Ta bort körtel bakom näsan

[Trollets mamma]

Det ska min dotter göra på tisdag. Inte särdeles populärt, hon har tidigare opererats vid två tillfällen av andra orsaker. Jag retar mig på att vi är så dåligt förberedda, informationen har varit minst sagt knapphändig från sjukhuset. Och dottern klarar bäst av saker om jag förbereder henne ordentligt innan det är dags, hon vill helst ha alla detaljer jag kan ge.

Finns det någon här vars barn gått igenom samma operation, och som kan berätta litet mer, framför allt om hur barnet mår efter ingreppet? Sövning och sådant kan vi ju vid det här laget... Tacksam för alla tips och tankar!

[Nissa]

Klart man vill vara förberedd! Vi fick hem en lapp där det stod om ingreppet och lite om rutinerna, även om det inte var komplett.

Sonen tog bara bort körtlarna, dottern satte även in rör.

Hos oss gick det till så här:
Först samlades alla barn som skulle opereras på Öronkliniken och gick gemensamt ner till Barnkliniken. Där fick man en egen säng och kläder till operationen. De fick lugnande medel (mina fick flytande eftersom de VÄGRAR suppar). Hemma hade vi redan gett Alvedon och satt Emlaplåster.

Lagom groggy ner till OP. Jag fick följa med in i op-salen och vara med tills de var sövda. Båda gångerna sövdes det med mask eftersom det inte funkade med infart. Andra gången hade jag en diskussion med narkosläkaren och fick löfte om att få komma in i op-salen DIREKT då narkosen släppt, eftersom jag tidigare blivit hämtad till ett hysteriskt gråtande och skrikande barn. Så den gången funkade det perfekt!

I båda mina fall så har det varit helt komplikationsfritt. När narkosen släppt och de fått äta lite glass har vi fått åka hem (dvs några timmar efter op) och båda barnen har velat äta hamburgare på vägen hem. I infon står det att barnet kan vara känslig i halsen och behöva flytande mat den närmsta tiden, men det har alltså inte varit fallet för oss.

Barnet ska vara hemma från förskola/skola i 5 dagar (tror jag det var) pga infketionsrisken. De har ju ett stort sår bakom näsan, så det är dumt att utsätta det för alltför mycket baciller. De sista dagarna har de varit med mig på jobbet.

Lycka till!

[Trollets mamma]

Tack, Nissa! Så ni gav Alvdeon hemma? Ska nog fråga om jag ska/får göra det jag också. Emla-plåster har jag fått hem dock.

Informationen har varit urusel, och tydligen ska vi inte ens vara nära barnavdelningen denna gång. Jag skulle ju uppskattat om vi fått den kontakten, men icke...

Är det enbart infektionsrisken de ska vara hemma för, jag hörde något om stor blödningsrisk de första dagarna? Att barnet ska vara i stillhet så att det inte blir blödningar. Stämmer inte det alltså? Och infektionsrisk - får familjen i övirgt ha infektioner på G? Sitter här med ont i halsen nämligen, måste op skjutas upp av det skälet tro?

[Nissa]

Den info jag fick var att OM det började blöda skulle man kontakta lasarettet (om jag kommer ihåg rätt). Barnet ska inte vara förkylt, men om någon i familjen är det så verkade det inte vara så noga. Vi fick skjuta upp en gång pga att M hade hosta. Andra gången var han en ANING snorig (klart snor, ingen feber, mådde utmärkt) men det hindrade inte operation.
Det viktigaste är nog att inte utsättas för alla bacillerna på förskolan och det höga tempot där. Ett par dagar hemma i lugn och ro är att föredra.

För min del hade vi likaväl kunnat vara utan barnkliniken. De hade varit nöjda med uppvaket och de leksaker som fanns där.

Vi fick klara order om Alvedon hemma (i stor dos). Jag sparade dock lite att ha som muta för att ta det flytande lugnande medlet. Lilleman tar munupplösande Alvedon som godis (du vet de där som smakar jordgubb). Gissa om personalen blev häpna då jag mutade barnet med Alvedon för att dricka det äckliga medlet!

[Trollets mamma]

Vårt uppvak har varken leksaker eller barnböcker, det är ett himla trist ställe. Jag har suttit där ett par gånger redan, och det är som sagt riktigt, riktigt trååååkigt.

Jag frågade om Alvedon i dag när jag ringde och fick op.tid - men något så avancerat läkemedel kunde man tydligen inte anförtro föräldrar. Sköterskan blev riktigt upprörd av frågan och markerade mycket tydligt att sådant sköttes på sjukhus. Rutiner och syn på föräldraroll varierar mellan sjukhusen, det är tydligt.

Att vi ska vara hemma veckan ut har de informerat om, men som sagt, tryckt mycket hårdare på blödningsrisk än infektionsrisk. Fick intrycket av att det var mycket vanligt med stora blödningar, men det är alltså inte din erfarenhet? (Och nej, jag är inte helförtjust i vårt sjukhus och dess rutiner och syn på barn...)

Muta med Alvedon var något nytt. Kul grabb Hmmm, jag kanske ska muta dottern med att hon får borsta tänderna med mammas tandkräm, det borde ge samma reaktion hos personalen

[Trollets mamma]

Nu är det gjort, och operationen gick jättebra! Dagkirurgen har växt med uppgiften, nu fanns det ett tydligt barntänk (har saknats tidigare) med leksaker, böcker och med diplom som alla duktiga barn får (läs förstås ALLA barn). Och att operationspersonalen är fantastisk med små patienter visste jag ju sedan förut.

Däremot ska vi enligt läkaren inte vara hemma alls, möjligen kunde jag låta dottern vara hemma från dagis i morgon - någon infektionsrisk finns absolut inte. Läkaren menade att inget sjukhus föreskrev hemmavaro... Menade att det barn det gällde måste tagit bort tonsillerna istället. Jag tror ju att du, Nissa, vet vilket dina barn gjorde...

Fast - när dottern fick sin tid sade de veckan ut, på informationspappret står det två dagar. Jag blir milt galen av detta virrvarr! Dottern får bli hemma så länge hon behöver det i alla fall, just nu sover hon djupt.

[Nissa]

Vad skönt att det gick bra! Jag vet alldeles säkert att det var körtlarna som togs bort och inte tonsillerna, precis som du anade! Man kan ju vara hemma utan läkarintyg i upp till en vecka så det är ju inget läkaren nödvändigtvis har så bra koll på. Det KAN ha stått att de skulle vara hemma i 3 dagar, men det var definitivt inte kortare än det.

Jättekul att de ändrat sig vad gäller barntänket på sjukhuset! Och givetvis är alla barn duktiga per defintiion, även om de så skrikit som stuckna grisar och vägrat gå med på något alls frivilligt...

Hoppas det fortsätter lika komplikationsfritt som för oss!