Skrivet: 2008-10-18, 08:01
#1
Tillbaka på ruta ett..
är vi nu. Tog beslutet att avboka utredningen hos ett privat team. Eller, den hann inte börja.
Kan inte gå in på varför. Men nu är vi tillbaka på ruta ett. Hann få tillbaka kryssformulären i alla fall från lärarna, o det ser ut att vara väldigt samstämmigt med det vi föräldrar fyllt i.
Nu återstår två saker. Gå till vårt Bup, bara tanken får mig att må dåligt. Min man o jag är helt överens om att vi inte vill gå dit. Men jag har hört att det finns flera nyanställda där, att de kortat köerna, men ändå...Har ju så dåliga erfarenheter. Och hör då o då genom bekanta som går där att de våndas över att inte få rätt hjälp, o en av dem har gått i 4 år där med barnet utan att få en neurops. utredning som de vill. Men Bup tycker inte det behövs, utan skyller ena gången pojkens problem på mammans skilsmässa o andra gånger på skolan som måste anpassa bättre.
Bara detta INNAN man övertygat dem om att man vill ha just en neuropsykiatrisk uredning, det tog nog 4 besök senast, o sedan skulle deras team bestämma OM det fanns anledning att göra en sådan utredning. Detta tog evigheter att vänta på. Under tiden var 13-åringen väldigt deprimerad.
Sedan gick tiden o alltihopa var hemskt. och så detta sista möte där man förklarade att sonen inte uppfyllde någon diagnos..att han hade sociala interaktionssvårigheter o depression. Nästa förklaring var dock drag av olika diagnoser, på ett möte som skolan ville ha med Bup. Något funktionshinder hade han dock inte, enligt Bup. Näädå..
Vi har ett annat alternativ vilket lockar mig väldigt mkt. Det är att utreda sonen hos den privata psykiater vi varit hos förut med de två äldre sönerna.
Då får vi träffa ett proffs... utan tvekan. Och får samma proffsiga bemötande som senast.
Finns bara ett MEN: Och det är kostnaden. Ändå lutar det åt det hållet.
men visst är det trist att man ska ha bara ett enda ställe att vända sig till, tänk om det funnits ett till ställe där man utredde barn, i denna stad.. det finns det ju, o de är hur bra som helst dessutom, det är hab. Men då får inte ens barn ha normalbegåvning..
De tog ju emot våra äldre söner ändå, de gjorde undantag. Men det var för att det gått åt skogen med Bup, för vår del.
Då förbarmade sig hab över oss, så nu har vi ett superbra team o får allt möjligt stöd.
Nu tänker ni nog att jag tycker det brinner i knutarna med utredning, men det gör det faktiskt.
Jag får mail flera ggr i veckan med diverse klagomål, sonen trivs inte i skolan riktigt , o jag anser att om han har ADHD som vi misstänker, o skolan misstänker, så blir han ju totalt fel bemött. Ingen ska bemötas så ändå, men det blir ju ännu värre OM han har ett funktionshinder. Dessutom vill vi utreda innan tonåren. Han blir 9 år om 5 mån.
Ville bara skriva av mig min frustration..
Genom skolan får vi ännu inget stöd .De håller på att observera hela klassen, men ännu har de inte fått dit psykologteamet utan det är en spec. pedagog som är med i klassen ibland.
Ber vi öppet om att te x skolpsykologen får göra en basutredning, så kommer vi inte att få någon. Det måste alltid vara skolan som vill detta, inte föräldrarna.
Moment 22 alltså.
