Ännu en majmmamma som har fått byta grupp. Fick en blödning i helgen och vid VUL fick vi se min lilla älskling som hade gett upp vid 7+2, jag var i v 10. Nu har jag blött massor och haft så ont, men det värsta verkar ha gått över. Men jag är så ledsen inombords. Men vi försöker att tänka att vår bebis bara blir försenad och att detta inte hade kunnat hända ändå. Någonting var ju fel och det fanns inget att göra åt det. Bebisen kommer, men en annan bebis. Men jag älskade ju på något sätt den lilla ärtan... (Konstigt?) Nu skall jag bara njuta av mina underbara två älsklingar hemma och tänka att det är tur att jag inte hann berätta för dem. De hade blivit väldigt ledsna.
Nu, gråta en litet tag och sedan nya tag...
1
Ny här Ännu en majmmamma som har fått byta grupp. Fick en blödning i helgen och vid VUL fick vi se min lilla älskling som hade gett upp vid 7+2, jag var i v 10. Nu har jag blött massor och haft så ont, men det värsta verkar ha gått över. Men jag är så ledsen inombords. Men vi försöker att tänka att vår bebis bara blir försenad och att detta inte hade kunnat hända ändå. Någonting var ju fel och det fanns inget att göra åt det. Bebisen kommer, men en annan bebis. Men jag älskade ju på något sätt den lilla ärtan... (Konstigt?) Nu skall jag bara njuta av mina underbara två älsklingar hemma och tänka att det är tur att jag inte hann berätta för dem. De hade blivit väldigt ledsna.
Du verkar i alla fall ha sunda och förnuftiga tankar kring detta. Jag hoppas verkligen att det snart blir en ny liten ärta för dig.
Klart att man får känslor för det som skulle ha blivit. Man hinner måla upp en ganska glasklar bild under tiden man är gravid.
Hur gamla är dina andra barn? Vi valde att berätta för våra barn 10 år och 5 år efter missfallet då jag vart dålig och hade mycket ont och fick åka in akut pga av blödning efter missfallet först konstaterats på sjukhuset. Plus att det förstod att nåt var fel efter som båda jag och min man var ledsna.
Nu får du se till att ta riktigt väl hand om dig själ!
kram Hanna
2
Beklagar att det inte vart någon maj bebis.
Du verkar i alla fall ha sunda och förnuftiga tankar kring detta. Jag hoppas verkligen att det snart blir en ny liten ärta för dig.
Klart att man får känslor för det som skulle ha blivit. Man hinner måla upp en ganska glasklar bild under tiden man är gravid.
Hur gamla är dina andra barn? Vi valde att berätta för våra barn 10 år och 5 år efter missfallet då jag vart dålig och hade mycket ont och fick åka in akut pga av blödning efter missfallet först konstaterats på sjukhuset. Plus att det förstod att nåt var fel efter som båda jag och min man var ledsna.
Nu får du se till att ta riktigt väl hand om dig själ!
Var tråkigt med ännu en majmamma här! JAg var ungefär lika långt gången som du. Har man gått 10 v så är det ju ändå 1/4, så då var man ju ändå en bra bit på väg. Visst målar man upp en bild och fantiserar om vad det är för krabat som ska komma och så... Det blir ju en enorm sorg, så är det ju...
Vår dotter är snart 3 och hon visste om att jag hade en bebis i magen, hon kallade den för lillebror (jag är helt säker på att det var en pojke och vi hade tom bestämt namn). Hon var med när vi fick det tråkiga beskedet på VUL:et, men det gick jättebra att förklara att det inte fanns nån lillebror där inne längre och att vi får göra en ny. Hon har pratat mycket om det, och berättat för mormor att lillebror inte finns kvar och att mamma är ledsen. Men att det kommer en ny lillebror sen! Så det känns verkligen skönt att hon vet om det, hon fick chansen att glädjas åt lillebror precis som vi, och nu när vi är ledsna så vet hon varför. Men det beror väl lite på hur gamla barnen är. För oss har det känts helt rätt i alla fall, att inte hålla det för oss själva.
Men jag håller med, det är så himla skönt att ha barn sen tidigare när nåt sånt här händer! Man får krama och pussa dem lite extra nu...
Lycka till, vi kanske ses i en annan ankomstgrupp!!
Kram/Myran ("Tvåan i maj")
3
Var tråkigt med ännu en majmamma här! JAg var ungefär lika långt gången som du. Har man gått 10 v så är det ju ändå 1/4, så då var man ju ändå en bra bit på väg. Visst målar man upp en bild och fantiserar om vad det är för krabat som ska komma och så... Det blir ju en enorm sorg, så är det ju...
Vår dotter är snart 3 och hon visste om att jag hade en bebis i magen, hon kallade den för lillebror (jag är helt säker på att det var en pojke och vi hade tom bestämt namn). Hon var med när vi fick det tråkiga beskedet på VUL:et, men det gick jättebra att förklara att det inte fanns nån lillebror där inne längre och att vi får göra en ny. Hon har pratat mycket om det, och berättat för mormor att lillebror inte finns kvar och att mamma är ledsen. Men att det kommer en ny lillebror sen! Så det känns verkligen skönt att hon vet om det, hon fick chansen att glädjas åt lillebror precis som vi, och nu när vi är ledsna så vet hon varför. Men det beror väl lite på hur gamla barnen är. För oss har det känts helt rätt i alla fall, att inte hålla det för oss själva.
Men jag håller med, det är så himla skönt att ha barn sen tidigare när nåt sånt här händer! Man får krama och pussa dem lite extra nu...
Lycka till, vi kanske ses i en annan ankomstgrupp!!
Kram/Myran ("Tvåan i maj")
Tack för ditt stöd! Ja, en fjärdedel är ganska långt faktiskt. Det är i alla fall tillräckligt långt att man hade börjat att slappna av...
Mina barn är 4 och 9 år gamla och jag tror faktiskt att jag skall prata med mitt äldsta barn om vad som har hänt. Jag tror att hon skulle kunna hantera det och bli glad att vi försöker få ett syskon till henne, mer än att bli genomledsen för att det inte gick denna gång. Jag tror att du har rätt...
Kram!
4
Tack för ditt stöd! Ja, en fjärdedel är ganska långt faktiskt. Det är i alla fall tillräckligt långt att man hade börjat att slappna av...
Mina barn är 4 och 9 år gamla och jag tror faktiskt att jag skall prata med mitt äldsta barn om vad som har hänt. Jag tror att hon skulle kunna hantera det och bli glad att vi försöker få ett syskon till henne, mer än att bli genomledsen för att det inte gick denna gång. Jag tror att du har rätt...
Kram!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
