Vad gör man med en galen sexåring? Har nu fått reda på att sonen är högt och lågt på fritids och i matsalen. Han springer omkring med mattallriken i matsalen och hoppar på bord och stolar på fritids, lyssnar inte på fröken och pratar hela tiden när någon annan talar. Han har även börjat med svordomar som han säger så fort han är arg eller bara vill provocera.
Hemma äter han vid matbord och hoppar inte omkring utan är lugn på det sättet men han svär och gå an. Säger nää till allting och är allmänt otrevlig. Vi pratar och pratar, skickar in honom på hans rum men det hjälper inte. De kompisar som han umgås med är ännu värre och vi har ett fullt sjå när de är hemma hos oss och leker.
Vad ska man göra?? Det hjälper inte att prata med sonen och jag vet att man kallar 6- års ålder för första tonåren men det är verkligen skitjobbigt, det är gab och skrik hela dagarna.
Bara det att hitta på något är urtrist, vi skulle åka till Universeum igår och sonen ville inte följa med, gap och skrik och vi var dumma i huvudet. Man tror ju att barn ska bli glada när man vill hitta på något tillsammans men ack vad fel man har. Väl på universeum var det kul tyckte barnen (har en 5 åring också) men jag tycker det inte är kul för det är gap och skrik hela tiden och de sticker åt var sitt håll.
Har andra det så här eller är det bara vi?? Och vad gör man?? Särskilt skolsituationen känns inte bra, vad ska man göra?
1
Galen 6-åring Vad gör man med en galen sexåring? Har nu fått reda på att sonen är högt och lågt på fritids och i matsalen. Han springer omkring med mattallriken i matsalen och hoppar på bord och stolar på fritids, lyssnar inte på fröken och pratar hela tiden när någon annan talar. Han har även börjat med svordomar som han säger så fort han är arg eller bara vill provocera.
Hemma äter han vid matbord och hoppar inte omkring utan är lugn på det sättet men han svär och gå an. Säger nää till allting och är allmänt otrevlig. Vi pratar och pratar, skickar in honom på hans rum men det hjälper inte. De kompisar som han umgås med är ännu värre och vi har ett fullt sjå när de är hemma hos oss och leker.
Vad ska man göra?? Det hjälper inte att prata med sonen och jag vet att man kallar 6- års ålder för första tonåren men det är verkligen skitjobbigt, det är gab och skrik hela dagarna.
Bara det att hitta på något är urtrist, vi skulle åka till Universeum igår och sonen ville inte följa med, gap och skrik och vi var dumma i huvudet. Man tror ju att barn ska bli glada när man vill hitta på något tillsammans men ack vad fel man har. Väl på universeum var det kul tyckte barnen (har en 5 åring också) men jag tycker det inte är kul för det är gap och skrik hela tiden och de sticker åt var sitt håll.
Har andra det så här eller är det bara vi?? Och vad gör man?? Särskilt skolsituationen känns inte bra, vad ska man göra?
På min tid skulle man ha sagt att din son inte är skolmogen, och det är han ju knappast på din beskrivning... Skippa tankarna på "lilla tonåren", det leder ingen vart. Ta ledigt och var med en dag eller två i skolan för att bilda dig en egen uppfattning om hur det går till i klassen/gruppen, inte bara med din son i fokus. Utgå från det du ser/hör och ta ett snack med läraren om hur ni kan gå vidare med att få ordning på sonens skolsituation. För många barn blir mötet med skolmiljön övermäktigt till en början, men det är viktigt att det inte leder vidare till tjat, otrivsel och skoltrötthet.
4
På min tid skulle man ha sagt att din son inte är skolmogen, och det är han ju knappast på din beskrivning... Skippa tankarna på "lilla tonåren", det leder ingen vart. Ta ledigt och var med en dag eller två i skolan för att bilda dig en egen uppfattning om hur det går till i klassen/gruppen, inte bara med din son i fokus. Utgå från det du ser/hör och ta ett snack med läraren om hur ni kan gå vidare med att få ordning på sonens skolsituation. För många barn blir mötet med skolmiljön övermäktigt till en början, men det är viktigt att det inte leder vidare till tjat, otrivsel och skoltrötthet.
Det låter som att din 6-åring kanske inte är helt mogen för skolan ännu. Det är nog mycket som är förvirrande, kanske konstigt, svårt och obegripligt där. Då är det lätt att reagera med ett utåtagerande beteende, som du beskriver.
Det här kan ju inte vara något ovanligt i förskolan, tänker jag. Kan du prata med läraren? Fritids? Kan ni stötta honom tillsammans på något sätt? Kanske korta dagarna? Förklara bättre hur det funkar i skolan på en nivå som han förstår? Ge konkreta uppmaningar till hur man beter sig? Ge små uppdrag med positiva belöningar (om du inte springer i matsalen idag, får du en belöning... ny chans i morgon om det inte gick...).
Det där med svordomar är nog rätt vanligt när 6-åringar hamnar i en tuffare miljö. Men däremot är det ju inte acceptabelt. Många skolor har "program" för att hantera det. På vår skola var det en kille som gick i tvåan som hade ett väldigt, hmmm kreativt ordförråd som han gärna delade med sig av till de yngre kompisarna. När personalen pratade med honom enskilt och genomförde sitt "program" blev allt mycket bättre. Så mitt råd är, ta upp det i skolan! De vill säkert gärna veta så att de kan hantera problem som dyker upp.
Sedan är det ju lockande att ta till hårdhandskarna och börja förbjuda, begränsa och kräva lydnad av sina barn när de befinner sig i utåtagerande perioder. Men min erfarenhet är att det är mycket mer effektivt att samtala, hitta på gemensamma regler, skoja och uppmuntra med "mutor"... Vi har samlat många, många guldstjärnor på papper genom åren som sedan förvandlats till Lego, simhallsbesök och bio... men det gäller att hitta balansen, man får ju inte uppmuntra negativt beteende.
Och glöm inte bort att kramas! Extra viktigt när det "tar emot"...
5
Det låter som att din 6-åring kanske inte är helt mogen för skolan ännu. Det är nog mycket som är förvirrande, kanske konstigt, svårt och obegripligt där. Då är det lätt att reagera med ett utåtagerande beteende, som du beskriver.
Det här kan ju inte vara något ovanligt i förskolan, tänker jag. Kan du prata med läraren? Fritids? Kan ni stötta honom tillsammans på något sätt? Kanske korta dagarna? Förklara bättre hur det funkar i skolan på en nivå som han förstår? Ge konkreta uppmaningar till hur man beter sig? Ge små uppdrag med positiva belöningar (om du inte springer i matsalen idag, får du en belöning... ny chans i morgon om det inte gick...).
Det där med svordomar är nog rätt vanligt när 6-åringar hamnar i en tuffare miljö. Men däremot är det ju inte acceptabelt. Många skolor har "program" för att hantera det. På vår skola var det en kille som gick i tvåan som hade ett väldigt, hmmm kreativt ordförråd som han gärna delade med sig av till de yngre kompisarna. När personalen pratade med honom enskilt och genomförde sitt "program" blev allt mycket bättre. Så mitt råd är, ta upp det i skolan! De vill säkert gärna veta så att de kan hantera problem som dyker upp.
Sedan är det ju lockande att ta till hårdhandskarna och börja förbjuda, begränsa och kräva lydnad av sina barn när de befinner sig i utåtagerande perioder. Men min erfarenhet är att det är mycket mer effektivt att samtala, hitta på gemensamma regler, skoja och uppmuntra med "mutor"... Vi har samlat många, många guldstjärnor på papper genom åren som sedan förvandlats till Lego, simhallsbesök och bio... men det gäller att hitta balansen, man får ju inte uppmuntra negativt beteende.
Och glöm inte bort att kramas! Extra viktigt när det "tar emot"...
Jag ska var med i skolan, fast förskoleklassens personal har sagt att de inte vill ha några föräldrar på besök just nu. Men jag ska prata med fröken och även med sonens förskola (minstingen går kvar där fortfarande).
Vi tolerera inte gap, svordommar m.m. Vi pratar inte så i familjen överhuvudtaget men jag vet att sonens kompisar använder ett sådant språk hemma. Han får gå till sitt rum när han håller på, vad mer kan man "straffa" med? Vi pratar mycket och blir arga. Jag upplever att mycket handlar om uppmärksamhet, han vill han uppmärksamhet hela tiden.
Angående nöjestrippen blev vi kluvna, ska vi låta honom bestämma att han vill vara hemma, för det var det han ville och han skulle inte ha ändrat sig när den andre föräldern hade åkt. Så det hade blivit att vi belönat honom för sitt uppträdande.
6
Jag ska var med i skolan, fast förskoleklassens personal har sagt att de inte vill ha några föräldrar på besök just nu. Men jag ska prata med fröken och även med sonens förskola (minstingen går kvar där fortfarande).
Vi tolerera inte gap, svordommar m.m. Vi pratar inte så i familjen överhuvudtaget men jag vet att sonens kompisar använder ett sådant språk hemma. Han får gå till sitt rum när han håller på, vad mer kan man "straffa" med? Vi pratar mycket och blir arga. Jag upplever att mycket handlar om uppmärksamhet, han vill han uppmärksamhet hela tiden.
Angående nöjestrippen blev vi kluvna, ska vi låta honom bestämma att han vill vara hemma, för det var det han ville och han skulle inte ha ändrat sig när den andre föräldern hade åkt. Så det hade blivit att vi belönat honom för sitt uppträdande.
Ja, beteende är nytt, svordommar och liknaden har han aldrig sagt innan han började skolan. Förskolan har inte klagat på honom innan utan under de åren skötte han sig, visst att han kunde vara pratig i samlingsringen när han satt bredvid bästa kompisen men aldrig att han hoppade på bord och stolar.
5- åringen har inte samma beteende.
7
Ja, beteende är nytt, svordommar och liknaden har han aldrig sagt innan han började skolan. Förskolan har inte klagat på honom innan utan under de åren skötte han sig, visst att han kunde vara pratig i samlingsringen när han satt bredvid bästa kompisen men aldrig att han hoppade på bord och stolar.
5- åringen har inte samma beteende.
Tack för bra svar.. Jag ska försöka vara med i skolan (om jag får för personalen). Skolmogen tror jag att han igentligen är för han älskar att sitta med bokstäver och siffror, där är han väldigt duktig. Vad jag anar är att det är för fritt i bamba och på fritids, sonen vill gärna ha det strukturerar, vill veta sin plats i bamba, vad som händer under dagen m.m. Hela inskolningen till skola/fritids har varit väldig flummig och ostrukturerad och vi föräldrar (inte bara jag) har tyckt det varit jobbigt med ingen information över huvudtaget om någonting så kanske är verksamheten lika så och jag tror inte mitt barn klarar det- om det nu innebär att vara skolmogen.
8
Tack för bra svar.. Jag ska försöka vara med i skolan (om jag får för personalen). Skolmogen tror jag att han igentligen är för han älskar att sitta med bokstäver och siffror, där är han väldigt duktig. Vad jag anar är att det är för fritt i bamba och på fritids, sonen vill gärna ha det strukturerar, vill veta sin plats i bamba, vad som händer under dagen m.m. Hela inskolningen till skola/fritids har varit väldig flummig och ostrukturerad och vi föräldrar (inte bara jag) har tyckt det varit jobbigt med ingen information över huvudtaget om någonting så kanske är verksamheten lika så och jag tror inte mitt barn klarar det- om det nu innebär att vara skolmogen.
Jo, men det är just det som är grejen - skolmognad är just att kunna hantera även det sociala i skolsituationen. Klassrummet, att delvis välja vad man ska jobba med, kunna koncentrera sig fast det händer saker runt omkring, klara övergångar (till gympa, matsal, ut på rast, in från rast). Och så vidare. Den intellektuella mognaden är endast EN aspekt och jag tycker ofta folk fastnar där när de ska fundera över sitt barns mognad (inte direkt riktat till dig alltså). Hur yngre barn fungerar socialt är minst lika viktigt att kolla på.
Lycka till! Nog ska det kunna bli bättre, det är ju så tidigt än och det är bra att du reagerar.
9
Jo, men det är just det som är grejen - skolmognad är just att kunna hantera även det sociala i skolsituationen. Klassrummet, att delvis välja vad man ska jobba med, kunna koncentrera sig fast det händer saker runt omkring, klara övergångar (till gympa, matsal, ut på rast, in från rast). Och så vidare. Den intellektuella mognaden är endast EN aspekt och jag tycker ofta folk fastnar där när de ska fundera över sitt barns mognad (inte direkt riktat till dig alltså). Hur yngre barn fungerar socialt är minst lika viktigt att kolla på.
Lycka till! Nog ska det kunna bli bättre, det är ju så tidigt än och det är bra att du reagerar.
Om ni föräldrar har upplevt det som ostrukturerat så är det förmodligen sant. Och om ni gör det, hur är det då för barnen? De kanske inte heller har fått tydlig information om saker och ting? Ser också att personalen inte vill att ni ska vara där. Konstigt. Kanske just därför?
Ta upp alla delar med ansvarig lärare. Be att omgående få ut dokument om värdegrund och andra saker om de inte till och med finns på skolans/kommunens hemsida.
Att vilja ha struktur är din son inte ensam om. Kanske är just bristen på det något som klart bidrar till hans beteende?
10
Ursäkta en okunnig, men vad är "bamba"?
Om ni föräldrar har upplevt det som ostrukturerat så är det förmodligen sant. Och om ni gör det, hur är det då för barnen? De kanske inte heller har fått tydlig information om saker och ting? Ser också att personalen inte vill att ni ska vara där. Konstigt. Kanske just därför?
Ta upp alla delar med ansvarig lärare. Be att omgående få ut dokument om värdegrund och andra saker om de inte till och med finns på skolans/kommunens hemsida.
Att vilja ha struktur är din son inte ensam om. Kanske är just bristen på det något som klart bidrar till hans beteende?
Oavsett vad din sons beteende beror på så är han uppenbarligen i behov av lite mer struktur. Är det en stor skola? Har de många barn i klassen? Är lärarna bra? Kräv att få göra upp en struktur-plan för din son på ett extra utvecklingssamtal Skriv till klassläraren.
Under tiden kan ni jobba hemma med att försöka vara så samspelta som möjligt. Ha väldigt strukturerade läggtider med fasta ritualer. Bestäm att ni t.ex. går ut en promenad varje lördag förmiddag.
Angående din sons kompisar så ta dem en och en när det händer att de svär eller är allmänt tykna (se där ytterligare ett göteborgsord!), titta dem i ögonen och säg med djup röst: "Nej, så'na där ord använder vi inte hemma hos oss/i den här familjen."
Tyken betyder kaxig/spydig
12
Bamba betyder skolbespisning på göteborgska.
Oavsett vad din sons beteende beror på så är han uppenbarligen i behov av lite mer struktur. Är det en stor skola? Har de många barn i klassen? Är lärarna bra? Kräv att få göra upp en struktur-plan för din son på ett extra utvecklingssamtal Skriv till klassläraren.
Under tiden kan ni jobba hemma med att försöka vara så samspelta som möjligt. Ha väldigt strukturerade läggtider med fasta ritualer. Bestäm att ni t.ex. går ut en promenad varje lördag förmiddag.
Angående din sons kompisar så ta dem en och en när det händer att de svär eller är allmänt tykna (se där ytterligare ett göteborgsord!), titta dem i ögonen och säg med djup röst: "Nej, så'na där ord använder vi inte hemma hos oss/i den här familjen."
Ang skolan tycker ajg det är bra att du går med en dag oavsett vad personalen tycker och tänker. Har de itne koll på situationen så måste du ta ditt föräldransvar - klagar de så säg att du inte hade varit där om de skött sitt jobb för så simpelt är det. Du lämnar över ansvaret för barnet till skolan och det är personalens uppgift att se till att alla barn sköter sig och följer reglerna som finns.
Ang bestraffning, är det ett straff att bli skickad till sitt rum där man får vara i fred?
Jg sätter mian barn på deras matstol i köket, låter dem sitta där i 2-3 minuter innan jag själv sätter mig ner brevid dem och diskuterar igenom vad som gick fel och vad de kan göra för att det ska bli rätt.
Låter jättepedagogiskt men även jag har skrikit rakt ut och fått vredesutbrott för att sonen 6år är vidervärdig. Det jag märker fungerar bäst är att vinkla saker så man prata om hur man ska vara isf hur man inte ska vara.
14
Ang skolan tycker ajg det är bra att du går med en dag oavsett vad personalen tycker och tänker. Har de itne koll på situationen så måste du ta ditt föräldransvar - klagar de så säg att du inte hade varit där om de skött sitt jobb för så simpelt är det. Du lämnar över ansvaret för barnet till skolan och det är personalens uppgift att se till att alla barn sköter sig och följer reglerna som finns.
Ang bestraffning, är det ett straff att bli skickad till sitt rum där man får vara i fred?
Jg sätter mian barn på deras matstol i köket, låter dem sitta där i 2-3 minuter innan jag själv sätter mig ner brevid dem och diskuterar igenom vad som gick fel och vad de kan göra för att det ska bli rätt.
Låter jättepedagogiskt men även jag har skrikit rakt ut och fått vredesutbrott för att sonen 6år är vidervärdig. Det jag märker fungerar bäst är att vinkla saker så man prata om hur man ska vara isf hur man inte ska vara.
Bra tanke, att sätta barnet på en stol i köket och inte på sitt rum! Jag har ett par gånger utvisat sonen till vårt sovrum, inte hans rum, för i vårt rum finns inte hans leksaker = jättetråkigt!
15
Bra tanke, att sätta barnet på en stol i köket och inte på sitt rum! Jag har ett par gånger utvisat sonen till vårt sovrum, inte hans rum, för i vårt rum finns inte hans leksaker = jättetråkigt!
Jag tror att du själv har pekat på en del av problemet "Jag upplever att mycket handlar om uppmärksamhet, han vill han uppmärksamhet hela tiden.". Nu får han uppmärksamhet genom att göra tokiga saker, försök att ignorera det beteendet och uppmärksamma och beröm allting som ses som positivt. Då kommer han att göra fler och fler bra saker för det är där han får uppmärksamheten.
Lycka till
16
Jag tror att du själv har pekat på en del av problemet "Jag upplever att mycket handlar om uppmärksamhet, han vill han uppmärksamhet hela tiden.". Nu får han uppmärksamhet genom att göra tokiga saker, försök att ignorera det beteendet och uppmärksamma och beröm allting som ses som positivt. Då kommer han att göra fler och fler bra saker för det är där han får uppmärksamheten.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
