Näe, det där med sämre och bättre kristna är svårt att rangordna - enligt mej. Fast iofs - bättre o sämre människor i allmänhet kanske det finns....? Men vem är jag att döma? Hur "bra" kristen är jag om jag är väldigt mild och god och trevlig utåt, men sitter hemma och pratar skit och dömer andra vid köksbordet hemma? Ja, du, det var en svår fundering!
En liten tanke: När jag var drygt 20 flyttade jag 100 mil hemifrån för att läsa på universitetet. Efter några dagar kom en tjej i klassen fram till mig och bad om ursäkt för att hon ville fråga mig en sak. Hon undrade om jag var kristen. Vi blev jätteglada båda över att ha hittat varandra. Hon sa att det märktes, kändes, att jag var kristen. Sånt gör mig ju glad
! Jag vill att det lyser igenom att jag är kristen. Jag brukar inte säga det så fort jag presenterar mig. Snarare lite fegt hålla tyst om det ganska länge.... Men ändå - jag vill ju att det märks. Jag vill vara lite missionär så där i smyg, inte så att folk säger: Vad trist hon är som inte dricker - hon är nog kristen. Utan mer: Vad snäll och ödmjuk hon är - hon är nog kristen! Alltså.....ja, förstår du!??
Såå, en speciell kristen personlighetstyp är nog svårt att hitta. De flesta kristna jag känner är ödmjuka och trevliga. Fast det finns å andra sidan många icke-kristna som också är ödmjuka och trevliga.... Men på nåt sätt, jag tycker man kan se det ganska ofta, en ödmjuk och tillåtande människosyn på nåt vis. Och om jag träffar en väldigt nedlåtande, otrevlig, o-ödmjuk människa, då skulle jag nog bli väldigt förvånad om det visade sig vara en kristen.
Men - då är vi där igen: Vem är jag att döma?
Det här var väl ett klart o redigt svar du fick
!??? Frågan var jättesvår, men jag blev sååå sugen att svara så jag trasslade väl in mig totalt igen.... Jag är bra på det! Hoppas du förstod nåt!