Vad sjutton var det för program, jag kan nynna melodin, men kommer inte ihåg programmet. Var det ihop med söndagsmatineér? Maxim var ju en gammal teater, eller var det en biograf?
Och så vänder vi på bladet.
♫ ♪ ♪ ... Never ending story ... ♪ ♫♪ ♪♪♫
Julius Jacobsen spelade på biografpiano och Torsten Jungstedt gick i ryckiga bilder fram till en biografkassa och köpte biljetter...
Sedan visades gamla matinéfilmer från Anno Dazumal, Chaplin, Mae West och Tom Mick och de andra godingarna
Det mesta i stumfilmsvarianter och, som sig bör, i varierande hastighet...
En jul hade man ett liknande barnprogram i samband med julkalendern, i mitten av 1980-talet så där, visade häpnande konstiga gamla filmer man hittat i tevearkivet
Dvs det var SF:s arkiv som dåv. Sveriges Radio-TV fått ta över...
Indiantestbild fram till kring nyåret 1958-59, sedan bytte man ett par gånger innan man 1963 kom med den smarta iden att till testbilden ha en textremsa nedtill med spelad låt och artist...
För man spelade ju musik hela dagarna i teve då...
Och fram till ovan nämnda tid var det en massa antenner och skylten RADIOTJÄNST-TV som inledde programmet med specialtonsatt klockspel
Det fanns också en elektronisk, konstig, paussignal ibland på dagarna, när skivorna fick vila
Hallåorna HÖRDES bakom antennskylten...
Och vädergubbarna ritade med spritpenna och krita på upptryckta kartor.
En gång sände man Aktuellt på prov från Göteborg (1959). DE skulle vara moderna så det förslog, och hade en meteorolog BAKOM en glasruta, som ritade på en gnisslande ruta (såg ut som teverutan ibland)...
De hade svårt att skriva baklänges, dock
1964 skapade Torsten Jungstedt programmet, som visade stumfilmer. Jag kunde googla.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_376238.svd
Men det står inte hur länge det höll på.
Och Kvitt eller dubbelt hade som signatur en mix med "There´s no business like show business" och lite annat samt - Horst Wesselsången (Hitlers kampmarsch)...
När de visas i repris har man i stället lagt in den där tänkemusiken som användes endast ibland på de högre nivåerna (det fanns olika musiksnuttar)...
Man kunde höra på den musiken när klockan var slagen, men det blev en eller två sekunder olika i alla fall.
Snygga värdinnor hade de i alla fall, Anita Edvall och Lena Nyman bl.a.
Och Hajen som gav upphov till både kuggfrågenamn, skonamn och popgruppsnamn...
Åtminstone en 4-5 år, tror jag
1969 kom ju TV2, 1970 officiella färg-teve...
Men man trodde bara ettan skulle ha färgprogram, och nyheterna skulle nog "aldrig" bli i färg
Evert Taube åkte till Pampas och man filmade mängder med rullar, visa av att man inte spelat in en planerad serie med Karl Gerhard 1964 innan han under skådespelarstrejken la in sig för hjärtoperation - och dog.
Man skickade med fel färgfilm, inomhusfilm, så det blev kraftigt blåstick och den vackra färgserien sändes i svartvitt.
Numera kan man ju greja sån´t så som tur var satte man inte yxan i originalrullarna i färg...
Lite signaturer (u.p.a.):
http://hem.passagen.se/tegblom/tvmusik.htm
Citerar:
Betänketidsmusiken är hämtad ur första satsen, "Proclamation", ur "Spirituals" av Morton Gould.
Skivan från ca 1956, tror jag
Eurovisionens gamla signatur var väl en inspelning från 1953, vad jag kollade en gång i tiden...
Man har tagit bort en bit i mitten
Chabrier hette väl tonsättaren?
Nordvisionens signatur var väl specialkomponerad, antager undertecknad...
Jäpp, i Kalle Anka kallad Glada ankan, så klart...
Lärde mig allt om Tut-Ank-Amon där, liksom om Ankor-Bath
Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var dåligt med färgTV, för man såg sämre. *s*
Ja, man måste ta en del av mittersta skärpeområdet för färgsignalen, så det var bättre bild på en svartvit teve... imt
Man lärde sig ju att se "färger" på svartvitt också, men det sabbades när färgTVn kom.
En gammal nazistpamp, svensk, som blev blind på senare år hade faktiskt en vettig kommentar om att barnens ögon förstördes av att se de dåliga (inte äkta) färgerna på färgteve, som (då) motsvarade en tryckt tidningsbild i färg, ungefär...
Ja, hur som helst ska man nog UPPLEVA saker innan man till fullo kan förstå en platt bild man ser.
Själv tyckte jag dock "De röda fåglarnas ö" med Jan Lindblad blev mycket bättre när man äntligen såg de hundratals fåglarna i träd och buskar, inte bara en gråsvart massa...
Albert och Herbert... 70- eller 80-tal???
Djungel-Jim med Weissmüller gick dock på 1950-talet...
Hemma med Ria Wägner wink, wink, wink...
Andesson i Nedan, ett TRU-program efter en radioserie i början på 1950-talet, Tage Danielsson och en som inte var hans fru men ändå också hette Danielsson...
