men jag mår inte bra.
Jag mår så dåligt av att vara hemma. Nu har jag knappt varit hemma på två dagar och jag märker att allt blir försummat. Jag måste vara hemma men jag klarar inte av det psykiskt.
Det är troligtvis Es kompisar som får mig att inte vilja vara hemma. Ute går det inte att ha dem för de hittar på så mycket och jag litar inte på dem för fem öre. Dessutom är det ingen vuxen ute och jag klarar inte av att ta det ansvaret OCH sköta om hemmet. Inne är det som, att ha en elefanhjord på 200 elefanter. En barn i varje rum som gör olika saker och ingen kan samsas eller kompromissa.
Jag klarar inte av det!
Vad ska man göra?
Förbjuda henne att träffa kompisarna?
Det är ingen förälder som vill ha dem hos sig så.
Men jag har ändå skött maten hyffsat. Jag har inte varit aktiv med promenader, det har jag helt försummat. Jag har bara velat klara av dagen utan att bli galen. Jag är nära kollaps. Nu ska jag iallafall förhoppningsvis få rätt hjälp via kommunen/vuxenhab. Men det är inte kul att gå till soc och be om hjälp! Vi har redan en anmälan emot oss så jag är nådigt orolig för att de ska ta upp den och anse att vi inte är lämpliga eftersom vi mår dåligt psykiskt båda två just nu.
Dock kan vi peka på att M ska få KBT-terapi och akunpuntur och om jag får rätt stöd så är vi mest lämpliga att ta hand om E. De kan väl inte ta henne ifrån oss bara för att jag mår dåligt och behöver mer stöd just nu.
OM M mådde bättre kunde jag få stöd från honom men när han inte vet hur det blir med jobb och han har en period med extra värk så orkar han inte stötta mig. Det borde de förstå.
Nu sover E och jag ska ta hand om mitt försummade kök.
Jag har varit hemm från jobbet igår och idag för jag klarade inte av att gå dit. Borde för att få avbrott i min trista vardag men jag klarade bara inte av det.
Jag mår så dåligt så att händerna skakar och magen är i olag
Skulle behöva en bortavisstelse ett par dagar men vi har inte råd med något sådant. En kryssning eller nå´t. Bara att få komma härifrån.
Kram och tack för att ni orkar läsa!
1
Inte varit här på länge men jag mår inte bra.
Jag mår så dåligt av att vara hemma. Nu har jag knappt varit hemma på två dagar och jag märker att allt blir försummat. Jag måste vara hemma men jag klarar inte av det psykiskt.
Det är troligtvis Es kompisar som får mig att inte vilja vara hemma. Ute går det inte att ha dem för de hittar på så mycket och jag litar inte på dem för fem öre. Dessutom är det ingen vuxen ute och jag klarar inte av att ta det ansvaret OCH sköta om hemmet. Inne är det som, att ha en elefanhjord på 200 elefanter. En barn i varje rum som gör olika saker och ingen kan samsas eller kompromissa.
Jag klarar inte av det!
Vad ska man göra?
Förbjuda henne att träffa kompisarna?
Det är ingen förälder som vill ha dem hos sig så.
Men jag har ändå skött maten hyffsat. Jag har inte varit aktiv med promenader, det har jag helt försummat. Jag har bara velat klara av dagen utan att bli galen. Jag är nära kollaps. Nu ska jag iallafall förhoppningsvis få rätt hjälp via kommunen/vuxenhab. Men det är inte kul att gå till soc och be om hjälp! Vi har redan en anmälan emot oss så jag är nådigt orolig för att de ska ta upp den och anse att vi inte är lämpliga eftersom vi mår dåligt psykiskt båda två just nu.
Dock kan vi peka på att M ska få KBT-terapi och akunpuntur och om jag får rätt stöd så är vi mest lämpliga att ta hand om E. De kan väl inte ta henne ifrån oss bara för att jag mår dåligt och behöver mer stöd just nu.
OM M mådde bättre kunde jag få stöd från honom men när han inte vet hur det blir med jobb och han har en period med extra värk så orkar han inte stötta mig. Det borde de förstå.
Nu sover E och jag ska ta hand om mitt försummade kök.
Jag har varit hemm från jobbet igår och idag för jag klarade inte av att gå dit. Borde för att få avbrott i min trista vardag men jag klarade bara inte av det.
Jag mår så dåligt så att händerna skakar och magen är i olag
Skulle behöva en bortavisstelse ett par dagar men vi har inte råd med något sådant. En kryssning eller nå´t. Bara att få komma härifrån.
Tråkigt att det är så kämpigt i ditt liv just nu. Måste kompisarna alltid vara hos er, kan de inte vara hos nån av dem? Kanske man kan begränsa kompistiden så det inte blir varje dag, långa dagar, utan bara nån gång ibland. Blir det för mycket så ryt ifrån!
2
Tråkigt att det är så kämpigt i ditt liv just nu. Måste kompisarna alltid vara hos er, kan de inte vara hos nån av dem? Kanske man kan begränsa kompistiden så det inte blir varje dag, långa dagar, utan bara nån gång ibland. Blir det för mycket så ryt ifrån!
De är så jobbiga så ingen vill ha dem hos sig. De kan bara inte vara ute hela em utan tilsyn. Även om de andra gör så och min man tycker att det är ok så gör inte JAG det.
Idag hade kompisarna ringt på hela tiden M var hemma så han fick inte sova. Sedan så hade de hållt på att larva sig när mamma var hemma hos oss för att byta kläder på E. Hon var hemma hos oss typ 5 mniuter för att åka hem till sig med E. Jag var hos läkaren. De fattar INTE när man säger till dem. Mamma fick säga till dem otaliga gånger. Ibland så undrar jag om de fattar något. Visst att de är trotsiga och så, men inte mot främmande människor, eller?
De här dagarna utan kompisar så har E varit lufgn och harmonisk och somnat vid 20-tiden. Annars är hon så uppe i varv så hon somnar vid 22-tiden. Det är en viss skillnad.
Idag var jag iallafall runt i sta´n med mamma och hennes nya. 2 timmars promenad blev det. Nya konserthuset var vi inne i, bl.a. Så dagens steg är jag nöjd med, det blev runt 12.000 steg totalt.
3
De är så jobbiga så ingen vill ha dem hos sig. De kan bara inte vara ute hela em utan tilsyn. Även om de andra gör så och min man tycker att det är ok så gör inte JAG det.
Idag hade kompisarna ringt på hela tiden M var hemma så han fick inte sova. Sedan så hade de hållt på att larva sig när mamma var hemma hos oss för att byta kläder på E. Hon var hemma hos oss typ 5 mniuter för att åka hem till sig med E. Jag var hos läkaren. De fattar INTE när man säger till dem. Mamma fick säga till dem otaliga gånger. Ibland så undrar jag om de fattar något. Visst att de är trotsiga och så, men inte mot främmande människor, eller?
De här dagarna utan kompisar så har E varit lufgn och harmonisk och somnat vid 20-tiden. Annars är hon så uppe i varv så hon somnar vid 22-tiden. Det är en viss skillnad.
Idag var jag iallafall runt i sta´n med mamma och hennes nya. 2 timmars promenad blev det. Nya konserthuset var vi inne i, bl.a. Så dagens steg är jag nöjd med, det blev runt 12.000 steg totalt.
Hur gammal är E?Har lite dåligt minne;-) 5-6 år ?
Vår mellantjej är 6,5 år och hon får inte leka med kompisar mer än ca 2 ggr /vecka.
Jag hade helt sonika kopplat ur dörrklockan och inte öppnat dörren de dagar det ska vara kompisfritt.Så här kan ni ju inte ha det.
Vad skönt att ni i allafall har en fristad hos din mamma en stund ibland.Hoppas det reder ut sig för er för det låter fruktansvärt jobbigt.
4
Hur gammal är E?Har lite dåligt minne;-) 5-6 år ?
Vår mellantjej är 6,5 år och hon får inte leka med kompisar mer än ca 2 ggr /vecka.
Jag hade helt sonika kopplat ur dörrklockan och inte öppnat dörren de dagar det ska vara kompisfritt.Så här kan ni ju inte ha det.
Vad skönt att ni i allafall har en fristad hos din mamma en stund ibland.Hoppas det reder ut sig för er för det låter fruktansvärt jobbigt.
Hon är 5 år. Kompisarna ringer på tills jag släpper ut henne. Den som hon leker med mest fattar inte när man säger till honom.
Jag märker nu när E varit "ledig" från kompisarna att hon är lugnare och kommer lättare till ro på kvällen.
Tyvärr har jag ingen back up från mannen som anser att hon kan vara ute ett par timmar varje kväll efter en hel dag på dagis och även vara ute mest hela helgerna.
Jag ser knappt E på dagarna och då min man som jobber från det E kommer hem, när ska han se och umgås med E?
Jag har tagit sömntablett varje kväll nu de senaste kvällarna för att komma till ro. Jag tog en för 45 minuter sedan och den har ju stor verkan. Jag sover egentligen, det är bara kropp som sitter här. Själen sover gott i sängen brevid dottern.
Kram
5
Hon är 5 år. Kompisarna ringer på tills jag släpper ut henne. Den som hon leker med mest fattar inte när man säger till honom.
Jag märker nu när E varit "ledig" från kompisarna att hon är lugnare och kommer lättare till ro på kvällen.
Tyvärr har jag ingen back up från mannen som anser att hon kan vara ute ett par timmar varje kväll efter en hel dag på dagis och även vara ute mest hela helgerna.
Jag ser knappt E på dagarna och då min man som jobber från det E kommer hem, när ska han se och umgås med E?
Jag har tagit sömntablett varje kväll nu de senaste kvällarna för att komma till ro. Jag tog en för 45 minuter sedan och den har ju stor verkan. Jag sover egentligen, det är bara kropp som sitter här. Själen sover gott i sängen brevid dottern.
Jo,det var det jag menade med att koppla ur dörrklockan helt.Ibland måste man ta till lite mer radikala medel för att familjen ska få må bra.
Om du sätter dig ner och förklarar lugnt hur du resonerar och framför allt känner så måste ju din man förstå att det inte bara är dottern som mår dåligt av detta utan även du.
6
Jo,det var det jag menade med att koppla ur dörrklockan helt.Ibland måste man ta till lite mer radikala medel för att familjen ska få må bra.
Om du sätter dig ner och förklarar lugnt hur du resonerar och framför allt känner så måste ju din man förstå att det inte bara är dottern som mår dåligt av detta utan även du.
Vad jobbigt du har det, det var ledsamt att höra.
Om jag hade varit du skulle jag precis som du skrev sätta gränser för dig och din familj, din dotter är alldeles för liten för att ha kompisar hemma eller vara ute varenda dag.Mina barn har fått haft kompisar hemma efter dagis max 1 g/veckan,
koppla ur dörrklockan, prata med de andra barnens föräldrar, du driver inget fritids!
Kram,Bea
7
Försök sätta gränser Vad jobbigt du har det, det var ledsamt att höra.
Om jag hade varit du skulle jag precis som du skrev sätta gränser för dig och din familj, din dotter är alldeles för liten för att ha kompisar hemma eller vara ute varenda dag.Mina barn har fått haft kompisar hemma efter dagis max 1 g/veckan,
koppla ur dörrklockan, prata med de andra barnens föräldrar, du driver inget fritids!
Kram,Bea
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
