4
Oj, vilken intressant fråga. Jag är nog väldigt "världslig" för att vistas på det här snacket, och det återspeglas säkert i hur jag ser på själva frågan om Halloween.
Jag är en människa _nu_, i vår tid och här i Sverige - och här finns Halloween som någon sorts företeelse, numera. När jag var barn kände jag inte ens till begreppet. Det gick blixtsnabbt att etablera den här traditionen i Sverige, och starka kommersiella krafter låg nog bakom - men ändå kan jag inte låta bli att se den som ganska harmlös. (Och när jag ser filmen E.T. kan jag till och med se något mer... kärlek kanske, inte till själva högtiden såklart, men med den som inramning - vem skadar den?)
Jag har barn som idag är mellan 15 och 10 år. Det har halloweenats på dagis och i skolor i alla år (men kulmen nåddes nog när nuvarande fjortonåringen var sex, sedan dess har det hela blivit mindre "hypat" (i alla fall i min del av världen), och det som inträffat är att man får klä ut sig till något läskigt och spökigt och sedan har det väl inte varit så mycket mer med det.
Vi firar faktiskt Halloween med liv och lust även här hemma, för det är faktiskt ganska kul! Nu är vi ingen "kristen" familj, utan ganska sekulär, för även om jag är troende och min man inte icke-troende (men alltså inte är beredd att bekänna något heller) och våra barn det mesta från avståndstagande över skeptiska till - faktiskt - troende, så har vi antagligen en ganska sekulär livsstil. Antar jag.
Man kan alltid klä ut sig till pumpa. Det är en frukt, hyfsat neutral om man som förälder har svårt att "köpa" det här med spöken, djävulshorn och dreglande demoner.
Att "markera" gentemot personalen vet jag inte vad jag tycker om. De gör väl vad de kan för att förmedla ett Sverige här och nu till de barn de har hand om. Med lite lagom tur kanske samma personal ser till att förskolegruppen besöker den lokala kristna kyrkan i advent eller att skolan har har luciafirande och/eller julavslutning i kyrkan.
Låt mig ge en bild "från andra sidan". Jag jobbar i Svenska kyrkan och vi riktar ganska många erbjudanden och inbjudningar till förskolor/skolor. Där jag verkar har vi också goda relationer. Men vi vet att vid flera tillfällen möter vi barn som tillhör andra religioner, och då också faktiskt ofta är bekännande - och vi vet att vi till största del möter barn som inte tillhör någon religion alls, utan är sådär "normalkristna" utan att veta varför, som de allra flesta är.
Om någon förälder på något lokalt dagis här i min del av världen vände sig till personalen och ville "markera" mot att man valt att ta förskolegruppen till vår kyrka för att titta på julkrubban i advent, och höra oss berätta om vad som hände för 2000 år sedan - hur skulle du se på det?
Jag menar inte alls att likställa Halloweenfirande med att vara bekännande kristen - men tror att det i mångas ögon är ungefär detsamma, dvs det berör lika mycket eller lite, man bara "gör" såsom den samtida kulturen "gör".
Då kan jag tycka att det är en förmån att få vara del av den samtida kulturen, och få möjlighet att bjuda in, försöka förmedla någonting (men inte missionera), kanske så ett frö någonstans.
För mig kan Halloween få leva sida vid sida med min egen tro, och i de allhelgonavandringar vi just nu kör med sjätteklasser nämns givetvis Halloween också, även om fokus ligger någon helt annanstans.
För Halloween och firandet finns ju - här och nu.
? (eller ville han bara komma hem och få spela datorspel?)