Sonen som är 8½ år gammal läser och pratar utan problem, annat än att han inte kan säga R. Han vet liksom inte hur han ska hålla tungan för att få till ljudet och hur jag än försöker så kan jag inte förklara så att han gör rätt. Har ni tips på någon övning man kan göra för att han ska lära sig?
det bästa är nog om han får hjälp av en logoped att hitta rätta stället. Skolsköterskan kan säkert hjälpa till med remiss.
I much prefer whining to counting my blessings!
tipsar om att man kan låta barnet säga trappa,trappa ett flertal ggr då kommer r et efter ett tag automatiskt. det kan dock låta lite ameriaknsk i början men det gör ju inget huvudsaken är ju att det kommer i gång. En logoped gav mej tipset för länge sedan. Men det finns säkert flera tips, be om en remiss.
detta: Vet barn som det funkat på. Ta ordet "groda", men säg istället "gedoda". Be sonen att säga det många gånger, öva. På det sättet kan man visst hitta r-ljudet. Annars håller jag med om att en logoped säkert kan hjälpa honom.
Är det viktigt för honom själv? Om du får en remiss för honom så kommer den att bli lågt prioriterad -i stort sett allt annat går före. Jag har aldrig under hela min yrkesverksamma tid arbetat i behandling med ett barn eller en vuxen som "bara" har R-fel. Det anses ingå i normalvariationen, helt enkelt -det finns ett rätt stort antal vuxna som inte heller säger ett "vanligt" R-ljud. Finns det talpedagog på hans skola, så kan de ibland ha utrymme för att jobba med R hos barnen. Och ringer du den logopedmottagning som han hör till, så har de med all säkerhet färdiga paket med tips om hur ni kan jobba hemma -be att de skickar.
Tde, tde, tde, tdappa, gdoda -knepet funkar för många barn (bland annat min son.Men ibland går det inte -förutsättningarna saknas. Vad säger han istället?
ju på var i landet man bor. Här i Skåneär det bakre R som gäller så mina barn har fått
försöka låta som lejon och gurgla. Om övningarna hjälpt eller ej är svårt att veta för ett barn hittade sedan plötsligt främre R (som jag som inte är infödd skåning pratar med men inte pappa i familjen). De "hittade" r-ljudet i 7-8-årsåldern. Att inte ha detta ljud har inte påverkat dem utan de har ändå blivit förstådda. Vi gjorde ingen stor sak med de barn som endast saknade detta ljud.
Ja, grejen är att han själv börjat prata om han vill kunna säga R. Han blev nästan tårögd och fick kämpa lite för att hålla tillbaka tårarna när vi "tränade" och försökte få till uttalet. Jag vill inte pressa honom på något sätt men känner att när han själv vill lära sig så bör vi nog passa på!
Han säger V istället för R. Gvoda, tvappa, vönnbäv. Oftast gör det inget och det är inga problem att förstå honom, annat än när ordet kan missuppfattas, t ex tjuv - menar han då tjur eller tjuv?
Tack för träningstipsen! Precis sånt som vi behöver!
Vad jag tänker spontant är
*Pressa inte för hårt, kolla av att han verkligen vill och se till att han vet att han duger, så att säga. Många vuxna har ett uttal som åtminstone ligger nära hans.
*Om han vill träna, så gör honom uppmärksam på att tungspetsen är "inblandad", men inte läpparna/ överkäkens framtänder. Låt honom blunda och lyssna på dig, och avgöra om du säger "tjuv" eller "tjur", "huv" eller "hur" "rak" eller "vak", "rika" eller "vika", "rita" eller "vita", och flera sådana "minimala par" som det kallas. När du vet att han är säker, visa honom skillnaden i hur du ser ut, var tänder och tunga är, och gå på "talövningarna". Om han t ex skulle säga "hud" istf "hur", men bara "snudda" vid d-stället med tungan, så skulle han komma jättenära "hur" -prova själv, ska du se!
Detta förutsätter förstås att det är ett "vanligt" tungspets-r ni eftersträvar. Ett mer "stockholmskt" r-ljud (kallas frikativt) kan man "hitta" om man gör ett ljud som när man leker med bilar, "drrrnnn, drrrnnn..." Ursvårt att förklara i text. *s* Skånskt tungrots-r kräver åter andra knep.
1000 tack för dina kanonsvar!! Vi ska kolla läget ikväll och se om han vill träna lite.
Jag vill börja med att berömma er underbara omtänksamma mödrar!Är det viktigt för honom själv? Om du får en remiss för honom så kommer den att bli lågt prioriterad -i stort sett allt annat går före. Jag har aldrig under hela min yrkesverksamma tid arbetat i behandling med ett barn eller en vuxen som "bara" har R-fel. Det anses ingå i normalvariationen, helt enkelt -det finns ett rätt stort antal vuxna som inte heller säger ett "vanligt" R-ljud. Finns det talpedagog på hans skola, så kan de ibland ha utrymme för att jobba med R hos barnen. Och ringer du den logopedmottagning som han hör till, så har de med all säkerhet färdiga paket med tips om hur ni kan jobba hemma -be att de skickar.
Tde, tde, tde, tdappa, gdoda -knepet funkar för många barn (bland annat min son.
Man önskar att man hade någon som brydde sig så mycket när man växte upp.
Jag är en 23-årig kille och jag har i hela mitt liv haft problem med att säga "R". Det har lett till att jag inte känt mig så självsäker när jag pratar. Jag har inte känt mig vältalig helt enkelt. Som vi alla vet så genomsyrar "starka r" det svenska språket.
Jag minns att jag gick till en talpedagog i 1:an/2:an och jag fick det enda usla tipset: "säg 'r' framför spegeln". Självfallet hjälpte det inget. Nu efter all denna tid beslöt jag mig för att göra något åt det (vet inte varför jag väntade så länge). Så jag googlade efter tips och här hamnade jag. Jag har läst genom hela tråden och fick några underbara tips som jag aldrig hört tidigare. Det bästa tyckte jag var "tde, tde, tde". Jag prövade det tipset på direkten, men inget klickade. Nästa dag kom och jag glömde bort denna "ansträngning". Jag satt i min soffa och tittade på TV. Från ingenstans utbrast jag: tde, tde, tde. Och helt plötsligt fick jag till "rrrr" ljudet för första gången i mitt liv!!! Fick till det på första försöket. Jag vet inte vart impulsen kom från, jag kände mig manad att låta något som borde ha hänt för länge sen hända. Det känns konstig att få tungan att röra på sig så, trodde aldrig att jag skulle åstadkomma det. Ni kan inte ana hur glad jag blev! Med den reaktionen insåg jag hur jobbigt det här har egentligen varit för mig, hur det har alltid fungerat som kryckor. Tack så mycket!
Jag har dock ett kvarstående problem. Jag kan inte få till "r" ljudet i vardaglig form och användning, alltså i ord som t.ex.: "Marie", "Maria", "korv", "rida" etc. Jag vet inte hur jag ska implementera "rrrr"-ljudet (vilket jag nu kan!) i ord som har "r". Jag får till det om jag lägger till ett mjukt "t" före "r":et. Ord som "madrass", "matris" t.ex. fungerar klockrent =) Jag tror att det handlar om vokaler som kommer före "r":et lägger till krokben för mig, medan konsonanter före "r" är enkla. Skiftningarna i uttalet verkar lättare med konsonanter före, jag får en bättre startskott/början.
Har ni några tips för det? Hur kan jag komma runt det här?
Jag hamnar tillbaks på "w"-ljudet, som alltid ersätter mina "r". Jag biter ihop underläppen.
Det kanske låter konstigt - hur kan man få till det ena men inte det andra? Jag vill likna det vid simning. Bara för du kan simma bröstsim behöver det nödvändigtvis inte betyda att du kan också simma ryggsim så enkelt.
PS. Jag hoppas att folk som skrivit här dyker upp igen.
