Denna jobbiga väntan.

[Nauro]

Som jag skrev igår så är jag gravid med mitt andra barn. Men hur ska man stå ut med denna oro som följer de kommande veckorna? Jag har haft två mf tidigare (varav 1 ma) så det är lite bitterljuv glädje att testa positivt.

Var på ett väldigt tidigt vul igår (v 4+nånting) Ett redan inplanerat läkarbesök av annan anledning och läkaren såg ingen graviditet, utan bara en väldigt tjock slemhinna. Jag vet ju att det är ett normalt fynd så tidigt, men lite ångrar jag att jag trots allt gick dit. Mina gravtest blir bara starkar och starkare och igår nockade plusset på stickan mig bara efter några sekunder ;-)

Har fått tid för inskrivning på spec-MVC om två veckor och då kommer läkaren göra ett nytt vul (v 6+) Jobbig väntan.

Någon mer som gjort vul tidigt och sett en tjock slemhinnam inget mer?

Nu gäller det att uthärda och tänka positivt.

[-anonym ett tag-]

Känner precis igen känslan med att det är en fruktansvärt dubbel känsla med att testa positivt. Det vi får glädja oss över är iallafall att vi blir gravida, det är många som kämpar med enbart den biten, och den har vi övervunnit.

Men tyvärr finns det ju inget att göra än att försöka trycka bort dom dumma tankarna, och kanske gå och prata med en kurator. Det har jag gjort och det har hjälp mig förrut.

Vid mitt första MA (har haft 3) gjordes ett vul i vecka 12 och fick sedan gå 2 veckor till innan jag blev skrapad.
Andra gången gjorde vi et tidigt VUL, då jag skulle varit i vecka 6+5 eller så, men inget hjärta syntes, och det blev 2 veckors ytterligare väntan för att när man gör så tidigt vul kan det vara timmar som skilljer bara från det att ett hjärta pickar och inte. Så det blev skrapning i vecka 10 den gången.

Jag har gått på VUL med båda barnen som vi fått och då det gått snett. Men jag känner att hellre väntar jag med VUL tills jag är helt säker att när jag lägger mig i gynstolen så är resultatet det som det blir så att säga. Alltså har jag slutat göra VUL innan vecka 8. För det blir bara SÅ jobbigt med att få vänta i ytterligare 2 veckor när man inte ser nåt. Sen har jag gjort flera ultralud per barn dom gångerna det gått bra också, för psyket spökar även sen när man sett ett hjärta picka därinne. Det är svårt att tro att det faktiskt kommer gå bra.

Men jag förstår att man inte kan se så mycket så tidigt i en graviditet som du gjort nu. Hoppas du får se ett litet pickande hjärta nästa gång.

Vi ska göra ultraljud den 7 november och då kommer jag vara i vecka 9+1, det var den tidigaste tid jag kunde få, men å andra sidan villa jag tidigast ha tid veckan innan.

[Nauro]

Ja, det är en känslomässigt berg- och dalbana verkligen. Ena minuten är man positiv och TROR att allt kommer gå bra, andra är det nattsvart. Men det bästa är ändå att man redan HAR barn, så även om ett mf skulle vara VERKLIGT tråkigt så har jag iaf en fin dotter.

Sedan försöker jag tänka på att det oftast är naturens sätt att ta bort icke livsdugliga foster i tidigt skede när man får tidiga mf. Man kanske ska vara tacksam att ens kropp sköter sig. Men man har ju liksom lite svårt att ta till sig det.

[Basset]

Ja, usch och tiden kryyyyyper fram. Det här är min fjärde graviditet och just nu kan jag inte fatta hur jag ska stå ut med denna ständiga oro så länge till ännu en gång. Helst vill man bara vara glad men oron är ständigt där. Känner man sig inte lite mindre gravid, spänner brösten lika mycket, varför har jag molvärk osv osv.

Förstår om det känns jobbigt att ha gjort VUL och inte fått några klara besked, men som sagt i vecka 4 är väl graviditeten bara påtänkt av kroppen, det finns väl inte mycket att se...