Kanske fel forum men pappa
Medelålders 45+
  1. Medlem sedan
    Aug 2004
    #1

    Kanske fel forum men pappa

    som jag haft i 48 år är dålig. Allvarligt. Tumörer på urinrör, lever, lungor och skelett. Ja, ni hör ju.....det finns inget hopp.
    Så gammal jag är så har jag haft mina föräldrar extremt pigga och friska i alla år. Förnuftmässigt har jag ju fattat att så här kommer det ju inte att fortsätta, jag menar föräldrar kommer ju inte att finnas för evigt, men ändå.....så otroligt tungt som det känns nu, det kunde jag inte föreställa mig....
  2. 1
    Kanske fel forum men pappa som jag haft i 48 år är dålig. Allvarligt. Tumörer på urinrör, lever, lungor och skelett. Ja, ni hör ju.....det finns inget hopp.
    Så gammal jag är så har jag haft mina föräldrar extremt pigga och friska i alla år. Förnuftmässigt har jag ju fattat att så här kommer det ju inte att fortsätta, jag menar föräldrar kommer ju inte att finnas för evigt, men ändå.....så otroligt tungt som det känns nu, det kunde jag inte föreställa mig....
  3. Medlem sedan
    Oct 2007
    #2
    Jag tycker den frågan absolut passar in här, för var kan man få andra som känner igen sig, om inte här?

    Jag fick t.ex hem svärmor idag från sjukan, efter att ha åkt in till akuten med beställd sjuktransport. Min man är yngre än jag, men hans mamma var inte så ung när han föddes. Så vi har ju varit i svängen med krämpor av allehanda slag, i flera år nu.

    Men det jag menar med det, är att mina föräldrar är ju pigga, eller ganska pigga i alla fall. De orkar inte med för mycket eller för sena kvällar. Men jag märker ju att de orkar mindre och mindre. Min pappa blir jätteglad och tacksam om jag kan köra längre sträckor (syrran bort 10 mil bort med sin familj) och det hade aldrig hänt för bara 10 år sedan. Så jag bara väntar på att han inte kommer att köra alls snart. Mamma slutade köra för runt 15 år sedan.

    Hur tar din pappa det hela, tar han det med ro, eller är sån där livsoptimist?
  4. 2
    Jag tycker den frågan absolut passar in här, för var kan man få andra som känner igen sig, om inte här?

    Jag fick t.ex hem svärmor idag från sjukan, efter att ha åkt in till akuten med beställd sjuktransport. Min man är yngre än jag, men hans mamma var inte så ung när han föddes. Så vi har ju varit i svängen med krämpor av allehanda slag, i flera år nu.

    Men det jag menar med det, är att mina föräldrar är ju pigga, eller ganska pigga i alla fall. De orkar inte med för mycket eller för sena kvällar. Men jag märker ju att de orkar mindre och mindre. Min pappa blir jätteglad och tacksam om jag kan köra längre sträckor (syrran bort 10 mil bort med sin familj) och det hade aldrig hänt för bara 10 år sedan. Så jag bara väntar på att han inte kommer att köra alls snart. Mamma slutade köra för runt 15 år sedan.

    Hur tar din pappa det hela, tar han det med ro, eller är sån där livsoptimist?
  5. Medlem sedan
    Aug 2004
    #3
    Han är samlad och lugn. Kanske var han lite förberedd mentalt. Mamma är också lugn, det är hon som är den "starka" i det 52-åriga äktenskapet. Ingen av dem tror på skygglappsvis att han kommer att bli bra, inte alls. Det är mera funderingar av typen "hoppas jag slipper få ont".
    Det känns mycket overkligt det hela.....
  6. 3
    Han är samlad och lugn. Kanske var han lite förberedd mentalt. Mamma är också lugn, det är hon som är den "starka" i det 52-åriga äktenskapet. Ingen av dem tror på skygglappsvis att han kommer att bli bra, inte alls. Det är mera funderingar av typen "hoppas jag slipper få ont".
    Det känns mycket overkligt det hela.....
  7. Medlem sedan
    May 2002
    #4
    ja, det är tungt. man vet ju att det är livets gång att vår föräldrageneration är på väg bort men det är svårt att förstå att de inte kommer att finnas.
    sen är det ju som du skriver, man vill att de skall ha de bra in i det sista.
    min mamma har genomgått 3 höftledsoperationer, det har varit tufft men hon har verkligen repat sig otroligt bra. vi är så glada för att hon finns där efter allt elände.
    hoppas din pappa får må bra, läkarna är ju bra att ta hand om smärtor, ni får bevaka lite så det fungerar.
  8. 4
    ja, det är tungt. man vet ju att det är livets gång att vår föräldrageneration är på väg bort men det är svårt att förstå att de inte kommer att finnas.
    sen är det ju som du skriver, man vill att de skall ha de bra in i det sista.
    min mamma har genomgått 3 höftledsoperationer, det har varit tufft men hon har verkligen repat sig otroligt bra. vi är så glada för att hon finns där efter allt elände.
    hoppas din pappa får må bra, läkarna är ju bra att ta hand om smärtor, ni får bevaka lite så det fungerar.
  9. Medlem sedan
    Oct 2002
    #5
    Vi får hålla tummarna att det går så bra det kan gå.
    Tiden går och man blir mer och mer medveten om det. Min Pappa förlorade jag när jag var nyss myndig, min Mamma blev nästan 90 år och var frisk nästan alltid men hade haft många stora sorger.
    Pappa blev sjuk och tio år äldre på en gång, men levde ändå några år till efter det, knäckt i kroppen men inte i själen (mer än vissa dagar).
    Det är många decennier nu och min Mamma gick bort för över fem år sedan, men Dottern fick ändå vara en del med och lära känna henne.
    Hon fick också genom mig och albumsfoton och "prylar" och annat möta sin Farfar...
    Ibland är det fint att kunna spara saker...
    Även mängder av suddiga foton, reseminnen, man kan visa dem som exempel i sin berättelse om en kär människa som ändå någonstans är nära, alltid...
  10. 5
    Vi får hålla tummarna att det går så bra det kan gå.
    Tiden går och man blir mer och mer medveten om det. Min Pappa förlorade jag när jag var nyss myndig, min Mamma blev nästan 90 år och var frisk nästan alltid men hade haft många stora sorger.
    Pappa blev sjuk och tio år äldre på en gång, men levde ändå några år till efter det, knäckt i kroppen men inte i själen (mer än vissa dagar).
    Det är många decennier nu och min Mamma gick bort för över fem år sedan, men Dottern fick ändå vara en del med och lära känna henne.
    Hon fick också genom mig och albumsfoton och "prylar" och annat möta sin Farfar...
    Ibland är det fint att kunna spara saker...
    Även mängder av suddiga foton, reseminnen, man kan visa dem som exempel i sin berättelse om en kär människa som ändå någonstans är nära, alltid...
  11. Medlem sedan
    Oct 2002
    #6
    Kraven på vad som är viktigt i livet kan skifta med åren...
  12. 6
    Kraven på vad som är viktigt i livet kan skifta med åren...
  13. Medlem sedan
    Mar 2008
    #7
    fy så tråkigt och hemskt. Vi har förlorat svärmor i år och vet hur jobbigt det är, även om de har haft ett långt liv. Hoppas att han får ett gott slut och ni ett gott avsked.
  14. 7
    fy så tråkigt och hemskt. Vi har förlorat svärmor i år och vet hur jobbigt det är, även om de har haft ett långt liv. Hoppas att han får ett gott slut och ni ett gott avsked.
  15. Medlem sedan
    Apr 2008
    #8
    Ibland är det väldigt svårt att vara tacksam för det man har fått, tex att de faktiskt fått vara friska så länge.

    Min pappa dog i vintras, i hög ålder. Han dog i en hjärtinfarkt, och även om han var på sjukhus för utredning i en vecka, för diffusa besvär, så var själva döendet en rätt kort prosess. Vilket vi alla är tacksamma för. Men det är ju saker vi inte själva rår över.

    jag tyckte nästan tiden innan, när jag såg att han blev sämre (han blev tröttare senaste åren, och speciellt det sista året, hjärtat orkade inte riktigt med. men han var fortfarande aktiv med sina intressen ooch vänner, om än i sin egen takt) nästan var värre än när han väl hade dött.

    en god ide är ju att ta upp saker med honom medans han fortfarande är pigg. Om han vill till sjukhus, eller vara hemma, om smärtlindring och livsuppehållande åtgärder, om han har önskemål om begravningen. Efteråt kan anhöriga ha väldigt olika åsikter om vad den döda egentligen ville, och tyvärr är det alltför vanligt att anhöriga börjar gräla om de mest absurda saker, i en tid när de som mest skulle behöva tröst av varandra.

    eller prata om livet hans, hur det varit, om du har frågor om något.
  16. 8
    Ibland är det väldigt svårt att vara tacksam för det man har fått, tex att de faktiskt fått vara friska så länge.

    Min pappa dog i vintras, i hög ålder. Han dog i en hjärtinfarkt, och även om han var på sjukhus för utredning i en vecka, för diffusa besvär, så var själva döendet en rätt kort prosess. Vilket vi alla är tacksamma för. Men det är ju saker vi inte själva rår över.

    jag tyckte nästan tiden innan, när jag såg att han blev sämre (han blev tröttare senaste åren, och speciellt det sista året, hjärtat orkade inte riktigt med. men han var fortfarande aktiv med sina intressen ooch vänner, om än i sin egen takt) nästan var värre än när han väl hade dött.

    en god ide är ju att ta upp saker med honom medans han fortfarande är pigg. Om han vill till sjukhus, eller vara hemma, om smärtlindring och livsuppehållande åtgärder, om han har önskemål om begravningen. Efteråt kan anhöriga ha väldigt olika åsikter om vad den döda egentligen ville, och tyvärr är det alltför vanligt att anhöriga börjar gräla om de mest absurda saker, i en tid när de som mest skulle behöva tröst av varandra.

    eller prata om livet hans, hur det varit, om du har frågor om något.
  17. Medlem sedan
    Aug 2004
    #9
    Tack för allt stöd! Beskedet kom häromdagen och jag har pratat med honom några gånger (jag bor många mil bort). Han är ju hemma och har fått en bra tablett som gör att han inte har så ont i underlivet längre. Han gör det han orkar och det är bra. Tror på ett vis att det var en lättnad för honom att få ett klart besked, han är inte mycket för duttande liksom. Tackgodegudihimlen att allt är skrivet redan för 15 år sen (fördelning av arv och sånt, egendomar och annat). Mitt fula jag tackar också att två f d ingifta personer är just F D och inte kvar i familjen så att säga.
  18. 9
    Tack för allt stöd! Beskedet kom häromdagen och jag har pratat med honom några gånger (jag bor många mil bort). Han är ju hemma och har fått en bra tablett som gör att han inte har så ont i underlivet längre. Han gör det han orkar och det är bra. Tror på ett vis att det var en lättnad för honom att få ett klart besked, han är inte mycket för duttande liksom. Tackgodegudihimlen att allt är skrivet redan för 15 år sen (fördelning av arv och sånt, egendomar och annat). Mitt fula jag tackar också att två f d ingifta personer är just F D och inte kvar i familjen så att säga.
  19. Medlem sedan
    Aug 2004
    #10
    Ja, verkligen. De har han och mamma ofta sagt att de är otroligt tacksamma för friska barn som klarar sig bra och fina friska barnbarn. Allt annat är oviktigt i deras ögon.
  20. 10
    Ja, verkligen. De har han och mamma ofta sagt att de är otroligt tacksamma för friska barn som klarar sig bra och fina friska barnbarn. Allt annat är oviktigt i deras ögon.
  21. Medlem sedan
    Dec 2007
    #11

    Inte kul!

    Det är aldrig kul när ens föräldrar blir gamla och sjuka. Min pappa dog hastigt i hjärtinfarkt när han bara var 65. Hade i och för sig inte jättestor kontakt med honom men ändå. Mamma är pigg och alert, fyllde 75 nyss, och jag hoppas hon lever länge till.

    Håller tummarna för att det går bra med din pappa!
  22. 11
    Inte kul! Det är aldrig kul när ens föräldrar blir gamla och sjuka. Min pappa dog hastigt i hjärtinfarkt när han bara var 65. Hade i och för sig inte jättestor kontakt med honom men ändå. Mamma är pigg och alert, fyllde 75 nyss, och jag hoppas hon lever länge till.

    Håller tummarna för att det går bra med din pappa!
  23. Medlem sedan
    Aug 2004
    #12
    För flera år sen slängde han ur sej hur han ville ha sin begravning. Jag ska fråga om han fortfarande vill ha det så.

    De senaste åren har jag märkt hur han "mjuknat" dvs blivit öppnare med sig själv och hur saker egentligen varit. Vi syskon har fått reda på en massa gammalt släktskvaller som vi inte haft en aning om!
  24. 12
    För flera år sen slängde han ur sej hur han ville ha sin begravning. Jag ska fråga om han fortfarande vill ha det så.

    De senaste åren har jag märkt hur han "mjuknat" dvs blivit öppnare med sig själv och hur saker egentligen varit. Vi syskon har fått reda på en massa gammalt släktskvaller som vi inte haft en aning om!
  25. Medlem sedan
    Aug 2004
    #13
    Nu först börjar jag få en aning om vad min man gick igenom när svärmor gick bort. Då hade vi småbarn och var i värsta blöjträsket så jag själv minns faktiskt inte riktigt hur det var.

    När jag tänkter tillbaka var jag nog inget vidare stöd för honom....
  26. 13
    Nu först börjar jag få en aning om vad min man gick igenom när svärmor gick bort. Då hade vi småbarn och var i värsta blöjträsket så jag själv minns faktiskt inte riktigt hur det var.

    När jag tänkter tillbaka var jag nog inget vidare stöd för honom....
  27. Medlem sedan
    Aug 2004
    #14
    Det som jag känner vore jobbigast för honom är att brytas ner fysiskt. Han är/har varit en s k kraftkarl. Stark, idrottare, alltid jobbat mycket med kroppen om du förstår.
    Att känna krafterna svikta har han tidigare haft svårt att ta, t ex att känna sig lite matt efter en influensa eller så.
  28. 14
    Det som jag känner vore jobbigast för honom är att brytas ner fysiskt. Han är/har varit en s k kraftkarl. Stark, idrottare, alltid jobbat mycket med kroppen om du förstår.
    Att känna krafterna svikta har han tidigare haft svårt att ta, t ex att känna sig lite matt efter en influensa eller så.
  29. Medlem sedan
    Jun 1998
    #15
    Nej. Det är svårt att föreställa sig. Mina föräldrar är förhållandevis unga (inte fyllda 70), men däremot gick min kära moster bort drygt 70 år gammal för ganska precis ett år sedan. Hon hade ju funnits JÄMT och jag har mycket med henne när jag var liten. Inga egna barn hade hon så vi fyra syskon var ju speciella för henne. Givetvis innebar hennes sjukdom och död att jag började fundera över mina egna föräldrar som väl i medeltal bör ha kanske tio hyggliga år kvar om det inte tillstöter något. Mycket märklig känsla att de så småningom inte längre ska finnas. Och tanken på att en av dem rimligen blir kvar ensam är inte rolig.

    Kram till dig!
  30. 15
    Nej. Det är svårt att föreställa sig. Mina föräldrar är förhållandevis unga (inte fyllda 70), men däremot gick min kära moster bort drygt 70 år gammal för ganska precis ett år sedan. Hon hade ju funnits JÄMT och jag har mycket med henne när jag var liten. Inga egna barn hade hon så vi fyra syskon var ju speciella för henne. Givetvis innebar hennes sjukdom och död att jag började fundera över mina egna föräldrar som väl i medeltal bör ha kanske tio hyggliga år kvar om det inte tillstöter något. Mycket märklig känsla att de så småningom inte längre ska finnas. Och tanken på att en av dem rimligen blir kvar ensam är inte rolig.

    Kram till dig!
  31. Medlem sedan
    Aug 2006
    #16
    Min pappa urnsattes idag det är helt otroligt konstig känsla att pappa min stora starka pappa låg i en blå burk... ens föräldrar ska helst vara som vanligt alltid.
  32. 16
    Min pappa urnsattes idag det är helt otroligt konstig känsla att pappa min stora starka pappa låg i en blå burk... ens föräldrar ska helst vara som vanligt alltid.

Liknande trådar

  1. Kanske fel forum men....
    By mammaforever in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2010-01-20, 21:47
  2. hej! Fel forum kanske..
    By anna(o)nym in forum Småbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2008-03-21, 12:53
  3. Kanske fel forum?
    By flisis in forum Mat & dryck
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-10-24, 22:18
  4. kanske fel forum
    By lilla-g in forum Känsliga snack
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-09-15, 12:55
  5. Kanske fel forum
    By Knas in forum Hem & fritid
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2005-11-01, 15:28
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar