Vad gör jag för fel? *långt*

[missminna]

Har bytit säng till Noah nu, till en växa säng. Försökte i somras en gång okså men de sket sej så sängen åkte ner i källaren.
Nu åkte den fram igen.. åkte till ikea och handlade en sån där täckande sänghimmel så han känner sej lite "instängd" i den sängen precis som i en spjälis.
Tror att en stor säng vart för "luftigt" åt han sist så jag testar med detta nu.
Men grabben somnar så lätt. Jag har bara lagt ner han med en flaska välling och inom loppet av max 5 min så sover han, så har det alltid varit.
Tills nu... vad i helvete gör jag för fel??? Varför stannar inte ungen kvar i sängen för????
Det var anledningen till att sängen åkte ner i källaren sist men denna gång ska jag banne mej klara de!
Han är mega trött men han ska bara upp och springa till dörren och kika efter mej. Försöker dra lärdom av alla nanny program och gör som dom. Tar han i handen och leder han tillbaka till sängen och stoppar om honom utan att prata, sen går jag.
Men han har inte samma planer som jag..................vad ska jag göra? Hjälp någon?!
Vilka sover i vanlig säng här och hur fasen gjorde ni?
Han har nattis musik på i rummet precis som vanligt för att det inte ska vara otäckt... den detaljen har jag okså tänkt på, Suck...... hjälp mej.....

Kram från en envis Noah och trött mamma

[Limsa]

Han har kanske inte boat in sig i nya sängen än och känner sig därför inte bekväm/hemma nog att somna i den själv än.

Vi har aldrig haft en rymningssäker säng så jag har tyvärr inga goda råd för övergången annat än att du kanske behöver sitta bredvid tills han somnar några nätter nu i början till dess han är helt trygg i sängen och vet vad som gäller där. Gör som du hade gjort om ni sovit borta, för inte somnar han helt själv på nya ställen?

[missminna]

Jodå de går alldeles utmärkt att somna borta okså.. så länge han sover i spjälis :S
Jag vill gärna lägga mej brevid honom i sängen men jag är rädd för att han ska vänja sej med de. Han som alltid somnat så fint och tyst själv... vill verkligen inte att han ska vänja sej med att mamma måste ligga brevid. Spec inte eftersom jag är enstamstående och behöver hjälp om kvällarna då jag jobbar.
Jag är helt kluven...

[Kristina med 3]

har Noah sovit i växasängen? En klok förälder sa en gång när min äldste var liten bebis att det tar två veckor att "sätta" en ny vana. Och jag vet inte hur många gånger det rådet har räddat oss från att ge upp något nytt i förtid. Och är man inställd på att "det här tar två veckor", så är det lättare att stå ut de där första svåra dagarna/nätterna när inget funkar som förut.
Angående att gå upp, det har jag tyvärr erfarenhet av det också, alla tre har praktiserat det innan de har vant sig vid att när det är nattdags stannar man i sängen. Det enda som hjälpt är att vara envisare än barnet. Vi har helt sonika satt oss på en stol utanför barnets rumsdörr (med en bra bok/tidning...) och varje gång barnet kommit ut har vi, precis som du redan gör, lett tillbaka barnet till sängen, stoppat om, sagt godnatt och gått ut igen. Och så har vi upprepat det x antal gånger typ tio kvällar innan en kväll så stannar barnet i sin säng och somnar med en gång! *jippie*
Vi har precis monterat i sär spjälsängen här också, Emmy har flyttat in till underslafen på Alvas våningssäng. Rummet ligger vägg i vägg med vårt sovrum, så vi hör henne direkt hon vaknar. Nytt, spännande och annorlunda för alla i familjen, inte minst Emmy. Pga renovering har vi just nu ingen dörr till flickornas rum, så vi har satt en barngrind för deras rum i stället. Går Emmy inte tillbaka till sin säng självmant kliver vi in och leder henne tillbaka. Brukar "bara" bli 2-3 gånger/kväll, så det är helt OK.
Här hemma är det inte insomnandet som är jobbigt just nu, utan att hon (naturligtvis) sover lite oroligare innan hon har vant sig vid sin nya säng. Det är fjärde natten i natt. Första gick bra, då sov hon kl 20-05 innan hon vaknade och var orolig och hade svårt att somna om. Natt 2 och 3 har hon vaknat nätterna igenom, det är som att ha en nyföding igen, inga 3-timmarspass för trötta mamma här inte... Och Emmy har sovit dubbla pass dagtid och varit allmänt trött. Men jag vet ju att det bliiiir bättre snart.
Alva har varit för liten att sova uppe i våningssängen innan och vi har inte haft plats till spjälsängen i hennes rum, så vi har fått knöla in Emmys spjälis i vårt sovrum länge. Nu är Alva strax fyra år och vi tyckte det var dags för henne att flytta upp och Emmy att flytta in.
I morse när Emmy vaknade och var lite vilsen kröp jag ner hos henne och då somnade hon lugnt om bredvid mig. Jag har ingen sänghimmel på hennes säng, men för att hon inte ska trilla ur så har jag sytt ett tygstycke med band som jag knutit fast uppe i Alvas säng och nertill på Emmys säng. Det blir alltså som en tygvägg första metern på sängen, lite som en koja också att leka i för flickorna.
Skickar stöttningskramar till dig, hoppas hoppas det snart blir bättre för er. Skulle precis stupa i säng själv, men var ju tvungen att svara på ditt inlägg först ju!
*kram*

[Lindsey77]

Man kan ju tycka olika här :-) men personligen skulle jag ens aldrig tänka tanken på att byta till vanlig säng redan nu... Jag VET att min envisa viljestarka dotter aldrig skulle ligga kvar. Nej, hon ligger kvar i sin spjälsäng så länge det går!

Jag bytte till annan säng med min son när han var 2,5 år. Gick alldeles utmärkt. Bytte för att han ej fick plats längre. I den åldern kan man förklara bättre att man måste ligga kvar. Man kan säkert lära en 1,5-åring att ligga kvar... men det är nog jobbigare... har inte ens provat.

Men förstår att man måste byta om barnet börjar klättra ur, men det har inte mina barn visat några tendenser att göra. Annars förstår jag inte varför man har så bråttom. Hoppas det löser sig hur du än gör!

[missminna]

Tack för ditt stöd! Tog upp sängen igår igen. Men jag testade en period i somras på dryga två veckor. Men de sket sej så sängen åkte ner i källaren.
Men jag ska verkligen försöka stå ut! och ta de där med stolen utanför dörren =) gjorde så förra gången men kände mej så dum som sitter och vaktar honom, men nu är jag inte ensam =)

[missminna]

Jo jag tycker nog att han är för liten igentligen. Hade tänkt att ta de först om kanske ett år...
Men dom på dagis ska plocka bort hans spjälis där och jag blev mega orolig över den biten, vill hinna presentera sängen hemma först innan dom tar tag i saken. Har visserligen ställt in spjälisen i mitt sovrum nu. Och jag märkte att han försökte klättra i den i morse så det var nog på tiden att byta bort sängen ändå... men helst vill jag inte de. Han blir ju så stor nu ju Jag vill ha en liten Noah.

[Lindsey77]

vanlig madrass eller säng på dagis så kan han ju ha spjälis hemma. Han kan säkert lära sig att vara utan spjälis på dagis, det lär ju personalen honom. Det behöver ju du inte göra :-) Kanske kan han bli invand där först och sedan kanske det går lättare hemma?

Jag beundrar dem som har ork att sitta vid dörren.. Hi hi, det skulle jag aldrig ha tålamod att göra. Därför väntar jag. Kanske hade jag tur med avvänjning nr 1 av spjälis, han har nämligen adrig gått upp. Aldrig har han kommit in till oss. På morgonen ibland frågar jag honom (han är nu 3 år) om han vill ligga bredvid mig en stund. Han brukar fråga "varför??" och sedan traska in i sitt rum och lägga sig i sin egen säng och läsa böcker!

Man vet ju aldrig ur det kommer att bli med de andra, det KAN ju bli svårt med sängbyte även om man väntar. Får se om min teori håller då... att det är lättare att vänta... Om ca ett år ska jag ha avvänjning med min nu 1,5-åring!

[Limsa]

Jag tror inte barn måste ha samma rutiner och regler på olika platser och med olika personer så bara för att dagis gör på ett sätt behöver inte du göra likadant och barnvakten kan göra på sitt sätt. Så bara för att du sitter brevid en stund när han somnar betyder inte att barnvakten måste göra det. Sen tycker jag gott att barnvakten kan sitta eller ligga bredvid medan han somnar in om det är vad som är bäst för barnet.
Men viktigast är att du inte verkar riktigt redo att flytta honom från spjälsängen och då tycker jag inte du ska göra det oavsett hur han sover på dagis.
Lita på din mammainstinkt.

Och just för att du är ensamstående så tycker jag det käns extra viktigt att det ska vara självklart att alla människor inte måste göra precis likadant hela tiden, för jag tror inte du och hans pappa kommer vilja göra likadant när det gäller allting och det måste vara okej både för honom och för dig.

[Kristina med 3]

Märker du någon skillnad? I natt vaknade Emmy bara en gång, en timme innan vi skulle gå upp, och då somnade hon om igen i sin egen säng, utan att jag behövde krypa ner hos henne. Första gången för både antal gånger hon vaknat och att hon somnade om själv, så det går åt rätt håll.
*kram*

[missminna]

Jo de verkar gå bättre och bättre. Inte alls som i somras när jag testade. Jag lägger mej inne i hans rum på golvet med kuddar när han ska sova. från 50 min så är vi nu nere på att han somnar på 10 min. Ska idag börja röra på mej mot dörren och tillslut sitta utan =) men han är jätte duktig. Mitt i natten så vaknar jag av att hans små fotsteg hörs i lägenheten och sen kommer han krypandes upp i sängen. Det är ju bara sååå himla sött :P Min lilla go-fis =)

[ullis4]

Jag samsover med lillan o ammar henne till sömns varje kväll.Hon kommer sova hos mig några år till.Spjälsängen har redan åkt upp på vinden, hade den bara som "hjälpmedel" när jag var tvungen o lämna henne t.ex när jag sprang ner i källaren o eldade.Kan han inte prova o sova hos dig, anledningen kanske är att han känner sig ensam o vill vara där du är? Ha det bra o hoppas det ordnar sig.

[Lindsey77]

beundrar dem som kan sova med barn. Själv vaknar jag sisådär 20 ggr per natt med barn i sängen. Båda mina har legat bredvid mig de tre första månaderna och sedan har de blivit förflyttade till egna sängar. Som tur är har även de sovit bättre.

Har försökt att locka in min 3-åring (för att jag tycker att det skulle vara mysigt om han kröp ner hos mig ibland) på morgonen när han vaknar, men nu vill han ligga i sin säng på morgonen och läsa eller leka lite innan han går upp. De är små riktiga vanedjur :-)

[ullis4]

Ja, alla barn är ju olika. Tack o lov är mina keliga, min man skiftar så ena veckan ligger 7-åringen med i sängen tills han kommer hem från jobbet, jag gillar det men inte mannen, han får ju bära tillbaks henne till hennes säng när han kommer hem . När barnen inte vill sova o kela med mig längre så får jag väl lägga all min energi på mannen istället