Någon som jag ge mig svar?

[H med E]

Jag har tidigare haft kontakt med soc då vi blev anmälda, men det enda som hände var att jag fick hjälp och stöd ett tag tills jag mådde bättre.
Nu så är det ohållbart för mig och då har habiliteringen kontaktat soc igen för att jag ska få samma typ av hjälp igen.
Finns det risk att de tar E ifrån mig då jag mår dåligt och har dålig backup hemmifrån?
Eller får jag den hjälpen jag har haft tidigare, för den var bra.
Ligger det mig i fatet att jag funktionshinder? Men med den typen av hjälp kan jag få tillvaron att fungera.
Jag är inte en perfekt mamma men jag anser ändå att jag är bra för min dotter. Hon har det bra hemma hos oss.
Som ni vet så är det inte så bra mellan mig och min man men vi sköter ändå E bra, ingen har någonsinn uttryckt en oro för E. Inte ens när vi var amnälda för att inte se till hennes bästa, inte ens då sa soc något. Så varför skulle de säga något nu? Nu har jag rätt sorts medicin och E har kontakt med hab för att få hjälp för sina prolem. Hon har utvecklats bra och är en fin och trygg tjej. Ingen kan påstå något annat.
Förra gången satt socialsekreteraren och berömde mig.
Det enda som jag vill är att få samtaskontakt via hab och någon som hjälper mig att komma tillrätta med E och lär mig sätta gränser.
Kan de ta E ifrån oss för att jag just nu mår dåligt och behöver hjälp?
Det är ju jag som sätt till att E har fått den hjälpen hon har fått, som inte kan jag väl vara en olämplig mamma om jag ser till att min dotter får hjälp? Kan jag anses som dålig mamma om jag inser mina begränsningar och ber om hjälp för att red aut en situation som jag inte för tillfället klarar av?

Tacksam för all input

[Animisha]

Det är ju alltid svårt att svara på vad andra ska göra, men när jag läser det du skriver tror jag verkligen inte att de kommer att ta barnet ifrån dig. Jag har genom mitt yrke mycket kontakt med soc. och det är ytterst sällan som de tar ett barn ifrån föräldrarna. Speciellt inte från föräldrar som verkligen vill väl och som inte misshandlar barnet.
Jag råder dig att ringa till soc., till de som har hjälpt dig tidigare. Då kan du fråga dem vad de tänker göra, och säga att du är rädd att de ska ta henne ifrån er. Då kan de berätta vad de har tänkt - för det kan ju inte vi veta.

[H med E]

Tack!

[anonymt namn]

Jag arbetar med barnavårdsutredningar på socialförvaltningen.

Det ska vara mycket stora brister innan man överväger att ta ett barn från dess föräldrar. Om föräldrarna själva ansöker om hjälp ses det alltid som positivt och som en vilja att förändras och också en medvetenhet om sina egna brister och att hjälp behövs. Kontakta din handläggare på socialförvaltningen och berätta hur du känner det. Ta all hjälp du kan få och tänk framåt!

Lycka till!

[JmedNochM]

Soc vill inte ta barn ifrån någon i onödan. Om barnet inte får vad det behöver just nu försöker man i första hand hjälpa föräldrarna att själva kunna ge barnet vad det behöver. Så länge du vill väl o gör allt du kan så ska du inte oroa dig men ta emot den hjälp du erbjuds.

[_Vet_]

Jag skulle akta mig noga för att självmant blanda in socialen i det läget. Börjar de att utreda dig så kan det hända vad som helst, och då kan du inte stoppa det för du har inte längre makten över ditt barn.

Tänk också på, att om du har haft kontakt med psykvården (eller någon psykolog eller kurator eller något sådant inom den offentliga vården), så får socialen ut allting. Folk tror att sekretessen är benhård och berättar därför massa pinsamma saker för sin psykolog, som sedan lämnas ut till soc och därefter i värsta fall till en domstol, där en massa människor får höra det. (Om soc bestämmer sig för att placera barnet och/eller ta ifrån föräldern vårdnaden.)

Har man barn eller tänker skaffa sådana, så måste man vara lika försiktig som människor som levde i det gamla Östtyskland. Aldrig berätta någonting det allra minsta negativt för någon inom det offentliga: MVC, BVC, dagis, skola, föräldrakurser i kommunen, kuratorn, husläkaren eller DS på vårdcentralen...

Måste man absolut prata med någon så ska man gå till en präst. Det är den ENDA yrkesgruppen som har sekretess även gentemot socialen! Ska han skvallra så måste han sluta sitt jobb samtidigt. Inte ens en diakonissa går att riktigt lita på.

Man kan inte vara lugn förrän det yngsta barnet fyller 18! TYVÄRR är det så i Sverige. Det säkraste är kanske att helt enkelt emigrera, om man har möjlighet, innan man blir gravid första gången.

[josy30]

Lura inte dig själv, sök hjälp någon annanstans. Du är skildig det din dotter, soc kan inte hjälpa för en obestämmd tid ser dem att du inte kan klara det på egen hand efter ett tag så kommer din dotter bli omhädertagen. Jag rekomenderar att du går in på www.nkmr.org och se hur soc egentligen jobba.

[JmedNochM]

Vad är det där för svar? Tycker det är riktigt riktigt illa att du försöker skrämma upp folk på det där sättet. Det ska väldigt mycket till för att man ska omhänderta ett barn. Soc finns i första hand till för att hjälpa barn och föräldrar i hemmet och inte för att omhänderta barnen i onödan. Dels så kostar det en massa pengar så man är restriktiv av den anledningen och dels så är inte lagen utformad på det viset.. först när frivilliga insatser inte fungerar så går man vidare. Så lägg ner det där snacket.

[_Vet_]

Part i målet, eller..?

[JmedNochM]

Part i målet? På vilket sätt menar du?
Jag vill ge en mer nyanserad bild av saken. Precis som det inom sjukvården kan gå åt helvete ibland så begås givetvis fel inom andra myndigheter. Men att få det till att det generellt är fel som begås är helt och hållet uppåt väggarna fel och det är riktigt illa att man skrämmer upp folk så att de inte vågar söka den hjälp de har rätt till och är i behov av. För det är faktiskt därför myndigheter som socialen finns, för att hjälpa och absolut i första hand på hemmaplan.

[kossanrosa]

FAN att jag inte läste detta innan min separation i februari i år. Det hade sparat mig och mina barn en massa lidande. Tack i efterhand! =)

[skrultan]

det var just en mer nyanserad bild som Vet gav. En verklighetsbild. Av vilken anlendning ska man inte delge verkligeheten?? Det står så fint om vad som är meningen, att man ska få stöd, det är ingenting som praktiseras i verkligheten, och man råkar illa ut när man söker hjälp på socialen.

Hälsningar
Vet också

[JmedNochM]

Min bild är lika mycket hämtad ur verkligheten då jag jobbar på soc.

[Animisha]

Jag instämmer helt med det som JmedNochM skriver! Det ska ha gått väldigt långt för att soc. ska ta ett barn från sina föräldrar. Jag jobbar med barn och genom arbetet skriver vi upp till tio anmälningar till soc. per år.
Under alla år som jag har jobbat med barn har jag bara varit med om att en pappa blev tvungen att tillfälligt flytta ut från familjen (och om han inte skulle flytta, skulle soc. ta barnen), men i alla andra fall har vi snarare någon gång varit missnöjda för att det kändes att soc. gjorde för lite, för att vi själva undrade om barnen verkligen mådde bra av att stanna hos sina föräldrar. Aldrig någonsin har vi tyckt att soc. tog i för mycket.

[föräldrarna]

Vi håller på att skapa ett parti för föräldrar och barn där barn har tagits på felaktiga grunder. Så det vi vill är att du ska ge din röst till oss med ditt namn eller om du känner någon som deras barn har blivit omhändertagna så vill vi gärna ha deras röster också. Allt detta är sekretess, vi kommer att vara
två stycken som håller i era röster och det är bara vi som har tillgång till er
och ingen annan. När vi väl har fått tillräckligt med röster så kommer vi att
bilda ett politiskt parti för föräldrar och barn som vi sen ska utveckla vidare.
Men som sagt så måste vi få in så många röster som möjligt för att gör detta
här. Man vet ungefär hur många som är omhändertagna, men vi vet inte hur
man kan få tag på alla föräldrar som deras barn är omhändertagna, så då måste vi samla information på det här viset till alla er.

Maila oss på [email protected] om ni är

intresserade att lämna era röster
Vi själva har omhändertagna barn på felaktiga grunder så vi förstår allas problem.

Hälsningar

M.G

[Anonym]

Håller jag med om fullkomligt, för det hela började med att min svärdotter söktehjälp för pojken, som nu är totalt oemottaglig för allt man säger eller om man försöker hjälpa honom.....Svärdottern blev anmäld av BUP och kyrkan (!!!!!) och trots att polisen frikänt min son från misshandel, så ger sej inte soc....dom skall ha barnen till fosterhem, men det kommer vi inte att gå med på!!!!
En som också vet på tok för mycket!!