Eftersom jag hade möjlighet (för en gångs skull) att vara ledig på fm, så var jag med R hela hennes skoldag. Vilken upplevelse det blev! Jag är grymt imponerad av personalens tålmodighet, ork och förmåga att uppmärksamma varje barn. Visst är det saker som skulle kunna bli bättre (rastvaktsystemet...), men jag känner fullt förtroende för den lärare min dotter har.

De är bara 11 barn i klassen, så det borde ju vara en lätthanterlig grupp. Men samlingarna är ändå totalt kaos: Ett barn slår kullerbyttor och sjunger "bomfaderalla bomfaderalla" så fort det finns tillfälle. Två barn pucklar på varandra så fort de får möjlighet (kändes det som). Två andra barn kan omöjligt sitta stilla på rumpan, utan studsar runt på stället, ligger på mage, på sida, kryper runt på mattan. En elev kan inte prata svenska (ännu). En elev sitter som ett tänt ljus och väntar tålmodigt på att allt ska lugna sig. Övriga fyra barn försöker sitta stilla och duktigt, men dras lätt med när de andra spelar pajas.

Läraren var jätteduktig på att försöka hålla ordning, men samtidigt vara rättvis och låta alla svara på frågor och vara delaktiga. Även de busiga barnen fick svara på frågor, så klart. Hon var duktig på att använda både röst och kroppsspråk för att markera vad som var rätt resp vad som var fel beteende.
Det som kändes deprimerande var dock att de (tre) stökigaste barnen fick 80% av uppmärksamheten, medan de skötsamma fick dela på resterande 20%. Därmed inte sagt att det är positivt att bli tillsagd, men jag önskar ändå att de duktiga kunde få mer utrymme.

Är det någon mer som varit med i skolan? Vad tyckte ni?
För mig som nybliven skolmamma känns det som ett stort steg från förskolans skyddade värld...