Då var det dags även för mig att lämna majgruppen och komma hit i stället... Ser att vi är många därifrån, så himla tråkigt att vi inte kommer få nån majbebis nån av oss! För er som varit i majgruppen så kallade jag mig "Tvåan i maj" där. Vill fortfarande vara anonym så här får jag heta Myran i stället.
Jag fick först en blödning i v.4+4 och då konstaterade läkaren missfall, men jag fortsatte känna mig mer och mer gravid så efter några veckor var jag på ett nytt VUL på en annan mottagning. Då fanns det ett levande foster med hjärtpulsationer som var 4 mm stort. Var inte långt gången som jag trodde, men det såg i alla fall bra ut. Var tillbaka två veckor senare (i måndags) och då konstaterade läkaren MA. Den hade bara vuxit till ca 10 mm och det fanns ingen aktivitet längre. Så igår var jag där igen och fick en tablett och i morgon ska jag tillbaka och få resten av tabletterna så att allt ska stötas ut.
Känns ganska tungt just nu. Det skulle ha blivit vårt andra barn, så det känns skönt att ha ett friskt barn som piggar upp en och håller en igång. Hon är snart 3 år och hade sett fram emot en "lillebror", som hon sa. Hon var med på VUL:et i måndags och vi fick då berätta att det inte längre fanns nån lillebror där, men att det kanske kommer en ny lite senare. Hon är så gullig och frågar om jag är ledsen för att jag inte har nån lillebror i magen längre... "Jag med ledsen", säger hon...
Jag har haft väldigt lätt att bli gravid (första försöket med båda) så vi hoppas att vi lyckas snart igen och att allt då ska gå bra. Man har ju förstått att det här är jättevanligt, men förhoppningsvis behöver man inte vara med om det igen. Förstår att flera av er har fått flera MF och MA, och det måste va supertungt. Lider med er alla, och önskar att det inte skulle behövas en sån här grupp... Men men, man kan inte påverka sånt här. Man får försöka tänka att det var nån mening med det, att allt inte stod rätt till, men det är ju ändå så himla sorgligt. Vi var så glada för "lillebror"...
Vi får väl se hur det går i morgon... Min man ska efter många om och men vara med mig på kliniken, så det känns skönt att inte behöva gå igenom det själv.
Kram på er och lycka till allihop!
1
En till från majgruppen här... Då var det dags även för mig att lämna majgruppen och komma hit i stället... Ser att vi är många därifrån, så himla tråkigt att vi inte kommer få nån majbebis nån av oss! För er som varit i majgruppen så kallade jag mig "Tvåan i maj" där. Vill fortfarande vara anonym så här får jag heta Myran i stället.
Jag fick först en blödning i v.4+4 och då konstaterade läkaren missfall, men jag fortsatte känna mig mer och mer gravid så efter några veckor var jag på ett nytt VUL på en annan mottagning. Då fanns det ett levande foster med hjärtpulsationer som var 4 mm stort. Var inte långt gången som jag trodde, men det såg i alla fall bra ut. Var tillbaka två veckor senare (i måndags) och då konstaterade läkaren MA. Den hade bara vuxit till ca 10 mm och det fanns ingen aktivitet längre. Så igår var jag där igen och fick en tablett och i morgon ska jag tillbaka och få resten av tabletterna så att allt ska stötas ut.
Känns ganska tungt just nu. Det skulle ha blivit vårt andra barn, så det känns skönt att ha ett friskt barn som piggar upp en och håller en igång. Hon är snart 3 år och hade sett fram emot en "lillebror", som hon sa. Hon var med på VUL:et i måndags och vi fick då berätta att det inte längre fanns nån lillebror där, men att det kanske kommer en ny lite senare. Hon är så gullig och frågar om jag är ledsen för att jag inte har nån lillebror i magen längre... "Jag med ledsen", säger hon...
Jag har haft väldigt lätt att bli gravid (första försöket med båda) så vi hoppas att vi lyckas snart igen och att allt då ska gå bra. Man har ju förstått att det här är jättevanligt, men förhoppningsvis behöver man inte vara med om det igen. Förstår att flera av er har fått flera MF och MA, och det måste va supertungt. Lider med er alla, och önskar att det inte skulle behövas en sån här grupp... Men men, man kan inte påverka sånt här. Man får försöka tänka att det var nån mening med det, att allt inte stod rätt till, men det är ju ändå så himla sorgligt. Vi var så glada för "lillebror"...
Vi får väl se hur det går i morgon... Min man ska efter många om och men vara med mig på kliniken, så det känns skönt att inte behöva gå igenom det själv.
Vad skönt att din man tillsist ändrarde sig, tror att det kan vara bra för dig att få stöd samt att ni år gå igenom detta tillsammans så ni tillsammans kan bearbeta det.
Stor kram till dig, och om det är något så glöm inte att det finns massor här med likvärdiga erfarenhet/sorg som du har.
//Hanna
2
Åhh så tråkigt att höra, beklagar verkligen.
Vad skönt att din man tillsist ändrarde sig, tror att det kan vara bra för dig att få stöd samt att ni år gå igenom detta tillsammans så ni tillsammans kan bearbeta det.
Stor kram till dig, och om det är något så glöm inte att det finns massor här med likvärdiga erfarenhet/sorg som du har.
//Hanna
Tack! Läste din berättelse oxå, usch vad hemskt! Ja, vi får ta en dag i taget nu och sörja och sen ta nya tag... Och hoppas på bättre lycka nästa gång... Men usch vad man kommer vara orolig då!
Kram!
3
Tack! Läste din berättelse oxå, usch vad hemskt! Ja, vi får ta en dag i taget nu och sörja och sen ta nya tag... Och hoppas på bättre lycka nästa gång... Men usch vad man kommer vara orolig då!
Kram!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
