Hej igen! Jag är tillbaks på jobbet idag, har svårt att koncentrera mig. Jag jobbar som konsult och på mitt uppdrag vet ingen om graviditeten eller missfallet, de tror jag VAB:ade i en vecka. Och jag orkar verkligen inte berätta sanningen. Men jag blöder fortfarande och känner mig ju fortfarande ledsen efter att nyss ha varit gravid i v 19. Min chef (på företaget där jag är anställd) förstår ifall jag vill vara hemma längre, men eg vill jag ju komma in i mitt vanliga liv igen så allt blir som vanligt.
Så till min fundering - hur länge har ni varit borta från jobbet i samband med missfall? Jag gick alltså från jobbet måndag lunch för en vecka sedan för UL, var på sjukhuset onsdag-torsdag och kuratorsbesök igår (måndag). Jag blöder fortfarande, men känner att jag både fysiskt och psykiskt är på rätt väg. Har ni fått "återfall" och behövt vara hemma efter att ni återgått till arbetet?
Hoppas jag inte låter alltför virrig, jag har lite svårt att sortera mina tankar idag...
1
Fundering om att börja jobba igen... Hej igen! Jag är tillbaks på jobbet idag, har svårt att koncentrera mig. Jag jobbar som konsult och på mitt uppdrag vet ingen om graviditeten eller missfallet, de tror jag VAB:ade i en vecka. Och jag orkar verkligen inte berätta sanningen. Men jag blöder fortfarande och känner mig ju fortfarande ledsen efter att nyss ha varit gravid i v 19. Min chef (på företaget där jag är anställd) förstår ifall jag vill vara hemma längre, men eg vill jag ju komma in i mitt vanliga liv igen så allt blir som vanligt.
Så till min fundering - hur länge har ni varit borta från jobbet i samband med missfall? Jag gick alltså från jobbet måndag lunch för en vecka sedan för UL, var på sjukhuset onsdag-torsdag och kuratorsbesök igår (måndag). Jag blöder fortfarande, men känner att jag både fysiskt och psykiskt är på rätt väg. Har ni fått "återfall" och behövt vara hemma efter att ni återgått till arbetet?
Hoppas jag inte låter alltför virrig, jag har lite svårt att sortera mina tankar idag...
Hej!
Jag trodde att det skulle vara värst att återgå till jobbet (hos mig tror de flesta, som inte vet att jag vart hemma pga en kronisk sjukdom i min tarm..) Så jag blev varmt omhändertagen och de undrade hur jag mådde och så och det var väl ingen höjdare när man egentligen mådde skit och fick stå och ljuga.. Men, några av mina arbetskamrater vet och det är de som håller tyst och de har verkligen stöttat. Så mitt råd till dig kan vara att kanske berätta om du känner stort förtroende för någon hos kunden fast det är ju just det att man skall känna att man litar på den man anförtror sig åt.
Själv fick jag mf på torsdag och återgick följande onsdag, kanske någon dag för tidigt, men det är nästan bäst att facea verkligheten så tidigt som möjligt. Min blödning höll i sig i ca 2 veckor totalt, Fick mf i v 13
Kram på dig!! Jag känner absolut med dig!
2
Hej!
Jag trodde att det skulle vara värst att återgå till jobbet (hos mig tror de flesta, som inte vet att jag vart hemma pga en kronisk sjukdom i min tarm..) Så jag blev varmt omhändertagen och de undrade hur jag mådde och så och det var väl ingen höjdare när man egentligen mådde skit och fick stå och ljuga.. Men, några av mina arbetskamrater vet och det är de som håller tyst och de har verkligen stöttat. Så mitt råd till dig kan vara att kanske berätta om du känner stort förtroende för någon hos kunden fast det är ju just det att man skall känna att man litar på den man anförtror sig åt.
Själv fick jag mf på torsdag och återgick följande onsdag, kanske någon dag för tidigt, men det är nästan bäst att facea verkligheten så tidigt som möjligt. Min blödning höll i sig i ca 2 veckor totalt, Fick mf i v 13
Jag fick missfall natten mellan måndag och tisdag. På tisdagen var jag på sjukhuset, på onsdagen var jag fortfarande för fysiskt svag för att gå till jobbet, och sedan tog jag dessutom ledigt torsdagen bara för att vara hemma och vara ledsen.
Det var lite jobbigt att komma tillbaka till jobbet där de flesta inte vissta något, och låtsas som om man varit sjuk och ge lite vaga svar på vad det var för sjukdom man haft. Men den biten måste man ju ta oavsett hur länge man varit hemma. Annars var det rätt skönt att komma in i lunken igen tyckte jag.
Jag fick ma i v. 13 och kom nog rätt lindrigt undan rent fysiskt, jag blödde i någon vecka efteråt, men efter några dagar var det inte mer än en vanlig mens.
3
Jag fick missfall natten mellan måndag och tisdag. På tisdagen var jag på sjukhuset, på onsdagen var jag fortfarande för fysiskt svag för att gå till jobbet, och sedan tog jag dessutom ledigt torsdagen bara för att vara hemma och vara ledsen.
Det var lite jobbigt att komma tillbaka till jobbet där de flesta inte vissta något, och låtsas som om man varit sjuk och ge lite vaga svar på vad det var för sjukdom man haft. Men den biten måste man ju ta oavsett hur länge man varit hemma. Annars var det rätt skönt att komma in i lunken igen tyckte jag.
Jag fick ma i v. 13 och kom nog rätt lindrigt undan rent fysiskt, jag blödde i någon vecka efteråt, men efter några dagar var det inte mer än en vanlig mens.
För min del tycker jag bäst om att vara på jobbet så mycket det bara går. Det håller mina tankar på annat än sorgen, fungerade oxå bra när min mamma gick bort för drygt fem år sen.
Mina kollegor visste att jag var gravid.
Jag fick reda på mitt MA (11+3) på måndagkvällen, berättade den tråkiga nyheten på jobbet på tisdagmorgonen (fick mycket stöd på jobbet) hade ordinarie ledig dag på onsdagen ( det var pest att vara ledig, jag bara grät). Skrapades på torsdagen (grät mycket för ingreppet men nästan inget efter) Trodde innan att jag behövde var hemma men jobbade som vanligt på fredagen. Då hade jag mer eller mindre gråtit ut det mesta & kroppen kändes fysiskt OK.
Har förstått att det är väldigt individuellt hur varje individ fungerar, det enda du kan göra är att lyssna på din egen kropp/knopp
Styrkekramar till er alla
4
För min del tycker jag bäst om att vara på jobbet så mycket det bara går. Det håller mina tankar på annat än sorgen, fungerade oxå bra när min mamma gick bort för drygt fem år sen.
Mina kollegor visste att jag var gravid.
Jag fick reda på mitt MA (11+3) på måndagkvällen, berättade den tråkiga nyheten på jobbet på tisdagmorgonen (fick mycket stöd på jobbet) hade ordinarie ledig dag på onsdagen ( det var pest att vara ledig, jag bara grät). Skrapades på torsdagen (grät mycket för ingreppet men nästan inget efter) Trodde innan att jag behövde var hemma men jobbade som vanligt på fredagen. Då hade jag mer eller mindre gråtit ut det mesta & kroppen kändes fysiskt OK.
Har förstått att det är väldigt individuellt hur varje individ fungerar, det enda du kan göra är att lyssna på din egen kropp/knopp
Hej!
Mitt största problem med att inte kunna gå tillbaka lite tidigare var att det fullkomligen "forsade" blod emellanåt. Jag kunde bara gå mellan soffan och toaletten... Jag behövde inte skrapas det kanske blir mindre just klumpar om man skrapas?
5
Hej!
Mitt största problem med att inte kunna gå tillbaka lite tidigare var att det fullkomligen "forsade" blod emellanåt. Jag kunde bara gå mellan soffan och toaletten... Jag behövde inte skrapas det kanske blir mindre just klumpar om man skrapas?
Jag har aldrig hunnit gå så långt innan mina missfall. jag har fått dem i v6, 7 och 10 och då har jag inte varit borta från jobbet alls. ...Fast det borde jag nog ha varit - för den psykiska läkningens skull.
6
Jag har aldrig hunnit gå så långt innan mina missfall. jag har fått dem i v6, 7 och 10 och då har jag inte varit borta från jobbet alls. ...Fast det borde jag nog ha varit - för den psykiska läkningens skull.
Jag beklagar verkligen det du varit med om. För mig är inte v19 ett missfall riktigt. Min uppfatning är att det är mera som ett barn? Men jag kanske har fel. Har haft 4 missfall i v 7,8,9 och 10. Men det vara bara massa blod.
Personligen tror jag dock att jobba och fortsätta med livet är det bästa, istället för att sörja och älta det som inte blev. Lixom titta uttåt.
Skickar mina pepp kramar till dig !!!!!!!!!!!
7
Jag beklagar verkligen det du varit med om. För mig är inte v19 ett missfall riktigt. Min uppfatning är att det är mera som ett barn? Men jag kanske har fel. Har haft 4 missfall i v 7,8,9 och 10. Men det vara bara massa blod.
Personligen tror jag dock att jobba och fortsätta med livet är det bästa, istället för att sörja och älta det som inte blev. Lixom titta uttåt.
Ja, det är nog mer som ett barn, men min bebis levde bara till v 14+2 ungefär, men jag visste inget förrän UL (allt hade sett bra ut på KUB-UL i v 13+3) och min livmoder motsvarade v 19. Jag fick sättas igång på sjukhuset, jag hade inte ens haft några blödningar.
8
Tack (till er alla) för svar.
Ja, det är nog mer som ett barn, men min bebis levde bara till v 14+2 ungefär, men jag visste inget förrän UL (allt hade sett bra ut på KUB-UL i v 13+3) och min livmoder motsvarade v 19. Jag fick sättas igång på sjukhuset, jag hade inte ens haft några blödningar.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
