många år.
    Jag har inget jobb som väntar på mig om jag tillfrisknar.
    Kommer inte att kunna återgå till mitt yrke heller. Pallar inte det.
    Sjukersättningen försvinner.
    Jag kommer att bli fattig. (ännu fattigare)

    Vill ingenting. Existerar bara.
    Jag sköter hemmet.
    Går en långpromenad tre gånger i veckan.
    Resten av tiden sitter jag här vid datorn och surfar.

    Man är helt värdelös i samhället om man inte orkar med ett normalt jobb.
    Känns som att jag redan ligger på soptippen.
  3. Medlem sedan
    Mar 2008
    #2
    Känns som det är jag som skrev det där. Visst är det otäckt!!! Att inte bli värderad som den människa man blev utvecklad till att först kämpa ihjäl sig i eckorhjulet, blev utbrännd och, ja, sen då?..............
    Kram i alla fall, det visar sig........... bakom nästa hörn?
  4. 2
    Känns som det är jag som skrev det där. Visst är det otäckt!!! Att inte bli värderad som den människa man blev utvecklad till att först kämpa ihjäl sig i eckorhjulet, blev utbrännd och, ja, sen då?..............
    Kram i alla fall, det visar sig........... bakom nästa hörn?
  5. Medlem sedan
    Sep 2002
    #3
    Jag har det lite så jag me.
    Men jag har arbetstränat i 2 månader 10/v innan semestern och sen blev jag dålig igen för jag tog hand om mina barn själv utan hjälp från släkten som skulle ha hjälpt mig.
    Men jag ska sen börja igen med 1 dag först 2-3 timmar och sen öka med en dag till osv så jag kommer upp i dom hära 10 timmarna igen. jag orkar typ bara jobba 10-12 timmar per v och kommer göra det i många år. jag ska ev få sjukersättning (pension) resten av timmarna jag inte jobbar. jag hoppas dom kan anställa mig på dom hära få timmarna bara också.

    Kan du inte få arbetsträna?
    jag har varit sjukskriven sammanlagt över 2 år.
  6. 3
    Jag har det lite så jag me.
    Men jag har arbetstränat i 2 månader 10/v innan semestern och sen blev jag dålig igen för jag tog hand om mina barn själv utan hjälp från släkten som skulle ha hjälpt mig.
    Men jag ska sen börja igen med 1 dag först 2-3 timmar och sen öka med en dag till osv så jag kommer upp i dom hära 10 timmarna igen. jag orkar typ bara jobba 10-12 timmar per v och kommer göra det i många år. jag ska ev få sjukersättning (pension) resten av timmarna jag inte jobbar. jag hoppas dom kan anställa mig på dom hära få timmarna bara också.

    Kan du inte få arbetsträna?
    jag har varit sjukskriven sammanlagt över 2 år.
  7. Medlem sedan
    Dec 2004
    #4
    Hej jag känner likadant. Hur gammal är du, om du ursäktar att jag frågar. Har du fått nån hjälp från sjukvården eller FK? Styrkekram till dej iaf
  8. 4
    Hej jag känner likadant. Hur gammal är du, om du ursäktar att jag frågar. Har du fått nån hjälp från sjukvården eller FK? Styrkekram till dej iaf
  9. Anonym
    #5
    Jag är gammal som gatan. Fyller femtio om ett par år. Hjälp från sjukvården? Tja, jag går i terapi och har gjort i många herrans år.
    Jag träffar en psykiater då och då.
    Tre gånger har jag påbörjat rehabilitering men fått ge upp. Orkar inte vara på en arbetsplats och träffa en massa folk.
    En riktig sopa är jag.
  10. 5
    Jag är gammal som gatan. Fyller femtio om ett par år. Hjälp från sjukvården? Tja, jag går i terapi och har gjort i många herrans år.
    Jag träffar en psykiater då och då.
    Tre gånger har jag påbörjat rehabilitering men fått ge upp. Orkar inte vara på en arbetsplats och träffa en massa folk.
    En riktig sopa är jag.
  11. Medlem sedan
    Mar 2008
    #6
    Jamenguuuuuuu, alltså! Inte är du nån sopa. Jag är oxå 50+ och tyckte jag var andras soptunna, alltså jag trodde jag behövde lyssna i timmar på andras blablablan och så trodde jag mig ligga inne med massor av tips o förslag o svar på allt. Efterhand upptäckte jag att detta var en illussion.
    Jag flytta från stan jag alltid bott i och börja gå på tolvstegsmöten där vi inser att vi bara kan förändra sigsjälv och se alla sidor i sig alla har. Positiv egoism. Låt det börja med dig själv. Vi har fått livet som gåva och fri vilja att förvalta det. Gäller bara att först sätta gränser till dem som är van att använda oss som sopa och affirmera att jag är bra som jag är. Ja, allt det där vet du så jag skrev mest av mig men i andras delningar kan man se vad man själv gått igenom och få ny kraft att ta nya tag. Jag låter inte det här med ekonomin styra mig längre. Ingen behöver än svälta i Sverige, säger dom som vet.
  12. 6
    Jamenguuuuuuu, alltså! Inte är du nån sopa. Jag är oxå 50+ och tyckte jag var andras soptunna, alltså jag trodde jag behövde lyssna i timmar på andras blablablan och så trodde jag mig ligga inne med massor av tips o förslag o svar på allt. Efterhand upptäckte jag att detta var en illussion.
    Jag flytta från stan jag alltid bott i och börja gå på tolvstegsmöten där vi inser att vi bara kan förändra sigsjälv och se alla sidor i sig alla har. Positiv egoism. Låt det börja med dig själv. Vi har fått livet som gåva och fri vilja att förvalta det. Gäller bara att först sätta gränser till dem som är van att använda oss som sopa och affirmera att jag är bra som jag är. Ja, allt det där vet du så jag skrev mest av mig men i andras delningar kan man se vad man själv gått igenom och få ny kraft att ta nya tag. Jag låter inte det här med ekonomin styra mig längre. Ingen behöver än svälta i Sverige, säger dom som vet.
  13. Anonym
    #7
    Men tolvstegsmöte - är inte det någonting man använder för att komma ur ett missbruk?
  14. 7
    Men tolvstegsmöte - är inte det någonting man använder för att komma ur ett missbruk?
  15. Medlem sedan
    Mar 2008
    #8
    Det innehåller 12 steg och det är endast första halvan av steg ett som handlar om alkohol. Resten är hjälp för övriga angelägenheter. Man kan själv byta ut ordet alkohol, så småningom mot t ex "andra människor", spel, arbete, shopping, u name it.
    Det är alla slags människor på våra möten, man anpassar sig o förstår efterhand och vi har 12 traditioner som det sunda förnuftet att hålla sig inom ramarna för sinnesro.
    Jag var gift i 14 år med en man som jag kallade för alkoholist, i o m det är jag en medberoende. Det är nästan värre att vara en som tar hand om sin alkoholist och man blir ju väldigt grinig o bitter till slut. Men alltså, det finns hjälp för båda sidor i 12-stegs- programmet, vare sig på AA eller för anhöriga al-anon, t o m för tonåringar ala-teen.

    Men vad jag ville tillägga igår är att det sen början på 90-talet blev mycket uppsägningar, och långtidssjuksrivningar med sjukersättning. OCH genom det har jag sett en hel del folk, både bekanta o andra, hur en del går ner sig men oxå många som tar till att börja se på sig själv och jobba med sig själv till att få ett bättre mående, trots fibromyalgi, sömnproblem mm. Just psykiskt tycker jag själv att det är viktigt att få må bra. Annars spelar det ingen roll hur mycket man äger o har. Fast det är ju svårt att kombinera ihop sitt andliga liv med detta forscherade i samhället, där man bara duger om man gör något duktigt, som "kvinnor som kan klara sig själv" som jag läste i tidning igår. Jag har heller inget att falla tillbaks på än att ta hand om andra och när jag försöker med det mår jag illa! Förstå det, dom som kastar ut långtidssjukskrivna till vargarna igen!!! Suck........... Förlåt....... Men jag lär sent om sider stå upp för mig själv.
    Hadebra du å...
  16. 8
    Det innehåller 12 steg och det är endast första halvan av steg ett som handlar om alkohol. Resten är hjälp för övriga angelägenheter. Man kan själv byta ut ordet alkohol, så småningom mot t ex "andra människor", spel, arbete, shopping, u name it.
    Det är alla slags människor på våra möten, man anpassar sig o förstår efterhand och vi har 12 traditioner som det sunda förnuftet att hålla sig inom ramarna för sinnesro.
    Jag var gift i 14 år med en man som jag kallade för alkoholist, i o m det är jag en medberoende. Det är nästan värre att vara en som tar hand om sin alkoholist och man blir ju väldigt grinig o bitter till slut. Men alltså, det finns hjälp för båda sidor i 12-stegs- programmet, vare sig på AA eller för anhöriga al-anon, t o m för tonåringar ala-teen.

    Men vad jag ville tillägga igår är att det sen början på 90-talet blev mycket uppsägningar, och långtidssjuksrivningar med sjukersättning. OCH genom det har jag sett en hel del folk, både bekanta o andra, hur en del går ner sig men oxå många som tar till att börja se på sig själv och jobba med sig själv till att få ett bättre mående, trots fibromyalgi, sömnproblem mm. Just psykiskt tycker jag själv att det är viktigt att få må bra. Annars spelar det ingen roll hur mycket man äger o har. Fast det är ju svårt att kombinera ihop sitt andliga liv med detta forscherade i samhället, där man bara duger om man gör något duktigt, som "kvinnor som kan klara sig själv" som jag läste i tidning igår. Jag har heller inget att falla tillbaks på än att ta hand om andra och när jag försöker med det mår jag illa! Förstå det, dom som kastar ut långtidssjukskrivna till vargarna igen!!! Suck........... Förlåt....... Men jag lär sent om sider stå upp för mig själv.
    Hadebra du å...
  17. Medlem sedan
    Jul 1999
    #9
    Jag håller med om tolvstegsmodellen - det finns också nåt som kallas Emotions anonymous som är ett tolvstegsprogram för människor med depressioner, medberoende etc. Har inte provat själv men hört mycket gott om det!
    Det är ett väldigt hårt samhälle nu, lägg inte skulden på dig själv för det, kraven är omänskliga, det är bara att se sig omkring så kan vi konstatera det. Och att reagera på alla överkrav är bara sunt, tyvärr märks det inte för någon annan än en själv. Det är en tyst revolution men vi måste rikta kraften utåt istället!
    Varmt lycka till!
  18. 9
    Jag håller med om tolvstegsmodellen - det finns också nåt som kallas Emotions anonymous som är ett tolvstegsprogram för människor med depressioner, medberoende etc. Har inte provat själv men hört mycket gott om det!
    Det är ett väldigt hårt samhälle nu, lägg inte skulden på dig själv för det, kraven är omänskliga, det är bara att se sig omkring så kan vi konstatera det. Och att reagera på alla överkrav är bara sunt, tyvärr märks det inte för någon annan än en själv. Det är en tyst revolution men vi måste rikta kraften utåt istället!
    Varmt lycka till!
  19. Medlem sedan
    Sep 2008
    #10
    Har själv varit sjukskriven är det fortfarande men börjat arbetsträna. Platsen där jag tränar på fixade jag själv.
    Stå på dig. Inget är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid.
    Vad vill DU???
    Tror inte att du trivs med din vardag nu, att du skrev här ett bevis på det.
    Ta reda på vad du vill göra, sedan tar du små små små steg så kommer du snart dit. Hur många år har du kvar innan pension?? Antar att det är ett antal år kvar, hur vill du använda dom - kanske värt att satsa ett par av dessa för att sedan leva väl i ett för dig omtyckt arbetsklimat.
    Jag ringde min nuvarande arbetsplats som jag tränar på, blev positivt bemött - få det ansåg att tyvärr så kommer de säkerligen få personal ( oavsett om det är önskat eller inte ) som blir sjukskrivna och då önskar företaget att deras personal får denna möjlighet att arbetsträna sig tillbaka till arbetslivet. Oftast krävs det oavsett om man har ett jobb att komma tillbaka till att man får bryta sina mönster och skaffa nya rutiner som fungerar för en själv nu.

    lycka till...och du - varje människa är unik, så även du. Ta fram dom sidorna!!
  20. 10
    Har själv varit sjukskriven är det fortfarande men börjat arbetsträna. Platsen där jag tränar på fixade jag själv.
    Stå på dig. Inget är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid.
    Vad vill DU???
    Tror inte att du trivs med din vardag nu, att du skrev här ett bevis på det.
    Ta reda på vad du vill göra, sedan tar du små små små steg så kommer du snart dit. Hur många år har du kvar innan pension?? Antar att det är ett antal år kvar, hur vill du använda dom - kanske värt att satsa ett par av dessa för att sedan leva väl i ett för dig omtyckt arbetsklimat.
    Jag ringde min nuvarande arbetsplats som jag tränar på, blev positivt bemött - få det ansåg att tyvärr så kommer de säkerligen få personal ( oavsett om det är önskat eller inte ) som blir sjukskrivna och då önskar företaget att deras personal får denna möjlighet att arbetsträna sig tillbaka till arbetslivet. Oftast krävs det oavsett om man har ett jobb att komma tillbaka till att man får bryta sina mönster och skaffa nya rutiner som fungerar för en själv nu.

    lycka till...och du - varje människa är unik, så även du. Ta fram dom sidorna!!

Liknande trådar

  1. Hopplöst?
    By Fröfrö in forum Försöker bli med barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-02-07, 09:47
  2. Hopplöst
    By Jessica m. R & C in forum Mellan missfall & graviditet
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2009-03-24, 19:21
  3. Hopplöst
    By honhan in forum Försöker bli med barn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-12-29, 17:30
  4. Är det hopplöst ute med
    By Sniffo in forum Ordet är fritt
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2007-09-15, 15:44
  5. Hopplöst....
    By daisy in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2006-04-18, 20:17
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar