Cornelia har länge testat både oss och gränserna... en mycket bestämd ung dam redan från dag 1 - men jag tror att hon faktiskt drabbats av den riktiga trotsåldern nu. Det är så konstigt... för hon kan liksom inte kontrollera sig. Får hiskeliga utbrott över minsta småsak. Stor skillnad mot tidigare då hon liksom mer beräknat riktat in sig på vissa saker eller hur ja ska säga. Mer italiens fotboll och filmningar liksom. Nu filmar hon faktiskt inte - hon är genuint super-ledsen - ofta. Stackare.
Och stackars min man. Nu har han en hormon-förvirrad (eller vad det nu är som händer i kroppen på den lilla stackaren) dotter och en hormon-skadad gravid fru hemma... och så ytterligare en tjej på gång som det ser ut som på UL. Han går och tycker rätt synd om sig själv om dagarna.
Jag mår annars bra. Mysigt att vara gravid och det är inte så tungt än så länge. Är i v 23 nu och so far so good. Får lite psyk-bryt då och då och är sjukt orolig för precis allt... men om man bortser från den lilla detaljen så är det väl bra Inser att jag är lite knäpp, men kan inte heller hejda mig ibland när det liksom bara svämmar över. Förstår och lider absolut med Cornelia... stackaren. Det är väl jobbigt för henne för mellan varven när hon inte får utbrott är hon väldigt kramig och klängig och mycket mycket mammig för tillfället.
Ska till USA en vecka (åker på söndag) vilket egentligen ska bli skitkul men nu har jag så dåligt samvete över att lämna mannen och dottern hemma att det inte känns riktigt lika bra. Har såklart dessutom hittat 1000 saker att oroa mig över. Helt sjukt... är övertygad om att jag kommer störta med planet och dö samtidigt som mannen dör av mystisk sjukdom i lägenheten och dottern blir strandad själv och - vad gör hon då? Typ... helt bisarrt egentligen...
1
Stackars lilla trotsiga unge Cornelia har länge testat både oss och gränserna... en mycket bestämd ung dam redan från dag 1 - men jag tror att hon faktiskt drabbats av den riktiga trotsåldern nu. Det är så konstigt... för hon kan liksom inte kontrollera sig. Får hiskeliga utbrott över minsta småsak. Stor skillnad mot tidigare då hon liksom mer beräknat riktat in sig på vissa saker eller hur ja ska säga. Mer italiens fotboll och filmningar liksom. Nu filmar hon faktiskt inte - hon är genuint super-ledsen - ofta. Stackare.
Och stackars min man. Nu har han en hormon-förvirrad (eller vad det nu är som händer i kroppen på den lilla stackaren) dotter och en hormon-skadad gravid fru hemma... och så ytterligare en tjej på gång som det ser ut som på UL. Han går och tycker rätt synd om sig själv om dagarna.
Jag mår annars bra. Mysigt att vara gravid och det är inte så tungt än så länge. Är i v 23 nu och so far so good. Får lite psyk-bryt då och då och är sjukt orolig för precis allt... men om man bortser från den lilla detaljen så är det väl bra Inser att jag är lite knäpp, men kan inte heller hejda mig ibland när det liksom bara svämmar över. Förstår och lider absolut med Cornelia... stackaren. Det är väl jobbigt för henne för mellan varven när hon inte får utbrott är hon väldigt kramig och klängig och mycket mycket mammig för tillfället.
Ska till USA en vecka (åker på söndag) vilket egentligen ska bli skitkul men nu har jag så dåligt samvete över att lämna mannen och dottern hemma att det inte känns riktigt lika bra. Har såklart dessutom hittat 1000 saker att oroa mig över. Helt sjukt... är övertygad om att jag kommer störta med planet och dö samtidigt som mannen dör av mystisk sjukdom i lägenheten och dottern blir strandad själv och - vad gör hon då? Typ... helt bisarrt egentligen...
Oj vad jag känner igen det där! Vi har också en bestämd liten dam hemma. Hon har också testat oss till det yttersta, till bristningsgränsen emellanåt. Det ska liksom sluta med att hela familjen bryter ihop. Och jag kommer nog också ihåg en period med genuin ledsenhet, som du beskriver det. Innan dess kunde man liksom stå fast, för det var, som du skriver, filmning och italiensk fotboll, men när man märker att det är från hjärtat, då är det svårt. Och att prata med ungen, det är ju bara att glömma. Våran A ska reda ut allt själv. Vill INTE prata om jobbiga saker, ens när allt är lungt.
Min enda tröst är att det går över. A fyller 4 snart och dessa perioder med ifrågastättande blir kortare och kortare. Färre och färre dagar, kortare perioder. Det känns också som om de kommer ut lugnare än andra barn, efter en intensiv period. V är ju jämngammal med Cornelia, han ifrågasätter inte alls på samma sätt, men han kommer liksom inte ut så mycket lugnare och harmonisk som A ur en ifrågasättande period. Alltså, han är ju bra emellanåt, men det är inte lika tydligt som A.
Jaha, långt svar, min enda tröst är att det går över, som allt annat, och att det blir bättre på andra sidan.
Kram och grattis och lycka till med magen!
2
Oj vad jag känner igen det där! Vi har också en bestämd liten dam hemma. Hon har också testat oss till det yttersta, till bristningsgränsen emellanåt. Det ska liksom sluta med att hela familjen bryter ihop. Och jag kommer nog också ihåg en period med genuin ledsenhet, som du beskriver det. Innan dess kunde man liksom stå fast, för det var, som du skriver, filmning och italiensk fotboll, men när man märker att det är från hjärtat, då är det svårt. Och att prata med ungen, det är ju bara att glömma. Våran A ska reda ut allt själv. Vill INTE prata om jobbiga saker, ens när allt är lungt.
Min enda tröst är att det går över. A fyller 4 snart och dessa perioder med ifrågastättande blir kortare och kortare. Färre och färre dagar, kortare perioder. Det känns också som om de kommer ut lugnare än andra barn, efter en intensiv period. V är ju jämngammal med Cornelia, han ifrågasätter inte alls på samma sätt, men han kommer liksom inte ut så mycket lugnare och harmonisk som A ur en ifrågasättande period. Alltså, han är ju bra emellanåt, men det är inte lika tydligt som A.
Jaha, långt svar, min enda tröst är att det går över, som allt annat, och att det blir bättre på andra sidan.
Kram och grattis och lycka till med magen!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Inser att jag är lite knäpp, men kan inte heller hejda mig ibland när det liksom bara svämmar över. Förstår och lider absolut med Cornelia... stackaren. Det är väl jobbigt för henne för mellan varven när hon inte får utbrott är hon väldigt kramig och klängig och mycket mycket mammig för tillfället.
