Erfarenhet av aggressiva barn?
Barn som yrke
  1. Medlem sedan
    Feb 2007
    #1

    Erfarenhet av aggressiva barn?

    Jag var på intervju idag på en förskola där de behövde resurs åt ett barn som är lite oberäknerlig..
    Jag är väldigt intresserad av tjänsten, men känner att jag skulle behöva lite kött på benen så jag vet hur jag ska lägga upp mitt arbete ifall jag nu skulle få tjänsten..

    Det här barnet kan tex kan gå mot någon kompis med öppna armar så att kompisen tror att h*n vill kramas, men sedan får kompisen en smäll eller blir puttad istället..

    Eller så kan h*n sitta som vanligt på samlingen och så helt plötsligt flyga på nåt annat barn och börja bita det..

    H*n har även den senaste tiden börjat bita sig själv..(!)

    Är det någon ihär som varit med om något liknande och vet vad det kan bero på?
    Hur ska man gå tillväga för att hjälpa det här barnet tycker ni?
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  2. 1
    Erfarenhet av aggressiva barn? Jag var på intervju idag på en förskola där de behövde resurs åt ett barn som är lite oberäknerlig..
    Jag är väldigt intresserad av tjänsten, men känner att jag skulle behöva lite kött på benen så jag vet hur jag ska lägga upp mitt arbete ifall jag nu skulle få tjänsten..

    Det här barnet kan tex kan gå mot någon kompis med öppna armar så att kompisen tror att h*n vill kramas, men sedan får kompisen en smäll eller blir puttad istället..

    Eller så kan h*n sitta som vanligt på samlingen och så helt plötsligt flyga på nåt annat barn och börja bita det..

    H*n har även den senaste tiden börjat bita sig själv..(!)

    Är det någon ihär som varit med om något liknande och vet vad det kan bero på?
    Hur ska man gå tillväga för att hjälpa det här barnet tycker ni?
  3. fskl
    #2
    Det jag tycker man absolut först ska göra är at tse, NÄR och i vilka situationer fungerar detta barn. Vad har barnet för starka resp. svaga sidor....
    Försök att lista ut varför detta barn beter sig så, blir h*n provocerad eller vad....
    Börja med att observera flera dagar
  4. 2
    Det jag tycker man absolut först ska göra är at tse, NÄR och i vilka situationer fungerar detta barn. Vad har barnet för starka resp. svaga sidor....
    Försök att lista ut varför detta barn beter sig så, blir h*n provocerad eller vad....
    Börja med att observera flera dagar
  5. Medlem sedan
    Feb 2007
    #3

    Okej.. ja det låter ju som en bra ídé..
    Men vem ska markera för henne de dagar jag observerar då?
    (tänkte så att jag kan prata med den övriga personalen om det så vi inte missuppfattar varandra, att de tror att jag ska börja markera direkt från första dagen)
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  6. 3
    Okej.. ja det låter ju som en bra ídé..
    Men vem ska markera för henne de dagar jag observerar då?
    (tänkte så att jag kan prata med den övriga personalen om det så vi inte missuppfattar varandra, att de tror att jag ska börja markera direkt från första dagen)
  7. tramen
    #4
    bra att du vill försöka hitta information om hur man kan bemöta ett barn som uppenbarligen behöver stöd. Själv blir jag lite bestört över att man utlyser en tjänst och kallar helt oerfarna till intervju....till såna här barn behövs erfarna, lugna och utbildade vuxna, anser jag.

    Men iallafall, du försöker ju leta info, jättebra

    Ett barn som använder knepiga beteenden gör det för att det lärt sig att något bra/önskat händer när han gör just så. Tidigare har han haft detta beteende och det har givit honom tex vuxenkontakt (någon måste kanske komma springande när han slagit någon) vilket kan göra att han upprepar beteendet. Vi vuxna står som frågetecken, för vi sa ju till honom förra gången att han inte fick...

    Det han behöver hjälp med är att få veta vilka beteenden som är OK, och då få minst lika mycket uppmärksamhet och vuxenkontakt som han fick när han gjorde något som var fel.

    Ni vuxna måste kartlägga hans vardag och se vilka situationer som innebär mest risk för att han ska välja ett dåligt beteende. Skriver ni ner varje jobbig situation och vad som hände (vad ni gav för bemötande tex) under 2-3 veckor, kommer ni snart att se ett mönster.

    Därefter fokuserar ni på de situationer som är tydligast och som sker oftast eller är svårast. Var med mycket nära barnet och visa honom, genom att styra hans kropp om det behövs, vilket som är det rätta beteendet. Kritisera inte, varna inte, tjata inte, och framför allt, bli inte arg eller förmanande. Beröm i massor när det går bra, oavsett om det var med den vuxnas "hjälp" eller inte - i början behövs den.

    Hjälp honom lyckas gneom att om möjligt få träna i små steg, dvs låt honom vara med få barn i taget - många barn brukar bli en utmaning för någon som har lite dålig koll på det sociala. Beröm för minsta sak han gör rätt - beroende på ålder kan man också ta till klistermärken och andra belöningar för sånt som är svårt för honom men som han klarar. I SMÅ steg!

    Ert jobb är att se till att han lyckas, och det gör han med beröm och stöd, INTE med kritik och förmaningar.

    Lycka till!
  8. 4
    bra att du vill försöka hitta information om hur man kan bemöta ett barn som uppenbarligen behöver stöd. Själv blir jag lite bestört över att man utlyser en tjänst och kallar helt oerfarna till intervju....till såna här barn behövs erfarna, lugna och utbildade vuxna, anser jag.

    Men iallafall, du försöker ju leta info, jättebra

    Ett barn som använder knepiga beteenden gör det för att det lärt sig att något bra/önskat händer när han gör just så. Tidigare har han haft detta beteende och det har givit honom tex vuxenkontakt (någon måste kanske komma springande när han slagit någon) vilket kan göra att han upprepar beteendet. Vi vuxna står som frågetecken, för vi sa ju till honom förra gången att han inte fick...

    Det han behöver hjälp med är att få veta vilka beteenden som är OK, och då få minst lika mycket uppmärksamhet och vuxenkontakt som han fick när han gjorde något som var fel.

    Ni vuxna måste kartlägga hans vardag och se vilka situationer som innebär mest risk för att han ska välja ett dåligt beteende. Skriver ni ner varje jobbig situation och vad som hände (vad ni gav för bemötande tex) under 2-3 veckor, kommer ni snart att se ett mönster.

    Därefter fokuserar ni på de situationer som är tydligast och som sker oftast eller är svårast. Var med mycket nära barnet och visa honom, genom att styra hans kropp om det behövs, vilket som är det rätta beteendet. Kritisera inte, varna inte, tjata inte, och framför allt, bli inte arg eller förmanande. Beröm i massor när det går bra, oavsett om det var med den vuxnas "hjälp" eller inte - i början behövs den.

    Hjälp honom lyckas gneom att om möjligt få träna i små steg, dvs låt honom vara med få barn i taget - många barn brukar bli en utmaning för någon som har lite dålig koll på det sociala. Beröm för minsta sak han gör rätt - beroende på ålder kan man också ta till klistermärken och andra belöningar för sånt som är svårt för honom men som han klarar. I SMÅ steg!

    Ert jobb är att se till att han lyckas, och det gör han med beröm och stöd, INTE med kritik och förmaningar.

    Lycka till!
  9. Anonym just nu
    #5
    Tack för ditt svar! Jag har också läst och tagit till mig tips, även om det inte var jag som frågade från början

    Vi har en liten "Lisa" (snart 3 år) som det händer mycket runt på min förskola. Jag tycker att ditt svar var väldigt bra, och det är också till stor del så vi jobbar. Men det är en sak som jag tycker är så ruskigt svårt! Det är det där du skriver om att inte bli arg och förmanade. Jag vet nog egentligen att du har rätt, men ibland kan man ju bli tokig inuti när hon gör "elaka" saker mot sina kompisar för femtielfte gången och HUR gör man??
    Alltså.....jag funderar så här: Om ett "snällt" och "lugnt" barn helt plötsligt gör något "elakt", tex slår någon i huvudet med bandyklubban, knuffas eller sparkas för att det inte får som det vill då blir jag faktiskt arg ibland. Visst, oftast kan man se varför det hände, men jag tycker ändå att det är okej att bli lagom arg ibland. Man får inte bete sig hur som helst! (Varken jag eller barnen )
    Men Lisa då? Får jag inte bli arg på henne när hon för tusende gången stegar rakt fram till "Pelle" och klöser eller drar i håret? Eller helt oprovocerat går fram och drar ner någon med huvet före från en stol ner i golvet. Detta trots att det kan ske en lugn dag med få barn och mycket positiv uppmärksamhet. Hur är bäst att göra? Ska jag nonchalera henne? Trösta Pelle måste ju vara det jag gör först, eller? Och den krassa sanningen är ju att det inte alltid finns en vuxen för Pelle, en för Lisa och en för resten av barnen. Det är jättesvårt ibland! Jag måste erkänna att jag blir arg på henne ibland. Jag skriker inte och jag slåss inte Men jag lyfter ganska ofta bort henne handgripligen och säger: Nej Lisa! Så får man INTE göra!! typ som jag gör med min egen bitande 1½-åring.

    Oj, detta blev långt och kanske svamligt, men det var så många funderingar som dök upp !
    Och jag hoppas att ni som läser ser alla mina " " och förstår på rätt sätt. Känns aldrig bra att skriva om "snälla" respektive "elaka" barn, men jag tror nog att ni förstår hur jag menar !!!
  10. 5
    Tack för ditt svar! Jag har också läst och tagit till mig tips, även om det inte var jag som frågade från början

    Vi har en liten "Lisa" (snart 3 år) som det händer mycket runt på min förskola. Jag tycker att ditt svar var väldigt bra, och det är också till stor del så vi jobbar. Men det är en sak som jag tycker är så ruskigt svårt! Det är det där du skriver om att inte bli arg och förmanade. Jag vet nog egentligen att du har rätt, men ibland kan man ju bli tokig inuti när hon gör "elaka" saker mot sina kompisar för femtielfte gången och HUR gör man??
    Alltså.....jag funderar så här: Om ett "snällt" och "lugnt" barn helt plötsligt gör något "elakt", tex slår någon i huvudet med bandyklubban, knuffas eller sparkas för att det inte får som det vill då blir jag faktiskt arg ibland. Visst, oftast kan man se varför det hände, men jag tycker ändå att det är okej att bli lagom arg ibland. Man får inte bete sig hur som helst! (Varken jag eller barnen )
    Men Lisa då? Får jag inte bli arg på henne när hon för tusende gången stegar rakt fram till "Pelle" och klöser eller drar i håret? Eller helt oprovocerat går fram och drar ner någon med huvet före från en stol ner i golvet. Detta trots att det kan ske en lugn dag med få barn och mycket positiv uppmärksamhet. Hur är bäst att göra? Ska jag nonchalera henne? Trösta Pelle måste ju vara det jag gör först, eller? Och den krassa sanningen är ju att det inte alltid finns en vuxen för Pelle, en för Lisa och en för resten av barnen. Det är jättesvårt ibland! Jag måste erkänna att jag blir arg på henne ibland. Jag skriker inte och jag slåss inte Men jag lyfter ganska ofta bort henne handgripligen och säger: Nej Lisa! Så får man INTE göra!! typ som jag gör med min egen bitande 1½-åring.

    Oj, detta blev långt och kanske svamligt, men det var så många funderingar som dök upp !
    Och jag hoppas att ni som läser ser alla mina " " och förstår på rätt sätt. Känns aldrig bra att skriva om "snälla" respektive "elaka" barn, men jag tror nog att ni förstår hur jag menar !!!
  11. Medlem sedan
    Feb 2007
    #6
    Tramen:

    Tusen tack för ditt utförliga inlägg, det innehöll mycket intressant!
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  12. 6
    Tramen:

    Tusen tack för ditt utförliga inlägg, det innehöll mycket intressant!
  13. Medlem sedan
    Feb 2007
    #7
    Tack för ditt svar! Jag har också läst och tagit till mig tips, även om det inte var jag som frågade från början
    Jag förstår absolut vad du menar med situationstecknen, och väntar med spänning på om någon har svar på dina bra frågor!
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  14. 7
    Tack för ditt svar! Jag har också läst och tagit till mig tips, även om det inte var jag som frågade från början
    Jag förstår absolut vad du menar med situationstecknen, och väntar med spänning på om någon har svar på dina bra frågor!
  15. Medlem sedan
    Jun 2007
    #8
    något slags empatistörning, behövs en personlig assistent /resurs som är med det barnet hela tiden. H*n vill söka kontakt med andra barn, men klarar inte riktigt av det. Har träffat många liknande barn med t.ex autismliknande problematik.
  16. 8
    något slags empatistörning, behövs en personlig assistent /resurs som är med det barnet hela tiden. H*n vill söka kontakt med andra barn, men klarar inte riktigt av det. Har träffat många liknande barn med t.ex autismliknande problematik.
  17. Medlem sedan
    Feb 2007
    #9
    Betty:

    Okej! Tack för ditt svar..
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  18. 9
    Betty:

    Okej! Tack för ditt svar..
  19. Medlem sedan
    Feb 2008
    #10
    Bita sig själv är inte ovanligt vid autismspektrumstörningar t ex. Nu vet vi ju inte om det här barnet har nåt neurppsykiatriskt funktionshinder, men aggressivitet vid frustration t ex vid förändringar, för höga/låga krav, stiss osv eller vid oförståelse för det som händer omkring det eller vid för mycket stimulans (ljud t ex) är typiskt också.

    Märkligt att de inte har mer koll på vad det är för nåt som det här barnet behöver. Barn med som är annorlunda programmerade blir ofta än svårare att tas med av "vanlig uppfostran" iaf när den liknar Supernanny-programmen. Synd att sätta in nån som kan vara superbra på andra sätt och med andra barn men saknar kunskap och erfarenhet av just den här problematiken... Scary..

    Kom gärna in till oss på Autismspektrum eller Bokstavbarn och ställ dina frågor, om du skulle få tjänsten. Eller ta chansen att få handledning från skolstödsavdelningen i staden, eller nåt kompetenscentrum.

    Vill du ha lästips får du gärna pma mig. Och så kan du få en del tips på autismforum.se och adhdinfo.se som är två bra sidor på nätet, den ena landstingets egna och den andra en läkemedelsfirmas (man märker det faktiskt inte, det är ingen reklamsida).
  20. 10
    Bita sig själv är inte ovanligt vid autismspektrumstörningar t ex. Nu vet vi ju inte om det här barnet har nåt neurppsykiatriskt funktionshinder, men aggressivitet vid frustration t ex vid förändringar, för höga/låga krav, stiss osv eller vid oförståelse för det som händer omkring det eller vid för mycket stimulans (ljud t ex) är typiskt också.

    Märkligt att de inte har mer koll på vad det är för nåt som det här barnet behöver. Barn med som är annorlunda programmerade blir ofta än svårare att tas med av "vanlig uppfostran" iaf när den liknar Supernanny-programmen. Synd att sätta in nån som kan vara superbra på andra sätt och med andra barn men saknar kunskap och erfarenhet av just den här problematiken... Scary..

    Kom gärna in till oss på Autismspektrum eller Bokstavbarn och ställ dina frågor, om du skulle få tjänsten. Eller ta chansen att få handledning från skolstödsavdelningen i staden, eller nåt kompetenscentrum.

    Vill du ha lästips får du gärna pma mig. Och så kan du få en del tips på autismforum.se och adhdinfo.se som är två bra sidor på nätet, den ena landstingets egna och den andra en läkemedelsfirmas (man märker det faktiskt inte, det är ingen reklamsida).
  21. Medlem sedan
    Feb 2008
    #11
    Finns en bok som heter "Bråkiga ungar och snälla barn", på tal om det. Den handlar just om pedagogik vid autismspektrumstörningar.

    Det måste vara jättesvårt att handskas med barn som kräver mer, när man inte hinner och inte vet vad som hjälper heller. Jag avundas er inte, och beundrar alla som pallar med det jobbet...

    (Och så hoppas jag min lilla med extra behov snart får komma till ett ställe där hon inte bara utgör ett problem, just av såna skäl...)
  22. 11
    Finns en bok som heter "Bråkiga ungar och snälla barn", på tal om det. Den handlar just om pedagogik vid autismspektrumstörningar.

    Det måste vara jättesvårt att handskas med barn som kräver mer, när man inte hinner och inte vet vad som hjälper heller. Jag avundas er inte, och beundrar alla som pallar med det jobbet...

    (Och så hoppas jag min lilla med extra behov snart får komma till ett ställe där hon inte bara utgör ett problem, just av såna skäl...)
  23. Medlem sedan
    Feb 2008
    #12
    Om inte jag tog illa upp av det som skrevs inom citationstecken så tror jag nog inte nån annan gör det heller.

    Jag har försökt svara i ett annat inlägg.
  24. 12
    Om inte jag tog illa upp av det som skrevs inom citationstecken så tror jag nog inte nån annan gör det heller.

    Jag har försökt svara i ett annat inlägg.
  25. Medlem sedan
    Feb 2007
    #13
    Vajl:

    Jag pm:ar dig! Tack för ett jätteutförligt svar!
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  26. 13
    Vajl:

    Jag pm:ar dig! Tack för ett jätteutförligt svar!
  27. Medlem sedan
    Feb 2008
    #14
    Nu när jag läst ditt pm och sett att barnet inte har nån utredd problematik förstår jag att man inte heller kunde söka nån som specifikt kunde t ex Asperger bättre. Synd om barnet, klassen, fröken och dig, som jag ser det. Hoppas det blir bra allting, och hoppas du får glädje av nåt av det jag skrev. Lycka till som attan nu!

    Bråkiga barn, som nån skrev i citationstecken här ovan, bråkiga barn kan bli helt andra barn med större förståelse för deras egenart, jag har sett det själv!
  28. 14
    Nu när jag läst ditt pm och sett att barnet inte har nån utredd problematik förstår jag att man inte heller kunde söka nån som specifikt kunde t ex Asperger bättre. Synd om barnet, klassen, fröken och dig, som jag ser det. Hoppas det blir bra allting, och hoppas du får glädje av nåt av det jag skrev. Lycka till som attan nu!

    Bråkiga barn, som nån skrev i citationstecken här ovan, bråkiga barn kan bli helt andra barn med större förståelse för deras egenart, jag har sett det själv!
  29. Medlem sedan
    Jun 2007
    #15
    Varsågod!
    Helst ska ju personalen ha tillgång till kontinuerlig handledning av en specialpedagog, så att alla barn kan få ett bra bemötande, att det kanske finns ett funktionshinder eller ett trauma som gör att ett barn beter sig som det gör, och inte bara är en "jobbig unge".
  30. 15
    Varsågod!
    Helst ska ju personalen ha tillgång till kontinuerlig handledning av en specialpedagog, så att alla barn kan få ett bra bemötande, att det kanske finns ett funktionshinder eller ett trauma som gör att ett barn beter sig som det gör, och inte bara är en "jobbig unge".
  31. Medlem sedan
    Feb 2007
    #16
    Varsågod!
    Helst ska ju personalen ha tillgång till kontinuerlig handledning av en specialpedagog, så att alla barn kan få ett bra bemötande, att det kanske finns ett funktionshinder eller ett trauma som gör att ett barn beter sig som det gör, och inte bara är en "jobbig unge".

    Mm..*nickar förstående*
    ~ Tilde juli 2003 & Nova maj 2007 ~
  32. 16
    Varsågod!
    Helst ska ju personalen ha tillgång till kontinuerlig handledning av en specialpedagog, så att alla barn kan få ett bra bemötande, att det kanske finns ett funktionshinder eller ett trauma som gör att ett barn beter sig som det gör, och inte bara är en "jobbig unge".

    Mm..*nickar förstående*

Liknande trådar

  1. Varför så aggressiva?
    By TTUK in forum _1006 Junibarn
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2010-01-04, 22:44
  2. Nu ska den här icke aggressiva...
    By nikki73 in forum Ordet är fritt
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2009-07-31, 00:01
  3. Är ni mer aggressiva här
    By Anniki in forum Ordet är fritt
    Svar: 21
    Senaste inlägg: 2007-10-05, 13:01
  4. Aggressiva barn?
    By anonymt namn in forum Bokstavsbarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2007-09-27, 21:11
  5. Aggressiva hundar, vilket kön?
    By karo_ in forum Hem & fritid
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2006-05-24, 17:30
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar