när jag väntade mina båda, -02, -04. Är nu gravid igen. Vet ej om vi ska behålla pga svåra grav och kompl vid födslar. Nu till min fråga: Är det lika stor eller större risk att jag får tillb foglossningen, som jag tills bara för nåt halvår sen slutat känna av?
Risken är förståss stor att det kommer tillbaka men det behöver inte bli så.Jag har 4 graviditeter bakom mig och med de 2 sista hade jag ordentligt foglossning.Med den 4:e gick jag på kryckor och var helttidssjukskriven from v 13 men denna gång (ca 3 år senare) har jag kommit till v 17 utan anmnvärda besvär.Jag cyklar 40 minuter til jobbet varje dag och gör bäckenstärkande övningar varanna och hittills mår jag jättebra.Visst det kan bli sämre framöver men jag är tacksam för varje vecka jag inte har foglossning.Jag hade inte känt av foglossnigen på ca 1 år när jag blev gravid.Lycka till1
Jag blev inte lika dålig under min andra graviditet som under min första. Men du gör nog klokast i att räkna med att den kommer. Var rädd om dig och försök att "mota olle i grind". Kontakta redan nu sjukgymnast för förebyggande övningar.
Den osteopat (han är sjukgymnast i botten) jag går till nu menar att han kan hjälpa kvinnor även under graviditeten, dock inte under de tre första månaderna. Jag fick min son för ett år sedan och har bara träffat osteopaten en gång men så bra som jag mått efter hans behandling har jag inte gjort på många år. Detta har verkligen gett mig nytt hopp.
Lycka till!
Det kanske finns någon osteopat i din stad med gott renomé som du kan ringa till för att höra vad han/hon kan göra för dig.
Hej. Jag hade svår foglossning med 1:an och 2:an, som inte gick över efter förlossningen. 2:an är 5 år nu, och i januari var jag till en Osteopat. Blev mycket bättre efter det, även om jag fortfarande inte kunde dammsuga eller promenera. Vi vill ha fler barn, så i april vågade jag ändå bli gravid igen. Visst har foglossningen blivit värre sedan jag blev gravid, men den är inte i närheten av så svår som den var med de andra barnen. Jag kan fortfarande röra mig relativt obehindrat. Däremot är jag inte lika "duktig" denna graviditet. Undviker helt allt som jag vet inte är bra, som att bära, dammsuga, tömma diskmaskinen osv. Jag har en pall i duschen, har köpt en bil där jag sitter upprätt som en vanlig stol, med automat och farthållare, så jag slipper koppla, och inte behöver krypa i och ur. Barnen är till stor hjälp med att plocka upp saker från golvet, så jag inte behöver böja mig. Sedan är jag bättre på att göra bäckenstärkande övningar. Jag jobbar fortfarande heltid (är i v 32), vilket går bra, även om jag får ont om jag sitter för länge, eller måste gå långt till något möte på jobbet eller så, men det funkar. Min mamma har fött fem barn, och endast haft foglossning med nr 3. (1-3 år mellan barnen.) Det är alltså inte alls säkert att det blir lika illa denna gången som innan. Mina två första graviditeter är som natt och dag, det enda gemensamma är foglossningen. Nu har det ju gått några år sedan din förra graviditet, och det hjälper ju till. Jag har 13 månader mellan 1:an och 2:an. Så, nej, det behöver inte bli lika mycket problem med fogarna, även om risken naturligtvis finns. Lycka till i ert beslut iaf!
Liten fråga: Har du eller tänker du gå till din osteopat under graviditeten? Blev nämligen lite nyfiken på vad de kan göra och om det hjälper eftersom bäckenet är så rörligt under graviditeten.
För mig är det konstigt att när ett litet hopp tänds kommer längtan igen. Jag får nog åtminstone avvakta med att ta beslutet om jag ska eller inte ska sterilisera mig.
Lycka till med din graviditet!
vad glad jag blev av att läsa ditt svar!Jobba heltid till v 32 låter ju fantastiskt!Min tanke att jobba 75% fram till v 35 låter plötsligt helt rimlig!Visst är det bra med alternativmedicin! Jag tror också som du skreiver att man ska låta bli att vara duktig och bara göra det som känns OK och inte glömma träningen!
Tack igen för ditt fylliga, uppmuntrande svar!
Ja, när jag var hos Osteopaten sa han att det var bra att gå redan under graviditeten, och att ju längre man väntar efter förlossningen desto svårare är det att bli helt bra. Kroppen liksom "minns" smärtan om man går med den längre. Jag känner dock att jag har för mycket just nu för att orka ta mig till Osteopaten, så jag kommer ta det så fort som möjligt efter förlossningen istället. Hade jag haft mer ont, så jag var tvungen att sjukskriva mig, hade jag definitivt åkt till Osteopaten redan nu.
Osteopaten är ju sjukgymnast i grunden, men kan även andra saker, mer som en kiropraktor eller naprapat i kombination med sjukgymnast. När jag var där så bände han, masserade på djupet, lade leder som rörde sig fel till rätta osv, så att hela kroppen kommer i rätt balans, och alla leder rör sig rätt, så som de ska. Det var en tämligen obehaglig och surrealistisk upplevelse, men det gjorde enorm skillnad! Har provat allt innan, utan resultat, så jag rekommenderar verkligen att gå till en Osteopat.
Jag är verkligen överraskad att "min" osteopat kunde göra så mycket för mig så "enkelt". Känslan är liksom: Och här har jag gått runt i över sju år med denna fruktansvärda smärta!
Men självklart är jag glad att jag hittat hjälpen här och nu!
Snälla, är det någon som har ett namn på en bra osteopat i Stockholm. Jag födde i augusti i år och har så ont att jag inte kan gå. Är helt desperat! Tacksam för alla tips!! Tack!
Tjejen som gjort den här: http://www.landryggssmarta.se/ hemsidan ger en hel del tips på personer i Stockholmsområdet. Kolla under rubriken Behandlingar.
Lycka till!
