Språkutveckling!

[skruttans mor]

Länge länge drack skruttan "illä" morgon och kväll (uttalat med tungan lång utsträck ur munnen). Sen utvecklades det till "bilä", och sedemera "billing" som det hetat senaste månaderna. Men imorse satte hon sig upp i sängen och sa "välling!"... Vad härligt det är när man hör att talet går frammåt! (och man vet att för hennes öron har det antagligen låtit/hetat likadant hela tiden...).

[jessisa4]

Visst är det underbart. Alfons kom hem från dagis igår, tog fram sin napp och säger "groda kack kack". Fram till i går morse visste han inte vad en groda varför något.

Men lilla grabben vill ju inte säga sitt eget namn.
Det går bara inte

[skruttans mor]

Han har säkert nåt eget bra namn för sig själv istället för alfons.
Amanda säger "maana" om sig själv.
En dag när hon och pappa kom hem, och jag frågade vem de var som kom svarade hon glatt "SKUTTAN!!" - det är min lilla skrutta det...

[26november]

Du behöver nog inte vara bekymrad :-) Min Simon kallar sig själv för mamma om man pekar på honom och frågar vem det är! Jag heter också mamma... Och Pappa? Vad han heter? Mamma så klart!
Hrm... anledning till oro??? ;-)

[Lova med tre]

Hi, hi! Jag har ett litet eko här hemma som får mig att förstå vad jag egentligen säger. För ett par veckor sedan pekade han på sig själv och sa "Mammas skrutt".

Eftersom han redan vet att han heter "Mammas kille", "Mammas pojke" och "Mammas Hugo" så får jag inse att , jag helt omedvetet, även kallar honom för "Mammas skrutt".

Han kanske känner sig inspirerad av Amanda som tydligen är en "Skutta".

[Lova med tre]

Ja, de är otroliga!

I torsdags morse började Hugo plötsligt sjunga. Han gick från 0 till 100 i ett steg och tog hela "Jag hamrar och spikar". Han sjöng båda verserna och alla orden utan tvekan! Uttalet kan ev. lämna en del att önska men vi förstod ju vad han menade! Eftersom han inte ens sjungit en halv stavelse av denna sång tidigare så blev vi minsta sagt helt häpna!!

Tänk om man kunde behålla en bråkdel av denna förmåga till vuxenlivet!